Snart är vi igång!

Ja, äntligen är det dags för Unga Hörselskadades årsmöte. Idag ägnar sig många av våra medlemmar sin dag åt att ta sig till Ädelfors Folkhögskola i Småland. Det är där vi ska genomföra årets årsmöte.

Allt som allt blir vi ca 60 personer som tillsammans ska tillbringa en helg tillsammans med beslut, nattmangling, påverkanstorg, fika, plenum och annat smått och gott. Tillsammans ska vi ta beslut kring Unga Hörselskadades framtid. Vi kommer bland annat att besluta om tema för kommande års intressepolitiska arbete, välja nya personer till styrelsen, diskutera stadgeändringar och massor av andra saker.

Framförallt kommer vi att ha en fantastiskt rolig helg.

Vi ses i Småland!

Anna Kain Wyatt
Ordförande i Unga Hörselskadade

PS. Här finns en länk till ett pressmeddelande om vårt årsmöte.

Rätten till likvärdig utbildning

Vi är alla olika, har olika hårfärg, olika intressen och i det här fallet, olika hörsel. Jag har något som kallas en medelmåttig hörselnedsättning.

Idag gjorde jag ett test på hörselvården (”Nu hör du xxx”) ni kanske känner igen det? Min audionom var mycket nöjd med resultatet, jag lyckades höra och i många fall gissa mig till ca 60 procent av orden. Superbra tyckte jag också, speciellt då jag utan hörapparater endast hörde 30 procent av orden. Ett par hörapparater fungerar inte som de flesta glasögon, du sätter på dig dem och sen är det bra. Med hörapparater har jag fortfarande en hörselnedsättning, jag hörde endast 60 procent av orden.

Vart vill jag komma med detta? Jo, rätten till likvärdig utbildning. Det fungerar inte att sätta på ett barn ett par hörapparater och sedan förvänta sig att det per automatik ska gå bra i skolan. Det är så mycket annat som spelar roll, ljudmiljö, hur lärarna pratar, hur mycket de andra i klassen pratar, om du har lätt för att läsa på läppar osv. Vi är alla olika och två personer med en liknande hörselnedsättning kan klara sig helt olika ute i skolan.

Något som diskuteras mycket är om elever med funktionsnedsättningar ska integreras i den ”vanliga” skolan eller om de ska gå i specialskolor. I många fall är det en berättigad fråga enligt mig, varför ska en elev som använder rullstol inte gå i den närmaste skolan precis som sina grannar? Att sitta i rullstol påverkar inte inlärningsförmågan i undervisningen eller kommunikationen med klasskamraterna. 

Att ha en hörselskada kan däremot påverka inlärningsförmågan.  Inte det att vi är mer trögtänkta än någon annan, men det är svårt att ta till dig undervisningen om du inte hör vad läraren säger. Det är svårt att vara delaktig i det sociala livet om du inte kan höra dina klasskamrater. Den absoluta majoriteten av elever med en hörselskada läser integrerat med hörande eleven, men det finns en grupp som inte gör det.

Jag har hela min studietid studerat integrerat med hjälp av hörseltekniska hjälpmedel så som hörselslinga. Trots att jag ändå kan anses ha klarat mig bra genom skolan så har jag studerat 12 år utan att höra mina klasskompisar ordentlig, jag har blivit en mästare på att gissa vad frågan från klassen var baserat på vilket svar läraren ger.

I Örebro finns ett riksgymnasium för elever med olika typer av hörselskador och ett riksgymnasium för döva. Det är en chans för de som har gått i specialskola hela sin uppväxt att fortsätta med den miljö som passar dem bäst. Det är framförallt en chans för de som har gått nio år i skolan utan att höra sina klasskamrater, utan att kunna hänga med i undervisningen, med ständig huvudvärk efter skolan, att få en studiemiljö som är anpassad för dem.  Det ger en chans för dessa elever att lära sig teckenspråk och få ytterligare ett redskap i sin kommunikation.

Som det är nu finns det en utredning som ger som förslag att riksgymnasierna för hörselskadade och döva ska läggas ner och ombildas till ett riksgymnasium för teckenspråkiga. Detta ser vi i Unga Hörselskadade som enormt problematiskt då detta utestänger många av våra medlemmar som behöver skolan allra bäst: de som inte har fått teckenspråk under grundskolan (och då du som hörselskadad elev som läser integrerat inte har rätt till teckenspråksundervisning är vi väldigt många).

Vi ser ett syfte i att behålla den viktiga gymnasieskolan för hörselskadade där eleven själv får välja vilket språk som ska användas främst. Där tekniska hjälpmedel är en självklarhet och där eleven (i många fall för första gången) får ett fungerande socialt liv.

Det pratas mycket om valfrihet dessa dagar, och om detta förslag går igenom har valfriheten för elever med hörselnedsättning minskat radikalt. Det finns då bara ett alternativ, att läsa integrerat i hemmakommunen, och många av oss vet att det inte leder till en likvärdig utbildning. 

Under 2013 kommer Unga Hörselskadade att fokusera vårt påverkansarbete på temat Utbildning. Vi kommer då att på olika sätt kämpa för en likvärdig utbildning för hörselskadade och döva. 

Anna Kain Wyatt

Från polis till bullar eller en ordförandes torsdag

Nu först när det är helg har jag tid att blogga lite. Har varit full fart de senaste två dagarna.

Torsdag morgon började med något som heter torsdagsaktionen. Det är en aktion som varje torsdag morgon mellan 8 och 9 står utanför Rosenbad och påtalar hur många dagar sen det är remisstiden för "Bortom fagert tal" gick ut.Detta står att läsa om aktionen på DHR:s hemsida.

"19 november 2010 gick remisstiden ut för förslaget i promemorian Bortom fagert tal (Ds 2010:20), att bristande tillgänglighet ska klassas som diskriminering. Något lagförslag finns ännu inte. 

Nu är det dags att gå från ord till handling, promemorians titel Bortom fagert tal talar sitt tydliga språk! Tillgänglighet är en fråga om demokrati och en naturlig följd av konstaterandet att alla människor är lika mycket värda."

För mig var det andra gånger jag var med och det blev en mycket spännande morgon tyckte jag ändå. När vi hade stått där i ca en kvart dök det upp en man som var dialogpolis. Någon hade alltså ringt polisen och uppgett att det var ett problem att funkisarna står där ute varje torsdag morgon. Samtidigt som den mycket trevliga polisen frågade hur det brukar gå till och om ansvarsfördelningen för aktionen och så vidare stod 3-4 personer innanför ett fönster och blängde surt på oss. Intressant att de inte kom ut och delade med sig av sina åsikter om aktionen. Ska bli intressant att se hur Rosenbad går vidare med detta. Tänker dock att det är bra att det händer något även om det inte är polisen vi vill ha en dialog med utan med de berörda ministrarna.

Här är en bild på mig, Jan Peter som är ordförande för Hörselskadades Riksförbund och Ragnar som är ordförande för Sveriges Dövas Riksförbund.

Dagen fortsatte sedan med ett möte med projektledarna för projektet "En Stärkt Röst" som Unga Hörselskadade är med i tillsammans med ett gäng andra ungdomsfunkisorganisationer. Vi i Unga Hörselskadade missade tyvärr förra styrgruppsmötet så därför fick vi en uppdatering på ett eget litet möte istället så att vi ska veta vad som händer.

Efter det mötet var det dags att ta sig till vårat kansli och på vägen köpte jag bullar, det var ju ändå kanelbullens dag! Fick en trevlig fikastund med de som jobbar på Unga Hörselskadade innan de alla satte igång med sitt.

Dagens sista föreningsmöte var ett möte med Jan Peter Strömgren som då alltså är ordförande i Hörselskadades Riksförbund vilket skulle kunna sägas vara vårt moderförbund även om vi är två fristående organisationer.

Vi hade ett trevligt möte där vi pratade om vilken typ av relation våra organisationer ska ha till varandra och hur vi vill lägga upp ett framtida samarbete. I och med att våra medlemsgrupper överlappar varandra så har vi många gemensamma frågor som vi driver och det är viktigt att vi samordnar oss för att få största möjliga genomslag.

Alla dessa möten klarades av mellan 8 och 14, det är full fart på ordförandeskapet i Unga Hörselskadade!

Resultat från Almedalen

Nu är vi tillbaka på fastlandet efter en härlig vecka på Gotland och Almedalen. Unga Hörselskadades arbete under årets Almedalsveckan har varit inriktat på att kontrollera tillgängligheten vid seminarium, kolla om det finns hörselslinga och tolk (teckenspråk, skrivtolk och dövblindtolk) samt undersöka hur arrangörerna hanterar tekniken samt deras attityd.

I år besöktes 52 seminarium varav 24 hade hörselslinga. Av de 52 besökta seminarierna hade endast tolv stycken teckenspråkstolk och endast ett med skrivtolk. Det seminariet som hade skrivtolk var det dessutom ABF, Sveriges Dövas Riksförbund, Sveriges Dövas Ungdomsförbund, Riksförbundet för döva, hörselskadade och språkstörda barn, Förbundet Sveriges Dövblinda, Dövblind Ungdom, Vuxendöva i Sverige som arrangerade. Kanske inte helt förvånande att det var just deras seminarium som var mest tillgängligt för personer med hörselnedsättning eller dövhet?! Unga Hörselskadade har gjort en sammanställning av slingpatrullen som vi publicerar här på bloggen, vi har även valt att kommentera vissa seminarium mer specifikt, tyvärr finns det i detta tillsynes korta inlägg inte möjlighet för några djupare kommentarer om varje seminarium eller varje arrangör.  

Majoriteten av seminarierna hade skrivit ut i programtidningen att de skulle ha slinga/tolk, men även några stycken hade missat detta. Detta var något som vi tog upp med arrangörerna efter, att personer med hörselnedsättning kan undvika att gå på just det seminariet med rädslan av att inte höra det som säga. Bland annat SACO hade slinga men det stod inte angivit i programtidningen att de skulle ha det. Institutet för Framtidsstudier, Temagruppen Integration i Arbetslivet (TIA) och Europeiska Socialfonden hade såväl slinga som tolk på plats men i programtidningen stod det endast angivet att de hade slinga. De båda arrangörerna lovade dock att försöka bättra sig till nästa år och skriva in i programtidningen om det finns slinga och tolk på plats. Trots misstaget från TIA vill vi ändå berömma dem då de fixat med både hörselslinga av god kvalitet samt teckenspråkstolk, det kallar vi tillgänglighet. Inte ett enda av de seminarierna vi besökt hade ordnat med dövblindtolkar, utan detta är uppenbarligen något som arrangörerna anser att varje person med dövblindhet själva skall ordna med.

Vi vill detta år ge beröm till Institutet för Framtidsstudier, Temagruppen Integration i Arbetslivet (TIA) och Europeiska Socialfonden, Hjälpmedelsinstitutet (HI), Öresundshuset, Sverigens ungdomsorganisationer (LSU), Föräldrakraft, Ernst&Young, Sveriges kommuner och landsting (SKL), Bräcke diakon och föreningen Furuboda vars tillställningar vi besökt hade både slingor samt tolk på plats. På ett av seminarierna ordnat av Föräldrakraft kom dock slingan först igång efter påpekande från vår sida att de skulle starta den.

Vi uppmärkasammade också att av de 24 seminarier som hade hörselslingor så var det flera stycken som hade dålig akustik. Slingorna sprakade, det var överhörning från lokaler intill och så vidare. För att nämna några så hade SKL problem med överhörning på deras slinga, vi hörde mer av vad som sades på seminariet intill än det som sades i den lokal där vi befann oss. Samma problem gällde det seminarium som ordnades av döv- och hörselskadeorganisationerna där det var överhörning från annan lokal. Även Södertörns högskola hade problem med överhörning. Synd att det skall vara på så sätt, tyder på att organisationerna förvisso tagit till sig att de skall fixa hörselslinga, men de har uppenbarligen inte låtit någon person med hörapparat/CI testa så att slingan verkligen fungerar.

Vi vill också passa på att berömma några slingor som vi ansåg fungerade extra bra, dessa var LO, som även tidigare år haft en väl fungerande slinga vilket gör att vi gärna besöker deras tillställningar då vi vet att vi kan hänga med i det som sägs. Även Socialdemokraternas och Institutet för Framtidsstudier, Temagruppen Integration i Arbetslivet (TIA) och Europeiska Socialfonden slinga var av god kvalitet så det var lätt att höra det som sades.

Humana ordnade ett seminarium med rubriken ”Har kommunernas arbete för tillgänglighet upphört?”. Ett intressant seminarium på många sätt, men de saknade dock slinga. Nästan lite ironiskt att ordna ett seminarium om tillgänglighet, men att sedan inte vara tillgängliga själva. Det som vi anser vara värst av allt när det gäller dem var att de anser att hörselslinga inte riktigt ligger på deras bord, då de har sitt fokus främst på fysiska nedsättningar så som rullstolsburna. I mina ögon låter detta absurt, det finns personer som både sitter i rullstol och har en hörselnedsättning, vi hoppas på att se förbättring nästa år gällande Humanas sätt att bemöta oss.

Flera seminarier som inte hade slinga nu i år lovade att fixa det till nästa år, detta gällde bland annat Makthavarna, Falun-Borlängeregionen, Finnsam och Statliga tjänstemän (ST). Vi vill berömma dem för detta och vi kommer att komma tillbaka nästa år för att följa upp om förbättring skett, var så säkra.

För min del var det min femte Almedalsvecka, har varit där varje år från 2008 fram till idag. Jag kan se att attityden till slinga och tolk har förbättrats. Många arrangörer vet idag vad hörselslinga och tolk är och många ber om ursäkt för att de inte fixat slinga. Tidigare år när jag kommit tillseminariet tillsammans med de tolkar som jag själv bokat så har arrangörerna bett att tolken skall stå lite på sidan av scenen eller inte på scenen alls för att den inte skall störa för mycket. Nu i år så var tolken välkommen att stå på scenen och om seminariet webbsändes så skulle de försöka att få med tolken i bild. Jag tycker att vi ändå kan se att vårt arbete under Almedalsveckan givit resultat, vi har uppmärksammat tillgängligheten för personer med dövhet eller hörselnedsättning. Flera av arrangörerna har efter seminarierna kommit fram till oss för att säga hej och undrade hur det fungerat för oss att höra eller se tolken. En man som deltog i panelen på det seminariet som anordnades av ST stod på scenen och på knaggligt teckenspråk bokstaverade T-A-C-K, han försökte kommunicera och hade en positiv inställning, sådant gillas.

Sist men inte minst vill jag säga några ord kring politikertalen och tillgängligheten där. I år lyssnade vi på fyra tal, Miljöpartiet, Moderaterna, Vänsterpartiet och Folkpartiet. På ryktesvägar har jag hört att samtliga åtta riksdagspartier i år ordnat med både teckensporåk och skrivtolk, även slinga finns att tillgå. Detta är i så fall första året som samtliga åtta partier står för tolkkostnaderna, bra jobbat, ett steg närmare tillgänglighet. Dessutom hade både Miljöpartiet, Moderaterna och Vänsterpartiet bokat platser för oss tolkanvändare på de främre bänkarna vilket gjorde att vi kunde hänga med i talet fullt ut. Folkparitet hade dock inte bokat platser vilket vi påpekande, de skulle tänka på detta till nästa år.

Vi kan sammanfatta och säga att tillgängligheten på Almedalsveckan ökar, men att det fortfarande finns en lång väg kvar. Vi kommer att fortsätta följa upp tillgängligheten och hoppas på ytterligare förbättring.

Vid tangenterna Heléne Larsson

(Kopierat från uhbloggar.blogspot.com)

Sagas hörsel kom inte tillbaka

Det finns många olika typer av hörselskador och hörselhjälpmedel, Härnösands tidning skriver om Saga som fick CI-implantat och trots detta inte blev fullt hörande. Artikeln sätter fingret på många saker vi har diskuterat inom Unga Hörselskadade den senaste tiden. Jag tänkte lyfta några av dem, du kan läsa hela artikeln här!

1) Du blir inte hörande av cochleaimplantat.

– Det var ingen, varken läkare eller annan personal, som informerade oss om baksidan. Att barnet inte blir hörande, utan snarare hörselskadat. Och att det behöver teckenspråket för alla situationer i livet även i framtiden, säger pappa Mattias.

Cochleaimplantat (CI) är en typ av hörselhjälpmedel. Det är ingen magisk operation som gör att du kommer ut på andra sidan fullt hörande. Precis som en hörapparat så ger den brukaren bättre hörsel och precis som med hörapparater så har du fortfarande en hörselnedsättning trots ditt hjälpmedel. Det är viktigt att föräldrarna får rätt information inför en operation, CI gör så att de allra flesta hör med än tidigare. Det finns dock ingen garanti för hur mycket och oavsett hur lyckad operationen blir så har barnet fortsatt en hörselnedsättning. 

Viktigt är också att komma ihåg att varje gång batteriet tar slut så är barnet hörselskadad eller döv. I badkaret, vid sandstranden eller när helt enkelt när man vill vila huvudet från alla ljud. 

2) Alla barn med hörselskador måste få rätt till teckenspråk

– Till slut gav vi upp och fokuserade helt och fullt på teckenspråket. Det är hennes första språk och det var en lättnad att acceptera det. Saga har stor hjälp av sitt implantat, men det är långt ifrån tillräckligt, menar Jenny.

Mattias och Jenny reagerar mot att föräldrar till döva barn får så ensidig information om cochleaimplantat och talad svenska.

Saga har tur, hon har föräldrar som förstår hennes behov och som ger henne rätt till hennes första språk. Vi i Unga Hörselskadade kräver att alla barn med hörselskador ska få rätt att lära sig teckenspråk. Det är en sån enorm trygghet att ha teckenspråket att luta sig emot när tekniken krånglar, när det är många människor och det är svårt att hänga med. Det är viktigt att föräldrar får information om vikten av ett fullgott teckenspråk för hörselskadade och döva barn för att förenkla deras liv i framtiden. Precis som alla andra språk så är teckenspråket lättast att lära sig när man är liten. Att få teckenspråk under hela uppväxten är en förutsättning för många för att senare klara sig i samhället. 

Självklart är det svårt för småbarnsföräldrar som aldrig tidigare kommit i kontakt med hörselvärlden och teckenspråk att förstå detta på egen hand. Det är här vården ska vara ett stöd, lotsa föräldrarna i alla val som behöver göras och tycker vi, betona vikten av att barnen får teckenspråk från allra första början. 

3) Glöm inte det sociala livet

– Det finns en rädsla hos oss att samhället vaknar upp om några år och inser vad de missat när de lyssnat på läkare och organisationer som Barnplantorna och valt bort teckenspråket. Är det verkligen för barnets bästa man placerar sina hörselskadade barn i den vanliga grundskolan, många får en känsla av utanförskap vid lek och stoj, säger Jenny.

En stor del av ett barns utveckling kommer i det sociala livet. Det är viktigt att komma ihåg att alla barn inte är lika. Alla klarar inte av att leka i en större barngrupp där svenska är det första språket. Tänk dig att försöka hänga med i ett socialt sammanhang där du knappt hör hälften av vad som sägs. När du äntligen förstår vad de andra pratar om har de redan gått vidare till nästa ämne. Det handlar inte om att vi är trögtänkta eller lite efter, det handlar om svårigheter att höra i sociala miljöer som påverkar det sociala livet. Utan ett socialt sammanhang är det svårt att utveckla ditt språk, och ännu svårare att utvecklas till en självständig självsäker individ. 

//Anna Kain Wyatt

Inför Almedalen

Förra helgen hade Almedalsgruppen ett kick-off möte inför årts Almedalsvecka. Vi är sju personer i gruppen, jag (Anna Kain Wyatt), Kawsar Ahmed, Heléne Larsson, Jonathan Wahlström, Sin Vuu, Susanne Gärtner och Hanna Påhlsson.

Almedalen är ett enormt forum med mer än 1400 olika seminarium som handlar om allt från utbildning, arbetsmarknad till miljö och näringsliv. Det är där många informella och formella möten sker, men kan alla delta på lika villkor i denna enorma politikervecka? Nej, det kan de inte och det är ett demokratiskt problem. En person med hörselnedsättning kan inte ställa relevanta frågor till en makthavare om den inte hört vad som sas på seminariet. En person som använder rullstol kan inte ens komma in i lokalen. En person med nötallergi kan inte gå på kvällsmingel utan att riskera sitt liv.

Vad ska då Unga Hörselskadade göra där?

Vi ska kämpa för att påverka tillgängligheten genom att genomföra en slingpatrull. Vad är då detta? Vi kommer helt enkelt att besöka så många seminarium vi kan och tillgänglighetskolla dem utifrån vårt perspektiv. Finns det hörselalinga? Fungerar den? Finns det tekenspråkstolk? Får tolken plats på scenen? Och flera andra saker. Förutom detta ska vi självklart nätverka och försöka träffa många intressanta och relevanta personer.

Heléne och Jonathan diskuterar vilka seminarium vi borde besöka under veckan. 

Har ni några funderingar om vem vi borde träffa eller vet något fantastiskt seminarium vi borde besöka, kontakta mig på anna.kain.wyatt[snabela]uh.se

//Anna

Teckenspråksundervisning - Kvällsaktiviteter

Igår kväll byggde vi bro med sugrör. Brobygget gick ut på att klara så mycket vatten som möjligt i en hink som hängande i ett snöre från bron.

(Lag "Blandat" Det gäller att samarbeta)


(Lag "Blå")

(Lag "Röd" Här kluras det rejält)

(Lag "Lila")

(Lag "Rosa")

(Spännande, vem vinner?)


40 minuter gick fruktansvärt fort. Men här har vi vinnarbron som var enklast och behövde bara drygt halva tiden.

//Ledarna Jonas och Anna

Teckenspråksundervisning

Här kommer lite bilder på våra flitiga elever på vårat teckenspråksläger. Vi är indelade i tre olika grupper efter hur mycket teckenspråk man kan från tidigare.

Nybörjargruppen är de som inte tecknat alls förut eller bara kan några få tecken och behöver lära sig grunderna, gruppen lär sig enkla tecken och att börja bygga meningar.

(Johanna och Disa studerar flitigt)



(Nybörjargruppens lärare Heléne)

(Det blir många papper när man ska lära sig teckenspråk)

Mellangruppen kan många tecken sen tidigare och jobbar med att fylla på sitt ordförråd, teckna mer än bara en mening åt gången. Dessutom så tecknar de utan att använda rösten samtidigt under lektionerna.

(Mellangruppens lärare Isabel)

(På rasten)

Avancerade guppen kan teckna flytande men det finns alltid mer att lära sig. Gruppen tränar på orala komponenter, översätta tidningsartiklar och återberätta olika saker.

(Gruppen bokstaverar läger)


(Annica, Anna och Behnam kollar i teckenspråkslexikon)


(Kave och Hanna är alltid lika flitiga)

Medias uppmärksamhet efter Fika för alla dagen!

Idag har flera medier uppmärksammat vår fika för alla dag så jag tänkte att jag skulle länka till dem här:)

Alla är inte hörseltillgänliga men jag tänker att jag länkar ändå.

Med oss på aktionen var "Stockholms fria tidning" och taltidningen "På tal om Stockholm" och de har båda i veckan uppmärksammat aktionen. (Klicka på namnet för att komma till artikeln/hemsidan)
Idag så har vi också synt i ABC-nyheterna som är regionala nyheter för Stockholmsområdet. De har intervjuat Micke Ståhl som är politisk sekreterare på Unga Synskadade. (Om ni inte orkar kolla på hela så börja vid nio minuter)

Jag har också förstått att Aftonbladet skulle skriva något om aktionen men hittar det inte själv så om någon får syn på det får ni gärna länka!

Uppdatering!

Restaurangvärlden skriver också om oss!

Uppdatering 2!
SVT har också på hemsidan skrivit en kort notis om aktionen.

(Bild tagen från SVT play)

Vid tangenterna: Anna Kain Wyatt

Fika för alla dagen!

Onsdagen den 19 gav sig några representanter från ett gäng olika ungdomsorganisationer som organiserar personer med funktionsnedsättningar ut på en caférundan för att kolla hur tillgängliga de var. Det var representanter från Unga Synskadade, Unga Reumatiker, Unga rörelsehindrade och så vi då! Totalt så blev vi ungefär 15 personer då med reportrar och assistenter inräknat.
Den gruppen jag gick med hann testa 3 olika caféer med väldigt blandade resultat. Längre rapport och sammanställning kommer om en vecka ungefär då vi hunnit ha ett uppsamlingsmöte och skrivit pressmeddelanden tillsammans.

Några saker som vi kollade var om alla kunde komma in på caféet, om alla kunde använda toaletterna, om de som inte ser menyn eller vad som ligger framme kan få det berättat för sig, om det finns allergivänliga alternativ, om det är okej att ta med sig ledarhundar in, hur ljudmiljön är, om vi som hör dåligt kan höra vad våra kompisar säger eller personalen och flera andra saker!

Här kommer några bilder från dagen:







Vid kameran: Josefine Hedlund
Vid tangenterna: Anna Kain Wyatt

Skolforum 2009

Idag var jag och Josefine på skolforum 2009.
Tillsammans med Unga Synskadades ordförande Victoria Öjefors så lyssnade vi på två debatter, först var det Rossana Dinamarca från Vänsterpartiet som talade om vad Vänsterpartiet tycker om skolan och vad de vill förändra och så. Victoria ställde en fråga till Rossana ang. funktionshinderkunskapen i skolan och nämnde också regeringens utredning på lärarutbildningen. Rossana svarade att hon tyckte det var dåligt att funktionshinderkunskapen inte fanns med och hon skrev också på en lista som US hade gjort där man kunde skriva upp sitt namn om man höll med oss och US.

Näste debattör var Jan Björklund. Han pratade också om skolan, vad som var bra och dåligt. Jag ställde frågan denna gång ang. funktionshinderkunskapen men fick ett vagt svar tillbaka. Han sa att han visste om problemet och att han hade pratat med andra "såna" organisationer som vi och US var. Herr Björklund ville dock inte skriva under US´s lista men vi lämnde iaf. över texten som vi skrivit ihop med US.


Efter debatterna gick jag och Josefine runt på själva området, det var massor med folk överallt!
Kronprinsessan Viktoria var på plats också och vi såg på när hon delade ut Bertil Hults pris till Bokenäs skola i Uddevalla. Bertil Hults Pris på 500 000 kronor delas ut till den skola i Sverige som kan visa upp det bästa praktiska exemplet på hur insatser för barn med dyslexi integreras i den vardagliga verksamheten.




Julia Willig
Ordförande UH

Skolans dag

Nassim Al Fakir och Marie Granlund

Marie Granlund

Nassim Al Fakir och Jan Björklund

Metta Fjelkner och Jan Björklund

Igår den 25 augusti var det skolans dag. En dag som instiftades förra året av Lärarnas Riksförbund. Deras mål med dagen är att uppmärksamma och betona alla elevers rätt till kunskap under mottot - Alla har rätt till en likvärdig skola.

Firande skedde i Kulturhuset i Stockholm, med olika seminarier och föreläsningar blandat med ätande av tårta. Moderator under dagen var Nassim Al Fakir som är känd från bland annat ”Vi i femman” och Bolibompa.

UH var på plats i form av styrelseledamot Susanne Gärtner och kommunikatör Josefine Hedlund. Vi lyssnade bland annat på två heta stolen utfrågningar, en med Marie Granlund, socialdemokraternas talesperson inom skolfrågor, och en med utbildningsminister Jan Björklund (fp). Dock kändes frågorna bleka och svaren från båda parter likaså.

Tyvärr fanns det ingen hörselslinga på plats, och när publiken ställde frågor så gjordes det utan mikrofon så det var svårt att uppfatta vad det frågades om. Vi pratade efteråt med ordförande i Lärarnas Riksförbund, Metta Fjelkner, om det hela och hon sa att dem inte hade tänkt på hörselslinga. Men det är bra att vi är ute och visar oss så allmänheten börjar tänka mer på hörselvinkeln när de planerar sina arrangemang.
/Susanne Gärtner och Josefine Hedlund

Större text i SVT-textningen

Igår damp ett pressmeddelande från Sveriges Television ner i mailboxen. Budskapet var att SVT har ökat storleken på översättningstexten vid bredbildsändningar i alla SVT:s kanaler. Dessutom ska bokstäverna ha blivit vitare för att skapa högre kontrast mellan bakgrunden och texten. Ändringarna ska ha skett efter synpunkter från tittarna om både innehållet i undertexterna och utseendet.

– SVT arbetar kontinuerligt med att göra alla tjänster så tillgängliga som möjligt, främt för hörsel- och synskadade. Där är textningen mycket viktig, både storlek och kontrastfärger, för att så många som möjligt ska kunna ta del av vårt utbud, säger Johan Hartman, ansvarig för Hållbar utveckling på SVT.

Man kan ju även hoppas att det här är ett resultat av SVT-dagen som jag tillsammans med Susanne och Johannes besökte i början av sommaren. Ni kan läsa det inlägget här.

Själv har jag inte hunnit utvärdera den nya textningen, vad tycker ni som har provat den?

/Josefine Hedlund
Kommunikatör, Unga Hörselskadade

Direktbloggning från seminariet - del 2

Metta får frågan om den ekonomiska krisen, som det har pratats en hel del om inför den här veckan. Hur kommer ekonomiska krisen och kommunernas ekonomi påverka skolgången för elever med funktionsnedsättningar och särskilda behov? Metta är oroad över att det kommer signal på signal att det inte finns pengar. Svaret hon får från politiker är att det finns mindre mängd elever och fler friskolor. Ok, det köper hon men anser att det måste till resurser ändå.
Tar upp siffrorna igen med att 11% inte har kompetens att fortsätta till högskolan.

Betty Malmberg pratar om en satsning som har gjorts för att få lärare mer uppdaterade på det som sker. Speciallärareutbildningen och specialpedagogutbildning, som tillsammans ska jobba och täcka in elevers behov. Hon tycker det är en bra början. Pratar sedan om friskolorna.

Mikael Damberg tar upp 90-tals krisen och anser att man borde lärt sig sen dess. Dramatiska skillnader och stora klasser med få lärare. Han tycker att skollagen borde vara så att kommunerna är skyldiga att distribuera pengarna efter behov. Så att den som behöver hjälp får det, vara sig den vill gå i specialskola, friskola eller integrerat.

Julia får frågan om vad funktionshinderskunskap skulle kunna innehålla. Hon säger att den bör bestå av två delar, - en teoretisk del och praktisk del. Den teoretiska kunskapen ska innehålla kunskap om vilka funktionsnedsättningar som finns och hur man kan jobba med det som lärare. Men Julia anser även att det behövs praktisk erfarenhet, hur fungerar exempelvis hörselslingor och rullstolsramper. Vidare anser hon att under praktiken på lärarprogrammet ska man få gå på praktik och lära sig praktiskt hur man gör och använder exempelvis hörselslingor.

Metta anser att skolorna har ett ansvar att fortsätta hålla lärarna uppdaterade på hur man gör när man har en elev med funktionshinder. Om man som lärarstudent lär sig hur en hörselslinga fungerar så har man glömt det när man väl får en hörselskadad elev. Det behövs fortbildning, hur hjälper jag den här eleven?

J-P tycker att vi som handikapporgansiation har ett ansvar att lyfta funktionshindersfrågan till politikers nivå. Idag ligger den på plats 35 på listan över viktiga ämnen i skolan, den måste högre upp.

Betty tycker att det handlar om attityder att se människor. Man måste ta sig i kragen. Man måste bli bättre på att nå ut till media, speciellt nu när tillgängligheten ska ligga i fokus nästa år.

Metta lovar att gå ut till sina medlemmar och säga åt dem att de ska kräva av sina arbetsgivare att de ska kräva att få fortbildning när de får en elev med funktionsnedsättning. Det kan skapa tryck på politiker också så att frågorna uppmärksammas.

Sedan går debatten över på teckenspråk. Man pratar om den nya språklagen och om den kommer att ge något resultat i skolan?
J-P hoppas att det ska ge resultat, man pratar om barn med CI som kommer att missa chansen att få lära sig teckenspråk. Han säger att han inte förstår att man som barn med hörselskada inte får lära sig teckenspråk. Julia säger att man inte kan välja teckenspråk hur som helst. Tar upp att man inte får meritpoäng för teckenspråk och att rektorer visar på signaler att färre väljer att läsa teckenspråk. Var ska vi få lära oss teckenspråk nu?

Betty säger att hon pratat med kulturminister, Lena Adelson Liljeroth, (som själv har en hörselnedsättning) som är väl medveten om problemet men att man på både utbildningsdepartementet och kulturdepartementet jobbar på få ihop Språklagen med visionen om meritpoäng. Skälet till att det ser ut som det gör är att bestämmelsen om meritpoäng kom innan språklagen, därför är det inte koordinerat.

Hur premieras språk egentligen? undrar Damberg. Han vill titta på om språkliga kompetenser kan vara meriterande i framtiden. Det kanske kan leda till att teckenspråk, eller alla minioritetsspråk, får en högre ställning.

Julia berättar om specialskolor och om hur TUFF (en förordning som ger föräldrar och syskon rätt till teckenspråk men inte et hörselskadade barnet själv) kom till och att UH vill gärna ha en lag som ger oss rätt till att lära oss teckenspråk. Vi är 30,000 som pratar teckenspråk i Sverige idag och vi vill gärna bli fler!

Sedan blir det frågor.

Elsa på Sveriges Dövas Ungdomsförbund börjar. Hon frågar om vems behov som ska styra, är det föräldrarna eller barnens behov som ska styra? (Angående att skicka iväh sitt barn på specialskola eller låta det gå integrerat)
Metta svarar att hon tänker som en förälder, då vill hon gärna ha sitt barn nära sig. Lösningen är kombinationen att ha sitt barn nära, men även tillgodose deras behov till att lära sig.

Sedan en fråga om hur arbetsmöjligheterna ser ut för hörselskadade och döva på arbetsmarknaden?
J-P svarar - det finns en överrepresentation på hörselskadade och döva bland förtidspensionerade tyvärr. 25% av döva är arbetslösa mot 3% andra arbetslösa.

Janne Carlson på DHB - Tackar Unga Hörselskadade för att vi anordnar detta seminarium! :-) Ett ämne som glöms bort och inte finns med på agendan. Han anser att området måste upp på agendan!

Ragnar på Sveriges Dövas Riksförbund - Han saknar livtidsperspektivet på debatten. Ett hörselskadad barn lär sig lite teckenspråk som barn men sen kommer man till en högskola där det inte finns tekniska möjligheter så att hörselslinga inte fungerar. Man kan inte heller då använda sig av tolk för man inte kan tillräckligt med teckenspråk.
Ragnar tar även upp skollagen och undrar hur det ska gå till när man har överklagat som man ska ha rätt till i och med den nya lagen. Betty svarar att hon inte vet då det är en för ny lag. Metta anser att de processer som blir, måste vara snabba i alla fall, för elevens bästa.

Till sist fick paneldeltagarna frågan om vad de tar med sig från den här debatten:

• Jan-Peter - Jobba med attityderna, det första behovet av speciella resurser. Tona ner mainstreaming och inclusion som politikerna alltid använder som begrepp.
  

• Julia - Vi vill ha rätt till tvåspråkighet, meritpoäng för teckenspråk och funktionshinderskunskap på lärarprogrammet

• Betty - 2 viktiga synpunkter. Möjlighetsperspektivet, rusta för ett liv! Teckenspråk viktigt för framtiden!

• Mikael - kunskap och attityder, prioritera barn och ungdomar i kristider.

• Metta - Stora klasser, det ska jag använda i mina diskussioner framöver!

Heléne tackar alla deltagare med en UH-tröja och en blomstercheck!