lördag 26 mars 2011

SPAF konferens

Denna veckan har jag tillbringat några dagar i Skåne på SPAF konferens. SPAF vad innebär då detta? Jo, det är svenska pedagogiska audiologiska föreningen som bjöd in för konferens i Malmö den 24-25 mars. Temat för konferensen var "Att leva med hörselnedsättning i mångdaldens samhälle".

Konferensen bjöd på en rad intressanta föreläsningar om mångfald, några med direkt koppling till hörselskadade och några som talade mer om samhällets normer och värderingar. Bland annat fick vi under torsdagen lyssna på Olga Svensson Richter som berättade hur det är att växa upp som CODA, dvs. som hörande barn till döva föräldrar. En mycket intressant och gripande föreläsning, det var många ögon som tårades under hennes berättelse. Torsdagen bjöd även på föreläsningar från högskolan i Malmö som talade om bemötande och normer, döteamet i Lund som pratade om bikulturellt arbetssätt , Henrik Brink från dövblindteamet som har arbetat med ett projekt som handlade om ungdomar med dövblindhet och deras övergång från skolan till arbetets värld, vilka förväntningar de har, vilka möjligheter och barriärer de möter på vägen.

Torsdagskvällen bjöd på gemensam middag där konferensdeltagrna kunde diskutera kring dagens föreläsningar och skapa nya kontakter. Det gällde att se upp under kvällen så att ens tillhörigheter inte försvann. På plats fanns nämligen en trollkarl som trollade fram och bort både det ena och det andra. Vi njöt av hans showande men blev även gång på gång lurade och frustrerade, vad gör han nu, det här skall vara omöjligt, var är min klocka. Ja, det är bara att acceptera, det är inte meningen att vi skall förstå hans trick.

Fredagen bjöd på föreläsningar från en audiolog som arbetar vid universitetssjukhust i Lund, Jan Grenner som bjöd på en föreläsning kring forskning om hörsel. Frågor som diskuterades var hur CI fungerar, vad det innebär att vara ensidigt döv, att hörselnedsättningar kan ha många olika orsaker etc.

Nästa pass var paralellföreläsningar så vi kunde välja utifårn eget intresse, jag deltog på tre föreläsningar, en från Iris Hadar om svenska för invandrare för målgruppen hörselskadade, döva och dövblinda, andra föreläsningen handlade om HRF:s projekt kring invandrare med hörselnedsättning i Malmö området och den tredje föreläsningen handlade om att vara invandrare med hörselnedsättning och komma till Sverige. Alla tre föreläsningarna var väldigt intressanta och gav ökad kunskap om vad det innebär att vara från ett annat land, försöka komma in i det svenska samhället och samtidigt ha en hörselnedsättning.

Konferensens sista föreläsning hölls av Sara Lund eller ja, vad skall jag säga, Claes Schmidt kanske är bättre benämning. Denna föreläsning handlade om Claes som för drygt tio år sedan kom ut som transvestit. Han berättade om sina erfarenheter kring omgivningens fördomar. Föreläsningen var mycket humoristisk, publiken skrattade så tårrna sprutade. Men det fanns också ett allvar i föreläsningen, vem skapar normaliteten, och vem är normal? Visst låter det "normalt" att vara medelålders svensk man utan funktionsnedsättning, men hur många procent av den svenska befolkningen motsvarar detta egentligen? Jo, 4 %, hmm..

Hela konferensen var jätteintressant och det har givit mig många aha upplevelser och mycket kunskap som jag kan ta med mig.

Vid tangenterna
Heléne Larsson
ordf.

lördag 5 mars 2011

European Youth Forum

Hej på er allihopa!

Igår kväll kom jag hem från ett möte som jag var på som representant för LSU:s styrelse, men jag tänkte berätta lite vad jag varit med om för er också.

Åkte tillsammans med LSU:s eu-representanter till Ungern och Budapest för att vara en del av den svenska delegationen på European Youth Forum.

Det jag tänkte berätta om var hur det fungerade för mig med hörselbiten, alltså om jag hörde något. Som tur var så var Jenny Nilsson från SDU en av eu-delegaterna så jag tjuvtittade en hel del på hennes tolkar. Men det var framförallt en workshop med ca 25 personer som jag var orolig över. Hade med mig en bärbar hörselslinga, och tänkte att jag kan ju åtminstone hoppas att någon pratar i den. Och det gjorde de, alla såg till att få mikrofonen innan de började prata. Trots att de dagen innan inte vetat vad en hörselslinga var. Jag blev jättelättad och kunde delta i diskussionerna precis som de andra.

Så, här är helt enkelt ett positivt exempel på hörandes bemötande och inkludering!

//Anna Kain Wyatt