söndag 18 oktober 2015

Luxemburg - Sluttankar

Hearingen avslutades officiellt i fredags kväll men de flesta av oss umgicks även på middagen och igår.

Det har varit otroligt skönt att komma hem till min egna säg men samtidigt så längtar jag tillbaka så otroligt mycket och hade gärna stanna några dagar till. Det handlar inte så mycket om självaste platsen (men inget ont om Luxemburg!) utan snarare det här att vara omgiven av och lära känna alla dessa otroligt motiverade och engagerade människor! Både deltagarna från alla länder men också alla dessa fantastiska människor jag mött inom EA, och sist men inte minst, mina nyfunna vänner bland moderatorerna, samt Marina, den andra impressionisten. Om jag ska säga något om mitt helhetsintryck från hearingen så skulle jag säga att jag tycker den har varit galet givande, rolig, spännande, nervkittlande nervöst, erfarenhetsgivande, coolt, och väldigt bra.

Vissa saker hade kunnat förbättrats, exempelvis galamiddagen, men annars så har jag tyckt att hearingen varit väldigt tillgänglighetsanpassad. Men jag kan bara säga det utifrån mitt eget perspektiv, jag har ingen aning om hur andra deltagare upplevde det eftersom det finns lika många perspektiv som deltagare. Men jag upplever att de verkligen försökt göra det så tillgängligt som möjligt för alla. Galan var snarare ett stort undantag än en norm. Förhoppningsvis kommer de återkoppla angående tillgängligheten för att utvärdera hur de kan göra det bättre tills nästa gång.

Jag känner att jag inte på långa vägar är klar här, och jag hoppas att jag kommer få träffa dessa fantastiska människor fler gånger! Cor Meijer sa, "maybe we'll see you again.", och log.

Innan jag rundar av min bloggperiod så skulle jag vilja ventilera, nämna och skriva om vissa saker som jag tänker kring den här hearingen.

En stor skillnad från förra hearingen är att en av deltagarfrågorna handlade om ifall deltagarna kände till ideella intresseorganisationer inom funkis-sektorn i sina hemländer. Organisationerna nämndes också mer i diskussionerna. Att tacka för detta har vi Norge som lyft frågan. Så en STOR eloge till Norge!! Jag tror definitivt att det här är en rätt väg att gå, att man precis som Norge en gång lyfte, samarbetar mer med ideella intresseorganisationer. Det är ju VI som vet mest om oss själva!

En annan sak som jag tänkt mycket kring är, vilka funktionsnedsättningar är representerade och varför? Syftet är att ha med unga med olika sorters funktionsnedsättningar eftersom man vill ha FLER perspektiv. Men trots detta finns en klar majoritet av vissa funktionsnedsättningar. Utifrån min uppfattning så fanns där många deltagare med hörselnedsättningar, bara ett land med döva (förra gången såg jag ingen döv, men huruvida det var så vet jag inte). Jag upplevde också brist på deltagare med ADHD. Vid förra hearingen så frågade jag en medarbetare varför inte det fanns döva med. Hen sa att ja, det är ju en kostnadsfråga med alla extra tolkar och även lite mer problematiskt med direktkommunikationen. Jag vill förtydliga att jag är säker på att denna uppfattning inte delas av European Agency. Självaste urvalsprocessen ställer mig frågandes, hur går den egentligen till? Är urvalsprocessen exkluderande i sig när varje land själva får välja vilka de ska ta med?

I uppföljningskonferensen 2012 som jag deltog i (och skrev om; http://uhbloggar.blogspot.se/2013/11/konferens-i-goteborg-om-inkludering-i.html) så tryckte jag på att jag ansåg att de måste ha med FLER unga i uppföljningsprocessen. Jag sa att jag tyckte att de skulle samarbeta med intresseorganisationer eller ha representanter med olika funktionsnedsättningar för att kunna se till att efterprocessen fortfarande skulle ha ett ungdomligt perspektiv. Det som kom upp då från två – tre deltagare i konferensen var att, ja, fast det blir ju svårt med Attention. (Riksförbundet Attention är en intresseorganisation för personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) så som ADHD, Aspergers syndrom/Autismspektrumtillstånd (AST) och Tourettes syndrom.)

Det får mig att undra, är detta synsätt utbrett? Tänker man verkligen så att unga med vissa funktionsnedsättningar är enklare att ”hantera” och samarbeta med än andra? Varför upplever jag att jag mött så många som har detta synsätt. Kanske borde man inom denna politiska genre granska sig själva. Kanske har jag fått allt om bakfoten. Om någon sitter på svaren, eller vill diskutera saken så maila mig väldigt gärna på elin_korall@hotmail.com.

På tal om det här med delaktighet i efterarbetet. Under självaste plenary session så lyftes så ofta upp att unga VILL vara delaktiga under hela processen, att unga vill vara med i politiken, vill säga sitt i beslutsprocesser och mottot ”Not about us without us” kom upp ett flertal gånger och användes dessutom vid ett tillfälle av Cor Meijer, ”the agency director”. Men sedan när de ledande i organisationen rundade av och pratade om efterarbetet så lyste detta med sin frånvaro. Vart tog ungas delaktighet vägen? Jag räckte upp handen och frågade om hur de hade tänkt ta med ungas perspektiv i efterföljande processen.

Det blev tyst.

Mer tystnad.

Till slut så hänvisade Cor Meijer till en medarbetare, Victoria Soriano som berättade att när ett utkast gjorts så skulle det skickas till deltagarna så att de kunde ge sina perspektiv.

Men jag skulle vilja säga att... nä, det räcker inte!! Vad jag skulle önska vore att man utsåg en arbetsgrupp av unga som skulle jobba tillsammans med European Agency under självaste sammanfattnings- och tolkningsprocessen. Efter plenary session kom ett flertal personer fram och gav mig cred för frågan. Och som Agneta Gustafsson från SPSM sa till mig efteråt, det är BRA att vara jobbig ibland!

Under plenary session så kom det även upp frågor från unga som frågade hur det var menat att man som ung skulle fortsätta processen hemma? Ideella organisationer kom fram (HEJA NORGE!), och det nämndes även att man kunde se till att sprida informationen och engagemanget härifrån genom respektive informationskanaler. (Den här bloggen är en del av mina kanaler).

Men det finns en idé som jag hört under de konferenser/hearingar jag varit med på som jag verkligen fastnat för, som även Cor Meijer lyfte upp. Möjligheten att ha hearingar även lokalt, på nationell nivå för att kunna göra ungas röster hörda även där.

Personligen så tycker jag att självaste upplägget för hearingen, idén, och hur den fungerat, har varit ett otroligt bra verktyg för att lyfta ungas perspektiv. Det finns saker som kan förbättras, bland annat de saker jag nämnde ovan, men självaste grundkärnan tycker jag är fantastisk! Finns det ens liknande i Sverige som anordnas av statlig myndighet? Där man samlar unga med olika funktionsnedsättningar från hela landet, lyssnar på deras perspektiv, svar, tankar och förhoppningar om framtiden och skapar ett samarbete och underlag för hur man ska fortsätta jobba i framtiden. Nä. Åtminstone inte vad jag vet. Vad jag känner till är det otroliga engagemang som ideella funkis-organisationer visat i Sverige.

Så, SPSM och Greger Bååth, när är det dags för Sverige att lyfta ungas röster på högre politisk nivå?

/Elin Korall

p.s mina impressions kommer definitvt upp senare i veckan! d.s

Jag kör intervju!
Syntolkning. Jag sitter i en blå fåtölj. Är finklädd (svart kavaj och vit klänning), framför mig står en kameraman med stor kamera, en ställning med en lampa/strålkastare, och en kvinna sitter i en blå fåtölj vars rygg är vänd mot kameran.

Jag och min fantastiska co-worker, Anthoula, definitivt bästa människan jag träffade! 
Syntolkning. Selfie med Anthoula, I bakgrunden har vi plenary session, en stor sal med stor yta i mitten och massa bord/stolar i halvcirkel. Det står också en man i bakgrunden som pratar i telefon.

Jag och Marina, den andra impressionisten.
Syntolkning. Bild på oss när vi sitter på våra platser i plenary session. Jag sitter framför mikrofonen och har även på mig en hörselslinga, svart kavaj och vit klänning. Marina har på sig sin namnlapp och en marinblå klänning.

En bit av anpassningen. Skärmar vid varje bord där talaren är i fokus. Perfekt för läppavläsare och personer med synnedsättning!
Syntolkning. Marina sitter och tittar på en platt skärm som sitter ihop med bordet. På skärmen är Gil Steinbach som talar. 

En bit av anpassningen. Texttolkning.
Syntolkning. Bild på en stor bildskärm på väggen på ena sidan av plenary session. Svart bakgrund, grön text.


En bit av anpassningen. Teckentolkning.
Syntolkning. Två teckentolkar sitter på varsin stol framför ett Finlands deltagare (mellan deltagarna och "huvudbordet", deltagarna i sig sitter bakom sina bord.

Jag och de två moderatorerna som jag blev bäst vän med. Thorodur från Island och Alexandra från Tyskland.
Syntolkning. Vi står på rad och håller om varandras axlar framför en ljusblå vägg med diskreta stjärnor. Bakom oss är också en mörkblå trappa. Jag ahr en vit klänning och svart kavaj. Thorudur står i mitten, svart jacka, jeans, grå skjorta. Alexandra står till höger. Grön sjal, marinblå kavad, vita byxor.

Sveriges fantastiska ungdomsdeltagare, Tova och Emily, som BÅDA vågade tala under plenary session. Så otroligt modigt. :D Och deras moderator avslöjade att de diskuterade bra och hade bra tankar. Här har vi nästa EU - politiker!
Syntolkning. Båda sitter vid deras bord. Tova, svartvit randig tröja, sitter i bakgrunden över sin braille-läsare och Emily, svart tröja och orange kofta, sitter närmare kameran och skriver i sitt block.





fredag 16 oktober 2015

Luxemburg - galamiddag

Syntolkning. Stor gammal sal, vackra, vita väggar, högt i tak, stora, höga fönster med tunga röda gardiner. På parkettgolvet finns stora runda bord utspridda där deltagare sitter. Längst till vänster finns en upphöjd scen.

Som tidigare hearingar hade man såklart anornat en stor galamiddag för alla deltagare och deras medföljare. Förra gången jag deltog var jag otroligt arg på otillgängligheten. Jag gav feedback på det och hoppades på bättring. Men icke så Nicke! För att vara en gala anordnad under en hearing som handlar om inkludering så är den k a t a s t r o f a l! Jag skulle säga att väldigt lite är tillgäbglighetsanpassat. Rullstolsburna kan ta sig runt, all cred för det! Men förutom detta kunde jag inte se någon som helst anpassning. Ljudnivån var hemsk. Bord placerade överrallt vilket gjorde det svårt för synskadade att kunna röra sig bekvämt. Meny på franska och i pytteliten text, vart tog brailleskriften vägen? Varför inte meny på engelska? Eller meny som var förstorad och i bra lättlästa färger och konturer?

Sen kommer vi till underhållningen. Även där katastrofalt anpassad.

Musik, musik, musik. Förstör ljudmiljön, helt värdelöst för döva (och tondöva). Sen magiska trick, helt värdelöst för blinda och synskadade. Ingen syntolkning här inte. (Om man inte hade en snäll bordskamrat). Inte heller någon hörslinga när de talade.

Det som störde mig mest var att... VARFÖR i hela friden bara ha artister som saknar funktionsnedsättningar på scen? Varför tar man inte in artister som precis som majoriteten i salen, har en funktionsnedsättning? Det vore hur coolt och bra som helst! Det vore förebilder!

All denna anpassning, är INTE så svår att fixa.

Det värsta tycker jag är att när jag pratade med en annan deltagare med funktionsnedsättning som också var besviken så sa hen "...fast, äh jag är ju van". Det är galet! Jag kan uppleva att jag resonerar så i Sverige, men jag försöker kämpa mot den tanken, eftersom speciellt här märks det hur fel världen kan vara... Att personer med funktionsnedsättningar är så vana vid att exkluderas att man på ett event, anordnat av European Agency tänker, äh jag är van. Här om någonstans borde en galamiddag vara tillgänglighetsanpassad!

Våga bryta mot ett invanda tankemönster, vpga ställ krav, våga bli arga! Gör era röster hörda och bryt mot det normativa i exludering!

Så European Agency, om ni läser detta... Gör om, gör rätt! Jag hjälper mycket gladeligen till!

/En arg Elin som skakade av frustration i pauserna.

Luxemburg - plenary session

The speech is done!

Nu har jag just berättat om mina "impressions" i hörsalen. Jag var nervös, sådär jag-känner-mig-sjukt-kissnödig-nervös.

Men jag gjorde det!

Liten nypa humor, lite stödord, mycket improvisation var receptet för denna gång.

Bästa avslutningscitatet:
We are all different colors and together we make a wonderful rainbow.

Jag lovar att lägga upp mitt tal senare!

Här under "plenary session" har ett flertal OTROLIGT modiga ungdomar presenterat "The key points' från alla diskussionsgrupper. När jag var i den rollen för fyra år sedan så pratade jag i ultrarapid på grund av nervositet. Jag beundrar dessa ungdomars mod! Vi behöver alla börja någonstans och jag är säker på att här någonstans i salen så sitter flertalet av framtidens EU-politiker. You go!

Lite efter-nervositets-hjärtklappnings-hälsningar till er alla!

Syntolkning: bild från hörsalen. Man ser en del av en cirkel av sittplatser (Och skrivbord) där alla deltagare sitter. Bilden visar också en stor skärm där namnet på nuvarande talare står.

På återseende!
/Elin

Luxemburg - intervjun

Som jag skrev tidigare så skulle jag bli intervjuad. Sagt och gjort. Det har varit några EA-co-workers som haft som projekt att göra två filmer. EA har en YouTubekanal som dessa filmer kommer publiceras på. Ena filmen kommer vara mer formell och handla om självaste hearingen och den andra kommer ha med deltagare och views från oss impressionists. Jag länkar den så fort filmerna läggs upp. Det var väldigt nervöst att filmas medan jag intervjuas och spontant svarar på engelska.

Frågorna var följande:

· Your impressions and main points raised during the workshops.

· In your view, what type of action is needed to reinforce inclusive
education?
· In your opinion, how can we overcome the remaining barriers I education,
so that inclusion becomes a reality?
· If you have one request to decision makers/policy makers, what would it
be?
· What is the biggest change you hope for?
· In your opinion, how does this event contribute to the cause of
inclusion?
· What are you taking home from this event?

Om jag ska vara helt ärlig så känner jag mig så galet otroligt nöjd!!!

2008 skulle jag aldrig någonsin trott det ifall någon skulle berätta att jag skulle vara på en hearing OCH prata engelska. Jag hade troligen som sextonåring börjat skratta hysteriskt åt tanken. Men nu är jag här. Stolt, glad och otroligt tacksam för att jag vågat och kunnat ta mig hit där jag är idag.

Så vad jag vill säga är, om ni har någon del, idé, framtidsvision av er själva som ni hysteriskt skrattar åt eftersom idén är så absurd... Det är möjligt! Tro på er själva!

/Elin Korall
Syntolkning. Bild på loungen. Det finns utspridda bord att stå vid, en fika buffé och hela väggen kantas av fönster.

Luxemburg - deltagarfrågor

Frågorna som deltagarna får;


Can you explain how your school avoids and removes physical barriers and supports you in your education?
Please give examples of:
How your classmates and teachers deal with and take into account your needs.
Positive attitudes from your teachers and classmates.
Good physical accessibility of buildings, technical aids and technical adaptation of transport in your school.
How the class is organised to support you.
The type of guidance you receive to support you.
In your opinion, how can we overcome the remaining barriers in your school, so that inclusion benefits all learners?
Do you know any organisations representing young people with disabilities that influence politics and decision making in your country?
Do you have any other comments?

Nu ska jag snart intervjuas för en video! Berättar mer sen!

/Elin
Syntolkning. Bild på vårt program det är loggan från denna konferens på framsidan. Det är flera händer i olika färger som håller i varandra så att de bildar en cirkel.

Luxemburg, presentation och praktik info

Hej alla läsare!

Jag har haft problem med att komma in på google så det blir en del blogginlägg efter varandra. Vem är då jag? Jag heter Elin Korall, jag har tidigare, under mina aktiva år i UH, skrivit i den här bloggen. Så vissa ev er kanske känner igen mig.

Nu är jag i en konferens i Luxemburg (i staden Luxemburg). Jag vill förtydliga att jag inte är här som representant för UH, utan som de kallar det här, representant för Sverige. Då denna konferens handlar om inkludering så tyckte jag att den var högst aktuell här ändå!

Vad handlar då konferensen om? Lite praktisk info: Konferensen anordnas av European Agency for special needa and inklusive education. Konferensen heter "Take action! Luxembourg recommendations och de kallar det för "hearing" istället för konferens.

Hearingen hålls vart fjärde år, och började 2003. Dess syfte är att samla unga från hela Europa, hålla diskussioner för att sedan lyfta ungas tankar, åsikter och funderingar på politisk nivå, i EU-parlamentet. Jag skulle säga att EA (European Agency) har fungerat lite som en länk mellan ungas erfarenheter och politiken i EU. Hearingen är upplagd så att man bjuder in 1-2 unga (runt femton år) med funktionsnedsättningar från EU-länder. Tillsammans med dessa bjuds även en student in (oftast från samma skola) som saknar funktionsnedsättning. Det deltar också många som arbetar med och kring EA, från Sverige har vi Agneta Gustavsson och Lars-Åke Larsson från SPSM.

Jag deltog i hearingen som var 2011 i Bryssel och kom med eftersom Agneta hade fått min mailadress via UH. Jag och Agneta har haft sporadisk kontakt och 2012 fick jag delta i en uppföljningskonferans i Göteborg.

Inför denna konferens båda alla gamla deltagare att bidra med sina "life stories" om vad man gjort sedan den hearingen man deltog i. Jag blev, utifrån min lifestory, utvald till att bli en moderator till en diskussionsgrupp, sedan fick jag istället bli en av två (vad de kallar här) impressionists.

Självaste diskussionerna är upplagda så att alla ungdomar delas in i sex arbetsgrupper på 8-10 ungdomar som sedan ska diskutera olika frågor som ställts till dem av EA. Varje grupp leds av en moderator, som till min lycka, är ungdomar från tidigare hearingar. Personligen tycker jag att det är jättebra att de tagit in mer ungdomlig medverkan o själva "tolkningsprocessen. Jag och en annan impressionist ska gå runt i tre grupper var och sedan presentera våra " impressionist" från dagen. Fem minuter inför alla... nervöst en otroligt coolt!

 Jag ska blogga lite så att ni får följa processen har borta.

See you later aligator!
/Elin Korall
Syntolkning, bild framifrån på mig. Jag ler. Lite selfieliknande.

torsdag 8 oktober 2015

Teckenspråk i audionomutbildningen

Som en del av temat Hörselvård har Riksstyrelsen beslutat att undersöka intresset för att införa en grundläggande kurs i teckenspråk i audionomutbildningen. Vi har ställt frågan till medlemmar, genomfört enkätundersökningar bland verksamma audionomer, audionomstudenter och institutioner som driver audionomprogrammet på olika orter. Vi har kommit fram till att alla är överens om att en kurs i grundläggande kunskaper i teckenspråk vore bra för audionomer men att det finns en del hinder för att kunna realisera det.

När vi frågar medlemmar så är det för många en självklarhet att audionomer borde kunna grundläggande teckenspråk för att en trygg kommunikation ska skapas.

När vi frågar verksamma audionomer så säger lika många att det vore med en kurs i grundläggande teckenspråk som att de inte vet. Några enstaka tycker inte att det behövs eller att det ska vara en del av fortbildningen inom yrket. Idag är det ovanligt att det finns audionomer som kan grundläggande teckenspråk.  I enkätundersökningen fanns det också utrymmer att lämna kommentarer eller synpunkter. Av dessa framgår det att det generellt finns det ett intresse men att språk kunskaper behöver underhållas för att inte glömmas bort. De menar att behovet inte är tillräckligt stort men att det kan vara aktuellt för audionomer som jobbar med barn.

När vi frågar institutioner så anser i princip alla att det borde ingå och att det är relevant för yrket. Ett problem som i princip alla lyfter är att det inte får plats inom ramen för programmet idag. Det finns möjlighet att läsa teckenspråk som kvällskurs i exempelvis Stockholm. Ungefär hälften anger att det finns en efterfrågan från studenter att det ska finnas en kurs i grundläggande teckenspråk.  övriga synpunkter som lyfts är bland annat att kunskaper om dövkultur och teckenspråk behöver öka bland audionomer. Det  lyfts även som intressant att undersöka om teckenspråkiga undviker kontakt med audionomer pga bristande teckenspråkskompetens då det idag främst är icketeckenspråkiga personer som besöker audionomer.

När vi frågar studenter, Ca 30 studenter har besvarat enkäten,  så är 93% positiva till att lära sig teckenspråk med tanke på sitt framtida yrke och 97% procent anser att en grundläggande kurs i teckenspråk borde ingå. Synpunkter som studenterna lyfter är att att det vore önskvärt som valbar kurs då alla audionomer inte möter teckenspråkiga personer och att det behövs mer än en grundkurs för att kunna användas i praktiken. Det framkommer även att en kurs i tecken som stöd vore enklare att lära sig och att det vore värdefullt med kunskaper i teckenspråk i deras kommande yrkesroll.

Jag tycker att det är intressant att resultaten visar att det borde finnas en kurs i grundläggande teckenspråk men samtidigt så framkommer ett argument att audionomer oftast inte möter teckenspråkiga personer. De har såklart en poäng i resonemanget eftersom det är allt för många med hörselskada som inte kan teckenspråk och det är ett problem i sig. Dock menar jag att det är lika viktigt att teckenspråkiga personer känner sig trygga i mötet med audionomen och att det känns fullt rimligt att personer som möter personer med hörselskada i sitt yrke också ska ha grundläggande kunskaper i teckenspråk. Jag förstår att det finns hinder av olika slag som det ut idag men hinder är till för hoppa över alternativt riva ned. Hur UH ska jobba vidare med denna fråga får styrelsen diskutera och det är fritt fram för er medlemmar att komma med synpunkter!

/Sara