Dags att granska varför så många personer med funktionsnedsättning diskrimineras av högskolor och universitet!

I helgen publicerades en artikel på SVT med rubriken "Fler funktionshindrade pluggar på universitetet". Detta är jättebra, både att vi ser en positiv trend där fler unga med funktionsnedsättning studerar och att funktionshinderpolitik får ta plats i media.

Men, vi vill lyfta ett par saker som är lätta att missa när vi ser en artikel som till så stor del är positiv.

Redan första formuleringen är problematisk. Att inleda med "Lärosätena ställer upp med hjälp" låter fint, men med detta förbigås en otroligt viktig aspekt: nämligen det faktum att studier på lika villkor är en rättighet. Att lärosäten har tillgänglig undervisning handlar inte om att de är snälla, det handlar om att de följer lagen, att de inte diskriminerar som så många andra gör. Att det skulle vara något valbart är helt fel, och att utmåla de lärosäten som faktiskt gör det de ska som hjältarna är att missa en chans att granska alla de fall där högskolor och universitet diskriminerar funktionsnedsatta studenter genom att till exempel inte tillhandahålla hjälpmedel eller tillgängliga lokaler.

Så ja, vi håller med, det är toppen att fler och fler personer med funktionsnedsättning pluggar och det är väl värt att lyfta upp i media. Men ta inte detta enbart som en chans att vifta med flaggor och tro att problemet nu är löst, utan ta det här som en ingång till att även granska alla de fall där unga med funktionsnedsättning faktiskt inte studerar. Ta chansen att ifrågasätta varför de är så få, granska hur det ser ut med våra lagstadgade rättigheter där det inte fungerar. Fallen där studenter diskrimineras är många!

Ni kan läsa mer om detta i en debattartikel Unga Hörselskadades ordförande skrev för en dryg månad sedan, om rätten till hjälpmedel för studenter på högskolor och universitet. Hörselskadade studenter diskrimineras.

En annan problematiskt aspekt är det faktum att videon är otextad. Återigen stöter vi på en situation där nyheter inte är tillgängligt för alla de hörselskadade som behöver text för att hänga med i en video (Läs mer om otillgängliga webbsändningar). Att inte ens en nyhet som handlar om tillgänglighet, diskriminering och funktionsnedsättningar är tillgänglig säger mycket. Så gör om gör rätt, hör gärna av er om ni vill ha mer information om hur vår målgrupp diskrimineras i olika situationer. Vi har många exempel!

UH på plats på Torsdagsaktionen XL

Varje torsdag står representanter för funktionshinderrörelsen utanför Rosenbad och delar ut flygblad för att uppmärksamma det faktum att bristande tillgänglighet ännu inte är grund för diskriminering. Läs mer om Torsdagsaktionen.

Idag var en speciell dag eftersom det var en storversion av aktionen där 300 personer deltog, varav tre från UH: vår ordförande Anna, vår generalsekreterare Maria och vår kommunikatör Elin.

Flera politiker från oppositionen kom och pratade med oss, men försvinnande få av statsråden tog sig tid. Av de som dök upp syntes integrationsminister Erik Ullenhag och kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth. Finansminister Anders Borg lös dock med sin frånvaro under hela den dryga timmen som aktionen pågick. Han verkar ha ett väldigt stressat schema Anders Borg, på snart 1000 dagar har han inte haft tid att träffa företrädarna för funktionshinderorganisationerna en enda gång!

Snart är vi igång!

Ja, äntligen är det dags för Unga Hörselskadades årsmöte. Idag ägnar sig många av våra medlemmar sin dag åt att ta sig till Ädelfors Folkhögskola i Småland. Det är där vi ska genomföra årets årsmöte.

Allt som allt blir vi ca 60 personer som tillsammans ska tillbringa en helg tillsammans med beslut, nattmangling, påverkanstorg, fika, plenum och annat smått och gott. Tillsammans ska vi ta beslut kring Unga Hörselskadades framtid. Vi kommer bland annat att besluta om tema för kommande års intressepolitiska arbete, välja nya personer till styrelsen, diskutera stadgeändringar och massor av andra saker.

Framförallt kommer vi att ha en fantastiskt rolig helg.

Vi ses i Småland!

Anna Kain Wyatt
Ordförande i Unga Hörselskadade

PS. Här finns en länk till ett pressmeddelande om vårt årsmöte.

Slumpmässigt stöd till unga med hörselskada

I en debattartikel i tidningen Dagens Samhälle idag protesterar Unga Hörselskadades lokalföreningar i Stockholm (HiSUS/UHiS) tillsammans med fler olika lokalföreningar för Hörselskadades Riksförbund mot de dåliga hörselpedagogiska stödet som elever med hörselnedsättning får i skolan.

Man kräver bland annat att
º Stockholms läns kommuner ska redovisa hur de följer skollagens avsnitt om rätten till lika tillgång till utbildning för elever med hörselnedsättning.

º Allt stöd ska samordnas, nu finns inga rutiner för det. Hörselpedagogerna vet inte vilka barn som behöver stöd och i vilka skolor de går. Det är orimligt att föräldrar och barn ska ta hela ansvaret för att få pedagogiskt stöd.

º En gemensam kommunal budget återinförs, i kommuner där rektor getts ansvaret.

Läs hela artikeln här.

Bra jobbat HiSUS/UHiS!

Direktbloggning från seminariet - del 2

Metta får frågan om den ekonomiska krisen, som det har pratats en hel del om inför den här veckan. Hur kommer ekonomiska krisen och kommunernas ekonomi påverka skolgången för elever med funktionsnedsättningar och särskilda behov? Metta är oroad över att det kommer signal på signal att det inte finns pengar. Svaret hon får från politiker är att det finns mindre mängd elever och fler friskolor. Ok, det köper hon men anser att det måste till resurser ändå.
Tar upp siffrorna igen med att 11% inte har kompetens att fortsätta till högskolan.

Betty Malmberg pratar om en satsning som har gjorts för att få lärare mer uppdaterade på det som sker. Speciallärareutbildningen och specialpedagogutbildning, som tillsammans ska jobba och täcka in elevers behov. Hon tycker det är en bra början. Pratar sedan om friskolorna.

Mikael Damberg tar upp 90-tals krisen och anser att man borde lärt sig sen dess. Dramatiska skillnader och stora klasser med få lärare. Han tycker att skollagen borde vara så att kommunerna är skyldiga att distribuera pengarna efter behov. Så att den som behöver hjälp får det, vara sig den vill gå i specialskola, friskola eller integrerat.

Julia får frågan om vad funktionshinderskunskap skulle kunna innehålla. Hon säger att den bör bestå av två delar, - en teoretisk del och praktisk del. Den teoretiska kunskapen ska innehålla kunskap om vilka funktionsnedsättningar som finns och hur man kan jobba med det som lärare. Men Julia anser även att det behövs praktisk erfarenhet, hur fungerar exempelvis hörselslingor och rullstolsramper. Vidare anser hon att under praktiken på lärarprogrammet ska man få gå på praktik och lära sig praktiskt hur man gör och använder exempelvis hörselslingor.

Metta anser att skolorna har ett ansvar att fortsätta hålla lärarna uppdaterade på hur man gör när man har en elev med funktionshinder. Om man som lärarstudent lär sig hur en hörselslinga fungerar så har man glömt det när man väl får en hörselskadad elev. Det behövs fortbildning, hur hjälper jag den här eleven?

J-P tycker att vi som handikapporgansiation har ett ansvar att lyfta funktionshindersfrågan till politikers nivå. Idag ligger den på plats 35 på listan över viktiga ämnen i skolan, den måste högre upp.

Betty tycker att det handlar om attityder att se människor. Man måste ta sig i kragen. Man måste bli bättre på att nå ut till media, speciellt nu när tillgängligheten ska ligga i fokus nästa år.

Metta lovar att gå ut till sina medlemmar och säga åt dem att de ska kräva av sina arbetsgivare att de ska kräva att få fortbildning när de får en elev med funktionsnedsättning. Det kan skapa tryck på politiker också så att frågorna uppmärksammas.

Sedan går debatten över på teckenspråk. Man pratar om den nya språklagen och om den kommer att ge något resultat i skolan?
J-P hoppas att det ska ge resultat, man pratar om barn med CI som kommer att missa chansen att få lära sig teckenspråk. Han säger att han inte förstår att man som barn med hörselskada inte får lära sig teckenspråk. Julia säger att man inte kan välja teckenspråk hur som helst. Tar upp att man inte får meritpoäng för teckenspråk och att rektorer visar på signaler att färre väljer att läsa teckenspråk. Var ska vi få lära oss teckenspråk nu?

Betty säger att hon pratat med kulturminister, Lena Adelson Liljeroth, (som själv har en hörselnedsättning) som är väl medveten om problemet men att man på både utbildningsdepartementet och kulturdepartementet jobbar på få ihop Språklagen med visionen om meritpoäng. Skälet till att det ser ut som det gör är att bestämmelsen om meritpoäng kom innan språklagen, därför är det inte koordinerat.

Hur premieras språk egentligen? undrar Damberg. Han vill titta på om språkliga kompetenser kan vara meriterande i framtiden. Det kanske kan leda till att teckenspråk, eller alla minioritetsspråk, får en högre ställning.

Julia berättar om specialskolor och om hur TUFF (en förordning som ger föräldrar och syskon rätt till teckenspråk men inte et hörselskadade barnet själv) kom till och att UH vill gärna ha en lag som ger oss rätt till att lära oss teckenspråk. Vi är 30,000 som pratar teckenspråk i Sverige idag och vi vill gärna bli fler!

Sedan blir det frågor.

Elsa på Sveriges Dövas Ungdomsförbund börjar. Hon frågar om vems behov som ska styra, är det föräldrarna eller barnens behov som ska styra? (Angående att skicka iväh sitt barn på specialskola eller låta det gå integrerat)
Metta svarar att hon tänker som en förälder, då vill hon gärna ha sitt barn nära sig. Lösningen är kombinationen att ha sitt barn nära, men även tillgodose deras behov till att lära sig.

Sedan en fråga om hur arbetsmöjligheterna ser ut för hörselskadade och döva på arbetsmarknaden?
J-P svarar - det finns en överrepresentation på hörselskadade och döva bland förtidspensionerade tyvärr. 25% av döva är arbetslösa mot 3% andra arbetslösa.

Janne Carlson på DHB - Tackar Unga Hörselskadade för att vi anordnar detta seminarium! :-) Ett ämne som glöms bort och inte finns med på agendan. Han anser att området måste upp på agendan!

Ragnar på Sveriges Dövas Riksförbund - Han saknar livtidsperspektivet på debatten. Ett hörselskadad barn lär sig lite teckenspråk som barn men sen kommer man till en högskola där det inte finns tekniska möjligheter så att hörselslinga inte fungerar. Man kan inte heller då använda sig av tolk för man inte kan tillräckligt med teckenspråk.
Ragnar tar även upp skollagen och undrar hur det ska gå till när man har överklagat som man ska ha rätt till i och med den nya lagen. Betty svarar att hon inte vet då det är en för ny lag. Metta anser att de processer som blir, måste vara snabba i alla fall, för elevens bästa.

Till sist fick paneldeltagarna frågan om vad de tar med sig från den här debatten:

• Jan-Peter - Jobba med attityderna, det första behovet av speciella resurser. Tona ner mainstreaming och inclusion som politikerna alltid använder som begrepp.
  

• Julia - Vi vill ha rätt till tvåspråkighet, meritpoäng för teckenspråk och funktionshinderskunskap på lärarprogrammet

• Betty - 2 viktiga synpunkter. Möjlighetsperspektivet, rusta för ett liv! Teckenspråk viktigt för framtiden!

• Mikael - kunskap och attityder, prioritera barn och ungdomar i kristider.

• Metta - Stora klasser, det ska jag använda i mina diskussioner framöver!

Heléne tackar alla deltagare med en UH-tröja och en blomstercheck!