lördag 18 juni 2011

Tolktjänstutredningen

Tolktjänstutredningen (S 2010:08) hade referensgruppsmöte 2011-06-14

Närvarande utredningsgruppen
Greger Bååth, Martin Farnsten samt Susanne Ritseson

Närvarande brukarorganisationerna
Hanna Sejlitz (HRF), Ragnar Veer (SDR), Ulf Westermark (DHB), Linda Eriksson (FSDB, Ann-Charlotte Gyllenram (Barnplantorna), Kerstin Kjellberg VIS samt Heléne Larsson (UH)

Syftet med mötet var att diskutera det arbetsmaterial som utredningsgruppen framtagit. Materialet bygger på mycket preliminära beräkningar gällande såväl ekonomiska konsekvenser samt själva genomförandet av en ny tolkorganisation.

Innan mötet har en brukarenkät skickats ut till alla organisationerna där vi givits möjlighet att svara. Enkäten lade grunden för ett kvantittativt material kring hur många hörselskadade och döva det finns i Sverige, hur många som är frekventa tolkanvändare, hur många tolkuppdrag som genomförs i Sverige per år etc.

Kort sammanställning av tolksituationen idag: enligt brukarorganisationerna finns det idag
• Ca 9000 barndomsdöva
• Ca 4000 vuxendöva
• Ca 2000 dövblinda
• Ca 700 000-1 200 000 hörselskadade
• Ca 2000 personer med CI
• Ca 80 000 tolkuppdrag genomförs i Sverige per år

Det är dock viktigt att observera dock att statistiken gällande tolkuppdrag är missvisande, den säger ingenting om hur lång tid tolkuppdragen är. Det kan röra sig om allt från 10 minuter till en hel dag eller kanske till och med långtolkningsuppdrag. Genom att tolkcentralen avslår en tolkbeställning på en vecka och istället genomför 120 stycken tio minuters uppdrag blir statistiken bättre. Därav skall vi egentligen tala om antalet tolktimmar snarare än uppdrag. Men denna statistik besitter brukarorganisationerna inte i dagsläget.

Brukarorganisationernas uppfattning är att antalet tolkuppdrag kan komma att öka ytterligare under en tioårsperiod då dagens ungdomar är väl medvetna om sina rättigheter till tolk. Likaså har samhällets förutsättningar ökat. Industrisamhället byggde inte på samma kommunikativa krav som dagens socialiserade samhälle gör, därav kommer behovet av tolkning i arbetslivet öka.

Idag är det mycket varierande hur lätt eller svårt det är att få tolk på olika platser i Sverige. Jönköping är en av drömplatserna att bo i som döv, medan Örebro toppar statistiken i antalet ej genomförda tolkuppdrag.


Utredningens förslag och diskussioner kring det
Att bilda en ny statlig myndighet för tolktjänsten. Verksamheten skall ha två övergripande mål:

1. Att planera och genomföra tolkuppdragen, dvs. samma arbete som tolkcentralerna idag bedriver.
2. Uppföljning av tolkuppdragen. Utveckla kvalitén på verksamheten samt arbeta med råd och stöd kring tolktjänsten. Det är här viktigt att myndigheten informerar landstingen, kommuner, myndigheter, organisationer inom såväl offentlig som privat sektor kring hur tolkverksamheten fungerar och vem som betalar. Det är viktigt att tydliggöra ansvar och finansierings principen.
Diskussionerna kretsade kring om det är möjlighet att förlägga tolkverksamheten under en redan befintlig statlig myndighet. I Finland ligger tolktjänsten exempelvis under försäkringskassan. Här i Sverige ser organisationernas utformning annorlunda ut, vilket medför att en ny myndighet bör bildas som endast ansvarar för tolkfrågor.

Vi brukarorganisationer tycker att det är fördelaktigt att landstingen släpper tolkfrågan. Landstingen har främst ansvar för vårdfrågor och vi vill se tolk som en språkfråga och ej en vårdfråga. Idag ligger tolkfrågan under Hälsa och sjukvårdslagen (HSL) detta kommer den inte göra efter bildandet av den nya myndigheten. Därav förefaller en statig myndighet som mera lämpad.

Tolktjänstmyndigheten skall sedan skapa avtal med olika tolkbolag/leverantörer. Vi brukarorganisationer betonade vikten av valfrihet hos oss som tolkanvändare. Att vi inte skall bli bundna att använda ett och samma bolag jämt, utan att kunna växla. Utredningen arbetar på lösningar kring detta och min uppfattning är att de förstod och tog till sig vår diskussion.

I den nya lagen skall det tydliggöras vem som skall stå för tolkkostnaden när. Exempelvis om en person vill besöka socialtjänsten, så är det då kommunen som skall stå för kostnaden. Tolktjänstmyndigheten skall hjälpa till att informera om vem som betalar i olika situationer, samt att uppmana kommuner och myndigheter att ta sitt finansiella ansvar.

En omdiskuterad fråga gällde tolk i arbetslivet. I det nya förslaget skall den anställde kunna få tolk i skälig omfattning inom arbetslivet. Utredningen menade att skälig omfattning innebär tolk då och då för att kunna deltaga på utbildning eller för att klara av löpande arbetsuppgifter. En bedömning måste göras från situation till situation. Vid de tillfällen då tolktjänstmyndigheten inte står för kostnaden blir det AF eller arbetsgivaren som får finansiera kostnaderna.

Den nya lagen skall också tydliggöra att ledsagning ingår i dövblindtolkning, vilket idag inte alltid är en självklarhet.

Det diskuterades också om en så kallad timbank. Det är nu tänkt att varje tolkanvändare skall få X antal timmar att använda vid tolkuppdrag som är lågprioriterade. Det kan vara så att brukaren nästan vet att den kommer få avslag på en viss beställning, genom att ”visa kortet” och använda de fria timmarna kan den vara garanterad att få tolk. Dessa timmar kommer dock att bli få, förslag på omkring tio timmar per år.

Det nya lagförslaget beräknas träda i kraft 2014. Detta ifrågasattes, men utredningen betonade att det tar tid att start upp en ny myndighet.

- Heléne Larsson