torsdag 26 mars 2015

Fler-mikrofonsystem bör bli norm i dagens moderna skola!



Förra veckan släppte Specialpedagogiska skolmyndigheten, SPSM, en väldigt läsvärd rapport om villkoren för elever med hörselnedsättning som går inkluderat i grundskolan med hörande elever i Stockholms län. I rapporten framgår det att nästan hälften av eleverna går i klasser med mer än 20 elever, 40 % av eleverna saknar tassar på stolarna och 43 % saknar kamratmikrofoner. Jag tycker det är högst märkligt att kamratmikrofoner inte är självklart om eleven har behov att hörteknik i skolan. Att enbart ha en sändare och en mottagare är anpassat för monologer. Detta funkade kanske för 50 år sedan i skolan, men knappast i dagens skola då stora delar av undervisningen sker via dialog. Eleven med hörselnedsättning måste ha förutsättningar att höra vad klasskamraterna egentligen säger och då krävs det tillgång till ett portabelt fler-mikrofonsystem med flera mikrofoner som klasskamraterna kan dela på och som kan spridas runt i klassrummet.

Huruvida en får kamratmikrofoner beror på hur snällt landstinget du bor i är eftersom de tar beslut om saken. Flera medlemmar i UH vittnar om att fler-mikrofonsystem är långt ifrån en självklarhet även utanför Stockholms län. I Dalarnas län får en inte kamratmikrofoner per automatik, i Uppsala län får en ett fler-mikrofonsystem efter påtryckningar från föräldrar och i Kalmar län fick en för drygt fem år sedan inget fler-mikrofonsystem alls då landstinget valde att frysa pengarna och föräldrarna fick istället ta lån föratt finansiera ett fler-mikrofonsystem i skolan. Själv fick jag tjata och vänta i över ett år för att få ett fler-mikrofonsystem på Umeå universitet som gjorde att jag kunde hänga med på seminarier och höra vad mina kurskamrater frågade på föreläsningarna. 

Rapporten visar även att i klasser där kamratmikrofoner finns så är mikrofonerna oftast inte tillgängliga för kamraterna inom en armlängds avstånd, vilket kan medföra sämre användning av mikrofonerna då de behöver skickas runt. När jag gick i grundskolan hade vi en kamratmikrofon till hela klassen och tanken var att mikrofonen skulle skickas runt bland alla i klassen när de skulle prata. Det var många gånger mikrofonen inte skickades runt och jag påminde sällan eftersom jag tyckte det var jobbigt att påminna och att sticka ut. Det var också vanligt att mikrofonen inte skickades runt med kommentaren ”det var inget viktigt” och jag nöjde mig ofta med det, men jag undrade samtidigt var det egentligen var som ”inte var så viktigt”. Med fler kamratmikrofoner hade jag också fått höra alla ”det var inget viktigt” samtal och det hade skapat en värdefull delaktighet för mig i klassrummet. För mig är det precis lika viktigt att få höra allt det där ”det var inte så viktigt” som det är att höra vad läraren har att säga.

Det framgår också i rapporten att det finns brist på kunskap hos lärare om hur behoven ser ut för elever med hörselnedsättning. Det är enbart drygt hälften som har fått fortbildning eller information från en hörselpedagog om vad det innebär att undervisa elever med hörselnedsättning. Jag tycker det känns fullständigt orimlig då konsekvensen blir att elever med hörselnedsättning ramlar mellan stolarna gång på gång eftersom deras lärare inte vet vilka förutsättningar de behöver. Tassar på stolarna måste bli en självklarhet och små klasser likaså oavsett vilken skola det gäller.

Jag tycker att det är rimligt att begära att elever med hörselnedsättning ska kunna höra vad som sägs och känna delaktighet i skolan. Det ska inte spela någon roll var en bor utan fler-mikrofonssystem behöver bli en självklarhet inom alla landsting och för alla elever med hörselnedsättning som går inkluderat med hörande elever. Det är precis lika viktigt att höra vad klasskamraterna säger som det är att höra vad läraren säger för att kunna känna sig delaktig i klassrummet och undervisningen.

Bristen på kunskap bland lärare och bristen på fler-mikrofonsystem behöver lyftas fram för att synliggöra att situationen för elever med hörselnedsättning behöver förbättras. Det är dags för skolan, kommuner och landsting att ta sitt ansvar för att garantera elever med hörselnedsättning en likvärdig utbildning om de går inkluderat med hörande elever. Det är livsviktigt att införa fler-mikrofonsystem som norm i dagens skola så att elever med hörselnedsättning kan få höra vad klasskamraterna säger och inte gång på gång missa det där ”det var inget viktigt” för det är livsviktigt att även få höra detta.

//Sara

Läs också det gemensamma uttalande vi och övriga döv- och hörselorganisationer antog i samband med att rapporten från SPSM släpptes: Staten måste ta ansvar för hörselskadade barn i skolan.




söndag 22 mars 2015

Vi lägger ner organisation

Vill börja med att förklara att detta är riksstyrelsens vision. Flera av er läsare fungerar säkert att hur menar de nu?! Jag skall förklara mig. Förra helgen hade riksstyrelsen möte. Förutom de klassiska diskussionerna tog vi även om att diskutera visioner.  En fråga som dök upp var hur vi önskar att organisationen skall se ut i de bästa av världar? Diskussion  kretsade kring att vår vision är att samhället skall vara fullt tillgängligt för personer med hörselskada. All i information skulle vara textad/tolkad, diskriminering skulle inte finnas, vi skulle ha samma möjligheter till studier/arbete som personer utan hörselskada osv.  Skulle alla dessa hinder rivas skulle UH inte längre behövas som organisation i sin nuvarande form. Vägen dit är dock lång och fram dess kommer vi att fortsätta kämpa för ett mer tillgängligt samhälle.

Så att lägga ner organisationen planerar vi idag inte

tisdag 10 mars 2015

Varför internationellt utvecklingssamarbete och hur fungerar det?

Med anledning av en fråga som väcktes på bloggen i samband med vårt förra inlägg om Nepalgruppens arbete så skulle vi vilja lyfta frågan om Unga Hörselskadades internationella arbete. Vi vill berätta om hur vi tänker när vi väljer att prioritera detta arbete och vilka vinster och lärdomar vi ser kopplade till att arbeta med något som kan tyckas ligga långt ifrån våra vanliga verksamheter.

Vi är en del av världen

Unga Hörselskadades strävan efter att göra världen bättre för barn och unga med hörselskada stannar inte vid Sveriges gränser. Runtom i världen har personer med hörselskada olika förutsättningar att vara delaktiga utifrån sina villkor. I en stor del av världens länder har personer med hörselskada inte tillgång till vare sig hörslinga eller hörapparater. Barn med hörselskada får inte möjlighet att gå i skola och isoleras från samhället. Bara en sådan sak som att det finns hörselvård som alla kan ta del av är på många ställen i världen inte en självklarhet. I en stor del av världen finns inte ens begreppet hörselskada, än mindre förståelse för hur det är att leva med en hörselskada. Och hörselskadan kan på många ställen vara en avgörande anledning till att en individs mänskliga rättigheter inte värnas. Av de här och flera anledningar har vi valt att återigen lägga tid och engagemang på internationellt arbete, den här gången i ett utvecklingsprojekt med den nepalesiska organisationen NAHOH, Nepal Association of Hard of Hearing.

Engagemang och möten utvecklar våra medlemmar och vår organisation

Vi är en ideell organisation, vi är våra medlemmar och våra medlemmars viljor och önskemål är det som sätter agendan för vår verksamhet. Det finns ett fantastiskt stort engagemang för internationella frågor i Unga Hörselskadade, och det är för oss en självklarhet att ta vara på det engagemanget och erbjuda möjligheter att få utlopp för det. Vi vet också att engagemang föder engagemang och att såväl vi som organisation och våra enskilda medlemmar lär sig och utvecklas genom att göra saker som upplevs som viktiga och utvecklande. Sällan är vi så fulla av idéer och kämparvilja som när vi kommer hem från en utbildning, ett läger, ett årsmöte, en konferens eller en projektresa. Genom nya möten och nya situationer lär vi oss både om oss själva och om andra. Ett internationellt utvecklingssamarbete möjliggör erfarenhetsutbyte med en annan kultur, något som är otroligt värdefullt i en globaliserad värld. Det ger våra medlemmar möjlighet att arbeta i en annan kulturell kontext, få kunskap om hur det är att leva med hörselskada med helt andra förutsättningar än i Sverige och sist med inte minst lära sig mer om andra sätt att leva samt andra former av engagemang. De erfarenheter som fås och den kunskap som skapas i ett sådant här projekt tar våra engagerade medlemmar med sig hem och använder i annan verksamhet inom Unga Hörselskadade och andra organisationer.

Om projektet i Nepal

Unga Hörselskadade har valt att arbeta internationellt genom paraplyorganisationen MyRight. MyRight är den svenska funktionshinderrörelsens biståndsorganisation för internationella utvecklingssamarbeten. Konceptet är att svenska organisationer som företräder personer med funktionsnedsättning tillsammans med en partnerorganisation i ett annat land ska arbeta för att personer med funktionsnedsättning i partnerorganisationens land ska få ökad tillgång till sina rättigheter. Utvecklingssamarbetet drivs i projektform och löper över tre år. MyRight står för 86 % av kostnaderna för de projekt som beviljas. Övriga 14 % samlar organisationen själva in, till exempel genom gåvor, sponsring, bidrag och fondmedel. Egeninsatsen tas aldrig från statsbidraget som är pengar som Unga Hörselskadade får för att bedriva vår övriga verksamhet och stötta våra lokalavdelningar.

Det projekt som Unga Hörselskadades och NAHOH gemensamt har ansökt om att påbörja kommer bland annat gå ut på att stärka NAHOH som organisation och stärka deras medlemmar, bland annat genom ökad hörselskadeidentitet, kunskap om mänskliga rättigheter, möjlighet att lära sig teckenspråk och intressepolitiskt engagemang. Projektet kommer dessutom fokusera på att sprida information i samhället om hur det är att leva med hörselskada, vilka behov det kan medföra och hur det går att underlätta för personer med hörselskada så att de blir delaktiga i samhället.

/Sara Bryntse
Ordförande Unga Hörselskadade och aktiv i UH:s Nepalgrupp

torsdag 5 mars 2015

Planering av Nepalprojeket kickar igång!

Då är det äntligen 2015 och projektet kan starta på riktigt. Det som saknas är ett skriftligt avtal med MyRight men ryktet säger att det ska ske under mars. Hösten 2012 tog vi ett styrelsebeslut om att vi skulle undersöka möjligheterna att starta ett samarbetsprojekt med Nepal.  Undersökningar har gjort, resor till Nepal har blivit av och projektplan har skrivits. Idag drygt två år senare är samarbetsprojektet på väg att bli verklighet och det tycker jag känns superpepp!

I söndags var det dags för möte med Nepalgruppen och vi planerade för nästa steg i projektet. Nästa steg är att UH under sommaren kommer åka till Nepal och besöka vår nepalesiska samarbetsorganisation NAHOH för erfarenhetsutbyte i form av workshops i bland annat hörselskademedvetenhet. Som utgångspunkt för att prata om hörselskademedvetenhet tänker vi använda utvalda delar av ett material vid namn HUSK som består av en serie av kortfilmer som tar upp vad det innebär att ha en hörselnedsättning samt visar olika situationer du ställs inför genom din hörselnedsättning.Filmerna utspelar sig i svensk kontext vilket inte alla gånger funkar att visa i en nepalesisk kontext då Sverige och Nepal har helt olika kulturer som påverkar hur du ser och reagerar på saker. Förutsättningarna för att leva med en hörselnedsättning skiljer sig också mellan länderna exempelvis var det ett avsnitt som handlade om hur det är påminna läraren om att använda hörslingan. I Nepal finns det inga hörslingor i skolorna och därför är det ingen situation de kan relatera till.

Det som dock är bra med filmerna är att det även tas upp hur örat fungerar och orsakerna till en hörselnedsättning, vilket jag upplevde det som att många i NAHOH inte hade så stor koll på. Filmerna tar också upp situationer i vardagslivet, hörförmåga i bullriga miljöer och personliga erfarenheter. Förhoppningen är att filmerna kan ligga som grund för bra samtal och erfarenhetsutbyte om hur det är att leva med hörselnedsättning som resulterar i att medlemmar i NAHOH känner sig tryggare i sin identitet som hörselskadad.

Vi diskuterade även en del kring en av de största utmaningarna med projektet, nämligen finansieringen av egeninsatsen som består av en summa pengar som UH behöver samla ihop på egen hand för att vi ska kunna genomföra projektet.. Vi diskuterade att undersöka möjligheterna till sponsring, ta en symbolisk summa för föreläsningar om Nepal samt att arrangera nepalesiska kvällar med frivilligt inträde för lokalföreningar. Vi får se vart vindarna bär i vår.

/Nepalgruppen




Bilder från tidigare Nepalresa.

söndag 1 mars 2015

Årsmöte för UH-Örebro


















I tisdags (den 24:e februari) så passade jag (Jonathan Wahlström) på att ta chansen att åka till Örebro för att va med på UH-Örebros årsmöte eftersom jag är stödperson för UH-Örebro.

Det var ett fint och trevligt möte och det var kul att få träffa många av våra lokalt engagerade medlemmar, men också att se hur många det verkligen är som väljer att engagera sig lokalt och hur mycket som är på gång och händer i våra lokalföreningar. På bilden ovan syns UH-Örebros nyvalda styrelse, vilken jag önskar all lycka till med det kommande året!