Det stod egentligen inte på schemat, men vi fick idag möjlighet att träffa den döva politikern Raghav. Nepal har en döv person i sitt parlament, det är mer än vad Sverige kan skryta om. Raghav har varit med och grundat dövrörelsen i Nepal och vi fick historien berättad för oss. Han berättade att det är stora skillnader på hur det är att leva med hörselskada i stan och att leva med hörselskada på landet. I stan finns det möjlighet till rehabilitering även om den lämnar mycket i övrigt att önska. Folket på landsbygden är helt utelämnade åt sitt öde.
När vi frågade Raghav vad han hade att berätta om SHRUTI och NAHOH samt vad han hade för råd att ge om vi ville gå vidare och samarbeta med någon av organisationerna. Jag nämnde de för- och nackdelar vi tänkt på med de båda organisationerna innan mötet med Shiva och Sujana igår. Den information vi fått om ovilligheten till samarbete från SHRUTI lät jag förbli osagd. Raghav hade egentligen inte så mycket att kommentera om SHRUTI och NAHOH specifikt, men av det han berättade att döma så fick vi bekräftat att det fanns substans bakom det Shiva och Sujana tagit upp igår. Vi får känslan att konflikten kanske är större än vad de vi pratar med egentligen vill berätta om.
Vi frågade hur stor Raghav bedömde möjligheten att påverka på nationell nivå var, exempelvis att trycka på om funktionshinderkunskap i lärarutbildningen. Han sa att möjligheten fanns, parlamentet var öppna för förslag som kunde få in barn med funktionsnedsättning i skolsystemet då den största gruppen barn som inte går i skola har en funktionsnedsättning. Vi behöver informera och lobba för det.
Efter mötet med Raghav hade vi lite tid för sightseeing. Vi tog oss då till Durbar Square, tittade på sevärdheter och gjorde vårt bästa för att inte bli överkörda av motordrivna fordon vars förare hängde på signalhornet.
På eftermiddagen var det landgruppsmöte och vi träffade representanter från samtliga nepalesiska organisationer som är aktiva i Nepal genom MyRight. Även om vi kände att vi saknade bakgrunden till många av projekten var det ett intressant möte, diskussionerna var intensiva och ljudnivån hög. De flesta i rummet hade mycket goda kunskaper i engelska.
Jag upplever ett sådant otroligt engagemang hos samtliga som vi träffat under vår resa. Det är så fantastiskt att se en sådan eld, ett sådant engagemang och en sådan målmedvetenhet. De är riktiga inspirationskällor, allihop! Det tråkiga är att när det är vi i Sverige som drar in pengar i projekten medan organisationerna i Nepal inte har möjlighet till det så blir det en sådan ojämlikhet. Vi kan välja och vraka bland villiga organisationer. Själva är samtliga som brinner för sin sak angelägna, men då de inte har några pengar kan de inte välja på samma sätt vem i väst de ska samarbeta med.
Innan landgruppsmötet var slut berättade jag om UH och visade en Power Point-presentation.
Representanterna från dövorganisationerna frågade om vi hade möjlighet till ett enskilt möte. De inledde med frågan om vad vi önskade för stöd av dem för att, innan vi hunnit svara, leda över till att vi ska vara väldigt försiktiga när vi väljer samarbetspartner. De frågade vilken organisation vi tänkt ha ett samarbete med. Då vi inte informerat någon av de aktuella organisationerna om något försökte jag vara diplomatisk, säga att vi inte kan svara på det ännu, men att vi noga kommer tänka igenom detta och välja det som blir bäst för landprogrammet i Nepal. Dövorganisationerna fortsatte med att vi ska vara noggranna då vi väljer samarbetsorganisation och vara försiktiga med att välja en organisation som har en stark ledare om organisationen är svag. Då är det bättre att välja en stabil organisation. Innan vi hann kommentera något (eller svara på deras inledande fråga) avrundade de mötet och önskade oss trevlig resa hem och lycka till. Frågan om vilket stöd de kunde erbjuda oss kändes som ett svepskäl till mötet när det egentliga skälet var att, utan att tala illa om någon, de ville komma med sina råd. Det vore intressant att få veta hur våra tankar kommit till dövorganisationernas kännedom.
Imorgon är det sista dagen som vi jobbat i Nepal för den här gången. Vi kommer att träffa Shiva och Sujana för att planera hur vi går vidare.
Raghav
UH och Raghav
Kor vid Durbar Square
Duvor på lina
Sevärdheter vid Durbar Square
/Sabina, organisationssamordnare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar