fredag 12 april 2013

Att förlora hörseln över en natt

Idag har det varit tvåspråkighetskonferens som UH tagit initiativ till efterso vi tycker det är livsviktigt.

Dagen startade med att Heléne Larsson från UH berättade sin livshistoria som är full av oväntade händelser.att Hon beskrev att hon vid fyra års ålder fick veta att hon var döv på vänster öra men att detta egentligen blev ett tydligt problem förren hon var tonåring. Tonåringar har en annan form av kommunikation som bland annat består av viskningar. Hon beskrev hur det kändes att bli medveten om att hon inte kunde hänga med som alla andra i samtalen och att inte höra lika bra som alla andra. Heléne hade bara träffat mormor och andra pensionärer som hörde dåligt tills hon var 15 år. Då blev hon övertalad att åka på ett läger för ungdomar med hörselnedsättningar och för första gången någonsin kände hon sig inte ensam om att vara ung och höra dåligt.

Helénes liv rullade på med det vanliga tonårslivet med massor med plugg och drömmar om framtiden.  Hon älskade matematik och drömmen var att att flytta hemifrån efter studenten och plugga till mattelärare. Livet blir inte alltid som en tänkt sig och för Heléne blev det lite extra mycket så. Söndagen efter att hon tagit studenten vakande hon och hade förlorat hörseln. Hon beskriver hur hon kunde känna att hon hade sin röst men att hon inte kunna höra den och att hon kunde se att hennes föräldrar pratade men att inte kunna höra vad de sa.

Att vara 19 år och ha världen framför sina fötter och förlora hörseln och genom detta förlora möjligheten till att kommunicera med tal blir helt klart väldigt konstigt. Att inte kunna kommunicera på det sätt som varit självklart hela ens liv är svårt att föreställa sig, men livet blir sällan som du föreställt dig. Jag tänker ofta att det som är konsten med livet är att lära sig hantera livet när det inte blir som du vill och göra något bra av det som livet ger.  Heléne blev tvungen att hantera att hon förlorat hörseln och lärde sig teckenspråk. genom teckenspårk fick möjligheten att kommunicera på lika villkor igen. Idag, nästan tio år senare har hon goda kunskaper i teckenspråk, utbildad socionom och några erfarenheter rikare om vad livet kan ge.

Jag är väldigt fascinerad av Helénes historia. Jag kan till viss del känna igen mig i hur det känns att vara ensam om sin hörselnedsättning och att det bara är pensionärer som hör dåligt förutom en själv. Men jag har svårt att föreställa mig hur det skulle vara att förlora min hörsel och min möjlighet att kommunicera genom tal. Min verklighet skulle bli radikalt anorlunda och jag skulle se på tillvaron med lite andra ögon. Det är bra att bli påmind om lite då coh då, som ett slag i huvudet, att inget i livet är självklart och ens verklighet kan förändras över en natt.

Det blev mer prat och lärdomar om tvåspråkighet under dagen och även en mycket trevlig bastukväll med ett hopplöst försök om att krossa isen. Imorgon blir det årsmöte hela dagen och förhoppningsvis kommer en hel hög med kloka beslut att tas.

/Sara



Inga kommentarer: