Luxemburg - galamiddag

Syntolkning. Stor gammal sal, vackra, vita väggar, högt i tak, stora, höga fönster med tunga röda gardiner. På parkettgolvet finns stora runda bord utspridda där deltagare sitter. Längst till vänster finns en upphöjd scen.

Som tidigare hearingar hade man såklart anornat en stor galamiddag för alla deltagare och deras medföljare. Förra gången jag deltog var jag otroligt arg på otillgängligheten. Jag gav feedback på det och hoppades på bättring. Men icke så Nicke! För att vara en gala anordnad under en hearing som handlar om inkludering så är den k a t a s t r o f a l! Jag skulle säga att väldigt lite är tillgäbglighetsanpassat. Rullstolsburna kan ta sig runt, all cred för det! Men förutom detta kunde jag inte se någon som helst anpassning. Ljudnivån var hemsk. Bord placerade överrallt vilket gjorde det svårt för synskadade att kunna röra sig bekvämt. Meny på franska och i pytteliten text, vart tog brailleskriften vägen? Varför inte meny på engelska? Eller meny som var förstorad och i bra lättlästa färger och konturer?

Sen kommer vi till underhållningen. Även där katastrofalt anpassad.

Musik, musik, musik. Förstör ljudmiljön, helt värdelöst för döva (och tondöva). Sen magiska trick, helt värdelöst för blinda och synskadade. Ingen syntolkning här inte. (Om man inte hade en snäll bordskamrat). Inte heller någon hörslinga när de talade.

Det som störde mig mest var att... VARFÖR i hela friden bara ha artister som saknar funktionsnedsättningar på scen? Varför tar man inte in artister som precis som majoriteten i salen, har en funktionsnedsättning? Det vore hur coolt och bra som helst! Det vore förebilder!

All denna anpassning, är INTE så svår att fixa.

Det värsta tycker jag är att när jag pratade med en annan deltagare med funktionsnedsättning som också var besviken så sa hen "...fast, äh jag är ju van". Det är galet! Jag kan uppleva att jag resonerar så i Sverige, men jag försöker kämpa mot den tanken, eftersom speciellt här märks det hur fel världen kan vara... Att personer med funktionsnedsättningar är så vana vid att exkluderas att man på ett event, anordnat av European Agency tänker, äh jag är van. Här om någonstans borde en galamiddag vara tillgänglighetsanpassad!

Våga bryta mot ett invanda tankemönster, vpga ställ krav, våga bli arga! Gör era röster hörda och bryt mot det normativa i exludering!

Så European Agency, om ni läser detta... Gör om, gör rätt! Jag hjälper mycket gladeligen till!

/En arg Elin som skakade av frustration i pauserna.

Luxemburg - plenary session

The speech is done!

Nu har jag just berättat om mina "impressions" i hörsalen. Jag var nervös, sådär jag-känner-mig-sjukt-kissnödig-nervös.

Men jag gjorde det!

Liten nypa humor, lite stödord, mycket improvisation var receptet för denna gång.

Bästa avslutningscitatet:
We are all different colors and together we make a wonderful rainbow.

Jag lovar att lägga upp mitt tal senare!

Här under "plenary session" har ett flertal OTROLIGT modiga ungdomar presenterat "The key points' från alla diskussionsgrupper. När jag var i den rollen för fyra år sedan så pratade jag i ultrarapid på grund av nervositet. Jag beundrar dessa ungdomars mod! Vi behöver alla börja någonstans och jag är säker på att här någonstans i salen så sitter flertalet av framtidens EU-politiker. You go!

Lite efter-nervositets-hjärtklappnings-hälsningar till er alla!

Syntolkning: bild från hörsalen. Man ser en del av en cirkel av sittplatser (Och skrivbord) där alla deltagare sitter. Bilden visar också en stor skärm där namnet på nuvarande talare står.

På återseende!
/Elin

Luxemburg - intervjun

Som jag skrev tidigare så skulle jag bli intervjuad. Sagt och gjort. Det har varit några EA-co-workers som haft som projekt att göra två filmer. EA har en YouTubekanal som dessa filmer kommer publiceras på. Ena filmen kommer vara mer formell och handla om självaste hearingen och den andra kommer ha med deltagare och views från oss impressionists. Jag länkar den så fort filmerna läggs upp. Det var väldigt nervöst att filmas medan jag intervjuas och spontant svarar på engelska.

Frågorna var följande:

· Your impressions and main points raised during the workshops.

· In your view, what type of action is needed to reinforce inclusive
education?
· In your opinion, how can we overcome the remaining barriers I education,
so that inclusion becomes a reality?
· If you have one request to decision makers/policy makers, what would it
be?
· What is the biggest change you hope for?
· In your opinion, how does this event contribute to the cause of
inclusion?
· What are you taking home from this event?

Om jag ska vara helt ärlig så känner jag mig så galet otroligt nöjd!!!

2008 skulle jag aldrig någonsin trott det ifall någon skulle berätta att jag skulle vara på en hearing OCH prata engelska. Jag hade troligen som sextonåring börjat skratta hysteriskt åt tanken. Men nu är jag här. Stolt, glad och otroligt tacksam för att jag vågat och kunnat ta mig hit där jag är idag.

Så vad jag vill säga är, om ni har någon del, idé, framtidsvision av er själva som ni hysteriskt skrattar åt eftersom idén är så absurd... Det är möjligt! Tro på er själva!

/Elin Korall

Syntolkning. Bild på loungen. Det finns utspridda bord att stå vid, en fika buffé och hela väggen kantas av fönster.

Luxemburg - deltagarfrågor

Frågorna som deltagarna får;


Can you explain how your school avoids and removes physical barriers and supports you in your education?
Please give examples of:
How your classmates and teachers deal with and take into account your needs.
Positive attitudes from your teachers and classmates.
Good physical accessibility of buildings, technical aids and technical adaptation of transport in your school.
How the class is organised to support you.
The type of guidance you receive to support you.
In your opinion, how can we overcome the remaining barriers in your school, so that inclusion benefits all learners?
Do you know any organisations representing young people with disabilities that influence politics and decision making in your country?
Do you have any other comments?

Nu ska jag snart intervjuas för en video! Berättar mer sen!

/Elin

Syntolkning. Bild på vårt program det är loggan från denna konferens på framsidan. Det är flera händer i olika färger som håller i varandra så att de bildar en cirkel.

Luxemburg, presentation och praktik info

Hej alla läsare!

Jag har haft problem med att komma in på google så det blir en del blogginlägg efter varandra. Vem är då jag? Jag heter Elin Korall, jag har tidigare, under mina aktiva år i UH, skrivit i den här bloggen. Så vissa ev er kanske känner igen mig.

Nu är jag i en konferens i Luxemburg (i staden Luxemburg). Jag vill förtydliga att jag inte är här som representant för UH, utan som de kallar det här, representant för Sverige. Då denna konferens handlar om inkludering så tyckte jag att den var högst aktuell här ändå!

Vad handlar då konferensen om? Lite praktisk info: Konferensen anordnas av European Agency for special needa and inklusive education. Konferensen heter "Take action! Luxembourg recommendations och de kallar det för "hearing" istället för konferens.

Hearingen hålls vart fjärde år, och började 2003. Dess syfte är att samla unga från hela Europa, hålla diskussioner för att sedan lyfta ungas tankar, åsikter och funderingar på politisk nivå, i EU-parlamentet. Jag skulle säga att EA (European Agency) har fungerat lite som en länk mellan ungas erfarenheter och politiken i EU. Hearingen är upplagd så att man bjuder in 1-2 unga (runt femton år) med funktionsnedsättningar från EU-länder. Tillsammans med dessa bjuds även en student in (oftast från samma skola) som saknar funktionsnedsättning. Det deltar också många som arbetar med och kring EA, från Sverige har vi Agneta Gustavsson och Lars-Åke Larsson från SPSM.

Jag deltog i hearingen som var 2011 i Bryssel och kom med eftersom Agneta hade fått min mailadress via UH. Jag och Agneta har haft sporadisk kontakt och 2012 fick jag delta i en uppföljningskonferans i Göteborg.

Inför denna konferens båda alla gamla deltagare att bidra med sina "life stories" om vad man gjort sedan den hearingen man deltog i. Jag blev, utifrån min lifestory, utvald till att bli en moderator till en diskussionsgrupp, sedan fick jag istället bli en av två (vad de kallar här) impressionists.

Självaste diskussionerna är upplagda så att alla ungdomar delas in i sex arbetsgrupper på 8-10 ungdomar som sedan ska diskutera olika frågor som ställts till dem av EA. Varje grupp leds av en moderator, som till min lycka, är ungdomar från tidigare hearingar. Personligen tycker jag att det är jättebra att de tagit in mer ungdomlig medverkan o själva "tolkningsprocessen. Jag och en annan impressionist ska gå runt i tre grupper var och sedan presentera våra " impressionist" från dagen. Fem minuter inför alla... nervöst en otroligt coolt!

 Jag ska blogga lite så att ni får följa processen har borta.

See you later aligator!
/Elin Korall

Syntolkning, bild framifrån på mig. Jag ler. Lite selfieliknande.

Teckenspråk i audionomutbildningen

Som en del av temat Hörselvård har Riksstyrelsen beslutat att undersöka intresset för att införa en grundläggande kurs i teckenspråk i audionomutbildningen. Vi har ställt frågan till medlemmar, genomfört enkätundersökningar bland verksamma audionomer, audionomstudenter och institutioner som driver audionomprogrammet på olika orter. Vi har kommit fram till att alla är överens om att en kurs i grundläggande kunskaper i teckenspråk vore bra för audionomer men att det finns en del hinder för att kunna realisera det.

När vi frågar medlemmar så är det för många en självklarhet att audionomer borde kunna grundläggande teckenspråk för att en trygg kommunikation ska skapas.

När vi frågar verksamma audionomer så säger lika många att det vore med en kurs i grundläggande teckenspråk som att de inte vet. Några enstaka tycker inte att det behövs eller att det ska vara en del av fortbildningen inom yrket. Idag är det ovanligt att det finns audionomer som kan grundläggande teckenspråk.  I enkätundersökningen fanns det också utrymmer att lämna kommentarer eller synpunkter. Av dessa framgår det att det generellt finns det ett intresse men att språk kunskaper behöver underhållas för att inte glömmas bort. De menar att behovet inte är tillräckligt stort men att det kan vara aktuellt för audionomer som jobbar med barn.

När vi frågar institutioner så anser i princip alla att det borde ingå och att det är relevant för yrket. Ett problem som i princip alla lyfter är att det inte får plats inom ramen för programmet idag. Det finns möjlighet att läsa teckenspråk som kvällskurs i exempelvis Stockholm. Ungefär hälften anger att det finns en efterfrågan från studenter att det ska finnas en kurs i grundläggande teckenspråk.  övriga synpunkter som lyfts är bland annat att kunskaper om dövkultur och teckenspråk behöver öka bland audionomer. Det  lyfts även som intressant att undersöka om teckenspråkiga undviker kontakt med audionomer pga bristande teckenspråkskompetens då det idag främst är icketeckenspråkiga personer som besöker audionomer.

När vi frågar studenter, Ca 30 studenter har besvarat enkäten,  så är 93% positiva till att lära sig teckenspråk med tanke på sitt framtida yrke och 97% procent anser att en grundläggande kurs i teckenspråk borde ingå. Synpunkter som studenterna lyfter är att att det vore önskvärt som valbar kurs då alla audionomer inte möter teckenspråkiga personer och att det behövs mer än en grundkurs för att kunna användas i praktiken. Det framkommer även att en kurs i tecken som stöd vore enklare att lära sig och att det vore värdefullt med kunskaper i teckenspråk i deras kommande yrkesroll.

Jag tycker att det är intressant att resultaten visar att det borde finnas en kurs i grundläggande teckenspråk men samtidigt så framkommer ett argument att audionomer oftast inte möter teckenspråkiga personer. De har såklart en poäng i resonemanget eftersom det är allt för många med hörselskada som inte kan teckenspråk och det är ett problem i sig. Dock menar jag att det är lika viktigt att teckenspråkiga personer känner sig trygga i mötet med audionomen och att det känns fullt rimligt att personer som möter personer med hörselskada i sitt yrke också ska ha grundläggande kunskaper i teckenspråk. Jag förstår att det finns hinder av olika slag som det ut idag men hinder är till för hoppa över alternativt riva ned. Hur UH ska jobba vidare med denna fråga får styrelsen diskutera och det är fritt fram för er medlemmar att komma med synpunkter!

/Sara

"Ni är UH"

Snart är det dags igen för en av våra populäraste aktiviteter i UH. Många kanske tror att det är ett läger, en utbildning eller någon annan social verksamhet som är den som lockar flest deltagare i UH – men det är faktiskt vårt årsmöte som under flera år varit en av våra populäraste verksamheter. Och det är många som frågar hur det kan komma sig?

När vi pratar om årsmötet framkommer det ofta att det är balansen mellan att få påverka och göra sin röst hörd och att ha kul som gör att så många deltar. Och visst är det så att i gränssnittet mellan engagemang och social samvaro hittar vi det som är UH – att tillsammans skapa en bättre värld för barn och unga med hörselskada och att ha roligt medan vi gör det.

På UH:s årsmöte får alla medlemmar säga vad de tycker, lägga förslag på hur vi ska jobba framöver och vara med och rösta om vår verksamhet och på våra förtroendevalda.

Vi lägger en helg på att fira det vi har åstadkommit, tacka alla som lagt tid och kraft på att jobba i UH under tidigare år, vi sammanfattar året som varit och blickar framåt till vår gemensamma horisont. Att få vara med och påverka är en stark drivkraft för många och på UH:s årsmöte möts vi såväl i debatter och över en kopp kaffe och gör just detta. 

UH är er organisation. Ni är UH. Det är ni som medlemmar som har makten – kom till Västanvik, ta makten, gör era röster hörda och ta del av vårt arbete med att göra världen bättre.

Jag hoppas att vi ses på Västanvik den 13-15 november och gemensamt tar vår organisation till nya höjder!

Elin Wikander
Generalsekreterare 
Unga Hörselskadade

Glöm inte att bli medlem för att få delta och ha rösträtt. Här anmäler ni er till årsmötet!

Vill du representera Unga Hörselskadade i Nepal?

Unga Hörselskadade bedriver ett MyRight-finansierat utvecklingssamarbete tillsammans med NAHOH, en nepalesisk organisation för personer med hörselskada. I december kommer två medlemmar från Unga Hörselskadade att resa till Nepal och genomföra några av de aktiviteter som står i projektplanen.

Vi söker nu någon som är intresserad av att åka till Nepal vecka 50. En förutsättning för att få åka är att du efter hemkomst kan avsätta tid och engagemang för Unga Hörselskadades Nepalgrupp samt sprida information och föreläsa om resan och projektet. Med på resan följer en medlem som varit aktiv i Nepalgruppen från att arbetsgruppen bildades och som redan besökt NAHOH i Nepal.

Vem kan få följa med?
Vi vill att du har förmåga att ta kontakt med andra som inte kommunicerar på ditt modersmål, att du är ansvarstagande och ödmjuk, kan arbeta både självständigt och i grupp, samt att du har den tid och det engagemang som behöver avsättas till besöket och projektet även efter hemkomst. Det finns inga krav på tidigare erfarenhet av internationellt arbete.

Följande ska utföras i Nepal:

• Se över projektet och det arbete NAHOH genomfört. Ventilera funderingar NAHOH lyfter och ge råd och stöd i arbetet med organisationsuppbyggnad
• Tillsammans med din medresenär leda en studiecirkel där ni använder utvalda delar av utbildningsmaterialet HUSK, samt handleda framtida nepalesiska cirkelledare
• Tillsammans med din medresenär föreläsa om svenska hörselrörelsens intressepolitiska arbete, både historiskt och hur det ser ut idag
• Sammanfatta det som händer dag för dag på Unga Hörselskadades blogg

Efter hemkomst ska följande utföras:

• En rapport från resan ska sammanställas och lämnas in till MyRight i Stockholm inom 30 dagar efter hemkomst
• Du behöver finnas tillgänglig för frågor och skriftligt sammanfatta de delar som rör resan och arbetet runt denna i verksamhetsredovisningen för projektet
• Sprida information om resan och projektet genom bland annat föreläsningar
• Aktivt deltagande i Unga Hörselskadades Nepalgrupp

Är du inte insatt i HUSK-materialet eller hur den svenska hörselrörelsen arbetat intressepolitiskt förutsätter vi att du sätter dig in i det innan resan, samt sätter dig in i projektet så du kan utföra ditt uppdrag på plats. Det är inte meningen att hela HUSK-materialet ska tas upp i Nepal, utan det handlar om några lämpliga utvalda bitar. Arbetsspråket i Nepal är engelska.

Känner du att det här är något för dig?

Har du möjlighet att åka till Nepal vecka 50 och vara iväg cirka en vecka? Sammanfatta en text där du beskriver vem du är, vad du har för erfarenhet som kan vara bra för detta uppdrag (behöver inte ha med internationellt arbete att göra) samt varför du tycker att Unga Hörselskadade ska låta dig åka.

Senast den 21 september klockan 09:00 behöver vi ha din ansökan. Riksstyrelsen kommer under vecka 39 att fatta beslut om vem som får åka. Du skickar din ansökan och eventuella frågor till sabina.hedstrom@uh.se

Här kan du läsa mer om UH:s utvecklingssamarbete med NAHOH i Nepal

"Jag är glad att hörselskadade kan hjälpa varandra"

Mitt namn är Sujana Maharjan och jag är 24 år gammal. Jag förlorade min hörsel när jag var liten, minns inte exakt när, och jag använder idag hörapparater. Trots att hörapparaterna hjälper mig att höra har jag ofta svårt att tyda vad andra säger. Utan hörapparater har jag ännu svårare att uppfatta vad som sägs. Jag bor i ett hus med pappa, mamma, farmor, faster och hennes man, deras son och dotter. När jag gick i årskurs 10 hoppade jag av skolan. Klasskamraterna och lärarna var elaka mot mig för att jag hörde dåligt, och jag hade svårt att hänga med i undervisningen. Så jag slutade skolan och började en praktisk yrkesutbildning i docktillverkning. Men folk var inte snälla mot mig där heller, de betedde sig som att de inte ville jobba med mig för att jag hörde dåligt. Idag jobbar jag dels med docktillverkning, och dels är jag deltidsanställd som stödperson på NAHOH.

Livet för personer med hörselskada är svårt i Nepal. Jag upplever det som att min familj ogillar mig, tycker det är besvärligt att tala så att jag hör, och de blir många gånger irriterade när jag frågar om. Även mina vänner har svårt att förstå mig och mina behov. Det går inte att studera då lärarna inte vill hjälpa oss som inte hör eller anpassa sin undervisning så att vi kan hänga med. Då jag kan höra men har svårt att tyda det som sägs även om jag använder hörapparat har jag inga nära hörande vänner.

Jag har varit medlem i NAHOH i två år. Innan jag blev medlem trodde jag att det endast var äldre som hörde dåligt. Min farmor hör dåligt, men hon vill inte använda hörapparater. Hon är rädd att andra ska förstå att hon hör dåligt och reta henne för det.

NAHOH arbetar dels med att erbjuda hörselvård och dels med projektet mellan UH och NAHOH. Vi har genomfört informationskampanjer, utbildat i mänskliga rättigheter, vi har haft workshops i organisationsutveckling och utbildning i påverkansarbete.

Tänker jag tillbaka på jordbävningen minns jag en fruktansvärd tid och jag är fortfarande rädd när jag hör starka ljud. Då det första skalvet kom befann jag mig i centret för docktillverkning. Vi bodde utomhus i nästan två månader.

Tack för ert stöd! Vi behöver det verkligen. Jag är glad att hörselskadade kan hjälpa varandra. Genom projektet blir vi i Nepal motiverade att arbeta mot ett bättre liv för personer med hörselskada. 

Tack!

Vill du sitta med i UH:s Nepalgrupp?

Gå in på vår hemsida och läs vad det innebär och hur du gör för att anmäla ditt intresse

"Nu vet jag vilka rättigheter och behov jag har"

Jag heter Saurab Thapa och är 22 år gammal. Enligt mina föräldrar har jag alltid hört dåligt och jag använder idag hörapparater. Jag bor i Chovar med mina föräldrar och två systrar. Vi har en liten butik där vi säljer mat och te. Hela familjen är beroende av inkomsterna från försäljningen, men tyvärr är de ganska låga. När jag får lite tid över tittar jag på TV eller hjälper mina föräldrar i hushållet.

Det är tufft att höra dåligt. Folk blir ofta irriterade när de behöver upprepa något de sagt, och jag mår inte bra när folk skäller på mig. Förut besökte jag ofta sjukhuset för att få hjälp med min hörselskada. När jag äntligen kom i kontakt med NAHOH kände jag att det var så skönt att träffa andra med hörselskada! Tidigare har jag känt mig väldigt ensam. Mötet med NAHOH gav mig engagemang att genom organisationen arbeta för att förbättra livet för andra med hörselskada i Nepal. Jag förstår att det inte är möjligt att åstadkomma förändring på egen hand, men hjälps vi åt inom organisationen kan vi göra mycket.

NAHOH har ett hörcenter dit du kan komma och undersöka hörseln. Vi besöker även skolor och mindre samhällen. Genom projektet har vi fått möjlighet att genomföra en grundläggande utbildning i mänskliga rättigheter vilken jag deltog på. Innan utbildningen visste jag inte att FN hade en konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Det är inget vi får lära oss i skolan eller av samhället. Nu vet jag vilka rättigheter och behov jag har. Vi har även haft en workshop där vi arbetat med att formulera NAHOH:s vision, ändamål och värderingar. Just nu genomför NAHOH två teckenspråks-utbildningar parallellt, en för NAHOH:s medlemmar, och en för hörande familjemedlemmar. Min lillasyster är med i gruppen för familjemedlemmar, och vi har redan märkt en förbättring i kommunikationen hemma. I alla fall i kommunikationen mellan mig och min syster. Projektet hjälper oss som har en hörselskada att hitta alternativa vägar för att komma runt svårigheter vi har i våra liv.

För en tid sen var det några kraftiga jordbävningar i Nepal. Det var en hemsk upplevelse för mig, min familj och hela byn! Vi var inte förberedda och jag satt inne och tittade på TV när det första skalvet kom. Vi sprang ut till en öppen plats, fick bo i tält och blev kvar länge då vi var rädda att få något över oss i efterskalven. Det här är det värsta jag någonsin upplevt! Vi har flyttat tillbaka till vårt hus, men vår grannby som mestadels bestod av gamla hus är nu helt förstörd. Folk bor i tält och jag blir så ledsen när jag ser förödelsen.

Jag vet inget om livet i Sverige. Men jag tror att livet i Sverige är lättare än livet i Nepal. Då vårt projekt finansieras av en svensk myndighet tror jag att Sverige är ett mer utvecklat land än Nepal.

Jag vill tacka UH för ert stöd till NAHOH vilket innebär stöd till oss med hörselskada i Nepal. Med er hjälp har jag lärt mig bland annat om mänskliga rättigheter, organisations-uppbyggnad och teckenspråk, något som inte hade varit möjligt om vi inte hade haft ett projekt. 

Tack så mycket!

Vill du vara med och bidra till Unga Hörselskadades utvecklingssamarbete med NAHOH?

Gå in på vår hemsida och läs hur du går tillväga

Söndag 9/8

Idag var sista dagen på teckenspråksveckan för i år och jag tror de flesta tyckte det kändes sorgligt att lämna UH-gänget, det har varit en väldigt rolig vecka för både deltagare och ledare! Städning stod på schemat idag och sedan lekte vi Djungeltelegrafen innan det var dags för lunch och avfärd. Har man lekt den leken vet man att det blir väldigt många olika konstiga ljud.. Är ni sugna på att leka den, häng med på nästa års teckenspråksvecka!

Seriös gruppbild.

Oseriös gruppbild (med våra karaktärer från Djungeltelegrafen).


Jag vill passa på att tacka alla ledare och deltagare för att ha gjort veckan så fantastiskt rolig, för teckenspråksveckan är ett läger som är så roligt som det är tack vare er som är med!
Tack för mig och hoppas ni har haft trevlig läsning!

/Emma Westermark

Lördag 8/8

Idag började morgonen lite tidigare än den sovmorgon som getts till deltagarna, med luciaväckning. De intet ont anande deltagarna reagerade olika, vissa tyckte det var fint, andra tyckte det var knäppt och en blev arg. Vi ledare hade riktigt kul iallafall och delade ut pepparkakor för att göra de trötta deltagarna snälla :D

Morgonpigga (?) lucialedare.

Då vi inte hade några lektioner idag kunde vi genomföra en heldagsaktivitet, vi åkte till Leksands sommarland! Där fanns många olika saker att prova på, bland annat gokart, segway, vattenrutschkanor och en höghöjdsbana tio meter upp i luften. Efter dagen på sommarlandet begav vi oss tillbaka till Västanviks folkhögskola, grillade middag och genomförde teater på kvällen. Varje teatergrupp hade fått tre udda meningar att ha med i teatern, det var roande att se resultatet!

Höghöjdsbana på Leksands sommarland - power! Bild lånad av Natalie Axelsson.

På kvällen ville några deltagare gå ned till stranden. Solnedgången över Siljan var fantastiskt vacker!

/Emma

Fredag 7/8

Idag, fredag, hade vi undervisning fram till lunch och tog sedan avsked av BKC, som vi haft lektioner med under veckan. Efter lunch så stack vi (paffade, hihi) till Rättvik för en kort shoppingtur samt bowling. Det var roligt att se alla spela bowling och det blev många strikes! Vi ledare startade en tävling för att se vilken grupp som hade högst snittpoäng och det blev vi som vann :D

Bryggan i Rättvik.

Har man inte alltför stora skills när det kommer till bowling får man ta till hjälpmedel..xD

/Emma

Filmkväll

Filmerna som sågs på filmkvällen var:

 



Men som om det inte vore tillräckligt så passade några av våra deltagare på att gymma lite mellan filmerna...

/Emma

Torsdag 6/8

Idag är det den sista hela undervisningsdagen. Nybörjargruppen har lärt sig tecken för olika byggnader som sjukhus, bank etc. och de andra grupperna har fått avläsa ett recept på teckenspråk och bakat efter det, spännande! Fikat kommer att serveras imorgon, fredag, då får vi se om våra deltagare har avläst recepten rätt ;)

Ikväll är det dags för filmkväll, snacks och dricka kommer att inhandlas och film hyras med deltagarnas hjälp! Återstår att se vilken film det blir...

Vi tecknar på!

/Emma

Onsdag 5/8

Idag var det ingen vanlig lektionsdag, idag hade våra olika undervisningsgrupper planerat lekar för hela dagen, den traditionella lekdagen på teckenspråksveckan. Deltagarna fick använda mycket teckenspråk för att kommunicera och förklara reglerna för sina lekar och tävlingar. Det lektes ända fram till kvart över två, sedan hade UH lektioner fram till fyra, det var ganska uppenbart att alla var helt slut då. Många satte sig i blå torget och vilade. Vilan blev till sömn för några, även för två av oss ledare som varit med och lekt hela dagen :D

Kvällen avslutades med en femkamp, vi kunde lika gärna fortsätta att leka tyckte vi ledare. Myntlek, säckhoppning och tampong i flaska var några av de lekar som genomfördes. Deltagarna hade kul, fast dagen varit lång!

/Emma

Tisdag 4/8

Idag har vi haft lektioner hela dagen, därefter gick vi till stranden för att bada. Den planen blev inte riktigt genomförd, alltför många mindes hur kallt det var i vattnet när vi badade igår efter såpagliden ;) Kubbspel togs med och spelades på stranden istället! Efter middagen stod det pyssel på schemat, det målades, ritades, knöts med snören och hälldes glitter i pysselsalen! Det fanns mycket kreativitet hos våra deltagare :) Innan kvällsfikat lekte vi med BKC (Birgittaskolans Kunskapscenter, som är här samtidigt som oss), vilket var uppskattat.

Vi tecknar på!

/Emma

Deltagarna jobbar hårt.

Bad i Siljan som var ganska kall enligt mig, enligt några deltagare var den inte alls kall...

Kubbspelande lag på stranden.

Herrfallet 2015

Hej!

Jag heter Elvira och var ledare på ungdomslägret i Herrfallet. Det är andra gången jag jobbar på sommarlägret i Herrfallet och jag tyckte att det var kul! Jag hoppas att både barnen och ungdomarna hade kul på lägret. Här kommer det bilder från lägret som får tala för sig själva.

//Elvira