En dag på slottet

För drygt en månad sedan fick jag denna inbjudan. I fredags var det dags att bege sig till Stockholms slott. Det är 21 år sedan som Sverige antog FN:s barnkonvention, närmare bestämt den 20 november 1989 gjorde vi detta. Detta firades nu genom att bjuda in olika organisationer som arbetade för barns rättigheter och delaktigheter till slottet för en dag med föreläsningar och workshops om barns rättigheter.

Kl. 8,30 var jag framme vid slottet tillsammans med representanten från Sveriges dövas ungdomsförbund SDU och Dövblind ungdom DBU. För övrigt var det inte många jag kände igen, och framför allt var jag förvånad över att så många representanter var äldre, trodde det skulle vara fler ungdomar med, med tanke på dagens syfte. Såg i alla fall några kändisar när jag stod där i kön och väntade på att få komma in, såg bland annat Sveriges tidigare stadsminister Ingvar Carlsson, före detta kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth, Birgitta Dahl som varit talesman, Elisabeth Dahlin generalsekreterare för Rädda barnen m.fl.

Vi fick gå igenom två kontroller där vi fick visa både inbjudan och legitimation för att komma in, tyder på att säkerheten är ganska hög även en dag som denna. Något som var lustigt var att våra tolkar inte behövde legitimera sig eller någonting, de kunde bara gå raka vägen in, ja, de såg väl inte så farliga ut de två =) Vi kom in och fick gå genom en rad olika salar, trappa upp och trappa ner, började fundera på när vi skulle vara framme. Men samtidigt var promenaden intressant, det gav oss en möjlighet att se slottet.

Väl inne i rikssalen försökte vi hitta någon bra sittplats så att vi både kunde se tolkarna och scenen, detta visade sig dock inte vara det enklaste. Men till sist lyckades arrangörerna fixa så att vi fick sitta på andra raden, vilken lyxplats vi fick. Tolkarna fick inte stå på scenen i början, för detta skulle störa pressen för mycket, så de fick sitta vid sidan om och tolka till oss, men det fungerade bra. Kungafamiljen kom in, kungen, Silvia, Viktoria, Daniel och Madeleine. Dagen inleddes med att kungen hälsade alla välkomna och talade några ord om barnens rättigheter. Drottningen tog sedan vid och talade om barn och dess rätt att få göra sin röst hörda, att få en trygg uppväxt. Sedan tog övriga talare vid, det var en rad olika personer som talade några minuter var och en, bland annat Maria Larsson (barn och äldreministern), ordföranden i föreningen Maskrosbarn, Elisabeth från Rädda barnen osv. många intressanta personer som tog upp och belyste en rad olika situationer som barn kan drabbad av. Det var också två personer som körde improvisationsteater gällande bemötande, ett roligt avbrott i det annars ganska intensiva programmet som gav oss möjlighet till lite skratt =)

Under förmiddagen var det uppträdande av ungdomar som spelade olika bläckblåsinstrument. Det var också en diskussion med elever från tre olika skolor närvarande. En skola från Stockholm fanns med på plats, sedan fanns det videolänk kopplat till en skola i Jönköping samt en i Strängnäs. De diskuterade och talade om hur barn och ungdomar skall kunna göra sin röst hörda och få mera inflytande. En tjej sa att de ville ha lärare som är som harar, med stora öron och små munnar, krokodillärarna med stora munnar men små öron var däremot inte uppskattade hos ungdomarna.

Det var sedan dags för lunch. Det var bordsplacering och jag hamnade vid ett bord med moderatorn för dagen Beata Wickbom representanter från Stockholms universitet, en psykolog osv. Vi hade flera intressanta diskussioner om barn och ungdomar under lunchen. Bland annat hur stödsamtal med barn skall ske på bästa sätt, då dagens psykologer och kuratorer sällan har erfarenhet eller utbildning gällande samtal med små barn. Efter lunchen var det dags för seminarium. Det fanns fem olika att välja på jag besökte Children´s participation in their healtcare där Gill Brooks från England berättade om svårt sjuka barn och samtal med dem, att det är viktigt att se dem, att lyssna på deras vilja trots att de är svårt sjuka och kämpar för sina liv. Ett mycket intressant seminarium som var väldigt gripande.

In i salen igen. Under förmiddagen hade det inte varit optimalt då tolkarna satt vid sidan av oss. Det var lite svårt att se samt småtrist att inte kunna se både tolkarna och scenen samtidigt. Jag pratade med Beata som var moderator för dagen. Hon har en döv syster och kan lite teckenspråk, hon hade också en stor förståelse för att vi ville se båda, så jon körde väg lite folk på första bänk, så jag, Henrik från SDU och Amanda från DBU fick sitta där. Tolkarna stod nu på scenkanten så vi kunde verkligen se både tolken och scen samtidigt, härligt.

Programmet fortsatte med några som talade, bland annat kronprinsessan Viktoria. Det fanns också några barn närvarande nu på eftermiddagen som fick svara på olika frågor om hur en bra lärare skall vara etc. Det var också olika småfrågor som slängdes ut som vi skulle diskutera med grannen. Min granne var Rädda barnens ordförande. Hon var nyfiken på frågor om döva och hörselskadade så hon frågade mig bland annat vilken tillgång det finns på teckenspråkiga kuratorer, psykologer, om döva annars använder tolk när de besöker dessa, hur det fungerar osv. intressanta frågor som verkligen krävdes att man tänkte till innan man svara på dem. Via videolänk pratade också skidåkerskan Anna Haag om vikten av vuxnas uppmuntran för barnens framgångar, Bill Gates pratade om att barnen är vår framtid och vice ordföranden i Europa rådet pratade om vikten av konventionen som vägledning i allt arbete med barn och unga.

Beata tackade alla för en trevlig dag och avslutade. Jag är nöjd, det var en intressant dag där flera olika perspektiv togs upp för diskussion.

/Heléne Larsson, ordförande UH