5000 kr för lokalen, kostnad för mikrofoner och de webbsänder hela seminariet. Bjuder på frukost. Temat är mänskligt värde, det är Psykisk hälsa cafét som hälsar välkomna. Men inte till alla. Mänskligt värde når tydligen inte fram till tillgänglighet. Ingen tolk eller hörslinga, "det är för dyrt" blir svaret.
Mångfald, delaktighet, tillgänglighet och allas lika värde går diskussionen ofta. Hur kommer det sig att det så ofta brister?
Jag tror det handlar om okunskap om funktionsnedsättningar och hur hjälpmedel kan vara avgörande huruvida funktionsnedsatta får möjlighet att ta del av samhället eller inte. Morgonmötet vittnar om en attityd där arrangören ser hjälpmedel som en tjänst, en snäll gest snarare än ett måste.
På eftermiddagen fortsätter jag det arbete som Unga Hörselskadade gör på Almedalen: Slingpatrullen - en kartläggning om tillgänglighet för hörselskadade på Sveriges största politiska arena.
På eftermiddagen går jag till Europahuset, där arrangören inte heller sett till att sina event är tillgängliga. I diskussionen som följde med en representant framgick en attityd som stärker min tes, tyvärr.
Tolk och hörselslinga fanns inte då detta inte var med i upphandlingen. Europeiskaparlamentet informationskontor i Sverige och Europeiska kommissionen betalar arrangören för att ordna deras event. Även om de kunde ha sett till att dessa hjälpmedel funnits själva, de hade ju gjort allt praktiskt kring seminarierna. Så gjordes inte det, upphandlingen sågs nästan som en rekommendation. Representanten avslutar sitt resonemang med att säga: "Ja, vi hade ju även kunnat köpa in champagne, det är inte heller upphandlat".
Att jämföra hörslinga och tolk med champagne är mer olustigt än lustigt. Att tro att dessa hjälpmedel är lyx är imbicillt. Det är vårt vatten och bröd!
/Emilia Blomqvist 2 juli 2014 Almedalen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar