Värdebaserat ledarskap

För cirka två veckor sen så var jag på min tredje kurshelg på Värdebaserat Ledarskap. Nu kanske ni undrar vad Värdebaserat Ledarskap är för något. Jo, det är en kurs som är skapad av Scouterna, som inriktar sig på unga som är aktiva i den ideella sektorn. Man träffas fyra helger där man lär sig om ledarskap och hur man ska utmanas i sitt ledarskap. Men man lär sig så otroligt mycket om sig själv.

Men i alla fall tillbaka till den tredje kurshelgen. Denna helg handlade om hur man ska leda sig själv och hur man ser andra människor. Jag fick se in i mig själv och granska vad jag är för person. Att få se vilka försvarsmekanismer man har, se hur andra människor beter sig, vad man har för värderingar och hur de hänger ihop. Det var mycket prat om hur man kommunicerar med andra, intressant.

Det är en helt otrolig kurs, men intensiv, man lär sig så mycket och man har roligt med alla som är där, 30 pers.

Efter varje helg så får man hemuppgifter att göra och en gruppuppgift som man ska göra med sig basgrupp.

Under den tredje helgen vågade jag hoppa och ta åt mig all feedback för att växa som person och utveckla mig själv. Jag känner mig mer självsäker än förut.

Jag rekommenderar varmt kursen till andra.

Läs mer om Värdebaserat ledarskap här.

Hörselskadade studenter diskrimineras - debattinlägg av Anna Kain Wyatt

Texten nedan är en debattartikel från Unga Hörselskadades ordförande Anna Kain Wyatt. Artikeln publicerades i Arbetarbladet måndagen den 2 september.

Hörselskadade studenter diskrimineras av högskolor och universitet

Måndagen den 2 september är en stor dag i många liv. Runt om i Sverige börjar tusentals förväntansfulla studenter en ny termin på sina högskole- och universitetsstudier. Men många är de som av helt fel anledningar inte kommer så långt i sin utbildning, och många är de som tvingas ägna allt för mycket tid åt att kämpa för en dräglig lärandesituation. Rätten till hjälpmedel för studier för personer med funktionshinder slås fast i diskrimineringslagen och skolorna har ansvar att tillhandahålla det, men i verkligheten tvingas studenter med funktionshinder slåss för att få en tillgänglig utbildning istället för att kunna fokusera på att faktiskt studera.

Över en miljon människor i Sverige hör dåligt. En stor del av alla dem behöver hörtekniska hjälpmedel för att kunna tillgodogöra sig föreläsningar och diskussioner, det handlar ofta om en hörslinga med flera mikrofoner för att kunna höra både lärare och andra elever. Men att få hjälpmedel som både räcker till och som faktiskt fungerar är en lyx få förunnad.

Färska siffror från SCB säger att ungdomar med funktionshinder i betydligt mindre utsträckning går vidare till och avslutar eftergymnasiala studier. Endast 25 % av personer över 25 som har en hörselskada har avslutat studier på högskola och universitet. Detta kan jämföras med 40 % av motsvarande grupp utan någon typ av funktionshinder. Vi i Unga Hörselskadade är övertygade om att svårigheter med att få hjälpmedel för sina studier påverkar både valet att inte gå vidare och kvalitén på studierna för de som trots allt väljer att satsa på sin utbildning.

För många av dem som ändå trotsar de dåliga förutsättningarna och går vidare till högre studier väntar en stormig tid där valet står mellan en undermålig lärandesituation eller en evighetslång kamp för de hjälpmedel hörselskadade har rätt till men som ingen verkar vilja tillhandahålla. Lagen är tydlig, i diskrimineringslagen (kap 2 §5) står det att utbildningsverksamhet ej får ”diskriminera något barn eller någon elev, student eller studerande som deltar i eller söker sig till verksamheten” samt att utbildningsanordnare ”genom skäliga åtgärder i fråga om lokalernas tillgänglighet och användbarhet kan se till att en person med funktionshinder … kommer i jämförbar situation med personer utan sådant funktionshinder.” Rätten att få delta i utbildningen och få tillgång till hjälpmedel för studenter är tydlig, men genomförandet brister allt för ofta.

Ansvaret som lärosätena har blev tydligare med den nya diskrimineringslagen 2009. Alla har rätt till en likvärdig utbildning. Trots detta finns otaliga situationer där hörselskadade elever hänvisas fram och tillbaka mellan skolan och landstinget, utan vare sig besked eller hjälpmedel. I praktiken innebär detta att ansvaret landar på studenten att kräva sin rätt, snarare än att skolan tar ansvar för att erbjuda fungerande lösningar som de måste enligt lag. För studenten är detta en process som ofta är utdragen och betungande och som oundvikligen går ut över studierna. Vi har många exempel från våra medlemmar där detta tydligt hindrat studierna. Många av våra medlemmar har tvingats vänta på besked i flera månader eftersom skola och landsting gång på gång hänvisat ansvaret till varandra. Andra har stött på lärare som vägrar använda utrustningen de fått vilket resulterat i att eleverna inte kunnat delta trots allt. En student tvingades boka teckenspråkstolk när fungerande hörslinga ej ordnades fram i tid, trots god framförhållning och flertalet påtryckningar från studenten. Att hen inte hade ett tillräckligt utvecklat teckenspråk gjorde att studierna ändå påverkades negativt. Att studera på ett halvt språk är inte rimligt, studenten tvingades därför försöka hänga med i den ordinarie undervisningen trots att hen inte hörde samtidigt som hen också var tvungen att lära sig ett helt nytt språk parallellt.

Det är orimligt att studenter oavsett funktionsförmåga ska behöva ta de här fajterna för att skolor försöker smita undan sitt ansvar. Att få studera på lika villkor är en lagstadgad rättighet, inte en diskussionsfråga. Idag börjar tusentals elever på högskolor och universitet runt om i landet. Några av dem kommer ha tur, några kommer orka kämpa sig till hjälpmedel men allt för många av dem kommer inte över huvudtaget få de hjälpmedel de har rätt till på grund av skolornas bristande kunskap och ansvarstagande.

Anna Kain Wyatt

Ordförande Unga Hörselskadade

Likvärdig Utbildning

För några veckor sedan medverkade jag i en informationsfilm om min grundskoletid utifrån att jag har en hörselnedsättning och har gått integrerat i vanlig skola med hörande elever. Syftet med filmen är att ge kunskap till blivande lärare och rektorer om vad en funktionsnedsättning innebär och hur dem ska bemöta elever med funktionsnedsättningar på bästa sätt.

Jag började skolan i mitten av 90-talet och mitt i friskoleboomen. Mina föräldrar hade varit snälla och ställt mig i kö när jag var 4 år till stadens första friskola som hade öppnat ett år innan jag skulle börja skolan. Jag kom in, men när de fick veta att jag behövde en liten klass och en hörselslinga sa dem Nej. Jag gick istället min grundskoletid i en kommunal skola där en hörselslinga installerades som läraren hade runt halsen. Det fanns en extra mikrofon som var tänkt att skickas runt i klassrummet, men den skickade sällan runt.  Vi var 16 elever och bänkarna var placerade i ett U-format för min skull, för att jag lättare skulle kunna avläsa klasskamraternas läppar.  Jag hatade mina hörapparater när jag var liten, och jag använde dem väldigt sällan. Jag missade nog mycket även om U-form möbleringen säkert hjälpte mig mycket genom att jag kunde avläsa klasskamraterna. Under mellanstadie tiden slogs tre klasser ihop till två och min klass bestod då av mer än 25 elever och det var inte längre möjligt att ha U-format i klassrummet och jag hade inte stöd av läppavläsningen för att hänga med vad mina klasskamrater sa.  Jag hatade fortfarande mina hörapparater och ville inte använda dem då jag fick huvudvärk av att ha dem. Till stor del berodde de på att volymen i klassrummen var tokhög, för idag saknas det riktlinjer för hur arbetet med ljudmiljö ska bedrivas i skolan.  Hörapparater förstärker alla ljud, även ljud jag inte vill höra, som bakgrundsljud. Därför är det jätteviktigt att inte bara ha hörselslinga utan också små klasser för att begränsa ljudvolymen i klassrummet.

När jag skulle börja gymnasiet valde jag att flytta till Örebro för att gå på Riksgymnasiet för hörselskadade, RGH, som kan erbjuda en anpassad skolgång med hörselslingor, små klasser, bra ljudmiljö, medvetenhet hos lärare och inte minst klasskamrater som vet vad en hörselnedsättning innebär.   För mig var det skönt att komma till en anpassad miljö, känna mig delaktig på mina villkor och träffa andra som också sa VA? lite då och då. Jag slutade skämmas för min hörselnedsättning, började acceptera att jag inte hörde lika bra som många andra och lärde mig hantera jobbiga situationer när jag inte hör. En hörselslinga är väldigt viktig för att elever med hörselnedsättningar ska kunna vara delaktiga, men det är också viktigt att anpassa i form av små klasser och en bra ljudmiljö för att eleverna ska vara delaktiga på lika villkor. Idag kan oftast en hörselslinga erbjudas till elever som går integrerat, dock erbjuds sällan en bra ljudmiljö och en liten klass då det saknas resurser.

Det finns en statlig utredning som heter Likvärdig utbildning(SOU 2012:24) som föreslår att RGH ska tas bort och ersättas med RGT, Riksgymnasiet för teckenspråkiga. Utredningen vill att all undervisning ska vara på teckenspråk, vilket kommer exkludera alla med hörselnedsättning som inte kan teckenspråk att få en anpassad skolmiljö under gymnasietiden. Utredningen vill istället att ansvaret ska ligga på kommunerna att erbjuda en anpassad miljö i form av hörselteknisk utrustning för elever med hörselnedsättningar som inte kan teckenspråk.

UH har skrivit ett remiss svar till utredningen där vi kritiserar förslaget då vi tycker att alla ska ha rätt till en likvärdig utbildning oavsett kunskaper i teckenspråk.  Enligt utredningen är det fyra av fem vid RGH som gått integrerat, hur många av dessa som kan teckenspråk flytande saknas det statistik på, dock är det troligen en minoritet då de allra flesta barn med hörselnedsättningar lär sig teckenspråk genom att gå i en specialskola. Idag finns det ingen självklar möjlighet för elever med hörselnedsättningar att lära sig teckenspråk, det finns enbart en lag vid namn TUFF, teckenspråksutbildning för föräldrar, som ger föräldrar och syskon rätt att kostnadsfritt lära sig teckenspråk genom att åka på kurs.

Det är alltså många ungdomar med hörselnedsättningar som kommer bli nekade en anpassad utbildning då de saknar kunskaper i teckenspråk. Många kommer att behöva ställa krav på att mikrofonen används av lärare som klasskamrater, behöva gå i för stora klasser och behöva gå hem med huvudvärk pga för mycket bakgrundsljud som hörapparateren fångar upp vare sig du vill eller inte. Det är inte rimligt att dessa elever inte kommer kunna ha någon möjlighet att välja en anpassad skolgång där de kan vara delaktiga på lika villkor. Det är inte rimligt att lägga ansvaret på enskilda kommuner att anpassa skolgången, anpassningarna kommer variera kraftigt mellan olika kommuner och det blir inte en likvärdig utbildning. Det är inte rimligt att införa ett teckenspråkigt gymnasium i ett land där ungdomar med hörselnedsättningar inte har någon rättighet att lära sig teckenspråk utan enbart dess föräldrar och syskon. Det hoppas jag att regeringen också inser och skriver en proposition som innebär att RGT inte blir verklighet.

Sara Bryntse