Hur blev jag medlem #3

Idag har vi en berättelse från Mathias Malmström hur han blev medlem i Unga Hörselskadade!

"Det började för många år sedan när jag var runt 13 års åldern jag gick integrerat i skolan och mina föräldrar tyckte att det vore kul för mig att få träffa andra hörselskadade i Stockholm och på den vägen tog dom med mig och introducerade mig för Hisus, Jag blev en väldigt aktiv medlem inom Hisus  och spenderade nästan alla mina fredagar där och fick en stor umgängeskrets genom deras aktiviteter. Sedan flyttade jag till Örebro för att läsa på RGH och då tappade jag kontakten med Hisus vilket var ganska naturligt då man bodde i en annan stad. Men jag glömde aldrig de goda minnena från alla kollon och de vänner man fick tack vare dom, och jag visste redan då att jag på något sätt ville ge tillbaka och få andra hörselskadade att uppleva samma underbara saker som jag fick göra.  När jag tillslut flyttade hem till Stockholm efter att ha pluggat i först Örebro och sedan Luleå så nämnde min barndomsvän från Alvikskolan att han satt med i UH's styrelse. 

Genast kände jag att detta var chansen jag tänkt på flera år innan och nu var min tur att på allvar engagera mig för att se till så UH finns kvar så alla andra barn och ungdomar kan få njuta av deras aktiviteter såsom jag kunde göra under min uppväxt."

Hur jag blev medlem #2

Idag fortsätter vi med Emelie Gustafssons berättelse:

"Jag har varit hörselskadad sedan födseln, men den uppdagades inte förrän jag var sex år. Mina föräldrar började dra i alla tänkbara trådar för att skapa de bästa förutsättningarna för mig. Bland annat hittade de, via min hörpedagog, information om Unga Hörselskadade. Sedan den dagen har jag varit medlem.

Som yngre gav UH mig en samhörighet med andra barn och ungdomar som också levde med en hörselskada. Genom UH fick jag nya vänner, jag fick möjlighet åka på roliga aktiviteter och dessutom fick jag lära mig teckenspråk! Att ha varit med i UH har varit berikande på många sätt, både för mig och min familj.

Idag är jag 24 år och (självklart) fortfarande med i UH. För mig är det viktigt att medverka till en värld där unga hörselskadade kan mötas och utbyta erfarenhet, få kunskap och känna gemenskap. Genom mitt medlemskap i UH kan jag, tillsammans med andra unga hörselskadade, bidra till att Vi får bättre möjligheter i livet!"

Hur blev jag medlem #1

Här på bloggen kommer framöver publiceras korta berättelser från våra gamla och nuvarande medlemmar om hur och varför de blev medlemmar. Tanken är att vi ska ta med oss dessa tankar in i 2013 och arbetet med medlemsrekrytering.

Först ut är Erik Lindh:

"Min hörselskada upptäcktes när jag var 12 år och först när jag var 18 år fick jag för första gången träffa andra hörselskadade i samma sits. Detta var på en av UH:s ungdomskonferenser som jag blev tipsad om av min audionom. Det var en obeskrivligt härlig känsla/lättnad att få se att man inte var ensam, det fanns andra som hade det likadant. Därför tycker jag att det är så (livs)viktigt att UH finns: för att hörselskadade människor ska får träffa andra hörselskadade människor som kan visa att det inte alls behöver vara så hemskt att man inte hör allt."

Vill du bidra med din berättelse? Maila mig på anna.kain.wyatt[a med snabel]uh.se

Rätten till likvärdig utbildning

Vi är alla olika, har olika hårfärg, olika intressen och i det här fallet, olika hörsel. Jag har något som kallas en medelmåttig hörselnedsättning.

Idag gjorde jag ett test på hörselvården (”Nu hör du xxx”) ni kanske känner igen det? Min audionom var mycket nöjd med resultatet, jag lyckades höra och i många fall gissa mig till ca 60 procent av orden. Superbra tyckte jag också, speciellt då jag utan hörapparater endast hörde 30 procent av orden. Ett par hörapparater fungerar inte som de flesta glasögon, du sätter på dig dem och sen är det bra. Med hörapparater har jag fortfarande en hörselnedsättning, jag hörde endast 60 procent av orden.

Vart vill jag komma med detta? Jo, rätten till likvärdig utbildning. Det fungerar inte att sätta på ett barn ett par hörapparater och sedan förvänta sig att det per automatik ska gå bra i skolan. Det är så mycket annat som spelar roll, ljudmiljö, hur lärarna pratar, hur mycket de andra i klassen pratar, om du har lätt för att läsa på läppar osv. Vi är alla olika och två personer med en liknande hörselnedsättning kan klara sig helt olika ute i skolan.

Något som diskuteras mycket är om elever med funktionsnedsättningar ska integreras i den ”vanliga” skolan eller om de ska gå i specialskolor. I många fall är det en berättigad fråga enligt mig, varför ska en elev som använder rullstol inte gå i den närmaste skolan precis som sina grannar? Att sitta i rullstol påverkar inte inlärningsförmågan i undervisningen eller kommunikationen med klasskamraterna. 

Att ha en hörselskada kan däremot påverka inlärningsförmågan.  Inte det att vi är mer trögtänkta än någon annan, men det är svårt att ta till dig undervisningen om du inte hör vad läraren säger. Det är svårt att vara delaktig i det sociala livet om du inte kan höra dina klasskamrater. Den absoluta majoriteten av elever med en hörselskada läser integrerat med hörande eleven, men det finns en grupp som inte gör det.

Jag har hela min studietid studerat integrerat med hjälp av hörseltekniska hjälpmedel så som hörselslinga. Trots att jag ändå kan anses ha klarat mig bra genom skolan så har jag studerat 12 år utan att höra mina klasskompisar ordentlig, jag har blivit en mästare på att gissa vad frågan från klassen var baserat på vilket svar läraren ger.

I Örebro finns ett riksgymnasium för elever med olika typer av hörselskador och ett riksgymnasium för döva. Det är en chans för de som har gått i specialskola hela sin uppväxt att fortsätta med den miljö som passar dem bäst. Det är framförallt en chans för de som har gått nio år i skolan utan att höra sina klasskamrater, utan att kunna hänga med i undervisningen, med ständig huvudvärk efter skolan, att få en studiemiljö som är anpassad för dem.  Det ger en chans för dessa elever att lära sig teckenspråk och få ytterligare ett redskap i sin kommunikation.

Som det är nu finns det en utredning som ger som förslag att riksgymnasierna för hörselskadade och döva ska läggas ner och ombildas till ett riksgymnasium för teckenspråkiga. Detta ser vi i Unga Hörselskadade som enormt problematiskt då detta utestänger många av våra medlemmar som behöver skolan allra bäst: de som inte har fått teckenspråk under grundskolan (och då du som hörselskadad elev som läser integrerat inte har rätt till teckenspråksundervisning är vi väldigt många).

Vi ser ett syfte i att behålla den viktiga gymnasieskolan för hörselskadade där eleven själv får välja vilket språk som ska användas främst. Där tekniska hjälpmedel är en självklarhet och där eleven (i många fall för första gången) får ett fungerande socialt liv.

Det pratas mycket om valfrihet dessa dagar, och om detta förslag går igenom har valfriheten för elever med hörselnedsättning minskat radikalt. Det finns då bara ett alternativ, att läsa integrerat i hemmakommunen, och många av oss vet att det inte leder till en likvärdig utbildning. 

Under 2013 kommer Unga Hörselskadade att fokusera vårt påverkansarbete på temat Utbildning. Vi kommer då att på olika sätt kämpa för en likvärdig utbildning för hörselskadade och döva. 

Anna Kain Wyatt

Funktionalitetsnormen är ett glastak för unga med funktionsnedsättning

Ungdomsstyrelsen rapport Fokus 12 med syftet att undersöka levnadsvillkoren för unga med funktionsnedsättning är lika viktig som horribel att ta del av. Rapportens nedslående resultat inom utbildning, arbetsmarknad och psykisk hälsa är självfallet en besvikelse att läsa. Att unga med funktionsnedsättning i fem gånger så hög grad är missnöjda med sina liv är fullständigt oacceptabelt. Dock menar vi att ovanstående är symptom för en större sjukdom. För att uppnå en långsiktig förändring är det nödvändigt att samhället börjar diskutera utifrån något som vi väljer att kalla ”funktionalitetsnormen” och avvikandet från densamma. 

Rapporten visar på resultat som är minst sagt oroväckande, men ändock inte förvånande. Resultatet visar tydligt att grundläggande rättigheter som utbildning, arbete och hälsa är åsidosatta och långt ifrån en självklarhet för personer med funktionsnedsättningar.  

Det kanske viktigaste av allt som måste bekämpas i arbetet mot diskriminering av personer med funktionsnedsättningar är enligt oss den norm som förutsätter alla människors likvärdiga funktion. Alla människor har alltså två ben, två armar, ögon att se med, öron att höra med osv. Utifrån denna föreställning skapar vi sedan system och konstruktioner.

Funktionalitetsnormen i samhället tror vi även kan förklara de höga siffror av psykisk ohälsa som visas i rapporten. På grund av att personer med funktionsnedsättningar bryter normen om funktionalitet ses de som annorlunda människor och utsätts därför för hot, mobbning och kränkningar. En tredjedel av ungdomar med funktionsnedsättningar upplever sig ha blivit mobbade, vilket leder till ökad otrygghet, att jämföra med en av tio bland unga utan funktionsnedsättning. Detta är siffror som inte går att skyffla under mattan utan stärker bilden av att något måste åtgärdas!

För att bryta denna norm behöver vi förändra samhällets syn på människan. Vi måste acceptera att alla människor inte ser likadana ut och inte fungerar på samma sätt utan tvärtom kan vara väldigt olika. Vi behöver således skapa ett samhälle som kan ta emot och göra plats för alla, där alla accepteras på lika villkor.

Alla människor behöver beskådas med en nyanserad blick där de ses i sin helhet med starka och svaga sidor. Vi i den samlade funktionshinderrörelsen har ett viktigt ansvar att förmedla denna människosyn och det är med denna människosyn vi kan skapa ett samhälle där rättigheter också är självklarheter för alla medborgare. Därför vill vi uppmana våra ledande beslutsfattare att inte fastna i de små lösningarna utan istället vidta åtgärder som syftar till aktiv samhällsförändring! Detta är en nödvändighet för att kunna lösa den systematiska diskriminering som idag förekommer i Sverige.

Självfallet är det viktigt att arbeta med kortsiktiga lösningar på den problematik som Ungdomsstyrelsen pekar ut för att förbättra levnadsvillkoren för unga med funktionsnedsättning. Men, för att verka för en långsiktig och hållbar framtid där samhället utvecklas och förebygger diskriminering måste denna syn på människan skifta, synen på funktionalitetsnormen måste ändra karaktär.

Först då har vi behandlat sjukdomen som finns i samhället, inte enbart symptomen!

----

Tobias Holmberg

Förbundsordförande Förbundet Unga Rörelsehindrade

---

Jacob Larsson

Förbundsordförande Unga Synskadade

---

Erika Sohlberg

Förbundsordförande Unga Allergiker

---

Sophie Brömster

Förbundsordförande Svenska Celiakiungdomsförbundet

---

Johan Steirud

Förbundsordförande Unga Funkisar

---

Anna Kain Wyatt

Förbundsordförande Unga Hörselskadade

Från polis till bullar eller en ordförandes torsdag

Nu först när det är helg har jag tid att blogga lite. Har varit full fart de senaste två dagarna.

Torsdag morgon började med något som heter torsdagsaktionen. Det är en aktion som varje torsdag morgon mellan 8 och 9 står utanför Rosenbad och påtalar hur många dagar sen det är remisstiden för "Bortom fagert tal" gick ut.Detta står att läsa om aktionen på DHR:s hemsida.

"19 november 2010 gick remisstiden ut för förslaget i promemorian Bortom fagert tal (Ds 2010:20), att bristande tillgänglighet ska klassas som diskriminering. Något lagförslag finns ännu inte. 

Nu är det dags att gå från ord till handling, promemorians titel Bortom fagert tal talar sitt tydliga språk! Tillgänglighet är en fråga om demokrati och en naturlig följd av konstaterandet att alla människor är lika mycket värda."

För mig var det andra gånger jag var med och det blev en mycket spännande morgon tyckte jag ändå. När vi hade stått där i ca en kvart dök det upp en man som var dialogpolis. Någon hade alltså ringt polisen och uppgett att det var ett problem att funkisarna står där ute varje torsdag morgon. Samtidigt som den mycket trevliga polisen frågade hur det brukar gå till och om ansvarsfördelningen för aktionen och så vidare stod 3-4 personer innanför ett fönster och blängde surt på oss. Intressant att de inte kom ut och delade med sig av sina åsikter om aktionen. Ska bli intressant att se hur Rosenbad går vidare med detta. Tänker dock att det är bra att det händer något även om det inte är polisen vi vill ha en dialog med utan med de berörda ministrarna.

Här är en bild på mig, Jan Peter som är ordförande för Hörselskadades Riksförbund och Ragnar som är ordförande för Sveriges Dövas Riksförbund.

Dagen fortsatte sedan med ett möte med projektledarna för projektet "En Stärkt Röst" som Unga Hörselskadade är med i tillsammans med ett gäng andra ungdomsfunkisorganisationer. Vi i Unga Hörselskadade missade tyvärr förra styrgruppsmötet så därför fick vi en uppdatering på ett eget litet möte istället så att vi ska veta vad som händer.

Efter det mötet var det dags att ta sig till vårat kansli och på vägen köpte jag bullar, det var ju ändå kanelbullens dag! Fick en trevlig fikastund med de som jobbar på Unga Hörselskadade innan de alla satte igång med sitt.

Dagens sista föreningsmöte var ett möte med Jan Peter Strömgren som då alltså är ordförande i Hörselskadades Riksförbund vilket skulle kunna sägas vara vårt moderförbund även om vi är två fristående organisationer.

Vi hade ett trevligt möte där vi pratade om vilken typ av relation våra organisationer ska ha till varandra och hur vi vill lägga upp ett framtida samarbete. I och med att våra medlemsgrupper överlappar varandra så har vi många gemensamma frågor som vi driver och det är viktigt att vi samordnar oss för att få största möjliga genomslag.

Alla dessa möten klarades av mellan 8 och 14, det är full fart på ordförandeskapet i Unga Hörselskadade!

Ny Hemsida!

Hej på er alla!

Idag har vår nya hemsida lanserats efter många om och men.

Vi på UH hoppas att ni tycker om den nya hemsidan och att den kommer vara lättillgänglig.

Är det något som ni upplever inte fungerar eller som kan förbättras så tveka inte att höra av er. Alla förslag är välkomna!

Kika gärna in på www.uh.se

Sen så vill jag passa på att säga att våra nya visitkort har kommit riktigt fräcka!

Ir vad tycker ni?

Ha en riktig härlig Ons kväll! :)
// Kawsar

Jag ser vad mitt barn säger

Jag fick ett tippa om en video på temat barn med hörselnedsättning och tvåspråkighet. Anna

Välja den hörande vägen

I veckan var jag på Rosenlunds sjukhus och hade ett samtal med föräldrar till barn med olika typer av hörselnedsättningar. Det är alltid intresant att höra hur föräldrar funderar kring deras barns framtid och liv. Den här gången var det små barn där ingen hade börjat skolan ännu

Det är några saker som jag skulle vilka nämna här som vi pratade om.

En sak som dök upp var viljan "att välja den hörande vägen". Detta gjorde mig alldeles förskräckt, det är att ignorera hur barnen fungerar. Att välja dem hörande vägen innebar för flera av föräldrarna att välja bort teckenspråk, att välja bort alla tekniska lösningar förutom hörapparater.

Detta är förödande för barnen, att välja "den hörande vägen" blir i förlängningen ett sätt att tvinga barnen att kämpa sig fram genom livet på många områden där de skulle kunna ha det mycket lättare.

Det finns framförallt två områden jag vill lyfta, tekniska hjälpmedel och teckenspråk.

Tekniska hjälpmedel:

Det framkom en oro för att barnen skulle kända sig utpekade vid användandet av andra tekniska hjälpmedel än och att det skulle vara ett skäl för att inte använda dem. Jag tror att det är farligt att sträva efter att barnen ska framstå som hörande (som alla andra).  I den strävan försvinner barnens bästa.

Jag upplever att det bästa för barnen är att kunna delta på samma villkor som alla och det kan vi inte utan hjälpmedel. Vi har en hörselnedsättning och den kommer inte att försvinna, men vår tillvaro kan underlättas av tekniska hjälpmedel. Det är bättre att sticka ut och vara delaktig än att vara "normal" och inte hänga med på vad som sägs. Då kommer du definitivt att hamna utanför och sticka ut.

Vad jag förstod det som var det flera barn som hade hörapparater utan möjlighet till att använda hörselslinga. Detta är otroligt begränsande och jag kan inte förstå hur någin kan skriva ut hörapparater utan hörselslinga till barn som snart ska börja skolan. Att ha hörapparater fungerar inte som glasögon, du är fortfarande hörselskadad och behöver kompletterande hjälpmedel. Ge sina barn möjligheten till full delaktighet.

Teckenspråk:

En diskussion som har funnits länge är ifall barn med olika typer av hörselskador ska använda teckenspråk eller inte.

Låt mig börja i dem här änden, att kunna fler språk är aldrig dåligt. Det finns ingen motsättning mellan att kunna svenska och att kunna teckenspråk.

Det finns en fördom att om hörselskadade barn lär sig teckenspråk så kommer de att sluta prata. Det finns vad jag vet inga som helst belägg för att någon slutar med ett språk bara för att de lär sig ett nytt språk.

För mig har teckenspråket inte varit nödvändigt förrän jag började studera på högskolan. Hade jag kunnat teckenspråk från början hade startsträckan till fungerande studier varit bra mycket kortare och mycket mindre ångestfylld.

Skulle det vara så att ditt barn väljer teckenspråk som första språk är det inget fel med det. Teckenspråket är ett fullgott språk! Väljer ditt barn att teckna är det troligen för att hen känner sig mycket mer bekväm med detta, vem vill tvinga en person att använda ett språk hen inte känn ger sig bekväm med?

Slutligen

Jag kan förestå att ni hörande allra helst skulle ha få ett hörande barn, men göm dem tanken. Låt era barn vara sig själva, försök inte att göra dem till något annat än vad de är. Låt finns barn få ta sin egen väg, tvinga inte in dem på "den hörande vägen".

//Anna

Turkiet

Just nu representerar jag LSU:s styrelse på en workshop i Istanbul. Deltagande på workshopen är personer från svenska och turkiska ungdomsorganisationer som diskuterar frågor kopplat till diskriminering. Det arbetssätt som kommer vara i fokus är att skapa sin egna media, framöver kommer vi att prata om hur media är diskriminerande och normativ samt hur man kan skapa egen som inte är det.

Vi anlände fredag kväll och på lördag morgon vaknade jag till den här utsikten:

Första dagen ägnades åt att lära känna alla deltagare och få veta om allas hemorganisationer, vilket var jätte intresant. Folk jobbar med allt från mänskliga rättigheter, rasism, entreprenörskap till internationella ungdomsutbyten bara för att nämna några få olika saker. Vi pratade om vad vi hade för bagage med oss till workshopen, inte fysiska saker utan förväntningar, vilka kunskaper vi har med oss i bagaget, vilka farhågor vi har inför de här dagarna och vad vi önskar att ta med oss hem.

Ordförandegruppsmöte

Några gånger per år har ett stort gäng hörselorganisationer ett gemensamt möte där alla ordföranden samlas för att diskutera våra gemensamma frågor. Den här gången var det UH, SDUF (Sveriges dövas ungdomsförbund), DBU (Dövblind ungdom), SDR (Sveriges dövas riksförbund), VIS (Vuxendöva i Sverige), DHB (Döva, hörselskadade och språkstörda barn med familjer), HRF, (Hörselskadades riksförbund).

Jag hann inte vara med på hela mötet men under tiden jag var där pratade vi om tolkutredningen som vi inte riktigt vet vad som händer med just nu. Det har står stilla med utredningen ganska länge nu. Vi pratade om artur skapa en arbetsgrupp som kan jobba med frågan då det är enormt viktigt för oss alla vad som händer med tolkningen i Sverige. Vi är alla beroende av tillgången till tolk.

Vidare pratade vi om den utredning som gjorts om gymnasieskolan som troligen kommer att påverka RGH/RGD, förslaget som ligger i utredningen är att skapa ett RGT där vi är otroliga för att att vår målgrupp i stora delar exkluderas. En tolkning som kan göras av utredningen är att du måste vara teckenspråkig när du börjar vilket skulle slå enormt håret mot de som senare i livet upptäcker ett behov av teckenspråk. Det är väldigt otydligt vad som händer med det tekniska stödet om RGT skapas, dvs hörselslingor och liknande.

När jag hade gått vet jag att det även var diskussioner om Almedalen där alla organisationer fanns representerade på olika sätt.

//Anna

Styrelsemöte med Unga Hörselskadade 7-9 september

Första helgen i september var det dags för Unga Hörselskadades första styrelsemöte efter sommaren. Fredag kväll började vi med middag och socialt umgänge, även om kvällens stora samtalsämne blev hur vi skulle komma in på kansliet dagen efter då det  uppstod vissa problem med ytterdörren.

På lördag morgon var vi spända att se om vi skulle komma in (och om Kawsar skulle orka kliva upp tidigt för att gymma). In kom vi och kunde sätta igång med mötet!

Vi hade en hel del stora saker att diskutera, exempelvis ska vi försöka sparka igång ett utvecklingsprojekt med någon liknande organisation i Nepal. Ett framtida projekt som ni kommer att få höra mer om senare (hoppas att ni blir nyfikna nu!). Vi ska i enlighet med årets tema producera ett informationsmaterial gällande arbetsmarknaden för unga personer med hörselnedsättning. På kvällen var det dags för middag och bowling!

Har du några frågor till styrelsen eller mig? Skriv en kommentar nedan!
//Anna

Resultat från Almedalen

Nu är vi tillbaka på fastlandet efter en härlig vecka på Gotland och Almedalen. Unga Hörselskadades arbete under årets Almedalsveckan har varit inriktat på att kontrollera tillgängligheten vid seminarium, kolla om det finns hörselslinga och tolk (teckenspråk, skrivtolk och dövblindtolk) samt undersöka hur arrangörerna hanterar tekniken samt deras attityd.

I år besöktes 52 seminarium varav 24 hade hörselslinga. Av de 52 besökta seminarierna hade endast tolv stycken teckenspråkstolk och endast ett med skrivtolk. Det seminariet som hade skrivtolk var det dessutom ABF, Sveriges Dövas Riksförbund, Sveriges Dövas Ungdomsförbund, Riksförbundet för döva, hörselskadade och språkstörda barn, Förbundet Sveriges Dövblinda, Dövblind Ungdom, Vuxendöva i Sverige som arrangerade. Kanske inte helt förvånande att det var just deras seminarium som var mest tillgängligt för personer med hörselnedsättning eller dövhet?! Unga Hörselskadade har gjort en sammanställning av slingpatrullen som vi publicerar här på bloggen, vi har även valt att kommentera vissa seminarium mer specifikt, tyvärr finns det i detta tillsynes korta inlägg inte möjlighet för några djupare kommentarer om varje seminarium eller varje arrangör.  

Majoriteten av seminarierna hade skrivit ut i programtidningen att de skulle ha slinga/tolk, men även några stycken hade missat detta. Detta var något som vi tog upp med arrangörerna efter, att personer med hörselnedsättning kan undvika att gå på just det seminariet med rädslan av att inte höra det som säga. Bland annat SACO hade slinga men det stod inte angivit i programtidningen att de skulle ha det. Institutet för Framtidsstudier, Temagruppen Integration i Arbetslivet (TIA) och Europeiska Socialfonden hade såväl slinga som tolk på plats men i programtidningen stod det endast angivet att de hade slinga. De båda arrangörerna lovade dock att försöka bättra sig till nästa år och skriva in i programtidningen om det finns slinga och tolk på plats. Trots misstaget från TIA vill vi ändå berömma dem då de fixat med både hörselslinga av god kvalitet samt teckenspråkstolk, det kallar vi tillgänglighet. Inte ett enda av de seminarierna vi besökt hade ordnat med dövblindtolkar, utan detta är uppenbarligen något som arrangörerna anser att varje person med dövblindhet själva skall ordna med.

Vi vill detta år ge beröm till Institutet för Framtidsstudier, Temagruppen Integration i Arbetslivet (TIA) och Europeiska Socialfonden, Hjälpmedelsinstitutet (HI), Öresundshuset, Sverigens ungdomsorganisationer (LSU), Föräldrakraft, Ernst&Young, Sveriges kommuner och landsting (SKL), Bräcke diakon och föreningen Furuboda vars tillställningar vi besökt hade både slingor samt tolk på plats. På ett av seminarierna ordnat av Föräldrakraft kom dock slingan först igång efter påpekande från vår sida att de skulle starta den.

Vi uppmärkasammade också att av de 24 seminarier som hade hörselslingor så var det flera stycken som hade dålig akustik. Slingorna sprakade, det var överhörning från lokaler intill och så vidare. För att nämna några så hade SKL problem med överhörning på deras slinga, vi hörde mer av vad som sades på seminariet intill än det som sades i den lokal där vi befann oss. Samma problem gällde det seminarium som ordnades av döv- och hörselskadeorganisationerna där det var överhörning från annan lokal. Även Södertörns högskola hade problem med överhörning. Synd att det skall vara på så sätt, tyder på att organisationerna förvisso tagit till sig att de skall fixa hörselslinga, men de har uppenbarligen inte låtit någon person med hörapparat/CI testa så att slingan verkligen fungerar.

Vi vill också passa på att berömma några slingor som vi ansåg fungerade extra bra, dessa var LO, som även tidigare år haft en väl fungerande slinga vilket gör att vi gärna besöker deras tillställningar då vi vet att vi kan hänga med i det som sägs. Även Socialdemokraternas och Institutet för Framtidsstudier, Temagruppen Integration i Arbetslivet (TIA) och Europeiska Socialfonden slinga var av god kvalitet så det var lätt att höra det som sades.

Humana ordnade ett seminarium med rubriken ”Har kommunernas arbete för tillgänglighet upphört?”. Ett intressant seminarium på många sätt, men de saknade dock slinga. Nästan lite ironiskt att ordna ett seminarium om tillgänglighet, men att sedan inte vara tillgängliga själva. Det som vi anser vara värst av allt när det gäller dem var att de anser att hörselslinga inte riktigt ligger på deras bord, då de har sitt fokus främst på fysiska nedsättningar så som rullstolsburna. I mina ögon låter detta absurt, det finns personer som både sitter i rullstol och har en hörselnedsättning, vi hoppas på att se förbättring nästa år gällande Humanas sätt att bemöta oss.

Flera seminarier som inte hade slinga nu i år lovade att fixa det till nästa år, detta gällde bland annat Makthavarna, Falun-Borlängeregionen, Finnsam och Statliga tjänstemän (ST). Vi vill berömma dem för detta och vi kommer att komma tillbaka nästa år för att följa upp om förbättring skett, var så säkra.

För min del var det min femte Almedalsvecka, har varit där varje år från 2008 fram till idag. Jag kan se att attityden till slinga och tolk har förbättrats. Många arrangörer vet idag vad hörselslinga och tolk är och många ber om ursäkt för att de inte fixat slinga. Tidigare år när jag kommit tillseminariet tillsammans med de tolkar som jag själv bokat så har arrangörerna bett att tolken skall stå lite på sidan av scenen eller inte på scenen alls för att den inte skall störa för mycket. Nu i år så var tolken välkommen att stå på scenen och om seminariet webbsändes så skulle de försöka att få med tolken i bild. Jag tycker att vi ändå kan se att vårt arbete under Almedalsveckan givit resultat, vi har uppmärksammat tillgängligheten för personer med dövhet eller hörselnedsättning. Flera av arrangörerna har efter seminarierna kommit fram till oss för att säga hej och undrade hur det fungerat för oss att höra eller se tolken. En man som deltog i panelen på det seminariet som anordnades av ST stod på scenen och på knaggligt teckenspråk bokstaverade T-A-C-K, han försökte kommunicera och hade en positiv inställning, sådant gillas.

Sist men inte minst vill jag säga några ord kring politikertalen och tillgängligheten där. I år lyssnade vi på fyra tal, Miljöpartiet, Moderaterna, Vänsterpartiet och Folkpartiet. På ryktesvägar har jag hört att samtliga åtta riksdagspartier i år ordnat med både teckensporåk och skrivtolk, även slinga finns att tillgå. Detta är i så fall första året som samtliga åtta partier står för tolkkostnaderna, bra jobbat, ett steg närmare tillgänglighet. Dessutom hade både Miljöpartiet, Moderaterna och Vänsterpartiet bokat platser för oss tolkanvändare på de främre bänkarna vilket gjorde att vi kunde hänga med i talet fullt ut. Folkparitet hade dock inte bokat platser vilket vi påpekande, de skulle tänka på detta till nästa år.

Vi kan sammanfatta och säga att tillgängligheten på Almedalsveckan ökar, men att det fortfarande finns en lång väg kvar. Vi kommer att fortsätta följa upp tillgängligheten och hoppas på ytterligare förbättring.

Vid tangenterna Heléne Larsson

(Kopierat från uhbloggar.blogspot.com)

Almedalen 2012

Hej Allihopa!

Idag är det ett strålande väder i Gottland, Visby.
Dom som vet så startade Almedalsveckan igår 1 juli.
Men vi Uh startar upp idag, med bland annat våra kända "sling patrullen"
riktigt tjusiga T-shirtar vi har påminner lite om 70 tals disco.

Idag så är det mingel och seminarium på schemat.
Ska försöka få lite kött på benet för det är första gången jag är i Almedalen.
Ska se om man lyckas hitta några intressanta politiker.

Det va allt från Visby. Ett inlägg kanske kommer in senare under eftermiddagen.

Ha det riktigt fint där ute för här ska det minglas:D

// Kawsar

Sagas hörsel kom inte tillbaka

Det finns många olika typer av hörselskador och hörselhjälpmedel, Härnösands tidning skriver om Saga som fick CI-implantat och trots detta inte blev fullt hörande. Artikeln sätter fingret på många saker vi har diskuterat inom Unga Hörselskadade den senaste tiden. Jag tänkte lyfta några av dem, du kan läsa hela artikeln här!

1) Du blir inte hörande av cochleaimplantat.

– Det var ingen, varken läkare eller annan personal, som informerade oss om baksidan. Att barnet inte blir hörande, utan snarare hörselskadat. Och att det behöver teckenspråket för alla situationer i livet även i framtiden, säger pappa Mattias.

Cochleaimplantat (CI) är en typ av hörselhjälpmedel. Det är ingen magisk operation som gör att du kommer ut på andra sidan fullt hörande. Precis som en hörapparat så ger den brukaren bättre hörsel och precis som med hörapparater så har du fortfarande en hörselnedsättning trots ditt hjälpmedel. Det är viktigt att föräldrarna får rätt information inför en operation, CI gör så att de allra flesta hör med än tidigare. Det finns dock ingen garanti för hur mycket och oavsett hur lyckad operationen blir så har barnet fortsatt en hörselnedsättning. 

Viktigt är också att komma ihåg att varje gång batteriet tar slut så är barnet hörselskadad eller döv. I badkaret, vid sandstranden eller när helt enkelt när man vill vila huvudet från alla ljud. 

2) Alla barn med hörselskador måste få rätt till teckenspråk

– Till slut gav vi upp och fokuserade helt och fullt på teckenspråket. Det är hennes första språk och det var en lättnad att acceptera det. Saga har stor hjälp av sitt implantat, men det är långt ifrån tillräckligt, menar Jenny.

Mattias och Jenny reagerar mot att föräldrar till döva barn får så ensidig information om cochleaimplantat och talad svenska.

Saga har tur, hon har föräldrar som förstår hennes behov och som ger henne rätt till hennes första språk. Vi i Unga Hörselskadade kräver att alla barn med hörselskador ska få rätt att lära sig teckenspråk. Det är en sån enorm trygghet att ha teckenspråket att luta sig emot när tekniken krånglar, när det är många människor och det är svårt att hänga med. Det är viktigt att föräldrar får information om vikten av ett fullgott teckenspråk för hörselskadade och döva barn för att förenkla deras liv i framtiden. Precis som alla andra språk så är teckenspråket lättast att lära sig när man är liten. Att få teckenspråk under hela uppväxten är en förutsättning för många för att senare klara sig i samhället. 

Självklart är det svårt för småbarnsföräldrar som aldrig tidigare kommit i kontakt med hörselvärlden och teckenspråk att förstå detta på egen hand. Det är här vården ska vara ett stöd, lotsa föräldrarna i alla val som behöver göras och tycker vi, betona vikten av att barnen får teckenspråk från allra första början. 

3) Glöm inte det sociala livet

– Det finns en rädsla hos oss att samhället vaknar upp om några år och inser vad de missat när de lyssnat på läkare och organisationer som Barnplantorna och valt bort teckenspråket. Är det verkligen för barnets bästa man placerar sina hörselskadade barn i den vanliga grundskolan, många får en känsla av utanförskap vid lek och stoj, säger Jenny.

En stor del av ett barns utveckling kommer i det sociala livet. Det är viktigt att komma ihåg att alla barn inte är lika. Alla klarar inte av att leka i en större barngrupp där svenska är det första språket. Tänk dig att försöka hänga med i ett socialt sammanhang där du knappt hör hälften av vad som sägs. När du äntligen förstår vad de andra pratar om har de redan gått vidare till nästa ämne. Det handlar inte om att vi är trögtänkta eller lite efter, det handlar om svårigheter att höra i sociala miljöer som påverkar det sociala livet. Utan ett socialt sammanhang är det svårt att utveckla ditt språk, och ännu svårare att utvecklas till en självständig självsäker individ. 

//Anna Kain Wyatt

Inför Almedalen

Förra helgen hade Almedalsgruppen ett kick-off möte inför årts Almedalsvecka. Vi är sju personer i gruppen, jag (Anna Kain Wyatt), Kawsar Ahmed, Heléne Larsson, Jonathan Wahlström, Sin Vuu, Susanne Gärtner och Hanna Påhlsson.

Almedalen är ett enormt forum med mer än 1400 olika seminarium som handlar om allt från utbildning, arbetsmarknad till miljö och näringsliv. Det är där många informella och formella möten sker, men kan alla delta på lika villkor i denna enorma politikervecka? Nej, det kan de inte och det är ett demokratiskt problem. En person med hörselnedsättning kan inte ställa relevanta frågor till en makthavare om den inte hört vad som sas på seminariet. En person som använder rullstol kan inte ens komma in i lokalen. En person med nötallergi kan inte gå på kvällsmingel utan att riskera sitt liv.

Vad ska då Unga Hörselskadade göra där?

Vi ska kämpa för att påverka tillgängligheten genom att genomföra en slingpatrull. Vad är då detta? Vi kommer helt enkelt att besöka så många seminarium vi kan och tillgänglighetskolla dem utifrån vårt perspektiv. Finns det hörselalinga? Fungerar den? Finns det tekenspråkstolk? Får tolken plats på scenen? Och flera andra saker. Förutom detta ska vi självklart nätverka och försöka träffa många intressanta och relevanta personer.

Heléne och Jonathan diskuterar vilka seminarium vi borde besöka under veckan. 

Har ni några funderingar om vem vi borde träffa eller vet något fantastiskt seminarium vi borde besöka, kontakta mig på anna.kain.wyatt[snabela]uh.se

//Anna

Ordförandebloggen

Välkomna till Unga Hörselskadades ordförandeblogg, här kommer ordförande och vice ordförande att blogga.