Visar inlägg med etikett Förstudie Nepal 2014. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Förstudie Nepal 2014. Visa alla inlägg
fredag 21 mars 2014
fredag 21 februari 2014
Sömnlös i kathmandu
Tiden för att sätta sig ner och reflektera över vad som händer här i Nepal är inte stor. Vilket antagligen också kanske gör att man trots brist på sömn och energi vaknar tidigt och ligger och funderar.
Dagarna innehåller otroligt mycket, och arbetet är intensivt med många hinder som Sara tidigare beskrev. Men trots brist på sömn, tid att reflektera och svårigheter i kommunikation så går arbetet framåt och vi lyckas komma förbi de olika hinder vi stöter på och vi lyckas få nån energikick så vi orkar arbeta vidare. Trots att det är energikrävande är det ju samtidigt otroligt kul! Vilken möjlighet för oss i unga hörselskadade att få vara en del av utvecklingen i att förbättra situationen för hörselskadade i Nepal. Vi vill ju ha så bra resultat som möjligt, vilket kanske också gör att det tar tid och det FÅR ta tid.
Landskonferensen är avslutad men vi är långt ifrån klara. Vi har landat på Kathmandu guesthouse där vi bodde sist och idag ska vi träffa vår samarbetsorganisation NAHOH. Vi ska göra klart planeringen av projektet som vi påbörjat på konferensen. Och när det är klart, är vi inte klara. Det är då det börjar, jag är övertygad om att vi har tre riktigt bra år framför oss och jag hoppas så många som möjlighet där hemma är sugna på att vara en del av projektet.
En timme kvar till frukost, passar på att kolla om det finns varmvatten, kanske kan det bli en morgon dusch. Men hur viktigt är varmvatten egentligen? Vi är ju här för någon mycket större, jag säger det igen vi i unga hörselskadade har tillsammans med organisationen här i Nepal alla möjligheter att ge hörselskadade i Nepal ett rikt liv, fyllt med livskvalitet, känsla av delaktighet,inflytande självförtroende....listan kan göras lång. Vad gör det då, om jag får ta morgonduschen i kallt vatten?
Vi har fortfarande mycket kvar att jobba på i Sverige. Men vi har det också otroligt bra, och vi glömmer lätt det. Det är nyttigt att påminna sig, och dela med sig till övriga världen.
Så hoppas du också vill vara en del av det i kommande projekt!
Tack!
//Therese
(Bild från förra Nepalresan.)
Dagarna innehåller otroligt mycket, och arbetet är intensivt med många hinder som Sara tidigare beskrev. Men trots brist på sömn, tid att reflektera och svårigheter i kommunikation så går arbetet framåt och vi lyckas komma förbi de olika hinder vi stöter på och vi lyckas få nån energikick så vi orkar arbeta vidare. Trots att det är energikrävande är det ju samtidigt otroligt kul! Vilken möjlighet för oss i unga hörselskadade att få vara en del av utvecklingen i att förbättra situationen för hörselskadade i Nepal. Vi vill ju ha så bra resultat som möjligt, vilket kanske också gör att det tar tid och det FÅR ta tid.
Landskonferensen är avslutad men vi är långt ifrån klara. Vi har landat på Kathmandu guesthouse där vi bodde sist och idag ska vi träffa vår samarbetsorganisation NAHOH. Vi ska göra klart planeringen av projektet som vi påbörjat på konferensen. Och när det är klart, är vi inte klara. Det är då det börjar, jag är övertygad om att vi har tre riktigt bra år framför oss och jag hoppas så många som möjlighet där hemma är sugna på att vara en del av projektet.
En timme kvar till frukost, passar på att kolla om det finns varmvatten, kanske kan det bli en morgon dusch. Men hur viktigt är varmvatten egentligen? Vi är ju här för någon mycket större, jag säger det igen vi i unga hörselskadade har tillsammans med organisationen här i Nepal alla möjligheter att ge hörselskadade i Nepal ett rikt liv, fyllt med livskvalitet, känsla av delaktighet,inflytande självförtroende....listan kan göras lång. Vad gör det då, om jag får ta morgonduschen i kallt vatten?
Vi har fortfarande mycket kvar att jobba på i Sverige. Men vi har det också otroligt bra, och vi glömmer lätt det. Det är nyttigt att påminna sig, och dela med sig till övriga världen.
Så hoppas du också vill vara en del av det i kommande projekt!
Tack!
//Therese
(Bild från förra Nepalresan.)
onsdag 19 februari 2014
Kommunikations strul i Nepal
Idag är tredje dagen på planeringskonferensen. Vi har diskuterat projektmål och delmål kors och tvärs och formulerat om målen säkert tio gånger. Som det ser ut nu ska vi arbeta för att öka medvetenheten om vad hörselnedsättningar är för personer med hörselnedsättningar och deras familjer, förbättra möjligheterna att kommunicera samt öka förståelsen för personer med hörselnedsättningars behov bland beslutsfattare.
Att kommunicera är klurigt, vi saknar ett gemensamt språk, har olika förmåga att höra och olika erfarenheter av arbeta i projektform. Det är utmanande att göra alla i gruppen delaktiga i samtalet och skapa en form av samarbetet som sker på lika villkor. Första dagen hade vi ingen tolk från nepalesiska till engelska, vilket inte alls funkade. Andra dagen fick vi låna en person från en annan organisation som tolk, vilket funkade bra. Idag satt vi och väntade förgäves på en tolk i över en timme innan landssamordnarna Shiva och SUjana ryckte in som tolkar fram till lunch. efter lunch fick vi en person som skrivstöd,vilket vi inte ens efterfrågat. efter lite diskussion får personen istället vara tolk oss för att vi ska komma framåt i planeringen.
Arbetet är också en övning i tålamod eftersom planeringen går i snigelfart och jag får många gånger ta ett djupt andetag för att lugna ner min vilja att ge förslag på hur vi ska göra för att få något att hända. Det är ju inte jag som ska göra arbetet med att skapa bättre förutsättningar för personer med hörselnedsättningar i Nepal i praktiken och därför är det inte heller jag som ska ge tio förslag på vad vi ska göra utifrån min bild av vad organisering är.
/Sara
(Bild från förra Nepalresan.)
Att kommunicera är klurigt, vi saknar ett gemensamt språk, har olika förmåga att höra och olika erfarenheter av arbeta i projektform. Det är utmanande att göra alla i gruppen delaktiga i samtalet och skapa en form av samarbetet som sker på lika villkor. Första dagen hade vi ingen tolk från nepalesiska till engelska, vilket inte alls funkade. Andra dagen fick vi låna en person från en annan organisation som tolk, vilket funkade bra. Idag satt vi och väntade förgäves på en tolk i över en timme innan landssamordnarna Shiva och SUjana ryckte in som tolkar fram till lunch. efter lunch fick vi en person som skrivstöd,vilket vi inte ens efterfrågat. efter lite diskussion får personen istället vara tolk oss för att vi ska komma framåt i planeringen.
Arbetet är också en övning i tålamod eftersom planeringen går i snigelfart och jag får många gånger ta ett djupt andetag för att lugna ner min vilja att ge förslag på hur vi ska göra för att få något att hända. Det är ju inte jag som ska göra arbetet med att skapa bättre förutsättningar för personer med hörselnedsättningar i Nepal i praktiken och därför är det inte heller jag som ska ge tio förslag på vad vi ska göra utifrån min bild av vad organisering är.
/Sara
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)