Det finns inte ett svar på hur man inkluderar unga med funktionsnedsättning, det finns lika många svar som det finns individer med funktionsnedsättning.

Nu är resan över för min del, jag håller på att somna av utmattning på tåget. Det har varit en intensiv dag med många diskussioner och den kunskap som alla delade med sig var enorm!

Först och främst vill jag säga att det bemötande jag fått har varit fantastiskt och de människor jag har mött har haft en bra syn på inkludering och funktionsnedsättningar. Folk har använt mikrofon väldigt bra trots att det inneburit mycket bärande av mick mellan person till person. Mitt perspektiv som ung har verkligen tagits till vara på bästa sätt och många har varit intresserad av ett ungt perspektiv.

Mycket av diskussionerna har kretsat kring hur man ska inkludera barn och unga med funktionsnedsättning i den ”vanliga” skolan på bästa sätt. Det har pratats mycket om;

Synvändan och attityder

För att kunna bemöta barn och unga med funktionsnedsättning är det väldigt viktigt att ha ett öppet perspektiv, att se individen och inte funktionsnedsättningen. Vi har även diskuterat mycket om att man ska fokusera på vad barnen KAN, inte vad de inte kan göra. Genom att ha en positiv syn på individen kan man utmana individen att utvecklas på sina egna villkor. Det här med förändra synvändan och attityder hos andra människor, anser många av oss vara vår största utmaning.

Kunskap, Kommunikation och delaktighet

För att lärare, beslutsfattare och alla kring dessa barn och unga ska ha rätt synsätt gäller det att man sprider kunskap om hur olika funktionsnedsättningar fungerar. Och även sprida kunskap om vart man kan vända sig för stöd och rådgivning.

För att sprida kunskap och även ta del av andras kunskaper och erfarenheter krävs en kontinuerlig och bra kommunikation mellan alla parter. Det viktiga är att inte glömma bort individen själv, för vem vet mest om hur hen fungerar om inte hen själv? Det är viktigt att ha en bra och öppen kommunikation med individen för att tillsammans forma en vardag som fungerar. Det är viktigt att göra individen själv delaktig i sin inkludering.

Några frågor som jag funderar över som jag ännu inte fått svar på är, vill verkligen alla unga med funktionsnedsättning inkluderas i den ”vanliga” skolan, dvs. har de blivit tillfrågade? Och vilka funktionsnedsättningar ska inkluderas i den ”vanliga” skolan? 

Både ordet ”funktionsnedsättning” och ordet ”inkludering” är såpass breda att det kan vara svårt att definiera vad man strävar emot och vad man egentligen menar. Förhoppningsvis kommer dessa frågor få svar genom ett fortsatt samarbete med SPSM.

Många diskussioner jag fört med deltagare har just handlat om, hur gör man unga delaktiga i inkluderings-processen och i de projekt som pågår?

På slutet när anordnarna sammanfattade dagen blev jag ombedd att berätta vad jag fått för intryck av dagen. Jag betonade det viktiga att ta vara på de kunskaper, erfarenheter och åsikter som vi unga med funktionsnedsättning har. Vi vill bli involverade i beslut som rör oss. Jag var den enda representanten från unga med funktionsnedsättning och jag kan absolut inte representera alla funktionsnedsättningar. Jag har inte en aning om hur det är att ha en neuropykiatrisk funktionsnedsättning, eller vilka anpassningar man behöver göra för en person med rullstol. Det finns inte ett svar på hur man inkluderar unga med funktionsnedsättning, det finns lika många svar som det finns individer med funktionsnedsättning.

Jag har även blivit tillfrågad om hur man kan göra det på ett konkret sätt. Mina förslag har exempelvis varit att man tar kontakt med de organisationer som finns för unga med funktionsnedsättning idag. Dessa ideella organisationer är fantastiska kunskapskällor och har mycket att bidra med. Jag föreslog också att man kunde ha en konferens för unga parallellt med denna konferens. Att om man kan skapa ett forum även för unga representanter från olika länder med olika funktionsnedsättningar parallellt med det forum som redan finns mellan myndigheter och beslutsfattare så skulle man kunna samköra dessa för att skapa ett viktigt och kontinuerligt kunskapsutbyte.

Jag är tacksam för att jag fick delta på denna konferens, jag har lärt mig oerhört mycket och jag har fått mycket positiv feedback. Flera representanter från olika länder har berättat att de insett att det krävs mer inblandning av unga för ett hållbart inkluderingsarbete. Jag är glad över att jag lyckats skapa nya tankesätt hos så många.

Även om jag var den enda representanten från de ungas sida så är jag glad över att SPSM har tagit det steget mot ett mer inkluderande inkluderingsarbete. Jag ser fram emot hur detta kommer utvecklas i framtiden och förhoppningsvis har vi i framtiden ett forum där unga kan vara med i de processer som rör unga.

Precis som någon sa i en diskussion vi hade. Inkludering är inte ett svar i sig utan det är snarare en process mot ett samhälle där alla kan vara delaktiga.

/Elin Korall

Unga personer med hörselskada är de bästa experterna på hur det är att vara ung och ha en hörselskada!

Jag tycker verkligen om min benämning på min ID-bricka. Som representant för unga med funktionsnedsättning har jag ofta blivit bemött av "ung-och-dum-attityden" men så är verkligen inte fallet här. Jag har blivit bemött som en expert med viktig och aktuell kunskap om de frågor som seminariet berört. Jag upplever att mina åsikter och det jag säger tas tillvara och jag känner mig viktig. Fler beslutsfattare och arrangörer borde ha denna inställning för att skapa ett demokratiskt samhälle där alla är delaktiga.

Förmiddagen har mest bestått av redovisningar från olika länder, hur man arbetar i respektive land samt om vilka utmaningar man ser i det fortsatta arbetet med inkludering. Just synvändan är något som ofta tagits upp, att pedagoger, beslutsfattare och alla kring unga med funktionsnedsättning har rätt synsätt. Att man ser möjligheterna och inte problematiken.

Man har också atgit upp viktigheten i samarbete. För en effektiv utveckling krävs kommunikation mellan alla som är inblandade och samarbete så att alla arbetar för samma mål

 Här har vi representanter från Essungaskolan i Sverige.

/Elin

"Det är inte individen som har en funktionsnedsättning, utan det är samhället som skapar det. I en perfekt anpassad värld skulle ingen ha en funktionsnedsättning."

Dagen är nu över för min del och middagen var väldigt intressant, jag träffade många människor och hade flera samtal som fick tiden att springa iväg.

Jag träffade två representanter från Malta som berättade om hörselskadades situation i Malta. De berättade att det finns en stark dövorganisation men att de flesta unga med hörselnedsättning går integrerat och lär sig därför inte teckenspråk vilket representanterna tyckte var tråkigt. Vi pratade även om UHs arbete med tvåspråkighet och om hur det fungerar i Sverige, bland annat om Riksgymnasiet för hörselskadade och döva.

Vid middagen satt jag bredvid en representant från SPSM (Specialskolemyndigheten) och vi pratade om det viktiga i tvåspråkighet. Att alla barn och unga med hörselskada bör erbjudas teckenspråk oavsett om de går integrerat eller i specialskoleklass. Vi ansåg båda två att det är otroligt viktigt att ha ett språk som man känner sig trygg i, och om alla barn och unga med hörselnedsättning får möjlighet att lära sig teckenspråk så kan de sedan välja det språk som de känner passar just dem bäst.

Jag pratade även med en kvinna från Skolverket. Vi pratade om vilket synsätt många har idag på personer med funktionsnedsättning. Att man ser funktionsnedsättningens problematik och inte individen främst. Vi pratade länge om hur man kan ändra synsättet hos lärare och samhället idag. Hur gör man det mest effektivt, finns det ett bra sätt eller kanske många? Det vi kom fram till var att kunskap och kommunikation är viktiga grundstenar. Genom kunskap och kommunikation gör man samhället medvetet och man kan tillsammans arbeta fram ett samhälle som är anpassat för alla.

Några sista ord.

Det är inte individen som har en funktionsnedsättning, utan det är samhället som skapar det. I en perfekt anpassad värld skulle ingen ha en funktionsnedsättning.

/Elin Korall

Konferens i Göteborg om inkludering i skolan

Hej hej!

Här har vi Elin Korall som bloggar igen!

Just nu är jag i Göteborg för att delta på en intressant konferens. Konferensen kommer att handla om hur man på bästa sätt kan organisera stöd till elever med funktionsnedsättningar så att de kan inkluderas i skola och undervisning. Det kommer att delta folk från både Sverige och övriga Europa, ca 40 personer.

För två år sedan var jag på en liknande konferens i Bryssel,. Den gick ut på att man samlade unga från hela Europa med någon form av funktionsnedsättning för att skapa ett forum där ungas röst kan bli hörda. Temat var "Inkludering i skolan". Våra resultat och åsikter presenterades inför politiker i EU parlamentet.

Jag blev inbjuden av SPSM att delta på det här seminariet, och flera av de vuxna representanterna från Bryssel kommer även delta på det här seminariet. Det ska bli väldigt intressant att höra hur de har tagit tillvara på våra åsikter och hur de har arbetat de senaste två åren.

Just nu går jag omkring och pratar för mig själv på som en tok. Seminariet är på engelska och jag laddar med mina bästa erfarenheter, ord och argument. Jag har också spanat in vart vi kommer ha våra diskussioner.

Det här kommer vara både intressant och riktigt roligt! Ikväll kommer vi ha en välkomstmiddag med mingel för att lära känna varandra och imorgon kommer vi köra igång hela dagen. Tagg tagg taggad igelkott!

Redo för välkomstmiddag!

Smygtittade igenom fönsterna till konferenslokalerna.

/Elin