"För alla människor är kommunikation och språk livsnödvändigt"

Emelie Cramér-Wolrath, Fil.dr i specialpedagogik har skrivit en avhandling om tvåspråkigt tillägnande hos barn från 10 månaders ålder. Vi ställde fyra frågor till Emelie om tvåspråkighet.

Varför är det så viktigt att lära sig både svenskt teckenspråk och talad svenska?
För alla människor är kommunikation och språk livsnödvändigt. Vi har en medfödd förmåga och stävan efter socialt samspel. Barn med hörselnedsättning är inget undantag utan har samma behov och förmågor. Just därför ger tvåspråkigheten den viktiga tillgängligheten för att vara delaktig genom att kunna kommunicera i alla sammanhang. Det innebär att det är vuxnas erfarenhet och kunskap som avgör barns rätt att utvecklas på sina egna villkor. Barnet är den som så småningom kan välja och som vet vilken kommunikation som är den rätta vid vilket tillfälle. Om denna valmöjlighet ska bli verklighet behöver omgivningen erbjuda tvåspråkighet.

Är det en märkbar skillnad i språkutvecklingen hos barn som lär sig två språk i tidig ålder med barn som lär sig i senare ålder? 
Barns tecken kan vi förstå före deras ord. Barn under ett års ålder kan genom enstaka tecken väldigt tydligt förmedla önskningar, behov och tankar långt tidigare än vad de kan med förståeliga ord. Att kunna koordinera andningen med de små musklerna i mun och tunga kräver mer än koordinationen av de betydligt större rörelserna i hand, kropp och ansikte. Forskning visar att den språkligt grammatiska förmågan utvecklas ungefär samtidigt hos barn oavsett språk. När barn kommunicerar tidigare, med tecken, innebära det att föräldrarna förstår att barnet förstår vilket leder till att de förändrar sin kommunikation med barnet. Det i sin tur ger möjligheter som utvecklar barnets erfarenheter, självkänsla och språk. Dessutom visar forskaren Patricia Kuhl (2014) att tvåspråkighet utvecklar förmågan att tänka om saker redan innan barnet fyllt ett år. Hennes resonemang går ut på att två språk innebär två möjligheter att uttrycka sig på. Det i sin tur påverkar tänkandet om att det kan finnas flera lösningar på hur saker kan göras.

Det finns föräldrar till hörselskadade eller döva barn som anser att det inte är nödvändigt att vara tvåspråkig. Hur bör man agera/resonera till en sådan inställning där engagemang eller kunskap saknas?
Många hörande föräldrar med hörande barn väljer att teckna med dem inte bara för att det är roligt. Utan just för de utgångspunkter som jag redan har berört. De få medicinska studier som är gjorda med barn och teckenspråk visar att teckenspråk inte hindrar eller skadar talspråk tillägnande. Tvåspråkighetsforskning visar också att teckenspråk stimulerar till språklig utveckling av det talade språket och att språken drar varandra. Det är särskilt viktigt när barnen kommer till skolan och språket ska vara automatiserat för att vara det viktiga verktyg som är grundläggande för tillägnande av annan utveckling och abstrakt kunskap.

Vilka åtgärder tror du behöver göras för att få människor att förstå vikten av tvåspråkighet för döva eller hörselskadade barn? 
Det går inte på förhand att avgöra vilket eller vilka språk barnet föredrar att använda i olika situationer. Därför behöver barnet erbjudas båda språken för att på så sätt utgöra reella val i barnets liv. Det är också i enlighet med barns rättigheter och konventionen för personer med funktionsnedsättning som gäller i Sverige.

En grundläggande faktor är kompetens om teckenspråk hos beslutsfattare och hos de som ger föräldrar information om språktillägnande. Som underlag till detta behövs spridning av erfarenhet och kunskap med bl.a. fler studier om tvåspråkighet men också konsekvenser av brister i språk. För automatisering av språk behöver barnet från tidig ålder erbjudas tvåspråkiga miljöer med barn. På det sättet närmar sig samma villkor och möjligheter till livskvalité som för den övriga befolkningen.

Referenser
Dr avhandling
Cramér-Wolrath, E. (2013a). Signs of Acquiring Bimodal Bilingualism Differently: A longitudinal Case Study of Mediating a Deaf and a Hearing Twin in a Deaf Family (Doktorsavhandling) Stockholms universitet, Specialpedagogiska institutionen.
 
Kan beställas gratis eller laddas ner
Cramér-Wolrath, E. (2013d). Hur händer det?:En studie om hur en hörande och en döv tvilling blir guidade i sitt tillägnande av teckenspråk och talad svenska. FoU-skriftserie nr 4.
Stockholm: Specialpedagogiska skolmyndigheten. ISBN: 978-91-28-00464-0
 
Cramér-Wolrath, E. (2015a). Teckenspråk, talat och skrivet språk: En forskningssammanställning om tvåspråkighet. Stockholm: Specialpedagogiska skolmyndigheten.

Hörselveckan dag 4 - Rätten till tvåspråkighet

Rätten till tvåspråkighet är något Unga Hörselskadade slagits för länge tillsammans med andra döv- och hörselorganisationer. Vi tycker att alla barn med hörselskada tidigt ska få möjlighet att utveckla både svenska och svenskt teckenspråk så att de senare i livet själva kan välja vilken typ av kommunikation de vill använda. Vi vet att hörselskador ofta förvärras med åren, vilket gör att behovet av teckenspråk kan komma senare för många. Vi vet också att vardagen och livet inte är bara på ett sätt, utan att det i olika situationer fungerar olika bra att höra.

Att vara tvåspråkig och ha tillgång till både svenska och svenskt teckenspråk ökar chansen för delaktighet i livets alla situationer.

Vill du läsa mer om tvåspråkighet och teckenspråk?

Om teckenspråk och tolkning

Därför tvåspråkighet

Bra och viktigt med mer forskning kring barn som växer upp med CI

Det bedrivs allt mer och bredare forskning kring Cochleaimplantat vilket vi i Unga Hörselskadade tycker är positivt. Igår publicerades ett pressmeddelande från Örebro universitet om forskning utifrån ett pedagogiskt och socialt perspektiv för barn som tidigt får CI.

Det är en intressant aspekt som lyfts kring farorna med att eftersträva normalitet. Att eftersträva ett hörande barn kan påverka deras sociala samvaro i skolan.

I pressmeddelandet kan vi läsa:

"Jag har undersökt hur hörselnedsättningen påverkar barnens relationer, kommunikation, identitet och deras vardagsliv i skolgången med hörande kamrater. Jag är förvånad över att teknologin får ta så stor plats, det gör att formerna för umgänget i klassrummet och därmed vilken identitet barnen med cochleaimplantat får påverkas i hög grad."

Självklart ska vi hörselskadade använda våra hjälpmedel, men vi ska inte tro att de löser alla problem. För mig har teckenspråket varit avgörande för högre studier, för andra är det inte så. För de flesta är varken teckenspråk eller teknik är en universallösning, vi måste våga blanda friskt och uppmuntra såväl unga med hörapparat som unga med CI att hitta sin egen blandning.

//Anna Kain Wyatt, ordförande för Unga Hörselskadade

Teckenspråksveckan

Vi började resan från Stockholm (Sofia och Nadia) körde genom Knivsta för att hämta upp Behnam för att fortsätta vidare till Västanvik folkhögskola för att kunna möta upp ungdomar som kommer från olika städer. Alex kom från Skåne direkt. (Vi har varit här sen söndag och ska stanna till nu på söndag.)

Dagarna har gått jättebra, deltagarna lär sig teckenspråk så fort att man tappar hakan.
Vi har hunnit med följande med att lära känna varandra lekar, badat både nära Västanvik och en utanför. Just nu sitter alla deltagarna inne i olika rum och lär sig teckenspråk.

Här kommer det regna lite av bilder :)

Här körde vi lekar, deltagarna skulle fundera ut vad de skulle göra. 

De som inte badade, solade lite istället.

Svårt med lek!

Undervisningen

Emma, Elvira och Victoria körde kubb

Deltagarna/ledarna som spelade kubb

Behnam och Vajen hoppade 9 hela meter! Galet! 

Boas och Simon

Nadia var osäker om hon skulle hoppa från 9 meter. (Hon gjorde aldrig det)

Ikväll har vi överrasking för deltagarna. Mera information kommer senare!

/Nadia 

Vi skall normaliseras

I fredags hade Sveriges Kommuner och Landsring (SKL) bjudit in Ilmar Reepalu, socialdemokrat från Malmö stad. Det var då öppet för vem som helst att komma dit och ställa frågor, så gjorde också jag (Heléne) för UHs räkning. Även Liselotte från Sveriges Dövas Riksförbund (SDR) var där för att ställa frågor.

Liselotte började med att informera om att det fortfarande inte finns någon lag som ger stöd gällande att otillgänglighet är diskriminering. Hon informerade också om teckenspråket och behovet av tolk. Ilmar menade då att behovet av tolk idag inte är lika stort då tekniken blivit så modern. Liselott försökte att förklara att den moderna tekniken förvisso är ett fantastiskt stöd, men att den aldrig kan ersätta en direkt kommunikation med teckenspråkstolk. Ilmar använde begreppet "dövspråk" under vårt samtal även om vi gång på gång betonande att det heter teckenspråk och är ett språk som även hörselskadade kan ha behov av.

Jag pratade med honom om utredningen Likvärdig utbildning SOU2012:24 där det finns ett förslag som om det går igenom innebär att det kommer bli allt svårare för elever med hörselnedsättning att söka till riksgymnasiet för hörselskadade i Örebro. Enligt undertecknads tolkning av utredningen så är det först då eleven misslyckas inom den reguljära skolan som denne får tillträde till RGH, helt absurt, var är valfriheten?! Ilmar höll dock inte med mig, utan menade att målet är att "individen skall normaliseras med de vanliga människorna" och "att handikappade måste umgås med icke handikappade". Jag blir upprörd, jag är hörselskadad, är stolt över det och lever mitt liv precis så som jag vill. Jag tänker inte normaliseras till samhällets så kallade norm, ett öppnare synsätt från dig Ilmar tack!

//Heléne

Jag ser vad mitt barn säger

Jag fick ett tippa om en video på temat barn med hörselnedsättning och tvåspråkighet. Anna

Välja den hörande vägen

I veckan var jag på Rosenlunds sjukhus och hade ett samtal med föräldrar till barn med olika typer av hörselnedsättningar. Det är alltid intresant att höra hur föräldrar funderar kring deras barns framtid och liv. Den här gången var det små barn där ingen hade börjat skolan ännu

Det är några saker som jag skulle vilka nämna här som vi pratade om.

En sak som dök upp var viljan "att välja den hörande vägen". Detta gjorde mig alldeles förskräckt, det är att ignorera hur barnen fungerar. Att välja dem hörande vägen innebar för flera av föräldrarna att välja bort teckenspråk, att välja bort alla tekniska lösningar förutom hörapparater.

Detta är förödande för barnen, att välja "den hörande vägen" blir i förlängningen ett sätt att tvinga barnen att kämpa sig fram genom livet på många områden där de skulle kunna ha det mycket lättare.

Det finns framförallt två områden jag vill lyfta, tekniska hjälpmedel och teckenspråk.

Tekniska hjälpmedel:

Det framkom en oro för att barnen skulle kända sig utpekade vid användandet av andra tekniska hjälpmedel än och att det skulle vara ett skäl för att inte använda dem. Jag tror att det är farligt att sträva efter att barnen ska framstå som hörande (som alla andra).  I den strävan försvinner barnens bästa.

Jag upplever att det bästa för barnen är att kunna delta på samma villkor som alla och det kan vi inte utan hjälpmedel. Vi har en hörselnedsättning och den kommer inte att försvinna, men vår tillvaro kan underlättas av tekniska hjälpmedel. Det är bättre att sticka ut och vara delaktig än att vara "normal" och inte hänga med på vad som sägs. Då kommer du definitivt att hamna utanför och sticka ut.

Vad jag förstod det som var det flera barn som hade hörapparater utan möjlighet till att använda hörselslinga. Detta är otroligt begränsande och jag kan inte förstå hur någin kan skriva ut hörapparater utan hörselslinga till barn som snart ska börja skolan. Att ha hörapparater fungerar inte som glasögon, du är fortfarande hörselskadad och behöver kompletterande hjälpmedel. Ge sina barn möjligheten till full delaktighet.

Teckenspråk:

En diskussion som har funnits länge är ifall barn med olika typer av hörselskador ska använda teckenspråk eller inte.

Låt mig börja i dem här änden, att kunna fler språk är aldrig dåligt. Det finns ingen motsättning mellan att kunna svenska och att kunna teckenspråk.

Det finns en fördom att om hörselskadade barn lär sig teckenspråk så kommer de att sluta prata. Det finns vad jag vet inga som helst belägg för att någon slutar med ett språk bara för att de lär sig ett nytt språk.

För mig har teckenspråket inte varit nödvändigt förrän jag började studera på högskolan. Hade jag kunnat teckenspråk från början hade startsträckan till fungerande studier varit bra mycket kortare och mycket mindre ångestfylld.

Skulle det vara så att ditt barn väljer teckenspråk som första språk är det inget fel med det. Teckenspråket är ett fullgott språk! Väljer ditt barn att teckna är det troligen för att hen känner sig mycket mer bekväm med detta, vem vill tvinga en person att använda ett språk hen inte känn ger sig bekväm med?

Slutligen

Jag kan förestå att ni hörande allra helst skulle ha få ett hörande barn, men göm dem tanken. Låt era barn vara sig själva, försök inte att göra dem till något annat än vad de är. Låt finns barn få ta sin egen väg, tvinga inte in dem på "den hörande vägen".

//Anna

Sagas hörsel kom inte tillbaka

Det finns många olika typer av hörselskador och hörselhjälpmedel, Härnösands tidning skriver om Saga som fick CI-implantat och trots detta inte blev fullt hörande. Artikeln sätter fingret på många saker vi har diskuterat inom Unga Hörselskadade den senaste tiden. Jag tänkte lyfta några av dem, du kan läsa hela artikeln här!

1) Du blir inte hörande av cochleaimplantat.

– Det var ingen, varken läkare eller annan personal, som informerade oss om baksidan. Att barnet inte blir hörande, utan snarare hörselskadat. Och att det behöver teckenspråket för alla situationer i livet även i framtiden, säger pappa Mattias.

Cochleaimplantat (CI) är en typ av hörselhjälpmedel. Det är ingen magisk operation som gör att du kommer ut på andra sidan fullt hörande. Precis som en hörapparat så ger den brukaren bättre hörsel och precis som med hörapparater så har du fortfarande en hörselnedsättning trots ditt hjälpmedel. Det är viktigt att föräldrarna får rätt information inför en operation, CI gör så att de allra flesta hör med än tidigare. Det finns dock ingen garanti för hur mycket och oavsett hur lyckad operationen blir så har barnet fortsatt en hörselnedsättning. 

Viktigt är också att komma ihåg att varje gång batteriet tar slut så är barnet hörselskadad eller döv. I badkaret, vid sandstranden eller när helt enkelt när man vill vila huvudet från alla ljud. 

2) Alla barn med hörselskador måste få rätt till teckenspråk

– Till slut gav vi upp och fokuserade helt och fullt på teckenspråket. Det är hennes första språk och det var en lättnad att acceptera det. Saga har stor hjälp av sitt implantat, men det är långt ifrån tillräckligt, menar Jenny.

Mattias och Jenny reagerar mot att föräldrar till döva barn får så ensidig information om cochleaimplantat och talad svenska.

Saga har tur, hon har föräldrar som förstår hennes behov och som ger henne rätt till hennes första språk. Vi i Unga Hörselskadade kräver att alla barn med hörselskador ska få rätt att lära sig teckenspråk. Det är en sån enorm trygghet att ha teckenspråket att luta sig emot när tekniken krånglar, när det är många människor och det är svårt att hänga med. Det är viktigt att föräldrar får information om vikten av ett fullgott teckenspråk för hörselskadade och döva barn för att förenkla deras liv i framtiden. Precis som alla andra språk så är teckenspråket lättast att lära sig när man är liten. Att få teckenspråk under hela uppväxten är en förutsättning för många för att senare klara sig i samhället. 

Självklart är det svårt för småbarnsföräldrar som aldrig tidigare kommit i kontakt med hörselvärlden och teckenspråk att förstå detta på egen hand. Det är här vården ska vara ett stöd, lotsa föräldrarna i alla val som behöver göras och tycker vi, betona vikten av att barnen får teckenspråk från allra första början. 

3) Glöm inte det sociala livet

– Det finns en rädsla hos oss att samhället vaknar upp om några år och inser vad de missat när de lyssnat på läkare och organisationer som Barnplantorna och valt bort teckenspråket. Är det verkligen för barnets bästa man placerar sina hörselskadade barn i den vanliga grundskolan, många får en känsla av utanförskap vid lek och stoj, säger Jenny.

En stor del av ett barns utveckling kommer i det sociala livet. Det är viktigt att komma ihåg att alla barn inte är lika. Alla klarar inte av att leka i en större barngrupp där svenska är det första språket. Tänk dig att försöka hänga med i ett socialt sammanhang där du knappt hör hälften av vad som sägs. När du äntligen förstår vad de andra pratar om har de redan gått vidare till nästa ämne. Det handlar inte om att vi är trögtänkta eller lite efter, det handlar om svårigheter att höra i sociala miljöer som påverkar det sociala livet. Utan ett socialt sammanhang är det svårt att utveckla ditt språk, och ännu svårare att utvecklas till en självständig självsäker individ. 

//Anna Kain Wyatt

Omvärldsbevakning för våra frågor

Höganäs kommun anmäls till DO för att de diskriminerar en tjej som är i behov av teckenspråk för att kunna kommunicera. Att placera henne på ett grupphem som inte är teckenspråkigt låter i mina öron som just diskriminering.

Läs artikeln här!

Viktigt att sådana här fall prövas i DO, jag hoppas att de får rätt!

//Anna Kain Wyatt

Debattartikel publicerad i Dagens GP - "Sluta missgynna teckenspråket"

I dagens GP, på nätet här, har det publicerats en debattartikel underskriven av ordförandena för oss i Unga Hörselskadade och för Sveriges Dövas Ungdomsförbund, Dövblind Ungdom, Riksförbundet för döva, hörselskadade och språkstörda barn, Hörselskadades Riksförbund, Sveriges Dövas Riksförbund, Förbundet Sveriges Dövblinda och Vuxendöva i Sverige. I debattartikeln skriver vi om hur svenskt teckenspråk missgynnas i och med det nya systemet med meritpoäng för antagning till högskolestudier, som nu börjat gälla. Alla som läser "moderna språk" får lite extra poäng när de söker, vilket ger dem en fördel jämfört med de som inte läser språk. Teckenspråket ger dock inte några extra poäng, och vi har fått signaler från flera gymnasieskolor att intresset för teckenspråk minskar. Och nu pratar vi om teckenspråk för hörande, ifall någon undrade. Det vill säga teckenspråk som främmande språk, som extra språk, som en kommunikationsmöjlighet för att vi inte vet vem vi träffar under livet, och det kan vara bra att kunna oavsett vilket yrke man väljer. På en restaurang i Visby träffade vi på en servitör som kunde lite teckenspråk, väldigt trevligt för den som är helt teckenspråkig, att ha en chans att kommunicera på sitt eget språk. Om du går in i en affär... om du ska träffa läkare, psykolog eller vad som helst. Direkt kommunikation är väl ändå alltid att föredra?

Vi hoppas på att debattartikeln ska leda till just debatt, och att teckenspråkets ställning kan säkras för framtiden.

Gudrun Skaven Petterson
Ordförande Unga Hörselskadade

Skrivelse till regeringen: Hög tid att ge meritpoäng för teckenspråk

Nu har det gått cirka ett och ett halvt år sedan vi började driva frågan om att studier i teckenspråk ska ge meritpoäng. Tyvärr har det inte hänt särskilt mycket fastän frågan är oerhört viktig för teckenspråket ställning. Skolor som haft teckenspråk på schemat i flera år tvingas lägga ned sina kurser. I måndags (24 maj 2010) deltog Maria Öjmertz (UHs generalsekreterare) och jag (Kave) på ett möte med Anders Wiklund, lärare i teckenspråk som varit med och tagit fram kursplanerna för teckenspråk som ska gälla för Gy11. Gy11 är namnet på regeringens reform av gymnasieskolan som ska börja gälla år 2011. På mötet deltog också representanter från Sveriges Dövas Ungdomsförbund, Förbundet Sveriges Dövblinda och Riksförbundet för döva, hörselskadade och språkstörda barn.

På mötet kom vi fram till att samtalen med tjänstemännen på Utbildningsdepartementet kört fast. Vi var frustrerade över att vi försökt driva frågan på olika sätt utan att komma fram till en lösning. Därför bestämdes att vi skulle skriva ny skrivelse till regeringen och begära ett nytt möte med regeringen, innan midsommar. Detta eftersom att de nya antagningsreglerna redan har börjat gälla. Resultatet blev att jag och Robert Näsman, ombudsman på Sveriges Dövas Ungdomsförbund fick i uppgift att skriva ett förslag på skrivelse. Vi har jobbat hårt för att skriva en bra skrivelse som alla organisationer fått lämna synpunkter på.

Nu har skrivelsen skickats in till regeringen. Klicka här för att läsa den

// Kave Noori, medlem av arbetsgruppen för publicitet och påverkan (POP)

Teckenspråk = meritpoäng på gymnasiet

Det har startats en namnlista för att få svenskt teckenspråk att räkna som meritpoäng på gymnasiet.

Svenskt Teckenspråk är ett språk som används i Sverige av ca. 30 000 teckenspråks-användare. Ut över det finns det en stor grupp människor som är i behov av teckenspråk som ett stöd och komplement till talet. Att ha möjligheten att läsa teckenspråk på gymnasiet för hörande har varit en stort merit när eleverna ska söka jobb! En arbetstagare som kan kommunicera med döva/hörselskadade är ett stort plus!

Idag…
… får alla som läser moderna språk (exempelvis tyska, franska, spanska & samiska) på gymnasiet meritpoäng när de ska söka till högskolan.
… erbjuds teckenspråk på gymnasieskolor som individuellt val (300p). Men eftersom teckenspråk inte är meritgivande, missgynnas de elever och följden blir att fler och fler blir mer eller mindre tvungna att läsa andra meritgivande ämnen. För att eleverna ska kunna konkurrera in på högskolan.
… ges teckenspråk till en handfull grundskolor för hörande som språkval.

Skriv på namnlistan du också!
http://www.namnlista.se/teckensprak-meritpoang-pa-gymnasiet

/Josefine Hedlund, kommunikatör UH

Motion angående teckenspråk av Peter Hultqvist

Peter Hultqvist som är ledamot i Utbildningsutskottet har lagt en motion under allmänna motionstiden om hörselskadade barns rätt till två språk. Det känns jättekul att det händer saker och att politikerna hjälper till att lyfta våra frågor på agendan. Nu får vi bara hoppas på att den går igenom!

---------------------
Hemställan:
Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs i motionen angående att hörselskadade barn senast i årskurs 3 i grundskolan ska erbjudas utbildning i teckenspråk.

Motivering:
Om barn med hörselskador ska ges bästa möjliga förutsättningar i livet krävs att de behärskar både svenska och teckenspråk. De måste kunna växla mellan språken för att ha förmåga att uttrycka sig väl i olika situationer.
Hörselskador av detta slag är livslånga. Att i tidig ålder lära sig teckenspråk är enklare än att senare i livet anta denna utmaning. Språkkunskaperna måste grundläggas tidigt i livet. Då kan språket utvecklas till hög nivå och användbarhet. Dessutom kan teckenspråket för barn med grava hörselskador vara en bra grund för att lära sig svenska. Svenska och teckenspråk stödjer varandra när det gäller den språkliga utvecklingen.

Inom ramen för grundskolan bör barn med hörselskador senast i årskurs tre erbjudas möjlighet att lära sig teckenspråk. Denna typ av undervisning kan inte enbart hänvisas till specialskolor.

Stockholm
Peter Hultqvist (s)
----------------------
/Upplagt av Josefine Hedlund,
kommunikatör UH