För några veckor sedan medverkade jag i en informationsfilm
om min grundskoletid utifrån att jag har en hörselnedsättning och har gått integrerat
i vanlig skola med hörande elever. Syftet med filmen är att ge kunskap till blivande
lärare och rektorer om vad en funktionsnedsättning innebär och hur dem ska
bemöta elever med funktionsnedsättningar på bästa sätt.
Jag började skolan i mitten av 90-talet och mitt i friskoleboomen. Mina föräldrar hade varit snälla och ställt mig i kö när jag var 4 år till stadens första friskola som hade öppnat ett år innan jag skulle börja skolan. Jag kom in, men när de fick veta att jag behövde en liten klass och en hörselslinga sa dem Nej. Jag gick istället min grundskoletid i en kommunal skola där en hörselslinga installerades som läraren hade runt halsen. Det fanns en extra mikrofon som var tänkt att skickas runt i klassrummet, men den skickade sällan runt. Vi var 16 elever och bänkarna var placerade i ett U-format för min skull, för att jag lättare skulle kunna avläsa klasskamraternas läppar. Jag hatade mina hörapparater när jag var liten, och jag använde dem väldigt sällan. Jag missade nog mycket även om U-form möbleringen säkert hjälpte mig mycket genom att jag kunde avläsa klasskamraterna. Under mellanstadie tiden slogs tre klasser ihop till två och min klass bestod då av mer än 25 elever och det var inte längre möjligt att ha U-format i klassrummet och jag hade inte stöd av läppavläsningen för att hänga med vad mina klasskamrater sa. Jag hatade fortfarande mina hörapparater och ville inte använda dem då jag fick huvudvärk av att ha dem. Till stor del berodde de på att volymen i klassrummen var tokhög, för idag saknas det riktlinjer för hur arbetet med ljudmiljö ska bedrivas i skolan. Hörapparater förstärker alla ljud, även ljud jag inte vill höra, som bakgrundsljud. Därför är det jätteviktigt att inte bara ha hörselslinga utan också små klasser för att begränsa ljudvolymen i klassrummet.
När jag skulle börja gymnasiet valde jag att flytta till
Örebro för att gå på Riksgymnasiet för hörselskadade, RGH, som kan erbjuda en
anpassad skolgång med hörselslingor, små klasser, bra ljudmiljö, medvetenhet
hos lärare och inte minst klasskamrater som vet vad en hörselnedsättning
innebär. För mig var det skönt att
komma till en anpassad miljö, känna mig delaktig på mina villkor och träffa
andra som också sa VA? lite då och då. Jag slutade skämmas för min
hörselnedsättning, började acceptera att jag inte hörde lika bra som många
andra och lärde mig hantera jobbiga situationer när jag inte hör. En
hörselslinga är väldigt viktig för att elever med hörselnedsättningar ska kunna
vara delaktiga, men det är också viktigt att anpassa i form av små klasser och
en bra ljudmiljö för att eleverna ska vara delaktiga på lika villkor. Idag kan
oftast en hörselslinga erbjudas till elever som går integrerat, dock erbjuds
sällan en bra ljudmiljö och en liten klass då det saknas resurser.
Det finns en statlig utredning som heter Likvärdig
utbildning(SOU 2012:24) som föreslår att RGH ska tas bort och ersättas med RGT,
Riksgymnasiet för teckenspråkiga. Utredningen vill att all undervisning ska
vara på teckenspråk, vilket kommer exkludera alla med hörselnedsättning som
inte kan teckenspråk att få en anpassad skolmiljö under gymnasietiden. Utredningen
vill istället att ansvaret ska ligga på kommunerna att erbjuda en anpassad
miljö i form av hörselteknisk utrustning för elever med hörselnedsättningar som
inte kan teckenspråk.
UH har skrivit ett remiss svar till utredningen där vi
kritiserar förslaget då vi tycker att alla ska ha rätt till en likvärdig
utbildning oavsett kunskaper i teckenspråk. Enligt utredningen är det fyra av fem vid RGH
som gått integrerat, hur många av dessa som kan teckenspråk flytande saknas det
statistik på, dock är det troligen en minoritet då de allra flesta barn med
hörselnedsättningar lär sig teckenspråk genom att gå i en specialskola. Idag
finns det ingen självklar möjlighet för elever med hörselnedsättningar att lära
sig teckenspråk, det finns enbart en lag vid namn TUFF, teckenspråksutbildning
för föräldrar, som ger föräldrar och syskon rätt att kostnadsfritt lära sig
teckenspråk genom att åka på kurs.
Det är alltså många ungdomar med hörselnedsättningar som
kommer bli nekade en anpassad utbildning då de saknar kunskaper i teckenspråk. Många
kommer att behöva ställa krav på att mikrofonen används av lärare som
klasskamrater, behöva gå i för stora klasser och behöva gå hem med huvudvärk
pga för mycket bakgrundsljud som hörapparateren fångar upp vare sig du vill
eller inte. Det är inte rimligt att dessa elever inte kommer kunna ha någon
möjlighet att välja en anpassad skolgång där de kan vara delaktiga på lika
villkor. Det är inte rimligt att lägga ansvaret på enskilda kommuner att
anpassa skolgången, anpassningarna kommer variera kraftigt mellan olika
kommuner och det blir inte en likvärdig utbildning. Det är inte rimligt att införa
ett teckenspråkigt gymnasium i ett land där ungdomar med hörselnedsättningar
inte har någon rättighet att lära sig teckenspråk utan enbart dess föräldrar
och syskon. Det hoppas jag att regeringen också inser och skriver en
proposition som innebär att RGT inte blir verklighet.
Sara Bryntse
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar