Vi är inte färdiga förrän alla valfilmer är textade!

Om mindre än en vecka är det dags för EU-val. I höst är det allmänna val. Våra politiska partier går på högvarv. Många av dem släpper valfilm efter valfilm och ständigt aktualiseras bristen på tillgänglighet i svensk politik!

Tillsammans med Hörselskadades riksförbund skickade vi nyligen brev till partierna med uppmaning om att texta alla filmer så att den miljon svenska väljare som har nedsatt hörsel kan ta del av filmerna. Vi var också så oerhört snälla att vi berättade för partierna hur de på ett enkelt sätt kan göra för att texta sina filmer.

Responsen på vårt brev var överlag positiv och flera partier har bättrat sig. Men än har vi en lång väg att gå. Så sent som idag, flera veckor efter att vi skickade information till partierna, stötte vi på en valfilm på Facebook från Vänsterpartiet. Som var otextad. Vi ifrågasatte detta på Twitter och fick följande svar:

I den här tweeten ryms så mycket av det som vi har kvar att jobba med. Ja, det är jättebra att textning av valfilmer är något ni jobbar med och toppen att alla finns textade. Men det är uppenbart inte de som används i första hand. De finns men de fungerar som en särlösning. Filmen i fråga spreds på Facebook på Vänsterpartiets sida som har över 27 000 likes. Filmen har delats över hundra gånger. Även personer med hörselskada har Facebook, om ni undrade.

Vi är inte färdiga och partierna är inte tillgängliga för personer med hörselskada förrän vi har kommit till läget där textning är en självklarhet från början och i alla lägen i alla kanaler. När valfilmen är textad, istället för att det finns en textad version av valfilmen någon annan stans.

Jag hör bara svaren, men aldrig frågorna

Idag var jag på en öppen föreläsning på universitetet om EU-valet. Det var en väldigt intressant föreläsning och föreläsaren hade headset så jag hängde med på allt. När det blev frågestund hängde jag inte längre med. Frågorna ställdes inte i mikrofon och föreläsaren upprepade inte frågorna.  En hörselnedsättning innebär att det är svårt att höra på avstånd, under dagens frågestund hörde jag ungefär vartannat ord, resten fick jag gissa mig fram till utifrån svaret som jag hörde i mikrofonen. Efter några frågor avbröt jag till slut svaret med att säga "upprepa frågan, tack!" vilket föreläsaren såklart gjorde. Därefter kom det flera frågor, men de upprepades inte och jag orkade inte tjata om upprepning. Efter ytterligare några frågor avbröt jag återigen svaret genom att återigen säga" Upprepa frågan, tack!" vilket såklart gjordes. Frågestunden gick vidare men min uppmaning försvann i glömska. Det var ett flertal frågor igen som inte upprepades och jag orkade inte kräva upprepning, känslan av bristen på delaktighet smulade sönder tjatnissen i mig. Sista fråga ställdes av personen framför mig och jag gjorde mitt bästa för att se ut som ett levande frågetecken i ansiktet, vilket jag antar att föreläsaren såg eftersom frågan upprepades utan att jag bad om det. Det är såklart så att ingen vet när jag inte hör förutom jag själv, men jag känner mig verkligen som en tjatnisse när jag ber om att frågan ska upprepas och det var inget som jag helt enkelt orkade göra vid varje fråga även om jag borde ha gjort det. Jag ställer mig samtidigt frågan om det är att vara en tjatnisse som är det pris jag får betala för att vara delaktig? Det är ett väldigt jobbigt pris isåfall och ska föreläsaren verkligen vara fri från ansvar?  Det är inte kul att vara på frågestund då jag bara hör svaren och inte frågorna. Det är inte kul att känna sig utanför ett sammanhang som jag vill vara delaktig i då jag inte tillhör den hörande normen. Det är i sådana här situationer jag önskar att jag varit tvåspråkig och kunna använda mig av en teckenspråkstolk. Om jag hade kunnat teckenspråk hade jag lätt som en plätt varit fullt delaktig då jag genom teckenspråket förstått frågan och hängt med på frågestunder utan mikrofon eller brist på upprepningar från föreläsarens sida . Jag har aldrig fått lära mig teckenspråk eftersom det ansetts att jag hör för bra, men jag hör faktiskt inte tillräckligt bra för att kunna vara delaktig på frågestunder utan mikrofon. Kunskaper i teckenspråk hade gett mig möjligheten att använda tolk och genom tolken vara delaktig även under frågestunder.

Situationen idag är inget ovanligt, det är snarare regel än undantag med bristande hörseltillgänglighet i dagens samhälle, och det gör mig så sjukt uppgiven. Jag anser att delaktiga sammanhang är något vi skapar  tillsammans, det kan inte bara vara upp till individen att kräva sin delaktighet eftersom det är alldeles för tröttsamt att vara en tjatnisse. Hur ska vi göra för att få folk att begripa vikten av att använda mikrofon under föreläsningen och under frågestunden? Hur kan vi skapa medvetenhet om att det finns personer, över en miljon i Sverige, som avviker från den hörande normen och som behöver mikrofon för hänga med på frågestunden? Jag tycker det är rimligt att ställa krav på de som tillhör den hörande normen att bidra till att skapa delaktiga frågestunder i det offentliga rummet. Frågestunder ska inte bara vara till för den hörande normen. Jag vet att det är inte är av elakhet som föreläsare inte upprepar frågor, nästan alla gånger är det nog för att de helt enkelt inte tänker på det eftersom de själva hör frågan då de tillhör den hörande normen. Det är därför det är så viktigt att synliggöra de normer du själv tillhör. Det är först då du kan inkludera andra och motverka exkludering, något som jag tror att de allra flesta vill.

Jag tror att många skulle gynnas av att mikrofon används vid frågestunder, men framför allt skulle det gynna oss med hörselnedsättningar och vi skulle inte behöva gissa oss fram till frågorna eller agera tjatnissar. Att använda mikrofon vid frågestunder är det bästa då blir det ingen andra hands information och föreläsaren behöver inte glömma bort att upprepa, vilket görs med jämna mellanrum om frågorna ska upprepas.  Jag undrar när föreläsare ska börja reflektera över sitt ansvar för att alla ska höra och när arrangörer ska börja agera och kräva att frågor upprepas eller att frågan ställs i mikrofon? eller är det enbart individens ansvar att kräva sin delaktighet genom att agera tjatnisse? Vad är det som krävs för att den osynliga frågan om hörseltillgänglighet ska bli synlig? Ska det behövas målas banderoller med budskapet "Upprepa frågan så att alla hör" och spänna upp någon meter från föreläsaren? Problemet med hörseltillgänglighet behöver lyftas upp i rampljuset för det är inte rimligt att personer med hörselnedsättningar ska behöva gissa sig fram till frågorna som ställs under frågestunden.

/Sara

Den nya samarbetsorganisationen.

DU!

Eller inte just du men snarare DU! som i ”Delaktighet för Unga!” som ombudsmännen tidigare idag beslöt under ett underbart årsmöte för att döpa den nya organisationen som tar över samarbetsprojektet En Stärkt Röst. Projektet har utvecklats i samband med olika ungdomsorganisationer i flera år och idag har det äntligen bildats till en ny samarbetsorganisation.

UH delegationen som närvarade på årsmötet bestod av jag, Sarah Bryntse, Hanna Bergström och Jonathan Wahlström (enda röstberättigade från UH). Linn Malmberg som har varit med i flera engagemang inom en stärkt röst kunde tyvärr inte närvara på årsmötet. L

Dagen började ungefär klockan 09:00 med en presentationsrunda av samtliga ombudsmän och observatörer från deras respektive organisationer. Det var ganska bra för att göra det enklare för vissa deltagare som icke har träffats varandra förut. Rundan gick ganska snabbt och dagen rullade på till påverkanstorg (nästan som den i Västanvik) som hade tre olika stationer för att diskutera stadgarna, budget och organisationens namn. Diskussionerna inom påverkanstorget var mycket intressanta och konstruktiva där alla fick utrymme för att uttrycka sig. Stationsvärdarna var väldigt skickliga med att se till att alla hade möjligheten att vara delaktiga.

Efter några långa men roliga diskussioner var det äntligen dags för själva årsmötet, yay! Som ett vanligt årsmöte så inledde det med formalia som att välja mötesordförande, mötessekreterare osv. Vi hann inte så mycket eftersom tiden inte var på vår sida och lunch tiden kröp upp ganska snabbt. L Dock var det skönt att få allt formellt klart innan lunchen så man kunde fortsätta efteråt och börja direkt med det roliga.

Samtliga mötesdeltagarna gick gemensamt till en präktig grekisk restaurang som hade oerhört god mat, kändes nästan som om man var bortskämd!

Men efter lunch så var det naturligtvis direkt tillbaks till lokalen för att fortsätta det spännande årsmötet för att avgöra den nya styrelsen för DU!. Den nya förtroendevalda styrelsen består av Lucy Jonsson från Unga Synskadade som DU!:s ordförande med ledamöterna Jonathan Wahlström från Unga Hörselskadade, Frida Gustafsson från Unga Reumatiker, Fannie Ek från Svenska Celiakiungdomsförbundet och Daniel Pollak från Förbundet Unga Rörelsehindrade. Stort grattis till samtliga!

Den sista förslaget som gällde om hur mycket medlemsavgiften skulle vara skapade en ganska spännande stämning. Slutomröstningarna blev oavgjort vid båda tillfällen vilket innebar att jag och en till justerare från Unga Reumatiker fick avgöra det med en slantslingning. Var ganska roligt men lite rädd var man för att tappa kronan!

Det var oerhört roligt och en ära för att ha fått möjligheten att delta i detta historiska årsmöte. Hoppas det bästa för den nya styrelsen som kommer säkert göra ett lysande jobb tills nästa årsmöte.

Kanske bör sluta skriva nu, klockan är nästan 03:00 på morgonen… så det är nog allt från mig i alla fall.

Godnatt :3

Nimrod Persson

Första styrelsemötet avslutad

Igår så hade UH Riksstyrelse sitt första möte i Stockholm. Det är första gången som jag, Hanna som är ledamot i styrelsen, skriver här på UH bloggen. Efter varje styrelsemöte så ska vi försöka skriva ett inlägg här, där det står lite vad vi diskuterade, pratade om eller tog upp på mötena.

Men i alla fall så gick det bra, kanske lite segt i början men det rullade på när alla kom in i det hela.

Under mötet så pratade vi om UH:s ekonomi, vilket var intressant. Mycket nya siffror/ tal att hålla koll på. Det kommer nog bli lättare framöver när man förstår det mer senare.

Vi hade även uppföljning ifrån årsmötet och det konstituerande mötet som vi hade efter årsmötet men också ifrån vägskälsdagen.

Riksstyrelsen hade en diskussion inför den 18:e maj (vilket är idag), då den nya samarbetsorganisation ska ta form och sitt första steg.

Vi tog även upp hur man ska lyfta upp våra medlemmar som ska ut i arbetsmarknaden där de då ska få mer kraft och styrka. Då man ska veta vad man har för rättigheter..etc. I samarbete med två andra ungdomsorganisationer. Hoppas verkligen att det kan bli ett bra samarbete om alla jobbar mot samma mål och är motiverade.

Igår var även riksstyrelsen på avslutningsmiddag för projektet En Stärkt Röst, där träffade vi många av andra ungdomsorganisationer som har varit med i En Stärkt Röst. Det var verkligen kul och intressant och dela med sig sina erfarenheter. 

Ja, det var allt ifrån mig. Hoppas ni får en större inblick i vad vi i styrelsen gör.

Ha en bra helg!

Jag ska nu äta lite frukost och sen vidare till ett annat årsmöte då den nya samarbetsorganisationen ska ha sitt första möte. Full rulle hela helgen.

Hälsningar,

Hanna Bergström

Och då var årsmötet 2014 över!

Hej alla glada!

I helgen höll Unga Hörselskadade årsmöte på Västanviks Folkhögskola, Leksand, Dalarna. På mötet så diskuterade, funderade och beslutade om saker och ting som rör hur UH ska arbeta i framtiden. Det blev en lång helg med många viktiga beslut, bland annat så har vi valt en ny ordförande (stort grattis till Sara!), nya ledamöter till styrelsen och valt att nästa årsmöte inte ska hållas förens i slutet av 2015. (Jag är glad att jag får äran att sitta kvar ett halvår till som vice ordförande, men det är samtidigt såååå långt  till nästa årsmöte, snyft)

På fredagskvällen hölls information och utbildning om hur vårt årsmöte skulle komma att gå till innan det på lördagsmorgonen var dags för att gå igenom den normalt förbisedda (men mycket viktiga) formalian innan det var dags för påverkanstorget att börja. 

Om du inte varit på ett årsmöte där man använder påverkanstorget förut så går det ikorthet till så att varje fråga diskuteras på en viss station. På den hör stationen kan alla som vill lämna kommentarer, motförslag eller helt enkelt diskutera frågan med de övriga årsmötesdeltagarna. När frågan dagen efter, under själva beslutsmötet röstas om, så är det bara två av alla frågor som är öppna för debatt. Resterande ska i princip (så länge det inte finns några funderingar på vad saker och ting innebär) klubbas igenom eller röstas ner. Så det gäller verkligen att hänga med i svängarna. 

På lördagseftermiddagen hölls det några olika intressanta presentationer, bland annat av gäster, de som var föreslagna till Riksstyrelsen och ett informationspass om UH:s projekt i Nepal.

På söndagen var det så dags för själva beslutsmötet, som med undantag av vissa debatterade ordningsvakter gick relativt smärtfritt och bra, mycket tack vare vår fantastiske mötesordförande Tobias som syns på en av de bilder från årsmötet som den som är nyfiken på kan grotta ner sig i nedan.

Det var allt för mig och ni alla får ha en fantastiskt trevlig Valborg!

/Jonathan Wahlström

Sjukt taggad inför årsmöte 2014

2014-04-24

Hej allihopa!

Nu är det bara timmar kvar tills årsmöte 2014 kör igång.
I år så har UH sitt årliga årsmöte på Västanviks folkhögskola strax utanför Leksand i Dalarna. Vi har varit där tidigare och tycker platsen är perfekt att vistas på för UH. Västanviks folkhögskola är en skola där både döva och hörselskadade studerar samt elever som studerar till teckenspråk/dövblindtolkar. Därför är Västanvik en perfekt teckenspråkig miljö att ha årsmötet på.

Tänk det redan har gått 1 år sen vi alla träffades och fattade många bra beslut i Småland då fjolårets årsmöte var på Ädelsfors folkhögskola. Men det var i fjol det.

Mycket har hänt sedan förra året. Jag kan inte skriva alla aktiviteter UH har haft runt om i Sverige. Men nästan alla lokaföreningar har nog haft minst en aktivitet för alla medlemar i sin lokagrupp samt att UH-riks har haft sina årliga aktiviteter som till ex. TSP-veckan under sommaren och barnläger mm.
Men i år som sagt så kommer alla medlemar från hela Sverige samlas på en och samma plats för att ta del av allt som händer i vår förening och vad som är temat för kommande året som vi ska jobba med.
Tidigare år så har vi till ex. haft teman som tillgänglighet och teckenspråk med mera som teman som vi jobbat med under ett eller flera år.
Ett nytt tema för året som kommer väljer medlemmarna just på årsmötet som äger rum varje år någon gång i april månad.
Under årsmötet har både gamla och nya medlemmar också chansen att träffas och knyta nya bekantskaper med varandra.
Detta blir mitt femte eller sjätte årsmöte sen jag blev medlem i UH år 2008. Jag älskar att delta på årsmötet just för att kunna få sin röst hörd och säga vad man tycker och tänker om olika saker. Alla medlemar som är medlemar i UH har rösträtt och kan därför rösta under årsmötet. En röstning kan gå till ex. så att om en ny ordförande ska väljas in i riksstyrelsen i UH så är det årsmötets medlemar som röstar fram den eller de personer som blivit föreslagna av VB (Valberedningen).
 
Det är mycket annat som också händer under årsmötet, Jag heter föresten Johanna och kommer vara en av dom som bloggar under helgen för att uppdatera er medlemar som tyvärr inte kunde komma i helgen. Men jag är sjuk taggad och ser framemot en rolig helg med er alla!

Mina förhoppningar inför helgen är att knyta nya bekantskaper och att ha roligt med alla nya och gamla UH-vänner :D
Jag hoppas självklart också på att bra och intressanta beslut tas och att temat för kommande året blir ett roligt tema att jobba med/för ;D

Men ha en bra resa till Västanvik så ses vi alla imorgon!

Med vänlig hälsning Johanna Käck

Tillgängliga konferenser

Efter en gårdag fylld med panelsamtal tänkte jag här dela med mig av några tips kring hur en kan tillgängliggöra konferenser utifrån ett hörselperspektiv.

Först av allt, det är personen som leder samtalet, diskussionen eller föredraget som är ansvarig för att alla i lokalen kan delta. Publiken gör som du säger, därför är det viktigt att du är tydlig med vilka gemensamma förhållningsregler som finns.

- Se till att alla alltid, hela tiden pratar i en mikrofon. Finns det en hörslinga i lokalen så är den inkopplad i högtalarsystemet, för att alla ska kunna delta på lika villkor krävs att allt sägs i mikrofonen. Detta ger en mer levande diskussion och gör stor skillnad för samtalsklimatet, om du däremot enbart upprepar det som sägs i din mikrofon på scenen får de som hör dåligt enbart ett referat av ett intressant utlägg som den där smarta personen i publiken hade, mycket mindre givande.

- Ha inte bikupor, detta kräver att en kan höra vad de i omgivningen säger. I en föreläsningssal med hundra personer blir ljudvolymen snabbt väldigt hög, och det är inte så värst trevligt för någon, och omöjliggör en konversation för den som hör dåligt. 

- Peka inte ut någon, säg inte till publiken att "nu pratar vi i mikrofonen så att den här personen kan höra". Utan var tydlig med vilka regler som gäller och håll dig till dem. 

- Se till att scenen är tillgänglig, ingen av de paneldebatter jag deltog i igår hade en ramp upp, endast en av de hade en fungerande hörslinga. Det försvårar deltagandet i paneldebatten något enormt, och är alltid en osäkerhet innan en kliver upp på scenen. Kommer jag höra de andra i panelen? Kommer jag att höra publikfrågorna?

Och PS, servera inte lunchen en trappa upp utan hiss. Det är så onödigt och otillgängligt för den som inte kan ta trapporna.

Boktips på internationella barnboksdagen

Idag är det internationella barnboksdagen. Det är en dag för alla barns rätt till litteratur av hög kvalitet. Böcker och läsning är otroligt viktigt för språkutvecklingen, och genom böcker lär sig barn om världen.

Unga Hörselskadade organiserar barn och unga med hörselskada, det vill säga barn och unga som har en funktionsnedsättning. Vi saknar varje dag, året om böcker som visar en större del av verkligheten. Allt för sällan syns barn med funktionsnedsättning i böcker. Detta både skapar en skev bild av hur verkligheten ser ut och tar bort känslan av igenkänning för alla de barn som inte följer normen.

Idag är det internationella barnboksdagen. En dag för att lyfta barnböcker och inspirera till mer läsning. Idag vill vi därför passa på att tipsa om boken Tove Va-Va och hörapparaterna skriven av Tove Lagerqvist. Det är en bok med vår grupp som utgångspunkt, en bok som skapar igenkänning för våra medlemmar, en bok som breddar bilden av verkligheten.

Har du tips på barnböcker som utmanar funktionsnormen? Tipsa gärna i en kommentar!

Bilder från Nepal 2014

Nu har vi lagt upp bilder från resan till Nepal på vår hemsida!

Äntligen blir bristande tillgänglighet diskriminering

Igår presenterade regeringen genom integrationsminister Erik Ullenhag ett efterlängtat förslag om ny diskrimineringslagstiftning där bristande tillgänglighet blir en diskrimineringsgrund. Detta är ett förslag som funktionshinderrörelsen genom bland annat #torsdagsaktionen kämpat för i åratal. Att förslaget äntligen är här är en seger efter många års kamp, det är en tydlig markering som i sig är väldigt viktig, även om förslaget i sig lämnar en del att önska.

Inte helt oväntat innehöll förslaget en del undantag som nu diskuteras. Bland annat för företag med mindre än 10 anställda vilket anses väldigt svagt jämfört med andra länders lagstiftning. Förslaget skärskådas nu av rörelsen och har redan från flera håll kallats svagt och tandlöst.

Gårdagen omnämndes som historisk på flera håll, och visst är den det. Nu återstår bara att se hur det blir i praktiken.

Vill du läsa mer? Nedan har vi samlar en lista med blogginlägg och artiklar i frågan, i huvudsak från företrädare för funktionshinderrörelsen.

En historisk dag - Anna Kain Wyatt bloggar på Tillgängligt.nu om förslaget och påtalar att detta är ett stort steg på vägen, men att kampen fortsätter med att anmäla och driva processer för att samhället ska bli tillgängligt för alla även i praktiken.

"Vi är alltså inte framme ännu, men vi har kommit en bit på vägen. Vi kan bocka av en punkt på listan. Nu firar vi, snart anmäler vi och fortsätter kampen. Kampen för ett samhälle där ingen behöver diskrimineras, någonsin, för sin funktionalitet." (Ur Annas blogginlägg)

Otillgänglighet föreslås bli diskriminering i "svagt" förslag - Hörselskadades riksförbund misstänker att förslaget inte kommer innebära några större förändringar för landets hörselskadade.

Det blev ett lagförslag ändå - men med brister - Lars Lindberg från Hörselskadades riksförbund kritiserar undantaget för företag med färre än tio anställda.

Företagen vann diskrimineringskampen - Artikel i Arbetarbladet "I slaget mellan regelförenkling för småföretagare och förbättrad tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning ger regeringen segern till företagen."

Tam men viktig markering - Rasmus Isaksson från DHR kritiserar i Svensk handikapptidskrift även han kryphål och undantag i förslaget, men betonar att förslaget i sig är en seger.

"– Omtanken om småföretagarna verkar väga tyngre än de mänskliga rättigheterna för människor med funktionsnedsättning. Men diskriminering är lika illa var den än äger rum, säger paraplyorganisationens vice ordförande Pelle Kölhed." (Ur artikeln i SHT ovan.)

Funktionsnedsatta behöver också klippa håret ibland - Ingrid Burman, orförande för Handikappförbunden kallar förslaget för en halv seger.

3 mars 2014 – ett historiskt datum för ett tillgängligt Sverige - Maria Johansson, som länge varit drivande i #torsdagsaktionen, ser tillbaka på år av kamp.

Sömnlös i kathmandu

Tiden för att sätta sig ner och reflektera över vad som händer här i Nepal är inte stor. Vilket antagligen också kanske gör att man trots brist på sömn och energi vaknar tidigt och ligger och funderar.

Dagarna innehåller otroligt mycket, och arbetet är intensivt med många hinder som Sara tidigare beskrev. Men trots brist på sömn, tid att reflektera och svårigheter i kommunikation så går arbetet framåt och vi lyckas komma förbi de olika hinder vi stöter på och vi lyckas få nån energikick så vi orkar arbeta vidare. Trots att det är energikrävande är det ju samtidigt otroligt kul! Vilken möjlighet för oss i unga hörselskadade att få vara en del av utvecklingen i att förbättra situationen för hörselskadade i Nepal. Vi vill ju ha så bra resultat som möjligt, vilket kanske också gör att det tar tid och det FÅR ta tid.

Landskonferensen är avslutad men vi är långt ifrån klara. Vi har landat på Kathmandu guesthouse där vi bodde sist och idag ska vi träffa vår samarbetsorganisation NAHOH. Vi ska göra klart planeringen av projektet som vi påbörjat på konferensen. Och när det är klart, är vi inte klara. Det är då det börjar, jag är övertygad om att vi har tre riktigt bra år framför oss och jag hoppas så många som möjlighet där hemma är sugna på att vara en del av projektet.

En timme kvar till frukost, passar på att kolla om det finns varmvatten, kanske kan det bli en morgon dusch. Men hur viktigt är varmvatten egentligen? Vi är ju här för någon mycket större, jag säger det igen vi i unga hörselskadade har tillsammans med organisationen här i Nepal alla möjligheter att ge hörselskadade i Nepal ett rikt liv, fyllt med livskvalitet, känsla av delaktighet,inflytande självförtroende....listan kan göras lång. Vad gör det då, om jag får ta morgonduschen i kallt vatten?

Vi har fortfarande mycket kvar att jobba på i Sverige. Men vi har det också otroligt bra, och vi glömmer lätt det. Det är nyttigt att påminna sig, och dela med sig till övriga världen.
Så hoppas du också vill vara en del av det i kommande projekt!

Tack!

//Therese

(Bild från förra Nepalresan.)

Kommunikations strul i Nepal

Idag är tredje dagen på planeringskonferensen. Vi har diskuterat projektmål och delmål kors och tvärs och formulerat om målen säkert tio gånger. Som det ser ut nu ska vi arbeta för att öka medvetenheten om vad hörselnedsättningar är för personer med hörselnedsättningar och deras familjer, förbättra möjligheterna att kommunicera samt öka förståelsen för personer med hörselnedsättningars behov bland beslutsfattare.

Att kommunicera är klurigt, vi saknar ett gemensamt språk, har olika förmåga att höra och olika erfarenheter av arbeta i projektform. Det är utmanande att göra alla i gruppen delaktiga i samtalet och skapa en form av samarbetet som sker på lika villkor. Första dagen hade vi ingen tolk från nepalesiska till engelska, vilket inte alls funkade. Andra dagen fick vi låna en person från en annan organisation som tolk, vilket funkade bra. Idag satt vi och väntade förgäves på en tolk i över en timme innan landssamordnarna Shiva och SUjana ryckte in som tolkar fram till lunch. efter lunch fick vi en person som skrivstöd,vilket vi inte ens efterfrågat. efter lite diskussion får personen istället vara tolk oss för att vi ska komma framåt i planeringen.

Arbetet är också en övning i tålamod eftersom planeringen går i snigelfart och jag får många gånger ta ett djupt andetag för att lugna ner min vilja att ge förslag på hur vi ska göra för att få något att hända. Det är ju inte jag som ska göra arbetet med att skapa bättre förutsättningar för personer med hörselnedsättningar i Nepal i praktiken och därför är det inte heller jag som ska ge tio förslag på vad vi ska göra utifrån min bild av vad organisering är.

/Sara

(Bild från förra Nepalresan.)

Nepal, here we come!

Nu är det bara några dagar kvar tills jag, Sabina och Therese beger oss till Nepal igen. Jag är pepp som tusan på att fortsätta dra i trådar och bygga vidare på vårt besök i höstas. Vi ska besöka de andra dövskolorna, träffa en annan dövorganisation och delta i Myright:s programlandskonferens. Sist men inte minst ska vi diskutera med NAHOH som är den organisation vi vill inleda ett utvecklingssamarbete tillsammans med från 2015.   

Igår kväll chattade jag med Naresh på Facebook. Naresh är medlem i NAHOH och vi träffades när vi var där i höstas. Vi pratade om att vi båda gillar berg och yoga och om programlandskonferensen. Plötsligt så ställer han frågan

-        -   How did you become hard of hearing?

Jag svarade att det är ingen som vet och att det upptäcktes när jag var ca fem år, men att den troligen är medfödd. Sedan ställde jag samma fråga till honom. Han förklarade att han hade sjukdomen mässling när han var två år gammal och att slemhinnorna i örat blev infekterade. När han sedan var ute och simmade vid tio års ålder blev slemhinnorna infekterade på nytt i öronen och hörseln blev gradvis sämre och sämre efter det. Läkaren har senare sagt att hans hörselben är skadat och slemhinnorna aldrig torkat och att det medför att det inte går att göra något åt hans hörsel. Idag är han ensidigt döv och fick hörapparat på andra örat för ca fem år sedan. För några år sedan fick han också medicin utskrivet av en läkare för bli av med sin tinnitus, men hans tinnitus blev bara värre med medicinen så han slutade.

När vi var där i höstas var det många som beskrev hur dem hade fått en hörselnedsättning, exempelvis att det var pga en sjukdom i barndomen eller ett slag mot örat. Att ha ett svar på varför de hör dåligt kändes viktig för dem. Känslan av att vilja ha ett svar känner jag igen från min tonårstid då jag kom till insikt om att jag var den enda på min skola som hade hörapparater för att kunna höra och jag funderade ofta på varför men fick aldrig något svar eftersom det inte finns något. Idag vet jag att jag inte är ensam om att ha en hörselnedsättning varken i Sverige eller världen och jag funderar inte särskilt mycket på varför. Det hänger såklart ihop med att jag har accepterat min hörselnedsättning. För mig har det varit viktigt att kunna identifiera mig med andra för att kunna acceptera min hörselnedsättning, och där har UH spelat en viktig roll. Jag hoppas att samarbetet kan leda till att NAHOH ska kunna spela den viktiga rollen för fler än de 53 medlemmar som organisation har idag.

Ungefär samtidigt som jag skrev till Naresh att jag var tvungen att avsluta chatten för att sova så ställde Naresh frågan

-         --  How do you feel about life as hard of hearing?

Jag ser fram emot att spinna vidare på den frågan i Nepal!

/Sara

Utmanande, roligt och alldeles, alldeles underbart!

Nej, vi pratar inte om en bal på slottet. Vi pratar om att vara lägerledare i Unga Hörselskadade. Sök du också!

Att vara lägerledare – varför är det så häftigt? Vi tog en pratstund med Kawsar Ahmed, en av Unga Hörselskadades många uppskattade lägerledare.

Kawsar är 26 år gammal och har varit med i Unga Hörselskadade i fem år. Han var aldrig medlem som barn utan kom i kontakt med UH först på gymnasiet när han blev medlem i HiSUS. Han började engagera sig i HiSUS och kände snabbt att han ville göra mer. Så han skickade in en ansökan till att bli lägerledare.
”Mitt första läger var hur roligt som helst” berättar han om lägret på Kungshol i Rättvik som han var ledare på 2011. ”Jag ville bara ut och leka!”

Totalt har Kawsar varit ledare på tre läger och en ungdomskonferens. 2012 var han föreståndare på ett läger på Herrfallet. Han berättar att han lärt sig mycket av att vara lägerledare och föreståndare. Till exempel att det är viktigt att vara lyhörd och att det är bra att ha tålamod – även om det ofta kan fresta på. Allra viktigast säger han är att alla barn ska ha roligt, oavsett funktionshinder.
Kawsar berättar att han tycker det är synd att han inte kom in i UH tidigare. Han tycker att alla borde prova att vara lägerledare, eftersom det ger så mycket. Att vara lägerledare ger en erfarenheter, det är en utmaning och du får träffa nya människor, förklarar han. Dessutom är det hur roligt som helst!

”Det är en grej man ska bocka av på sin bucketlist!” konstaterar han till slut med ett leende på läpparna.

Vill du bli ledare i Unga Hörselskadade? Läs mer om hur du söker längre ner!

Kawsars tre tips till nya lägerledare:

• Var dig själv.
• Var lyhörd.
• Var seriös, men på ett bra sätt, med glimten i ögat liksom.

Nu söker vi dig som vill vara ledare eller föreståndare 2014!

Att vara ledare eller föreståndare innebär att du behöver kunna ta ansvar, vara självgående, ta initiativ och lösa problem som dyker upp. Du behöver kunna samarbeta med och visa respekt mot både dina ledarkollegor och deltagarna.

Att genomföra lägret är endast en liten del av arbetet, det krävs även att du avsätter tid för planering och förberedelser självständigt på distans.

Du som är ledare på våra verksamheter behöver ha erfarenhet av hur det är att leva med en hörselskada, antingen genom att du har det själv eller har fått ta del av någon annans livssituation genom arbete, utbildning eller privat. Körkort och kunskaper i teckenspråk är meriterande.

Skriv ett brev där du berättar om dig själv, dina erfarenheter av hörselskador och varför du vill jobba på Unga Hörselskadades läger. Berätta om tidigare erfarenheter som du kan använda som lägerledare och ifall du har körkort eller kan teckenspråk. Glöm inte skriva vilket eller vilka läger du kan tänka dig jobba på och om du söker som ledare eller föreståndare. Läs mer om våra läger på baksidan av Rabalder!

Skicka ansökan senast den 2 mars till sabina@uh.se!

Unga Hörselskadades ledarutbildning hålls i Stockholm den 23-25 maj. Alla ledare erbjuds att gå gratis.

Extramaterial till Rabalder del 2: fler bilder ur arkivet!

På jubileumsbilderna hade vi en hel hög med gamla bilder, alla vi hade letat fram fick dock inte plats så här kommer ett gäng bilder till. Känner du igen dig?

Extramaterial till Rabalder: intervju med Anna Kain Wyatt

I senaste Rabalder som borde landat i alla prenumeranters brevlådor i fredags kunde ni läsa en intervju med några tidigare ordföranden för Unga Hörselskadade. Vi fick in så många bra svar på den att vi inte riktigt fick plats med allt, så här kommer ytterligare en intervju, med Unga Hörselskadades nuvarande ordförande Anna Kain Wyatt.

Hur kom det sig att du blev medlem i Unga Hörselskadade?
Mina föräldrar såg till att jag blev medlem i Unga Hörselskadade och som barn åkte jag på flera läger. När jag sedan blev äldre hittade jag tillbaka till UH genom ett teckenspråksläger 2005. Sen dess är jag fast :)

Vilken var din första UH-aktivitet?
Ett miniläger på Wiks Folkhögskola.

Vad är ditt bästa UH-minne?
Vilken svår fråga, har nog inget minne som sticker ut alldeles speciellt. Att jobba på mitt första läger var väldigt speciellt och spännande.

Vad har du tagit lärt dig från att vara engagerad i Unga Hörselskadade?
Massor, jag har lärt mig om min egen hörsel, om funktionsnedsättningar överlag, om organisering och påverkansarbete.

Intressepolitiska arbetsgruppen är igång!

I söndags var det kickoff med UH:s nya arbetsgrupp som ska arbeta intressepolitiskt! Förutom att vi åt en massa kakor så skrev vi vad vi ville göra på gula postitlappar. Vi vill spela in filmklipp, fixa debatter och genomföra aktioner i Almedalen.

Dessutom vill vi göra något åt utredningen Likvärdig utbildning som riskerar att bli verklighet. Utredningen innebär att göra om nuvarande riksgymnasiet för hörselskadade och döva RGH/RGD till RGT, till RGT, Riksgymnasiet för tvåspråkiga. Resultatet om utredningens förslag går igenom blir att ungdomar med hörselnedsättning som saknar teckenspråkkunskaper inte ska kunna gå på RGT. Detta tycker vi i intressepolitiska gruppen är fel och det vill vi göra något åt.

Vi har även flera idéer som väntar på att få realiseras!

//Sara Bryntse, sammankallande i intressepolitiska arbetsgruppen

Bra och viktigt med mer forskning kring barn som växer upp med CI

Det bedrivs allt mer och bredare forskning kring Cochleaimplantat vilket vi i Unga Hörselskadade tycker är positivt. Igår publicerades ett pressmeddelande från Örebro universitet om forskning utifrån ett pedagogiskt och socialt perspektiv för barn som tidigt får CI.

Det är en intressant aspekt som lyfts kring farorna med att eftersträva normalitet. Att eftersträva ett hörande barn kan påverka deras sociala samvaro i skolan.

I pressmeddelandet kan vi läsa:

"Jag har undersökt hur hörselnedsättningen påverkar barnens relationer, kommunikation, identitet och deras vardagsliv i skolgången med hörande kamrater. Jag är förvånad över att teknologin får ta så stor plats, det gör att formerna för umgänget i klassrummet och därmed vilken identitet barnen med cochleaimplantat får påverkas i hög grad."

Självklart ska vi hörselskadade använda våra hjälpmedel, men vi ska inte tro att de löser alla problem. För mig har teckenspråket varit avgörande för högre studier, för andra är det inte så. För de flesta är varken teckenspråk eller teknik är en universallösning, vi måste våga blanda friskt och uppmuntra såväl unga med hörapparat som unga med CI att hitta sin egen blandning.

//Anna Kain Wyatt, ordförande för Unga Hörselskadade

LSU:s årsmöte - Lovisa berättar

I helgen åkte jag och Jonathan, vice ordförande, till Stockholm för att representera UH på LSU:s årsmöte. Det var ett spännande ögonblick och mycket förväntningar hade byggts upp, och vår ordförande, Anna lugnade mig och sa att det skulle bli så kul, och vem kunde tro att hon skulle ha rätt?

Det första vi gjorde, jag och Jonathan, var att irra omkring lite i Stockholm för att hitta busshållplatsen som var närmare än vad vi trodde, när vi väl hittade den. Vilket gjorde att vi missade morgonfikat...

Men men, sen var vi igång, skrivtolkarna var på plats och hade gjort i ordning så fint där vi skulle sitta, men det fanns ett problem. Slingan funkade inte.

Jonathan lyckades att få slingan att funka, men det sprakade och lät mycket. Mitt halsband var trasigt så i sista sekund fick jag byta, men ljudet var så hemskt och det sprakade och lät verkligen inte bra, så jag kunde inte använda min slinga på hela helgen. Tråkigt såklart.

Vi kom igång väldigt fort på lördagsmorgonen och efter ett långt och roande tal från f.d ordförande i LSU så var det dags för beredningsgrupperna att ta plats. Vi hade valt att diskutera om policyn om alkohol och droger men framför allt de förändrade medlemskriterierna, då vi i UH reagerat starkt på varför de har valt att göra ett gigantiskt hopp - vilket gör att de nu kräver att medlemsorganisationerna nu måste ha minst 1000 medlemmar, när det förut var 300. Vi fick tyvärr inget bra svar på frågan om varför, och många yrkanden som lagts i frågan röstades ner. Vilket var lite av en förlust. Men det var många som ville ha svar och förtydligande och ändringar i propositionen som styrelsen lagt, och diskussionerna var livliga och höll på länge.

Sedan var det dags för lunch, och det var mycket gott, och väldigt anpassat. Det var vegetariskt, laktosfritt och glutenfritt. Jag hade aldrig trott en glutenfri macka skulle vara så god som den var.

Efter lunch fortsatte diskussionerna innan vi samlades i plenum för att börja ta beslut. En fråga som lyftes mycket var motionen om att införa tobak i policyn om alkohol och droger. Däremot röstades motionen ner men av de yttranden som folk hade lagt hade det förts livliga debatter om men det var bara ett av tre yrkanden som röstades fram.

Varken jag eller Jonathan var med på jubileumsmiddagen.

På söndagen satt vi i plenum hela dagen för att rösta och besluta. Det var intensivt och lite svårt att hänga med då talarna hade begränsad talartid och var tvungen att prata jättefort för att hinna säga allt dom velat säga. De flesta var också väldigt dåliga på att prata i micken vilket medförde att vissa detaljer föll bort. Det var många frågor som man var tvungen att sätta streck i debatten på och det ledde även fram till votering och några gånger rösträkning.

I det stora hela var helgen en roande, mycket trevlig och jätterolig tillställning där vi fick lära oss mycket om varandra och om hur ett större årsmöte går till. Det har varit ett fantastiskt nöje att få uppdraget att få fara till ett sådant möte.

//Lovisa Stenberg

Bilder från Almedalen

Nu finns bilder från årets resa till Almedalen samlade på uh.se. Ni hittar dem här: bilder från Almedalen.