Idag var jag på en öppen föreläsning på universitetet om EU-valet. Det
var en väldigt intressant föreläsning och föreläsaren hade headset så
jag hängde med på allt. När det blev frågestund hängde jag inte längre
med. Frågorna ställdes inte i mikrofon och föreläsaren upprepade inte
frågorna. En hörselnedsättning innebär att det är svårt att höra på
avstånd, under dagens frågestund hörde jag ungefär vartannat ord, resten
fick jag gissa mig fram till utifrån svaret som jag hörde i mikrofonen.
Efter några frågor avbröt jag till slut svaret med att säga "upprepa
frågan, tack!" vilket föreläsaren såklart gjorde. Därefter kom det flera
frågor, men de upprepades inte och jag orkade inte tjata om upprepning. Efter ytterligare några frågor avbröt jag återigen svaret genom att återigen
säga" Upprepa frågan,
tack!" vilket såklart gjordes. Frågestunden gick vidare men min
uppmaning
försvann i glömska. Det var ett flertal frågor igen som inte
upprepades och jag orkade inte kräva upprepning, känslan av bristen på
delaktighet smulade sönder tjatnissen i mig. Sista fråga ställdes av
personen framför mig och jag gjorde mitt bästa för att se ut som ett
levande frågetecken i ansiktet, vilket jag antar att föreläsaren såg
eftersom frågan upprepades utan att jag bad om det. Det är såklart så
att ingen vet när jag inte hör förutom jag själv, men jag känner mig
verkligen som en tjatnisse när jag ber om att frågan ska upprepas och
det var inget som jag helt enkelt orkade göra vid varje fråga även om
jag borde ha gjort det. Jag ställer mig samtidigt frågan om det är att vara en tjatnisse som är det pris jag får betala för att vara delaktig? Det är ett väldigt jobbigt pris isåfall och ska föreläsaren verkligen vara fri från ansvar? Det är inte
kul att
vara på frågestund då jag bara hör svaren och inte
frågorna. Det är inte kul att känna sig utanför ett sammanhang som jag
vill vara delaktig i då jag inte tillhör den hörande normen. Det är i
sådana här situationer jag önskar att jag varit tvåspråkig och kunna
använda mig av en teckenspråkstolk. Om jag hade kunnat teckenspråk hade jag lätt som en plätt varit fullt
delaktig då jag genom teckenspråket förstått frågan och hängt med på frågestunder utan mikrofon eller brist
på upprepningar från föreläsarens sida . Jag har aldrig fått lära mig
teckenspråk eftersom det ansetts att jag hör för bra, men jag hör faktiskt inte
tillräckligt bra för att kunna vara delaktig på frågestunder utan mikrofon. Kunskaper i teckenspråk hade gett mig möjligheten att använda tolk och genom tolken vara delaktig även under frågestunder.
Situationen idag är inget ovanligt, det är snarare
regel än undantag med bristande hörseltillgänglighet i dagens samhälle,
och det gör mig så sjukt uppgiven. Jag
anser att delaktiga sammanhang är något vi skapar tillsammans,
det kan inte bara vara
upp till individen att kräva sin delaktighet eftersom det är alldeles
för
tröttsamt att vara en tjatnisse. Hur ska vi göra för att få folk att
begripa vikten av att använda
mikrofon under föreläsningen och under frågestunden? Hur kan vi skapa
medvetenhet om att det finns personer, över en miljon i Sverige, som
avviker från den hörande normen och som behöver mikrofon för hänga med
på frågestunden? Jag tycker det är rimligt att ställa
krav på de som tillhör den hörande normen att bidra till att skapa
delaktiga frågestunder i det offentliga rummet. Frågestunder ska inte bara vara till för den hörande normen. Jag vet att
det är inte är av elakhet som föreläsare inte upprepar
frågor, nästan alla gånger är det nog för att de helt enkelt inte tänker
på det eftersom de själva hör frågan då de tillhör den hörande normen.
Det är därför det är så viktigt att synliggöra de normer du själv
tillhör. Det är först då du kan inkludera andra och motverka
exkludering, något som jag tror att de allra flesta vill.
Jag tror att många skulle gynnas av att
mikrofon
används vid frågestunder, men framför allt skulle det gynna oss med
hörselnedsättningar och vi skulle inte behöva gissa oss fram till
frågorna eller agera tjatnissar. Att använda mikrofon vid frågestunder
är det bästa då blir det ingen andra hands information och föreläsaren
behöver inte glömma bort att upprepa, vilket görs med jämna mellanrum om
frågorna ska upprepas. Jag undrar när föreläsare ska börja reflektera
över sitt ansvar för att alla ska höra och när arrangörer ska börja
agera och kräva att frågor upprepas eller att frågan ställs i mikrofon?
eller är det enbart individens ansvar att kräva sin delaktighet genom
att agera tjatnisse? Vad är det som krävs för att den osynliga frågan om
hörseltillgänglighet ska bli synlig? Ska det behövas målas banderoller
med budskapet "Upprepa frågan så att alla hör" och spänna upp någon
meter från föreläsaren? Problemet med hörseltillgänglighet behöver
lyftas upp i rampljuset för det är inte rimligt att personer med hörselnedsättningar ska behöva gissa sig fram
till frågorna som ställs under frågestunden.
/Sara
3 kommentarer:
Tack för ett viktigt inlägg om hörseltillgänglighet. Vi är många som känner igen oss i situationen som du beskriver.
Varför beställde du inte tolk? Det finns ju både skrivtolkar och teckentolkar. Universitetet har dessutom egna tolkar har jag läst om.
/Maria
Hej Maria!
Jag kan inte teckenspråk och därmed skulle en teckenspråkstolk inte hjälpa mig. Skrivtolk skulle jag möjligen kunna boka, jag vet inte riktigt hur reglerna ser ut kring det. I det här fallet så hade publikmikrofoner alt upprepning av frågor hjälpt mig och det är detta problem jag vill synliggöra, att hjälpmedel inte används trots att det finns i lokalen.
/Sara
Skicka en kommentar