Bilder från Nepal 2014

Nu har vi lagt upp bilder från resan till Nepal på vår hemsida!

Äntligen blir bristande tillgänglighet diskriminering

Igår presenterade regeringen genom integrationsminister Erik Ullenhag ett efterlängtat förslag om ny diskrimineringslagstiftning där bristande tillgänglighet blir en diskrimineringsgrund. Detta är ett förslag som funktionshinderrörelsen genom bland annat #torsdagsaktionen kämpat för i åratal. Att förslaget äntligen är här är en seger efter många års kamp, det är en tydlig markering som i sig är väldigt viktig, även om förslaget i sig lämnar en del att önska.

Inte helt oväntat innehöll förslaget en del undantag som nu diskuteras. Bland annat för företag med mindre än 10 anställda vilket anses väldigt svagt jämfört med andra länders lagstiftning. Förslaget skärskådas nu av rörelsen och har redan från flera håll kallats svagt och tandlöst.

Gårdagen omnämndes som historisk på flera håll, och visst är den det. Nu återstår bara att se hur det blir i praktiken.

Vill du läsa mer? Nedan har vi samlar en lista med blogginlägg och artiklar i frågan, i huvudsak från företrädare för funktionshinderrörelsen.

En historisk dag - Anna Kain Wyatt bloggar på Tillgängligt.nu om förslaget och påtalar att detta är ett stort steg på vägen, men att kampen fortsätter med att anmäla och driva processer för att samhället ska bli tillgängligt för alla även i praktiken.

"Vi är alltså inte framme ännu, men vi har kommit en bit på vägen. Vi kan bocka av en punkt på listan. Nu firar vi, snart anmäler vi och fortsätter kampen. Kampen för ett samhälle där ingen behöver diskrimineras, någonsin, för sin funktionalitet." (Ur Annas blogginlägg)

Otillgänglighet föreslås bli diskriminering i "svagt" förslag - Hörselskadades riksförbund misstänker att förslaget inte kommer innebära några större förändringar för landets hörselskadade.

Det blev ett lagförslag ändå - men med brister - Lars Lindberg från Hörselskadades riksförbund kritiserar undantaget för företag med färre än tio anställda.

Företagen vann diskrimineringskampen - Artikel i Arbetarbladet "I slaget mellan regelförenkling för småföretagare och förbättrad tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning ger regeringen segern till företagen."

Tam men viktig markering - Rasmus Isaksson från DHR kritiserar i Svensk handikapptidskrift även han kryphål och undantag i förslaget, men betonar att förslaget i sig är en seger.

"– Omtanken om småföretagarna verkar väga tyngre än de mänskliga rättigheterna för människor med funktionsnedsättning. Men diskriminering är lika illa var den än äger rum, säger paraplyorganisationens vice ordförande Pelle Kölhed." (Ur artikeln i SHT ovan.)

Funktionsnedsatta behöver också klippa håret ibland - Ingrid Burman, orförande för Handikappförbunden kallar förslaget för en halv seger.

3 mars 2014 – ett historiskt datum för ett tillgängligt Sverige - Maria Johansson, som länge varit drivande i #torsdagsaktionen, ser tillbaka på år av kamp.

Sömnlös i kathmandu

Tiden för att sätta sig ner och reflektera över vad som händer här i Nepal är inte stor. Vilket antagligen också kanske gör att man trots brist på sömn och energi vaknar tidigt och ligger och funderar.

Dagarna innehåller otroligt mycket, och arbetet är intensivt med många hinder som Sara tidigare beskrev. Men trots brist på sömn, tid att reflektera och svårigheter i kommunikation så går arbetet framåt och vi lyckas komma förbi de olika hinder vi stöter på och vi lyckas få nån energikick så vi orkar arbeta vidare. Trots att det är energikrävande är det ju samtidigt otroligt kul! Vilken möjlighet för oss i unga hörselskadade att få vara en del av utvecklingen i att förbättra situationen för hörselskadade i Nepal. Vi vill ju ha så bra resultat som möjligt, vilket kanske också gör att det tar tid och det FÅR ta tid.

Landskonferensen är avslutad men vi är långt ifrån klara. Vi har landat på Kathmandu guesthouse där vi bodde sist och idag ska vi träffa vår samarbetsorganisation NAHOH. Vi ska göra klart planeringen av projektet som vi påbörjat på konferensen. Och när det är klart, är vi inte klara. Det är då det börjar, jag är övertygad om att vi har tre riktigt bra år framför oss och jag hoppas så många som möjlighet där hemma är sugna på att vara en del av projektet.

En timme kvar till frukost, passar på att kolla om det finns varmvatten, kanske kan det bli en morgon dusch. Men hur viktigt är varmvatten egentligen? Vi är ju här för någon mycket större, jag säger det igen vi i unga hörselskadade har tillsammans med organisationen här i Nepal alla möjligheter att ge hörselskadade i Nepal ett rikt liv, fyllt med livskvalitet, känsla av delaktighet,inflytande självförtroende....listan kan göras lång. Vad gör det då, om jag får ta morgonduschen i kallt vatten?

Vi har fortfarande mycket kvar att jobba på i Sverige. Men vi har det också otroligt bra, och vi glömmer lätt det. Det är nyttigt att påminna sig, och dela med sig till övriga världen.
Så hoppas du också vill vara en del av det i kommande projekt!

Tack!

//Therese

(Bild från förra Nepalresan.)

Kommunikations strul i Nepal

Idag är tredje dagen på planeringskonferensen. Vi har diskuterat projektmål och delmål kors och tvärs och formulerat om målen säkert tio gånger. Som det ser ut nu ska vi arbeta för att öka medvetenheten om vad hörselnedsättningar är för personer med hörselnedsättningar och deras familjer, förbättra möjligheterna att kommunicera samt öka förståelsen för personer med hörselnedsättningars behov bland beslutsfattare.

Att kommunicera är klurigt, vi saknar ett gemensamt språk, har olika förmåga att höra och olika erfarenheter av arbeta i projektform. Det är utmanande att göra alla i gruppen delaktiga i samtalet och skapa en form av samarbetet som sker på lika villkor. Första dagen hade vi ingen tolk från nepalesiska till engelska, vilket inte alls funkade. Andra dagen fick vi låna en person från en annan organisation som tolk, vilket funkade bra. Idag satt vi och väntade förgäves på en tolk i över en timme innan landssamordnarna Shiva och SUjana ryckte in som tolkar fram till lunch. efter lunch fick vi en person som skrivstöd,vilket vi inte ens efterfrågat. efter lite diskussion får personen istället vara tolk oss för att vi ska komma framåt i planeringen.

Arbetet är också en övning i tålamod eftersom planeringen går i snigelfart och jag får många gånger ta ett djupt andetag för att lugna ner min vilja att ge förslag på hur vi ska göra för att få något att hända. Det är ju inte jag som ska göra arbetet med att skapa bättre förutsättningar för personer med hörselnedsättningar i Nepal i praktiken och därför är det inte heller jag som ska ge tio förslag på vad vi ska göra utifrån min bild av vad organisering är.

/Sara

(Bild från förra Nepalresan.)

Nepal, here we come!

Nu är det bara några dagar kvar tills jag, Sabina och Therese beger oss till Nepal igen. Jag är pepp som tusan på att fortsätta dra i trådar och bygga vidare på vårt besök i höstas. Vi ska besöka de andra dövskolorna, träffa en annan dövorganisation och delta i Myright:s programlandskonferens. Sist men inte minst ska vi diskutera med NAHOH som är den organisation vi vill inleda ett utvecklingssamarbete tillsammans med från 2015.   

Igår kväll chattade jag med Naresh på Facebook. Naresh är medlem i NAHOH och vi träffades när vi var där i höstas. Vi pratade om att vi båda gillar berg och yoga och om programlandskonferensen. Plötsligt så ställer han frågan

-        -   How did you become hard of hearing?

Jag svarade att det är ingen som vet och att det upptäcktes när jag var ca fem år, men att den troligen är medfödd. Sedan ställde jag samma fråga till honom. Han förklarade att han hade sjukdomen mässling när han var två år gammal och att slemhinnorna i örat blev infekterade. När han sedan var ute och simmade vid tio års ålder blev slemhinnorna infekterade på nytt i öronen och hörseln blev gradvis sämre och sämre efter det. Läkaren har senare sagt att hans hörselben är skadat och slemhinnorna aldrig torkat och att det medför att det inte går att göra något åt hans hörsel. Idag är han ensidigt döv och fick hörapparat på andra örat för ca fem år sedan. För några år sedan fick han också medicin utskrivet av en läkare för bli av med sin tinnitus, men hans tinnitus blev bara värre med medicinen så han slutade.

När vi var där i höstas var det många som beskrev hur dem hade fått en hörselnedsättning, exempelvis att det var pga en sjukdom i barndomen eller ett slag mot örat. Att ha ett svar på varför de hör dåligt kändes viktig för dem. Känslan av att vilja ha ett svar känner jag igen från min tonårstid då jag kom till insikt om att jag var den enda på min skola som hade hörapparater för att kunna höra och jag funderade ofta på varför men fick aldrig något svar eftersom det inte finns något. Idag vet jag att jag inte är ensam om att ha en hörselnedsättning varken i Sverige eller världen och jag funderar inte särskilt mycket på varför. Det hänger såklart ihop med att jag har accepterat min hörselnedsättning. För mig har det varit viktigt att kunna identifiera mig med andra för att kunna acceptera min hörselnedsättning, och där har UH spelat en viktig roll. Jag hoppas att samarbetet kan leda till att NAHOH ska kunna spela den viktiga rollen för fler än de 53 medlemmar som organisation har idag.

Ungefär samtidigt som jag skrev till Naresh att jag var tvungen att avsluta chatten för att sova så ställde Naresh frågan

-         --  How do you feel about life as hard of hearing?

Jag ser fram emot att spinna vidare på den frågan i Nepal!

/Sara

Utmanande, roligt och alldeles, alldeles underbart!

Nej, vi pratar inte om en bal på slottet. Vi pratar om att vara lägerledare i Unga Hörselskadade. Sök du också!

Att vara lägerledare – varför är det så häftigt? Vi tog en pratstund med Kawsar Ahmed, en av Unga Hörselskadades många uppskattade lägerledare.

Kawsar är 26 år gammal och har varit med i Unga Hörselskadade i fem år. Han var aldrig medlem som barn utan kom i kontakt med UH först på gymnasiet när han blev medlem i HiSUS. Han började engagera sig i HiSUS och kände snabbt att han ville göra mer. Så han skickade in en ansökan till att bli lägerledare.
”Mitt första läger var hur roligt som helst” berättar han om lägret på Kungshol i Rättvik som han var ledare på 2011. ”Jag ville bara ut och leka!”

Totalt har Kawsar varit ledare på tre läger och en ungdomskonferens. 2012 var han föreståndare på ett läger på Herrfallet. Han berättar att han lärt sig mycket av att vara lägerledare och föreståndare. Till exempel att det är viktigt att vara lyhörd och att det är bra att ha tålamod – även om det ofta kan fresta på. Allra viktigast säger han är att alla barn ska ha roligt, oavsett funktionshinder.
Kawsar berättar att han tycker det är synd att han inte kom in i UH tidigare. Han tycker att alla borde prova att vara lägerledare, eftersom det ger så mycket. Att vara lägerledare ger en erfarenheter, det är en utmaning och du får träffa nya människor, förklarar han. Dessutom är det hur roligt som helst!

”Det är en grej man ska bocka av på sin bucketlist!” konstaterar han till slut med ett leende på läpparna.

Vill du bli ledare i Unga Hörselskadade? Läs mer om hur du söker längre ner!

Kawsars tre tips till nya lägerledare:

• Var dig själv.
• Var lyhörd.
• Var seriös, men på ett bra sätt, med glimten i ögat liksom.

Nu söker vi dig som vill vara ledare eller föreståndare 2014!

Att vara ledare eller föreståndare innebär att du behöver kunna ta ansvar, vara självgående, ta initiativ och lösa problem som dyker upp. Du behöver kunna samarbeta med och visa respekt mot både dina ledarkollegor och deltagarna.

Att genomföra lägret är endast en liten del av arbetet, det krävs även att du avsätter tid för planering och förberedelser självständigt på distans.

Du som är ledare på våra verksamheter behöver ha erfarenhet av hur det är att leva med en hörselskada, antingen genom att du har det själv eller har fått ta del av någon annans livssituation genom arbete, utbildning eller privat. Körkort och kunskaper i teckenspråk är meriterande.

Skriv ett brev där du berättar om dig själv, dina erfarenheter av hörselskador och varför du vill jobba på Unga Hörselskadades läger. Berätta om tidigare erfarenheter som du kan använda som lägerledare och ifall du har körkort eller kan teckenspråk. Glöm inte skriva vilket eller vilka läger du kan tänka dig jobba på och om du söker som ledare eller föreståndare. Läs mer om våra läger på baksidan av Rabalder!

Skicka ansökan senast den 2 mars till sabina@uh.se!

Unga Hörselskadades ledarutbildning hålls i Stockholm den 23-25 maj. Alla ledare erbjuds att gå gratis.

Extramaterial till Rabalder del 2: fler bilder ur arkivet!

På jubileumsbilderna hade vi en hel hög med gamla bilder, alla vi hade letat fram fick dock inte plats så här kommer ett gäng bilder till. Känner du igen dig?

Extramaterial till Rabalder: intervju med Anna Kain Wyatt

I senaste Rabalder som borde landat i alla prenumeranters brevlådor i fredags kunde ni läsa en intervju med några tidigare ordföranden för Unga Hörselskadade. Vi fick in så många bra svar på den att vi inte riktigt fick plats med allt, så här kommer ytterligare en intervju, med Unga Hörselskadades nuvarande ordförande Anna Kain Wyatt.

Hur kom det sig att du blev medlem i Unga Hörselskadade?
Mina föräldrar såg till att jag blev medlem i Unga Hörselskadade och som barn åkte jag på flera läger. När jag sedan blev äldre hittade jag tillbaka till UH genom ett teckenspråksläger 2005. Sen dess är jag fast :)

Vilken var din första UH-aktivitet?
Ett miniläger på Wiks Folkhögskola.

Vad är ditt bästa UH-minne?
Vilken svår fråga, har nog inget minne som sticker ut alldeles speciellt. Att jobba på mitt första läger var väldigt speciellt och spännande.

Vad har du tagit lärt dig från att vara engagerad i Unga Hörselskadade?
Massor, jag har lärt mig om min egen hörsel, om funktionsnedsättningar överlag, om organisering och påverkansarbete.

Intressepolitiska arbetsgruppen är igång!

I söndags var det kickoff med UH:s nya arbetsgrupp som ska arbeta intressepolitiskt! Förutom att vi åt en massa kakor så skrev vi vad vi ville göra på gula postitlappar. Vi vill spela in filmklipp, fixa debatter och genomföra aktioner i Almedalen.

Dessutom vill vi göra något åt utredningen Likvärdig utbildning som riskerar att bli verklighet. Utredningen innebär att göra om nuvarande riksgymnasiet för hörselskadade och döva RGH/RGD till RGT, till RGT, Riksgymnasiet för tvåspråkiga. Resultatet om utredningens förslag går igenom blir att ungdomar med hörselnedsättning som saknar teckenspråkkunskaper inte ska kunna gå på RGT. Detta tycker vi i intressepolitiska gruppen är fel och det vill vi göra något åt.

Vi har även flera idéer som väntar på att få realiseras!

//Sara Bryntse, sammankallande i intressepolitiska arbetsgruppen

Bra och viktigt med mer forskning kring barn som växer upp med CI

Det bedrivs allt mer och bredare forskning kring Cochleaimplantat vilket vi i Unga Hörselskadade tycker är positivt. Igår publicerades ett pressmeddelande från Örebro universitet om forskning utifrån ett pedagogiskt och socialt perspektiv för barn som tidigt får CI.

Det är en intressant aspekt som lyfts kring farorna med att eftersträva normalitet. Att eftersträva ett hörande barn kan påverka deras sociala samvaro i skolan.

I pressmeddelandet kan vi läsa:

"Jag har undersökt hur hörselnedsättningen påverkar barnens relationer, kommunikation, identitet och deras vardagsliv i skolgången med hörande kamrater. Jag är förvånad över att teknologin får ta så stor plats, det gör att formerna för umgänget i klassrummet och därmed vilken identitet barnen med cochleaimplantat får påverkas i hög grad."

Självklart ska vi hörselskadade använda våra hjälpmedel, men vi ska inte tro att de löser alla problem. För mig har teckenspråket varit avgörande för högre studier, för andra är det inte så. För de flesta är varken teckenspråk eller teknik är en universallösning, vi måste våga blanda friskt och uppmuntra såväl unga med hörapparat som unga med CI att hitta sin egen blandning.

//Anna Kain Wyatt, ordförande för Unga Hörselskadade

LSU:s årsmöte - Lovisa berättar

I helgen åkte jag och Jonathan, vice ordförande, till Stockholm för att representera UH på LSU:s årsmöte. Det var ett spännande ögonblick och mycket förväntningar hade byggts upp, och vår ordförande, Anna lugnade mig och sa att det skulle bli så kul, och vem kunde tro att hon skulle ha rätt?

Det första vi gjorde, jag och Jonathan, var att irra omkring lite i Stockholm för att hitta busshållplatsen som var närmare än vad vi trodde, när vi väl hittade den. Vilket gjorde att vi missade morgonfikat...

Men men, sen var vi igång, skrivtolkarna var på plats och hade gjort i ordning så fint där vi skulle sitta, men det fanns ett problem. Slingan funkade inte.

Jonathan lyckades att få slingan att funka, men det sprakade och lät mycket. Mitt halsband var trasigt så i sista sekund fick jag byta, men ljudet var så hemskt och det sprakade och lät verkligen inte bra, så jag kunde inte använda min slinga på hela helgen. Tråkigt såklart.

Vi kom igång väldigt fort på lördagsmorgonen och efter ett långt och roande tal från f.d ordförande i LSU så var det dags för beredningsgrupperna att ta plats. Vi hade valt att diskutera om policyn om alkohol och droger men framför allt de förändrade medlemskriterierna, då vi i UH reagerat starkt på varför de har valt att göra ett gigantiskt hopp - vilket gör att de nu kräver att medlemsorganisationerna nu måste ha minst 1000 medlemmar, när det förut var 300. Vi fick tyvärr inget bra svar på frågan om varför, och många yrkanden som lagts i frågan röstades ner. Vilket var lite av en förlust. Men det var många som ville ha svar och förtydligande och ändringar i propositionen som styrelsen lagt, och diskussionerna var livliga och höll på länge.

Sedan var det dags för lunch, och det var mycket gott, och väldigt anpassat. Det var vegetariskt, laktosfritt och glutenfritt. Jag hade aldrig trott en glutenfri macka skulle vara så god som den var.

Efter lunch fortsatte diskussionerna innan vi samlades i plenum för att börja ta beslut. En fråga som lyftes mycket var motionen om att införa tobak i policyn om alkohol och droger. Däremot röstades motionen ner men av de yttranden som folk hade lagt hade det förts livliga debatter om men det var bara ett av tre yrkanden som röstades fram.

Varken jag eller Jonathan var med på jubileumsmiddagen.

På söndagen satt vi i plenum hela dagen för att rösta och besluta. Det var intensivt och lite svårt att hänga med då talarna hade begränsad talartid och var tvungen att prata jättefort för att hinna säga allt dom velat säga. De flesta var också väldigt dåliga på att prata i micken vilket medförde att vissa detaljer föll bort. Det var många frågor som man var tvungen att sätta streck i debatten på och det ledde även fram till votering och några gånger rösträkning.

I det stora hela var helgen en roande, mycket trevlig och jätterolig tillställning där vi fick lära oss mycket om varandra och om hur ett större årsmöte går till. Det har varit ett fantastiskt nöje att få uppdraget att få fara till ett sådant möte.

//Lovisa Stenberg

Bilder från Almedalen

Nu finns bilder från årets resa till Almedalen samlade på uh.se. Ni hittar dem här: bilder från Almedalen.

Ungdomskonferensen 2013 med tema Hälsa och träning - Annica berättar

I år utspelade sig ungdomskonferensen på Bosöns idrottscenter ute på Lidingö i Stockholm den 8-10 nov.

Temat för i år var Hälsa och träning, och det passar ju bra med tanke på vilken plats vi var på. Efter lite vilseledande letande på fredagskvällen så hittade gruppen tillslut till anläggningen och konferensen kunde komma igång med en föreläsning av Kjell Gunnå . Han berättade om sin idrottskarriär inom SDI och basketlandslaget. En lugn och mjuk start på den här helgen.

På kvällen var det lite fria aktiviteter, några sprang ner till idrottshallarna och provade på roller derby medans andra satt och umgicks och pratade om allt möjligt.

På lördagsmorgonen kom Tinnituskonsulten Cathrine Forsberg och berättade kort hennes berättelse om hur hon fick tinnitus och sedan lät oss ställa frågor om allt som har med tinnitus att göra. På eftermiddagen kom Kaj Pedersen och pratade om mentalträning och självkänsla.

På lördagskvällen hände det sedan något stort J

Vi hade ett 20-årsfirande som vi sent skulle glömma. UH har funnits i hela 20 år och det var nått extra att fira. Som ni kanske redan har sett här på bloggen så kom den hemliga gästen Helena Wästborn till oss och tecknade sången Euphoria i sin egen tolkning. Vi blev även indelade i grupper och fick chansen att få teckna en av hennes egna sånger tillsammans med henne. Det var riktigt kul. Efter det så bjöds det på tårta och mingel.

På söndagsmorgonen så var det en till hemlig gäst som skulle komma. Frukosten var redan kl 07.00 och föreläsningen startade kl 07.45. Vi alla funderade vem det var som var så galen och ställde upp att föreläsa för oss redan kvart i åtta på morgonen.


Den hemliga gästen visade sig vara Simon Kachoa, killen som vann Biggest Loser Sverige år 2013. Han kom och berättade om sin fantastiska (eller ska jag säga ”otroligt slitsamma”) resa med sin viktnedgång. På tre månader så hade han gått ner 83 kg och på vägen hade det varit mycket svett, tårar, blod och en följande känsla av att ge upp. Jag tror att alla som satt där fick en enorm inspiration av Simon. Jag tror att alla som satt där inne var beredda att hoppa i träningsskorna direkt när man kommit hem från konferensen. Eller åtminstone fick inspiration att klara av att uppnå ett mål som kanske har varit svårt att få motivation till innan.

Efter morgonens föreläsning väntades städning av rummen, adjösägandet och lunch innan det var dags att åka hem.

Det har varit en rolig och inspirerande helg, som vanligt när det är ungdomskonferens. Ni som var med i år hoppas jag att vi ses nästa år. Ni som inte var med vill jag säga till att anmäla er till nästa års ungdomskonferens, för då kommer vi att ha lika kul som i den här helgen var.

/Annica Berlin

Bilder: Anna Kain Wyatt

Helena Wästborn hemlig gäst på UH:s födelsedagsfirande

Under helgens ungdomskonferens firade Unga Hörselskadade sin 20-årsdag. Detta gjordes genom en hemlig aktivitet följt av tårtkalas. Den hemliga gästen var ingen mindre än Helena Wästborn som uppträdde samt höll en workshop. Under workshopen fick deltagarna själva prova på teckenspråksgestaltning utifrån låten "never forget" som Helena själv skrivit. Du kan se låten nedan!

Mer information om och kontaktuppgifter till Helena Wästborn hittar du här: Wästborn tolk och artisteri.

Bloggtips från funktionshinderrörelsen!

Unga Hörselskadade samarbetar regelbundet med flera andra organisationer, till exempel andra hörselorganisationer och andra ungdomsorganisationer. I flera av dessa organisationerna drivs också bloggar som är väl värda att läsa. Här kommer en lista vi har sammanställt, har vi missat någon? Lämna en kommentar med adress så uppdaterar vi!

Hörselskadades riksförbunds blogg Öronmärkt

Samarbetsprojektet En stärkt rösts blogg

Svenska celiakiungdomsförbundets ordförandeblogg

Förbundet unga rörelsehindrades blogg

Malin från Unga reumatikers blogg

Unga Allergikers blogg

Bloggen fulldelaktighet.nu

Det finns inte ett svar på hur man inkluderar unga med funktionsnedsättning, det finns lika många svar som det finns individer med funktionsnedsättning.

Nu är resan över för min del, jag håller på att somna av utmattning på tåget. Det har varit en intensiv dag med många diskussioner och den kunskap som alla delade med sig var enorm!

Först och främst vill jag säga att det bemötande jag fått har varit fantastiskt och de människor jag har mött har haft en bra syn på inkludering och funktionsnedsättningar. Folk har använt mikrofon väldigt bra trots att det inneburit mycket bärande av mick mellan person till person. Mitt perspektiv som ung har verkligen tagits till vara på bästa sätt och många har varit intresserad av ett ungt perspektiv.

Mycket av diskussionerna har kretsat kring hur man ska inkludera barn och unga med funktionsnedsättning i den ”vanliga” skolan på bästa sätt. Det har pratats mycket om;

Synvändan och attityder

För att kunna bemöta barn och unga med funktionsnedsättning är det väldigt viktigt att ha ett öppet perspektiv, att se individen och inte funktionsnedsättningen. Vi har även diskuterat mycket om att man ska fokusera på vad barnen KAN, inte vad de inte kan göra. Genom att ha en positiv syn på individen kan man utmana individen att utvecklas på sina egna villkor. Det här med förändra synvändan och attityder hos andra människor, anser många av oss vara vår största utmaning.

Kunskap, Kommunikation och delaktighet

För att lärare, beslutsfattare och alla kring dessa barn och unga ska ha rätt synsätt gäller det att man sprider kunskap om hur olika funktionsnedsättningar fungerar. Och även sprida kunskap om vart man kan vända sig för stöd och rådgivning.

För att sprida kunskap och även ta del av andras kunskaper och erfarenheter krävs en kontinuerlig och bra kommunikation mellan alla parter. Det viktiga är att inte glömma bort individen själv, för vem vet mest om hur hen fungerar om inte hen själv? Det är viktigt att ha en bra och öppen kommunikation med individen för att tillsammans forma en vardag som fungerar. Det är viktigt att göra individen själv delaktig i sin inkludering.

Några frågor som jag funderar över som jag ännu inte fått svar på är, vill verkligen alla unga med funktionsnedsättning inkluderas i den ”vanliga” skolan, dvs. har de blivit tillfrågade? Och vilka funktionsnedsättningar ska inkluderas i den ”vanliga” skolan? 

Både ordet ”funktionsnedsättning” och ordet ”inkludering” är såpass breda att det kan vara svårt att definiera vad man strävar emot och vad man egentligen menar. Förhoppningsvis kommer dessa frågor få svar genom ett fortsatt samarbete med SPSM.

Många diskussioner jag fört med deltagare har just handlat om, hur gör man unga delaktiga i inkluderings-processen och i de projekt som pågår?

På slutet när anordnarna sammanfattade dagen blev jag ombedd att berätta vad jag fått för intryck av dagen. Jag betonade det viktiga att ta vara på de kunskaper, erfarenheter och åsikter som vi unga med funktionsnedsättning har. Vi vill bli involverade i beslut som rör oss. Jag var den enda representanten från unga med funktionsnedsättning och jag kan absolut inte representera alla funktionsnedsättningar. Jag har inte en aning om hur det är att ha en neuropykiatrisk funktionsnedsättning, eller vilka anpassningar man behöver göra för en person med rullstol. Det finns inte ett svar på hur man inkluderar unga med funktionsnedsättning, det finns lika många svar som det finns individer med funktionsnedsättning.

Jag har även blivit tillfrågad om hur man kan göra det på ett konkret sätt. Mina förslag har exempelvis varit att man tar kontakt med de organisationer som finns för unga med funktionsnedsättning idag. Dessa ideella organisationer är fantastiska kunskapskällor och har mycket att bidra med. Jag föreslog också att man kunde ha en konferens för unga parallellt med denna konferens. Att om man kan skapa ett forum även för unga representanter från olika länder med olika funktionsnedsättningar parallellt med det forum som redan finns mellan myndigheter och beslutsfattare så skulle man kunna samköra dessa för att skapa ett viktigt och kontinuerligt kunskapsutbyte.

Jag är tacksam för att jag fick delta på denna konferens, jag har lärt mig oerhört mycket och jag har fått mycket positiv feedback. Flera representanter från olika länder har berättat att de insett att det krävs mer inblandning av unga för ett hållbart inkluderingsarbete. Jag är glad över att jag lyckats skapa nya tankesätt hos så många.

Även om jag var den enda representanten från de ungas sida så är jag glad över att SPSM har tagit det steget mot ett mer inkluderande inkluderingsarbete. Jag ser fram emot hur detta kommer utvecklas i framtiden och förhoppningsvis har vi i framtiden ett forum där unga kan vara med i de processer som rör unga.

Precis som någon sa i en diskussion vi hade. Inkludering är inte ett svar i sig utan det är snarare en process mot ett samhälle där alla kan vara delaktiga.

/Elin Korall

Unga personer med hörselskada är de bästa experterna på hur det är att vara ung och ha en hörselskada!

Jag tycker verkligen om min benämning på min ID-bricka. Som representant för unga med funktionsnedsättning har jag ofta blivit bemött av "ung-och-dum-attityden" men så är verkligen inte fallet här. Jag har blivit bemött som en expert med viktig och aktuell kunskap om de frågor som seminariet berört. Jag upplever att mina åsikter och det jag säger tas tillvara och jag känner mig viktig. Fler beslutsfattare och arrangörer borde ha denna inställning för att skapa ett demokratiskt samhälle där alla är delaktiga.

Förmiddagen har mest bestått av redovisningar från olika länder, hur man arbetar i respektive land samt om vilka utmaningar man ser i det fortsatta arbetet med inkludering. Just synvändan är något som ofta tagits upp, att pedagoger, beslutsfattare och alla kring unga med funktionsnedsättning har rätt synsätt. Att man ser möjligheterna och inte problematiken.

Man har också atgit upp viktigheten i samarbete. För en effektiv utveckling krävs kommunikation mellan alla som är inblandade och samarbete så att alla arbetar för samma mål

 Här har vi representanter från Essungaskolan i Sverige.

/Elin

"Det är inte individen som har en funktionsnedsättning, utan det är samhället som skapar det. I en perfekt anpassad värld skulle ingen ha en funktionsnedsättning."

Dagen är nu över för min del och middagen var väldigt intressant, jag träffade många människor och hade flera samtal som fick tiden att springa iväg.

Jag träffade två representanter från Malta som berättade om hörselskadades situation i Malta. De berättade att det finns en stark dövorganisation men att de flesta unga med hörselnedsättning går integrerat och lär sig därför inte teckenspråk vilket representanterna tyckte var tråkigt. Vi pratade även om UHs arbete med tvåspråkighet och om hur det fungerar i Sverige, bland annat om Riksgymnasiet för hörselskadade och döva.

Vid middagen satt jag bredvid en representant från SPSM (Specialskolemyndigheten) och vi pratade om det viktiga i tvåspråkighet. Att alla barn och unga med hörselskada bör erbjudas teckenspråk oavsett om de går integrerat eller i specialskoleklass. Vi ansåg båda två att det är otroligt viktigt att ha ett språk som man känner sig trygg i, och om alla barn och unga med hörselnedsättning får möjlighet att lära sig teckenspråk så kan de sedan välja det språk som de känner passar just dem bäst.

Jag pratade även med en kvinna från Skolverket. Vi pratade om vilket synsätt många har idag på personer med funktionsnedsättning. Att man ser funktionsnedsättningens problematik och inte individen främst. Vi pratade länge om hur man kan ändra synsättet hos lärare och samhället idag. Hur gör man det mest effektivt, finns det ett bra sätt eller kanske många? Det vi kom fram till var att kunskap och kommunikation är viktiga grundstenar. Genom kunskap och kommunikation gör man samhället medvetet och man kan tillsammans arbeta fram ett samhälle som är anpassat för alla.

Några sista ord.

Det är inte individen som har en funktionsnedsättning, utan det är samhället som skapar det. I en perfekt anpassad värld skulle ingen ha en funktionsnedsättning.

/Elin Korall

Konferens i Göteborg om inkludering i skolan

Hej hej!

Här har vi Elin Korall som bloggar igen!

Just nu är jag i Göteborg för att delta på en intressant konferens. Konferensen kommer att handla om hur man på bästa sätt kan organisera stöd till elever med funktionsnedsättningar så att de kan inkluderas i skola och undervisning. Det kommer att delta folk från både Sverige och övriga Europa, ca 40 personer.

För två år sedan var jag på en liknande konferens i Bryssel,. Den gick ut på att man samlade unga från hela Europa med någon form av funktionsnedsättning för att skapa ett forum där ungas röst kan bli hörda. Temat var "Inkludering i skolan". Våra resultat och åsikter presenterades inför politiker i EU parlamentet.

Jag blev inbjuden av SPSM att delta på det här seminariet, och flera av de vuxna representanterna från Bryssel kommer även delta på det här seminariet. Det ska bli väldigt intressant att höra hur de har tagit tillvara på våra åsikter och hur de har arbetat de senaste två åren.

Just nu går jag omkring och pratar för mig själv på som en tok. Seminariet är på engelska och jag laddar med mina bästa erfarenheter, ord och argument. Jag har också spanat in vart vi kommer ha våra diskussioner.

Det här kommer vara både intressant och riktigt roligt! Ikväll kommer vi ha en välkomstmiddag med mingel för att lära känna varandra och imorgon kommer vi köra igång hela dagen. Tagg tagg taggad igelkott!

Redo för välkomstmiddag!

Smygtittade igenom fönsterna till konferenslokalerna.

/Elin

Vilket är ditt bästa UH-minne?

I år firar Unga Hörselskadade 20 år som fristående förening. Det uppmärksammas bland annat med 20-årskalas på ungdomskonferensen samt med jubileumssidor i nästa Rabalder som kommer i december.

Nu är vi på jakt efter ditt bästa UH-minne eller din bästa UH-bild, för att dela med oss av i Rabalder och här på bloggen. Har du något som du vill dela med dig av? Det kan vara en kortare text eller en bild. Skicka ett mejl till elin@uh.se så berättar vi mer!