Almedalsgruppen förmöte

Idag har sju personer från unga hörselskadade samt vår generalsekreterare träffats på kansliet i Stockholm för att planera vår Almedalsresa 2015. Vi kommer köra vår slingpatrull även i år vars syfte är att kolla tillgängligheten för personer med hörselskada under de olika evenemangen i Almedalen. Ifjol besökte vi 104 olika evenemang, detta har vi som mål att slå nu i år.

Ser fram mot en spännande almedalsvecka 2015

/Heléne Larsson

"Man har inte samma möjligheter och det är svårt att hitta sig själv."

Efter att ha varit i Bolivia, i fem dagar så känner jag mig förändrad. Varför?? Jo, jag uppskattar saker bättre. Förut har det varit lätt att tagit allt förgivet för mig eftersom jag alltid har haft tur med t.ex. lärare, klasser och rektorer osv. Jag har alltid varit säker i mig själv och aldrig skämts för min hörselskada, vilket jag vet att andra i min ålder i min stad har gjort. Hörselskadan har aldrig varit ett problem utan snarare en ”möjlighet” eftersom det har gjort att jag började i en ny klass så jag fick i princip dubbelt så mycket kompisar än andra i min ålder bla.

Här i Bolivia har jag upplevt att hörselskadan, ordet som inte ens existerar i ordboken, är tvärtom mot för mig. Här får man veta att man är döv, trots att det inte är så. Man har inte samma möjligheter och det är svårt att hitta sig själv.

En kille berättade att han blev väldigt retad för sin hörselskada och utanför, en tjej berättade att det var tvärtom, alla i hennes klass var väldigt snälla mot henne och tog hänsyn till hennes hörselskada.

Det känns häftigt och mäktigt att få vara med i starten på den första hörselskadeföreningen i hela Latinamerika.

/Frida Albertsson

Dag ett i Bolivia

Efter en lång resa är vi äntligen framme i Bolivia. Med på resan är jag, Anna Kain Wyatt, Carina Albertsson, Frida Albertsson och Lotta Göller. Alla har vi olika roller, jag Anna är representant från Unga Hörselskadade, Frida är medlem i UH och gör en förstudie inför sitt gymnasiearbete. Carina, Lotta och sen Rebecka är med från HRF.

Så vad gör jag då här? På andra sida jorden?

Jo! HRF har under flera år samarbetat med en föräldraorganisation som är aktiva här i Bolivia, i staden Cochabamba och vi i UH fick frågan om vi ville följa med och vara en del i samarbetet. Men vi kände att nja, en föräldraorganisation är inte riktigt något för oss. Vi vill samarbeta med organisationer som är organiserade på samma vis som oss, där hörselskadade är de som själva leder organisationen. Precis som HRF och UH. Och vi är glada att det nu sen i år faktiskt håller på att startas upp en sådan organisation här i Bolivia.

Så varför ska man då samarbeta med folk från andra sidan jordklotet? Jo för vi har mycket att lära av varandra, organisering är något som sker i samverkan med andra. Och genom att träffas och utbyta erfarenheter så ökar vår kunskap om organisering och det ger oss större möjligheter att ge unga hörselskadade över hela världen förutsättningar till ett bra liv.

Idag, första dagen har vi framförallt fokuserat på bildandet av den nya organisationen ASHICO, deras uppstartsprojekt och mål med året. Än så länge är det en lokal grupp här i Cochabamba men målet är att skapa lokalföreningar runt om i landet och på så sätt bilda en riksorganisation.

De som är drivande i skapandet av organisationen är alla unga, vilket känns kul och peppt och öppnar upp för stora möjligheter till ett framtida samarbete organisationerna emellan.

Och viktigast av allt, att det är vi själva, med egna erfarenheter av hörselskador som driver våra egna organisationer. Det är vi som vet vad vi vill ha och behöver.

Hälsningar från ett soligt Cochabamba

Anna

Fler-mikrofonsystem bör bli norm i dagens moderna skola!

Förra veckan släppte Specialpedagogiska skolmyndigheten, SPSM, en väldigt läsvärd rapport om villkoren för elever med hörselnedsättning som går inkluderat i grundskolan med hörande elever i Stockholms län. I rapporten framgår det att nästan hälften av eleverna går i klasser med mer än 20 elever, 40 % av eleverna saknar tassar på stolarna och 43 % saknar kamratmikrofoner. Jag tycker det är högst märkligt att kamratmikrofoner inte är självklart om eleven har behov att hörteknik i skolan. Att enbart ha en sändare och en mottagare är anpassat för monologer. Detta funkade kanske för 50 år sedan i skolan, men knappast i dagens skola då stora delar av undervisningen sker via dialog. Eleven med hörselnedsättning måste ha förutsättningar att höra vad klasskamraterna egentligen säger och då krävs det tillgång till ett portabelt fler-mikrofonsystem med flera mikrofoner som klasskamraterna kan dela på och som kan spridas runt i klassrummet.

Huruvida en får kamratmikrofoner beror på hur snällt landstinget du bor i är eftersom de tar beslut om saken. Flera medlemmar i UH vittnar om att fler-mikrofonsystem är långt ifrån en självklarhet även utanför Stockholms län. I Dalarnas län får en inte kamratmikrofoner per automatik, i Uppsala län får en ett fler-mikrofonsystem efter påtryckningar från föräldrar och i Kalmar län fick en för drygt fem år sedan inget fler-mikrofonsystem alls då landstinget valde att frysa pengarna och föräldrarna fick istället ta lån föratt finansiera ett fler-mikrofonsystem i skolan. Själv fick jag tjata och vänta i över ett år för att få ett fler-mikrofonsystem på Umeå universitet som gjorde att jag kunde hänga med på seminarier och höra vad mina kurskamrater frågade på föreläsningarna. 

Rapporten visar även att i klasser där kamratmikrofoner finns så är mikrofonerna oftast inte tillgängliga för kamraterna inom en armlängds avstånd, vilket kan medföra sämre användning av mikrofonerna då de behöver skickas runt. När jag gick i grundskolan hade vi en kamratmikrofon till hela klassen och tanken var att mikrofonen skulle skickas runt bland alla i klassen när de skulle prata. Det var många gånger mikrofonen inte skickades runt och jag påminde sällan eftersom jag tyckte det var jobbigt att påminna och att sticka ut. Det var också vanligt att mikrofonen inte skickades runt med kommentaren ”det var inget viktigt” och jag nöjde mig ofta med det, men jag undrade samtidigt var det egentligen var som ”inte var så viktigt”. Med fler kamratmikrofoner hade jag också fått höra alla ”det var inget viktigt” samtal och det hade skapat en värdefull delaktighet för mig i klassrummet. För mig är det precis lika viktigt att få höra allt det där ”det var inte så viktigt” som det är att höra vad läraren har att säga.

Det framgår också i rapporten att det finns brist på kunskap hos lärare om hur behoven ser ut för elever med hörselnedsättning. Det är enbart drygt hälften som har fått fortbildning eller information från en hörselpedagog om vad det innebär att undervisa elever med hörselnedsättning. Jag tycker det känns fullständigt orimlig då konsekvensen blir att elever med hörselnedsättning ramlar mellan stolarna gång på gång eftersom deras lärare inte vet vilka förutsättningar de behöver. Tassar på stolarna måste bli en självklarhet och små klasser likaså oavsett vilken skola det gäller.

Jag tycker att det är rimligt att begära att elever med hörselnedsättning ska kunna höra vad som sägs och känna delaktighet i skolan. Det ska inte spela någon roll var en bor utan fler-mikrofonssystem behöver bli en självklarhet inom alla landsting och för alla elever med hörselnedsättning som går inkluderat med hörande elever. Det är precis lika viktigt att höra vad klasskamraterna säger som det är att höra vad läraren säger för att kunna känna sig delaktig i klassrummet och undervisningen.

Bristen på kunskap bland lärare och bristen på fler-mikrofonsystem behöver lyftas fram för att synliggöra att situationen för elever med hörselnedsättning behöver förbättras. Det är dags för skolan, kommuner och landsting att ta sitt ansvar för att garantera elever med hörselnedsättning en likvärdig utbildning om de går inkluderat med hörande elever. Det är livsviktigt att införa fler-mikrofonsystem som norm i dagens skola så att elever med hörselnedsättning kan få höra vad klasskamraterna säger och inte gång på gång missa det där ”det var inget viktigt” för det är livsviktigt att även få höra detta.

//Sara

Läs också det gemensamma uttalande vi och övriga döv- och hörselorganisationer antog i samband med att rapporten från SPSM släpptes: Staten måste ta ansvar för hörselskadade barn i skolan.

Vi lägger ner organisation

Vill börja med att förklara att detta är riksstyrelsens vision. Flera av er läsare fungerar säkert att hur menar de nu?! Jag skall förklara mig. Förra helgen hade riksstyrelsen möte. Förutom de klassiska diskussionerna tog vi även om att diskutera visioner.  En fråga som dök upp var hur vi önskar att organisationen skall se ut i de bästa av världar? Diskussion  kretsade kring att vår vision är att samhället skall vara fullt tillgängligt för personer med hörselskada. All i information skulle vara textad/tolkad, diskriminering skulle inte finnas, vi skulle ha samma möjligheter till studier/arbete som personer utan hörselskada osv.  Skulle alla dessa hinder rivas skulle UH inte längre behövas som organisation i sin nuvarande form. Vägen dit är dock lång och fram dess kommer vi att fortsätta kämpa för ett mer tillgängligt samhälle.

Så att lägga ner organisationen planerar vi idag inte

Varför internationellt utvecklingssamarbete och hur fungerar det?

Med anledning av en fråga som väcktes på bloggen i samband med vårt förra inlägg om Nepalgruppens arbete så skulle vi vilja lyfta frågan om Unga Hörselskadades internationella arbete. Vi vill berätta om hur vi tänker när vi väljer att prioritera detta arbete och vilka vinster och lärdomar vi ser kopplade till att arbeta med något som kan tyckas ligga långt ifrån våra vanliga verksamheter.

Vi är en del av världen

Unga Hörselskadades strävan efter att göra världen bättre för barn och unga med hörselskada stannar inte vid Sveriges gränser. Runtom i världen har personer med hörselskada olika förutsättningar att vara delaktiga utifrån sina villkor. I en stor del av världens länder har personer med hörselskada inte tillgång till vare sig hörslinga eller hörapparater. Barn med hörselskada får inte möjlighet att gå i skola och isoleras från samhället. Bara en sådan sak som att det finns hörselvård som alla kan ta del av är på många ställen i världen inte en självklarhet. I en stor del av världen finns inte ens begreppet hörselskada, än mindre förståelse för hur det är att leva med en hörselskada. Och hörselskadan kan på många ställen vara en avgörande anledning till att en individs mänskliga rättigheter inte värnas. Av de här och flera anledningar har vi valt att återigen lägga tid och engagemang på internationellt arbete, den här gången i ett utvecklingsprojekt med den nepalesiska organisationen NAHOH, Nepal Association of Hard of Hearing.

Engagemang och möten utvecklar våra medlemmar och vår organisation

Vi är en ideell organisation, vi är våra medlemmar och våra medlemmars viljor och önskemål är det som sätter agendan för vår verksamhet. Det finns ett fantastiskt stort engagemang för internationella frågor i Unga Hörselskadade, och det är för oss en självklarhet att ta vara på det engagemanget och erbjuda möjligheter att få utlopp för det. Vi vet också att engagemang föder engagemang och att såväl vi som organisation och våra enskilda medlemmar lär sig och utvecklas genom att göra saker som upplevs som viktiga och utvecklande. Sällan är vi så fulla av idéer och kämparvilja som när vi kommer hem från en utbildning, ett läger, ett årsmöte, en konferens eller en projektresa. Genom nya möten och nya situationer lär vi oss både om oss själva och om andra. Ett internationellt utvecklingssamarbete möjliggör erfarenhetsutbyte med en annan kultur, något som är otroligt värdefullt i en globaliserad värld. Det ger våra medlemmar möjlighet att arbeta i en annan kulturell kontext, få kunskap om hur det är att leva med hörselskada med helt andra förutsättningar än i Sverige och sist med inte minst lära sig mer om andra sätt att leva samt andra former av engagemang. De erfarenheter som fås och den kunskap som skapas i ett sådant här projekt tar våra engagerade medlemmar med sig hem och använder i annan verksamhet inom Unga Hörselskadade och andra organisationer.

Om projektet i Nepal

Unga Hörselskadade har valt att arbeta internationellt genom paraplyorganisationen MyRight. MyRight är den svenska funktionshinderrörelsens biståndsorganisation för internationella utvecklingssamarbeten. Konceptet är att svenska organisationer som företräder personer med funktionsnedsättning tillsammans med en partnerorganisation i ett annat land ska arbeta för att personer med funktionsnedsättning i partnerorganisationens land ska få ökad tillgång till sina rättigheter. Utvecklingssamarbetet drivs i projektform och löper över tre år. MyRight står för 86 % av kostnaderna för de projekt som beviljas. Övriga 14 % samlar organisationen själva in, till exempel genom gåvor, sponsring, bidrag och fondmedel. Egeninsatsen tas aldrig från statsbidraget som är pengar som Unga Hörselskadade får för att bedriva vår övriga verksamhet och stötta våra lokalavdelningar.

Det projekt som Unga Hörselskadades och NAHOH gemensamt har ansökt om att påbörja kommer bland annat gå ut på att stärka NAHOH som organisation och stärka deras medlemmar, bland annat genom ökad hörselskadeidentitet, kunskap om mänskliga rättigheter, möjlighet att lära sig teckenspråk och intressepolitiskt engagemang. Projektet kommer dessutom fokusera på att sprida information i samhället om hur det är att leva med hörselskada, vilka behov det kan medföra och hur det går att underlätta för personer med hörselskada så att de blir delaktiga i samhället.

/Sara Bryntse
Ordförande Unga Hörselskadade och aktiv i UH:s Nepalgrupp

Planering av Nepalprojeket kickar igång!

Då är det äntligen 2015 och projektet kan starta på riktigt. Det som saknas är ett skriftligt avtal med MyRight men ryktet säger att det ska ske under mars. Hösten 2012 tog vi ett styrelsebeslut om att vi skulle undersöka möjligheterna att starta ett samarbetsprojekt med Nepal.  Undersökningar har gjort, resor till Nepal har blivit av och projektplan har skrivits. Idag drygt två år senare är samarbetsprojektet på väg att bli verklighet och det tycker jag känns superpepp!

I söndags var det dags för möte med Nepalgruppen och vi planerade för nästa steg i projektet. Nästa steg är att UH under sommaren kommer åka till Nepal och besöka vår nepalesiska samarbetsorganisation NAHOH för erfarenhetsutbyte i form av workshops i bland annat hörselskademedvetenhet. Som utgångspunkt för att prata om hörselskademedvetenhet tänker vi använda utvalda delar av ett material vid namn HUSK som består av en serie av kortfilmer som tar upp vad det innebär att ha en hörselnedsättning samt visar olika situationer du ställs inför genom din hörselnedsättning.Filmerna utspelar sig i svensk kontext vilket inte alla gånger funkar att visa i en nepalesisk kontext då Sverige och Nepal har helt olika kulturer som påverkar hur du ser och reagerar på saker. Förutsättningarna för att leva med en hörselnedsättning skiljer sig också mellan länderna exempelvis var det ett avsnitt som handlade om hur det är påminna läraren om att använda hörslingan. I Nepal finns det inga hörslingor i skolorna och därför är det ingen situation de kan relatera till.

Det som dock är bra med filmerna är att det även tas upp hur örat fungerar och orsakerna till en hörselnedsättning, vilket jag upplevde det som att många i NAHOH inte hade så stor koll på. Filmerna tar också upp situationer i vardagslivet, hörförmåga i bullriga miljöer och personliga erfarenheter. Förhoppningen är att filmerna kan ligga som grund för bra samtal och erfarenhetsutbyte om hur det är att leva med hörselnedsättning som resulterar i att medlemmar i NAHOH känner sig tryggare i sin identitet som hörselskadad.

Vi diskuterade även en del kring en av de största utmaningarna med projektet, nämligen finansieringen av egeninsatsen som består av en summa pengar som UH behöver samla ihop på egen hand för att vi ska kunna genomföra projektet.. Vi diskuterade att undersöka möjligheterna till sponsring, ta en symbolisk summa för föreläsningar om Nepal samt att arrangera nepalesiska kvällar med frivilligt inträde för lokalföreningar. Vi får se vart vindarna bär i vår.

/Nepalgruppen

Bilder från tidigare Nepalresa.

Årsmöte för UH-Örebro

I tisdags (den 24:e februari) så passade jag (Jonathan Wahlström) på att ta chansen att åka till Örebro för att va med på UH-Örebros årsmöte eftersom jag är stödperson för UH-Örebro.

Det var ett fint och trevligt möte och det var kul att få träffa många av våra lokalt engagerade medlemmar, men också att se hur många det verkligen är som väljer att engagera sig lokalt och hur mycket som är på gång och händer i våra lokalföreningar. På bilden ovan syns UH-Örebros nyvalda styrelse, vilken jag önskar all lycka till med det kommande året!

Värdebaserat ledarskap

För cirka två veckor sen så var jag på min tredje kurshelg på Värdebaserat Ledarskap. Nu kanske ni undrar vad Värdebaserat Ledarskap är för något. Jo, det är en kurs som är skapad av Scouterna, som inriktar sig på unga som är aktiva i den ideella sektorn. Man träffas fyra helger där man lär sig om ledarskap och hur man ska utmanas i sitt ledarskap. Men man lär sig så otroligt mycket om sig själv.

Men i alla fall tillbaka till den tredje kurshelgen. Denna helg handlade om hur man ska leda sig själv och hur man ser andra människor. Jag fick se in i mig själv och granska vad jag är för person. Att få se vilka försvarsmekanismer man har, se hur andra människor beter sig, vad man har för värderingar och hur de hänger ihop. Det var mycket prat om hur man kommunicerar med andra, intressant.

Det är en helt otrolig kurs, men intensiv, man lär sig så mycket och man har roligt med alla som är där, 30 pers.

Efter varje helg så får man hemuppgifter att göra och en gruppuppgift som man ska göra med sig basgrupp.

Under den tredje helgen vågade jag hoppa och ta åt mig all feedback för att växa som person och utveckla mig själv. Jag känner mig mer självsäker än förut.

Jag rekommenderar varmt kursen till andra.

Läs mer om Värdebaserat ledarskap här.

Styrelsemöte 17-18 Januari

Hej alla UH:are!

Vill till och börja med presentera mig själv, som ny ledamot i UH:s riksstyrelse. Blev invald som suppleant på årsmötet, och då en av ledamöterna valt att avsluta sitt uppdrag, så blev jag tillfrågad och tackade ja! Så, nu är jag tillbaka igen.

Den 17-18 januari var det dags för styrelsemöte igen. Vi hade många, intressanta diskussioner i helgen, vilket var riktigt givande. Jag tänkte beskriva litegrann om vad vi diskuterade om.

Tema Hörselvård är det tema som blev invalt på årsmötet. Vi har nu skapat en handlingsplan som löper under 2015/2016, där vi bland annat ska utreda teckenspråk i audionomutbildningen, och vilka fördelar och nackdelar det skulle skapa om teckenspråk infördes i utbildningen. Som det ser ut nu så är de allra flesta audionomer ej teckenspråkiga, vilket vi tycker är problematiskt då audionomer möter hörselskadade och döva dagligen.

Ansvarsområden i styrelsen hade vi en diskussion om, och syftet är att underlätta styrelsearbetet, och framförallt underlätta för kansliet att hantera all information och alla inbjudningar som UH får. Genom att dela ut ansvarsområden inom styrelsen får vi en tydligare struktur och det blir enklare för kansliet att dela ut inbjudningar och information till personen som har intresse för det inbjudningen eller informationen gäller.

Mejlet från IFHOHYP som kom under söndagen den 18 Januari satte oss i riksstyrelsen i gungning - De ville återuppta det avslutade AGM från november för att genomföra en stadgeändring kring när AGM ska hållas. Dock, bryter IFHOHYP mot deras egna stadgar kring stadgeändringar och hela styrelsen var överens. Så vi har skickat en respons på detta, så IFHOHYP förhoppningsvis rättar sig.

På lördagseftermiddagen gick vi i styrelsen tillsammans och hade en social aktivitet, som bestod av ett underbart, avkopplande bad, mitt i Stockholms centrum. Denna typ av social aktivitet stärker riksstyrelsen och hjälper oss att komma närmare varandra som personer - vilket i sin tur bidrar till att öka tilliten till varandra och respekten för varandras åsikter ökar, vilket också ökar diskussionernas kvalitet! En enad och överens styrelse, är en bra styrelse!

Jag önskar jag hade bilder att delge - hade ni läsare tyckt om att ha bilder från styrelsemötet? Kommentera gärna vad ni tycker!

Jag tackar återigen för förtroendet!

Lovisa

Bedömningen i engelskans hörförståelse är långt ifrån rättvis

I måndags var jag på ett möte med utbildningsdepartementets medarbetare angående nationella prov i gymnasieskolan. Vi diskuterade främst delprovet hörförståelse i engelska. Jag har hört många berättelser från medlemmar om otillgängliga provsituationer för elever som läser integrerat tillsammans med hörande elever. Det verkar snarare vara regel än undantag att göra delen i hörförståelse istället för tvärtom. Elever med hörselnedsättning förväntas alltså göra hörförståelsen med vissa anpassningar eller inga anpassningar alls. Rättigheten att välja bort hörförståelsen verkar inte finnas om du inte går i specialskola. Elever som läser i specialskola undantas automatiskt från hörförståelsen eftersom kunskapen i engelska inte kan testas med hjälp av en cd-spelare som saknar möjlighet till avläsning eller god ljudkvalité.  Hörapparater är bra då de förstärker ljud, men de förstärker alla ljud inklusive bakgrundsbrus från cd-spelaren. Detta i kombination med ovanlig dialekt och snabbt tal gör det extra svårt att hinna uppfatta vad som egentligen sägs, om du dessutom inte har stöd genom avläsning kan det vara helt omöjligt att hänga med. Jag kan lova att det inte är det minsta roligt att sitta och försöka lyssna på något när du bara hör något ord här och där.  Ungefär lika roligt som att bygga ett pussel när hälften av bitarna är borta. Det går liksom inte att skapa sig en helhet utan rätt förutsättningar. 

Enligt lagens mening ska eleven delta i samtliga delar av nationella proven. Om det finns särskilda skäl får eleven, med rektorns medgivande, rätt att inte delta i någon del av nationella proven. Vad särskilda skäl innebär framgår inte i lagtexten men enligt erfarenheter från UH:s medlemmar så verkar det inte omfatta elever med hörselnedsättning i någon större utsträckning. För mig är det självklart att en hörselnedsättning är grund för att undantas pga särskilda skäl gällande hörförståelse delen i engelska och jag tycker detta borde tydliggöras i lagen för att inte lämna utrymme för tolkningar av olika lärare. Det ska vara en rättighet att undantas från att behöva göra hörförståelsen om eleven vill det och lärare ska vara fullt medveten om denna rättighet. 

Jag anser att det är oacceptabelt att elever med hörselnedsättning inte har rätt att undantas från att göra hörförståelsen om de läser integrerat med hörande elever. Delen i hörförståelse testar inte enbart kunskapen i engelska utan testar till stor del förmågan att uppfatta tal genom en en cd-spelare.  Bedömningen kan omöjligt göras likvärdig för en elev med hörselnedsättning som för en elev utan hörselnedsättning. Det går inte att testa kunskap genom att lyssna på en cd-spelare för elever med hörselnedsättning eftersom möjlighet till avläsning och god ljudkvalité är avgörande för att höra vad som sägs. Därför är det inte rimligt att elever med hörselnedsättning förväntas göra hörförståelsen om de inte vill på samma villkor som sina hörande klasskamrater för att de valt att läsa integrerat då de automatiskt hade undantagits hörförståelsen om de valt specialskola. Elever med hörselnedsättning ska ha rätt att undantas från hörförståelsen i nationella prov oavsett skolform.  

Sara

Styrelsemötet i november

Den sista helgen i november, 29/11 - 30/11, så hade vi i UH styrelsemöte. Jag kan börja med att ursäkta sent blogginlägg, det har varit några stressiga veckor. 

Under mötet så diskuterade vi utförligare Tema Hörselvård, vilka mål vi har och hur vi ska gå tillväga i framtiden. Nu fattas det bara en konkretare tidsplan tills nästa styrelsemöte. Vi har även bestämt att temat för ungdomskonferensen 2015 är naturen/friluftsliv. Vi kände att det var det temat som våra medlemmar skulle delta på mest. Det väntas bli jättekul! :)

Det har även blivit bestämt att det ska tillsättas en arbetsgrupp för "renovering" av UH:s hemsida. Vilket vi tror blir uppskattat då många har upplevt sidan som svår-orienterad. Man får i dagsläget problem om man sitter vid t:ex en smartphone, sådana problem ska utredas noggrannare framöver. 

Ja, vi hade även ett födelsedagsbarn med oss under mötet, vår omtyckta Hanna Bergström fyllde 22år! (om jag minns fel så är hon fullt berättigad att rätta mig :) ). Det bjöds på tårta och vi hade det trevligt. :D

Jag tror det var en ganska bra sammanfattning av den helgen, så jag Edvin Lidén önskar er en god jul och ett gott nytt år! Ha det gott!

Hörselveckan dag 7 - Tema Personliga hjälpmedel

Fler tillgängliga fritidsaktiviteter är något vi har diskuterat tidigare under hörselveckan. Som avslutning vill vi lyfta ett område där vi skulle vilja lägga mer krut utan att tumma på vikten av samhällets ansvar att erbjuda tillgängliga fritidsaktiviteter för barn och unga med hörselskada.

Vi vill att vår målgrupp ska ha rätt till individuellt anpassade hörtekniska hjälpmedel som följer individen genom livet. Unga med hörselskada ska kunna ta tillvara på möjligheter de möter i vardagen, hinder ska inte uppstå när du vill delta på föreningsmöten, kunna ta till dig vad som sägs på samlingen innan fotbollsträningen, på ridlektionen eller under släktkalaset. Det ska inte behöva vara en diskussion eller ett smusslande kring om du använder din hörteknik du fått för skolan vid ett släktkalas, din hörteknik ska helt enkelt hjälpa dig i din vardag oavsett aktivitet.

I vissa landsting sägs det vara möjligt att låna hörteknik tillfälligt när det uppstår en situation i vardagen där du kan behöva det, i vilka landsting det gäller och hur en går tillväga är inte tydligt. Landstinget ger dig ofta ett visst stöd i att göra ditt hem tillgängligt eller säkert i form av slinga till TV eller varseblivningssystem för brandlarm eller dörrklocka. Men det är inte bara i hemmet vi ska kunna vara delaktiga. Att och om igen låna och lämna tillbaka och sedan låna igen ser vi som en orimlighet. Det är inte heller självklart att de situationerna när teknik skulle behövas är tydliga i förväg. Vi vill att när hörapparater provas ut ska även kompletterande hörteknik provas ut så att du som ung och hörselskadad kan möta vardagens utmaningar när du vill.

Idag finns en mängd olika regler över vem som förskriver hörtekniska hjälpmedel till en person med hörselskada beroende på vilken situation i livet du står inför. Det är en snårskog att hitta rätt i regelverket vid utbildning på olika nivåer och i arbetslivet, men hörteknik i din vardag har inte ens en tydlig plats i regelverket. Med individuellt anpassad hörteknik som följer dig genom livet blir även utbildning och arbetsliv mer tillgängligt, redan när du inleder din utbildning eller från när du söker arbete har du de hjälpmedel du behöver. Komplexare situationer i utbildning eller på arbetsplatsen kan därefter kompletteras med hörtekniska hjälpmedel enligt de regler som redan finns idag. Vi tror att detta skulle vara en enklare ekvation både för individen och för samhället!

Läs mer:

Sidan 10 i UH:s politiska program

"Att skaffa hörhjälpmedel" hos Hörsellinjen

Hörselveckan dag 6 - Tema Tillgänglighet

Kampen för ett tillgängligt samhälle fritt från diskriminering är ständigt pågående. Vi vinner segrar men möter också gång på gång motgångar. Debatten brinner och fler och fler får upp ögonen för våra frågor, samtidigt som vi kämpar i en ständig uppförsbacke där det alltid finns ännu en person att övertyga, ännu en tröskel att ta sig över.

Frågan om tillgänglighet är stor och betyder olika saker för olika personer beroende på funktionsvariation. För oss i Unga Hörselskadade ligger fokus inte helt oväntat på att göra samhället mer tillgängligt för hörselskadade. Vi tar kampen för att kunna vara delaktig i vardagen, i skolan, i arbetslivet. För oss handlar det bland annat om rätten till hörteknik och hjälpmedel, möjlighet att få tolk (och att aldrig upplevas vara en belastning) och ökade insatser för textning på tv.

I våras kom äntligen en proposition från regeringen där bristande tillgänglighet inkluderas som en diskrimineringsgrund, något som funktionshinderrörelsen kämpat för i flera år. Det var en stor symbolisk seger, samtidigt som det i praktiken var ett tandlöst förslag med många orimliga undantag. Än en gång fick vi känna på hur våra frågor och våra rättigheter prioriteras ner till förmån för någon annans bekvämlighet.

Här på vår blogg kan du läsa mer om olika perspektiv på tillgänglighet. Du kan också läsa mer om vårt arbete i Almedalen där vi under flera år specifikt har jobbat för att lyfta vikten av en tillgänglig politisk debatt för allas rätt att kunna delta i politiken.

Du kan också läsa mer om tillgänglighet hos DHR samt i vårt material om tillgänglig demokrati.

Hörselveckan dag 5 - Tema CI

Allt fler döva och hörselskadade barn och unga opererar ett CI. Många av våra medlemmar är CI-användare och behovet av information växer ständigt. Nyligen publicerade vi därför en stor mängd ny information på uh.se om vad CI är, vem som är kandidat och hur man går tillväga för att få det. Informationen finns på vår hemsida.

Är du CI-användare och skulle vilja dela med dig av tankar och erfarenheter? Eller har du valt bort CI och skulle vilja berätta varför? Hör gärna av dig till oss på kansli@uh.se!

Utdrag från uh.se

Många som opererat CI vittnar om att deras hörsel drastiskt förbättrats. Från att knappt ha hört alls till att kunna delta i vardagen på mycket bättre villkor. Det kan vara allt från att inte ständigt vara beroende av tolk till att kunna lyssna på musik och prata i telefon. Ljudet beskrivs som annorlunda, mer mekaniskt och burkigt, men inte som något som stör.

”Mycket saker är lättare nu. Jag kan klara mig utan teckenspråkstolk, även om jag ibland föredrar att använda dem i alla fall. Men jag har samtidigt fått svårare att acceptera när jag inte hänger med i konversationer. Jag ställer väldigt höga krav på mig själv och när jag misslyckas så blir jag väldigt besviken på mig själv istället.”

- Annica, CI-användare

Hörselveckan dag 4 - Rätten till tvåspråkighet

Rätten till tvåspråkighet är något Unga Hörselskadade slagits för länge tillsammans med andra döv- och hörselorganisationer. Vi tycker att alla barn med hörselskada tidigt ska få möjlighet att utveckla både svenska och svenskt teckenspråk så att de senare i livet själva kan välja vilken typ av kommunikation de vill använda. Vi vet att hörselskador ofta förvärras med åren, vilket gör att behovet av teckenspråk kan komma senare för många. Vi vet också att vardagen och livet inte är bara på ett sätt, utan att det i olika situationer fungerar olika bra att höra.

Att vara tvåspråkig och ha tillgång till både svenska och svenskt teckenspråk ökar chansen för delaktighet i livets alla situationer.

Vill du läsa mer om tvåspråkighet och teckenspråk?

Om teckenspråk och tolkning

Därför tvåspråkighet

Hörselveckan dag 3 - Tema Arbetsliv

Alla människor kan uppleva sig särbehandlade eller diskriminerade av sin arbetsgivare. Ofta tror jag att det handlar om okunskap snarare än illvilja, vi med hörselskada löper tyvärr en stor risk att bli utsatta för diskriminering på grund av vår funktionsnedsättning. Jag tänkte dela med mig av min berättelse om min nuvarande arbetsplats och hur fel det kan gå, men också hur saker kan lösas genom kommunikation.

För tre år sedan började jag arbeta inom en stor svensk myndighet. Jag arbetar som handläggare och möter dagligen personer med funktionsnedsättningar såväl hörande, döva som personer med hörselskada. Redan när jag sökte arbetet var jag öppen med min grava hörselnedsättning och hur det skulle påverka mig i relation till mitt arbete. Min chef såg mina resurser snarare än min funktionsnedsättning och jag fick arbetet. Direkt när anställningen startade kontaktade jag Arbetsförmedlingens dövkonsulent och audionom som besökte min arbetsplats och kartlade vilken anpassning jag var i behov av. Vi kom fram till att jag skulle behöva ett FM-system till mitt cochleaimplantat, bildtelefon för att klara telefonsamtalen, varseblivningshjälpmedel för att veta att telefonen ringer, brandlarmet går eller att någon ringer på dörren. För detta behövde min arbetsgivare inte betala en krona. Dessutom har jag möjlighet att använda tolkstödet för utbildningsinsatser. Detta stöd kan arbetsgivaren få med max 50 000 kr per år för att på så sätt stärka individens möjligheter att få eller behålla ett arbete. Dessutom fick min arbetsgivare 5000 kronor per månad i form av ”Stöd till personligt biträde” vilket innebär att pengarna skall användas vid de tillfällen som det inte är utbildningstolkning och där beställningen faller utanför landstingets regi.

Som anställd inom en statlig myndighet så avgör regeringen hur mycket pengar vi får till våra olika verksamheter. Under mitt senaste år som anställd har budgetramarna för detta stramats år och jag har gång på gång mött attityden från chefen att mina tolkbeställningar kostar pengar som behöver tas från kontorets budget och att detta egentligen skulle kunna användas till annat. En chef uttryckte till mig ”hade jag vetat hur mycket det skulle kosta att anställa dig så hade jag aldrig vågat”. Sådana kommentarer sårar mig otroligt mycket och jag tappade en period gnistan för mitt arbete. Droppen för mig var när det blev bestämt att mitt team i november månad kommer att resa till Göteborg för studiebesök under två dagar. Jag pratade med min chef och upplyste om att vi kommer att bli tvungna att köpa tolkar för denna resa. Svaret jag fick gjorde mig både chockad och ledsen ”du kan väl försöka att boka in dövbesök så att vi minskar dina tolkkostnader. Det är inte nödvändigt att du följer med dina kollegor på besöket”.

För mig handlar en studieresa dels om att göra studiebesök och lära och inspireras av det, men minst lika mycket om att träffa kollegor på ett mer avslappnat sätt, umgås sitta och småprata. Jag som alla andra har behov av den kompetensutvecklingen och att ta del av gruppens gemensamma utveckling. Utöver frustrationen i att jag skulle nekas det funderade jag mycket över vad ”dövbesök” i chefens ögon innebar?!

Irriterad tog jag kontakt med mitt fackombud, en kvinna som är van att arbeta med döva och personer med hörselskada, som jag känner stort förtroende för. Facket tog saken på största allvar och det blev ett möte med högsta chefen på kontoret där jag arbetar. Vi hade ett långt samtal om chefernas behandling, att jag känner mig som en belastning för hela kontorets budget och att jag kände mig utpekad, utsatt och diskriminerad. Mötet resulterade i ursäkter från cheferna, att jag kommer att få tolk hela Göteborgsresan och kan därmed följa med mitt team på vårt studiebesök. Dessutom har jag fått fria händer att framöver boka tolk vid alla de möten där jag känner att jag har behov av det. Det är ju precis så som vi vill att det skall funka i arbetslivet för oss emd hörselskada, att vi skall få det stöd vi behöver. Men när detta inte ens kan skötas rätt på en myndighet undrar jag hur det ser ut på andra arbetsplatser som är mindre, har mindre krav på sig och där kompetensen saknas.

Nu har jag fått tillbaka gnistan i mitt arbete, jag har ett välanpassat kontor rent tekniskt, men också socialt genom vetskapen om att jag kan beställa tolk vid behov. Det har blivit bättre för mig, men jag vet att många andra möter samma fördomar och samma diskriminering på sin arbetsplats. Detta är tyvärr bara ett av många exempel på hur det blir fel när för mycket ansvar och ekonomisk belastning för tillgänglighet ligger på arbetsgivaren. Det enda rimliga är att samhället tar det ekonomiska ansvaret, en anställd ska aldrig någonsin få höra att tillgängligheten är för dyr. En anställd ska aldrig nekas delta på ett möte, en utbildning, en resa eller en gruppaktivitet för att arbetsgivaren anser att tolk är för dyrt.

/Heléne Larsson, styrelseledamot för Unga Hörselskadade

Läs mer om Unga Hörselskadades åsikter om arbetslivsfrågor

Hörselveckan dag 2 - Tema Fritid

Möjlighet till en aktiv fritid är viktigt för alla barn och unga, oavsett funktionsförmåga. Vi vill se en större mångfald i tillgängliga fritidsaktiviteter för barn och unga med hörselskada.

Organisationer stänger allt för ofta ute människor som skulle vilja vara medlemmar. Även organisationer som inte är funkisorganisationer måste ha möjlighet att anpassa sin verksamhet till personer med funktionsnedsättning. När en person med hörselskada ska delta i ett möte kan organisationen tvingas betala mer än tio tusen kronor för att hyra, transportera och installera exempelvis en hörselslinga. Det borde vara självklart att ungdomsorganisationer ska kunna få stöd till tillgänglighetsanpassning.

Delaktighet handlar också om att kunna få vara aktiv i en organisation, något som bidrar till demokratisk skolning och skapar engagemang. Ett engagemang som hjälper till att utveckla samhället genom att unga får och ger andra kunskap samt att de lär sig påverka och forma sin egen situation. Sveriges regering och riksdag måste kunna säkerställa att personer med funktionsnedsättning har möjlighet att organisera, utveckla och delta i ungdomsorganisationer på samma villkor som andra. Detta görs genom att uppmuntra och främja deltagande, samt genom att hjälpa till att skapa långsiktiga och hållbara organisationer med verksamhet på alla nivåer.

Detta är ungefär vad som står i Unga Hörselskadades politiska program under rubriken Fritid. Har du en erfarenhet av att stängas ute från en fritidsaktivitet, eller ett exempel på en bra lösning, eller något annat du skulle vilja berätta om? Dela gärna med dig till oss i en kommentar eller i ett mejl till kanlis@uh.se.

Lästips: Tema Träning i senaste numret av Rabalder.

Hörselveckan dag 1 - Tema Skola

Idag börjar hörselveckan, en vecka på initiativ av HRF där hörselfrågorna står i fokus. Under veckan som kommer tänker vi i Unga Hörselskadade lyfta sju olika ämnen som är viktiga för oss, idag vill vi lyfta skolfrågan.

Rätten till likvärdig utbildning är en av Unga Hörselskadades absolut viktigaste frågor. Det finns tydlig statistik som visar att barn och unga med hörselskada får sämre resultat i skolan och inte söker sig vidare till högre studier i samma utsträckning som andra. Att det är så är ett resultat av ett system och en skola som inte ger barn och unga med hörselskada tillräckligt utrymme och stöd.

Det är samhället och skolans ansvar att alla elever klarar skolan och når sin fulla potential. Den absolut största delen av barn och unga med hörselskada går idag integrerat i den kommunala skolan. Det finns fördelar med det, men det skapar också en utsatt situation där aktiva åtgärder och genomtänkt stöd krävs för att säkra en bra skolgång. En ekvation som blir svår när okunskapen är hög hos kommunen och skolhuvudmännen. Att det saknas kunskap hos ansvariga och att resurserna är knappa resulterar gång på gång i att elever faller mellan stolarna. De får inte det stöd de behöver och har rätt till och deras utveckling blir lidande på grund av det. Många gånger sänks dessutom ambitionerna för vår grupp och därmed utmanas inte heller eleverna att nå sin fulla potential.

Vi kräver en skola som anpassar sig efter elevens villkor. Några av våra viktigaste krav för en likvärdig utbildning är:

• mindre storlek på klasser
• rätt till hjälpmedel i skolan på såväl lektionerna som på raster
• införande av funktionshinderkunskap i lärarutbildningen.
• 
  

Mindre klasser är en förutsättning för bättre ljudmiljö. Mindre klasser skapar också möjlighet till möblering av klassrummet där alla elever ser varandra, något som underlättar avläsning. Hjälpmedel i form av hörslinga och mikrofoner ger ytterligare förutsättningar för eleven att höra vad som sägs och hänga med i undervisning och diskussioner. Funktionshinderkunskap är en åtgärd som skulle ge lärare ökad kunskap om hörselskadades förutsättningar och bättre verktyg att anpassa undervisning, övningar och uppgifter.

Läs mer om skola för barn och unga med hörselskada

Läs avsnittet ”Skola och utbildning” på uh.se

Läs om Annas kamp mot diskriminering på högskolan

Läs debattartikeln ”Hörselskadade studenter diskrimineras”

Läs artikel om Rätten till likvärdig utbildning i Rabalder

Läs om HRF:s förslag för en bättre skola på hrf.se

Läs remissvar till utredningen om Likvärdig utbildning

Läs ställningstagande om slutbetänkandet om Likvärdig skola

Höstens första styrelsemöte avklarat!

I  helgen var det styrelsemöte fyllt av olika diskussioner. Vi diskuterade bland annat organisationens tema 2015-2016 som är Hörselvård.  Hörselvård är allt från hörseltest och hörapparater till hörselpedagoger och teckenspråkskurser. Vi vill dels sprida kunskap hos medlemmarna hur svensk hörselvård fungerar och dels påverka hörselvården till det bättre.  Vi diskuterade även kommunikation, verksamhetsplan och samarbete med andra organisationer. Vi tog beslut om om skicka två ombud till årsmötet för den internationella  paraplyorganisationen IFHOHYP, International federation of hard of hearing young people, i Frankrike samt till årsmötet för den svenska paraplyorgainsatioen För Sveriges ungdomsorganisationer, LSU,  i november.

Vi hade dessutom finbesök av fyra från Örebros lokalavdelning. Vi diskuterade gemensamt den projektansökan som håller på att skrivas. Vi vill starta ett treårigt projekt som ska arbeta med uppsökande arbete och att främst försöka nå alla som går i skolan integrerat för att kunna erbjuda en mötesplats på hörselskadades villkor i form av UH på lokal nivå. Inom en månad ska ansökan skickas in och sedan håller vi tummarna för att ansökan blir beviljad.

När styrelsemötet var slut var det möte med Nepalgruppen för min del. i sällskap av regn, blixt och dunder utanför fönstret började vi planera för hur vi ska arbeta med utvecklingssamarbetet som förhoppningsvis startar 2015 och vi har massor av idéer som vi kommer att dela med oss av under hösten.

Det känns  som att det är mycket på gång i UH just nu och det känns sjukt pepp!

/Sara