Likvärdig Utbildning

För några veckor sedan medverkade jag i en informationsfilm om min grundskoletid utifrån att jag har en hörselnedsättning och har gått integrerat i vanlig skola med hörande elever. Syftet med filmen är att ge kunskap till blivande lärare och rektorer om vad en funktionsnedsättning innebär och hur dem ska bemöta elever med funktionsnedsättningar på bästa sätt.

Jag började skolan i mitten av 90-talet och mitt i friskoleboomen. Mina föräldrar hade varit snälla och ställt mig i kö när jag var 4 år till stadens första friskola som hade öppnat ett år innan jag skulle börja skolan. Jag kom in, men när de fick veta att jag behövde en liten klass och en hörselslinga sa dem Nej. Jag gick istället min grundskoletid i en kommunal skola där en hörselslinga installerades som läraren hade runt halsen. Det fanns en extra mikrofon som var tänkt att skickas runt i klassrummet, men den skickade sällan runt.  Vi var 16 elever och bänkarna var placerade i ett U-format för min skull, för att jag lättare skulle kunna avläsa klasskamraternas läppar.  Jag hatade mina hörapparater när jag var liten, och jag använde dem väldigt sällan. Jag missade nog mycket även om U-form möbleringen säkert hjälpte mig mycket genom att jag kunde avläsa klasskamraterna. Under mellanstadie tiden slogs tre klasser ihop till två och min klass bestod då av mer än 25 elever och det var inte längre möjligt att ha U-format i klassrummet och jag hade inte stöd av läppavläsningen för att hänga med vad mina klasskamrater sa.  Jag hatade fortfarande mina hörapparater och ville inte använda dem då jag fick huvudvärk av att ha dem. Till stor del berodde de på att volymen i klassrummen var tokhög, för idag saknas det riktlinjer för hur arbetet med ljudmiljö ska bedrivas i skolan.  Hörapparater förstärker alla ljud, även ljud jag inte vill höra, som bakgrundsljud. Därför är det jätteviktigt att inte bara ha hörselslinga utan också små klasser för att begränsa ljudvolymen i klassrummet.

När jag skulle börja gymnasiet valde jag att flytta till Örebro för att gå på Riksgymnasiet för hörselskadade, RGH, som kan erbjuda en anpassad skolgång med hörselslingor, små klasser, bra ljudmiljö, medvetenhet hos lärare och inte minst klasskamrater som vet vad en hörselnedsättning innebär.   För mig var det skönt att komma till en anpassad miljö, känna mig delaktig på mina villkor och träffa andra som också sa VA? lite då och då. Jag slutade skämmas för min hörselnedsättning, började acceptera att jag inte hörde lika bra som många andra och lärde mig hantera jobbiga situationer när jag inte hör. En hörselslinga är väldigt viktig för att elever med hörselnedsättningar ska kunna vara delaktiga, men det är också viktigt att anpassa i form av små klasser och en bra ljudmiljö för att eleverna ska vara delaktiga på lika villkor. Idag kan oftast en hörselslinga erbjudas till elever som går integrerat, dock erbjuds sällan en bra ljudmiljö och en liten klass då det saknas resurser.

Det finns en statlig utredning som heter Likvärdig utbildning(SOU 2012:24) som föreslår att RGH ska tas bort och ersättas med RGT, Riksgymnasiet för teckenspråkiga. Utredningen vill att all undervisning ska vara på teckenspråk, vilket kommer exkludera alla med hörselnedsättning som inte kan teckenspråk att få en anpassad skolmiljö under gymnasietiden. Utredningen vill istället att ansvaret ska ligga på kommunerna att erbjuda en anpassad miljö i form av hörselteknisk utrustning för elever med hörselnedsättningar som inte kan teckenspråk.

UH har skrivit ett remiss svar till utredningen där vi kritiserar förslaget då vi tycker att alla ska ha rätt till en likvärdig utbildning oavsett kunskaper i teckenspråk.  Enligt utredningen är det fyra av fem vid RGH som gått integrerat, hur många av dessa som kan teckenspråk flytande saknas det statistik på, dock är det troligen en minoritet då de allra flesta barn med hörselnedsättningar lär sig teckenspråk genom att gå i en specialskola. Idag finns det ingen självklar möjlighet för elever med hörselnedsättningar att lära sig teckenspråk, det finns enbart en lag vid namn TUFF, teckenspråksutbildning för föräldrar, som ger föräldrar och syskon rätt att kostnadsfritt lära sig teckenspråk genom att åka på kurs.

Det är alltså många ungdomar med hörselnedsättningar som kommer bli nekade en anpassad utbildning då de saknar kunskaper i teckenspråk. Många kommer att behöva ställa krav på att mikrofonen används av lärare som klasskamrater, behöva gå i för stora klasser och behöva gå hem med huvudvärk pga för mycket bakgrundsljud som hörapparateren fångar upp vare sig du vill eller inte. Det är inte rimligt att dessa elever inte kommer kunna ha någon möjlighet att välja en anpassad skolgång där de kan vara delaktiga på lika villkor. Det är inte rimligt att lägga ansvaret på enskilda kommuner att anpassa skolgången, anpassningarna kommer variera kraftigt mellan olika kommuner och det blir inte en likvärdig utbildning. Det är inte rimligt att införa ett teckenspråkigt gymnasium i ett land där ungdomar med hörselnedsättningar inte har någon rättighet att lära sig teckenspråk utan enbart dess föräldrar och syskon. Det hoppas jag att regeringen också inser och skriver en proposition som innebär att RGT inte blir verklighet.

Sara Bryntse

Från polis till bullar eller en ordförandes torsdag

Nu först när det är helg har jag tid att blogga lite. Har varit full fart de senaste två dagarna.

Torsdag morgon började med något som heter torsdagsaktionen. Det är en aktion som varje torsdag morgon mellan 8 och 9 står utanför Rosenbad och påtalar hur många dagar sen det är remisstiden för "Bortom fagert tal" gick ut.Detta står att läsa om aktionen på DHR:s hemsida.

"19 november 2010 gick remisstiden ut för förslaget i promemorian Bortom fagert tal (Ds 2010:20), att bristande tillgänglighet ska klassas som diskriminering. Något lagförslag finns ännu inte. 

Nu är det dags att gå från ord till handling, promemorians titel Bortom fagert tal talar sitt tydliga språk! Tillgänglighet är en fråga om demokrati och en naturlig följd av konstaterandet att alla människor är lika mycket värda."

För mig var det andra gånger jag var med och det blev en mycket spännande morgon tyckte jag ändå. När vi hade stått där i ca en kvart dök det upp en man som var dialogpolis. Någon hade alltså ringt polisen och uppgett att det var ett problem att funkisarna står där ute varje torsdag morgon. Samtidigt som den mycket trevliga polisen frågade hur det brukar gå till och om ansvarsfördelningen för aktionen och så vidare stod 3-4 personer innanför ett fönster och blängde surt på oss. Intressant att de inte kom ut och delade med sig av sina åsikter om aktionen. Ska bli intressant att se hur Rosenbad går vidare med detta. Tänker dock att det är bra att det händer något även om det inte är polisen vi vill ha en dialog med utan med de berörda ministrarna.

Här är en bild på mig, Jan Peter som är ordförande för Hörselskadades Riksförbund och Ragnar som är ordförande för Sveriges Dövas Riksförbund.

Dagen fortsatte sedan med ett möte med projektledarna för projektet "En Stärkt Röst" som Unga Hörselskadade är med i tillsammans med ett gäng andra ungdomsfunkisorganisationer. Vi i Unga Hörselskadade missade tyvärr förra styrgruppsmötet så därför fick vi en uppdatering på ett eget litet möte istället så att vi ska veta vad som händer.

Efter det mötet var det dags att ta sig till vårat kansli och på vägen köpte jag bullar, det var ju ändå kanelbullens dag! Fick en trevlig fikastund med de som jobbar på Unga Hörselskadade innan de alla satte igång med sitt.

Dagens sista föreningsmöte var ett möte med Jan Peter Strömgren som då alltså är ordförande i Hörselskadades Riksförbund vilket skulle kunna sägas vara vårt moderförbund även om vi är två fristående organisationer.

Vi hade ett trevligt möte där vi pratade om vilken typ av relation våra organisationer ska ha till varandra och hur vi vill lägga upp ett framtida samarbete. I och med att våra medlemsgrupper överlappar varandra så har vi många gemensamma frågor som vi driver och det är viktigt att vi samordnar oss för att få största möjliga genomslag.

Alla dessa möten klarades av mellan 8 och 14, det är full fart på ordförandeskapet i Unga Hörselskadade!

Ny Hemsida!

Hej på er alla!

Idag har vår nya hemsida lanserats efter många om och men.

Vi på UH hoppas att ni tycker om den nya hemsidan och att den kommer vara lättillgänglig.

Är det något som ni upplever inte fungerar eller som kan förbättras så tveka inte att höra av er. Alla förslag är välkomna!

Kika gärna in på www.uh.se

Sen så vill jag passa på att säga att våra nya visitkort har kommit riktigt fräcka!

Ir vad tycker ni?

Ha en riktig härlig Ons kväll! :)
// Kawsar

Ungdomskonferens

Missa inte Unga Hörselskadades Ungdomskonferens som kommer att genomföras den 16 till 18 november!

Vi kommer att vara på Drottningholm i Stockholm, närmare bestämt Kärsögården som ligger vackert vid Mälaren. Ungdomskonferensen är Unga Hörselskadades största medlemshelg och ett utmärkt tillfälle för dig som ännu inte varit på någon av våra träffar att komma i kontakt med Unga Hörselskadade. Årets tema är Sex och Samlevnad. Under helgen kommer vi bland annat att gästas av RFSL Ungdom och Olle Waller (från Fråga Olle) samt få en demonstration av sexleksaker. På plats kommer det att finnas tre ledare från Unga Hörselskadade. Ledarna finns där för att göra en så bra konferens som möjligt för dig, de ser till att helgen fylls med roliga upptåg och att den som är ny kommer in i gruppen på ett bra sätt. För den som ordnar sovplats och resa på egen hand (om du exempelvis bor i Stockholm) är det möjligt att få en lägre deltagaravgift.

Datum: 16 till 18 november
Plats: Kärsögården, Drottningholm Stockholm
Ålder: 13 +
Kostnad: 750 kr. Ordnar du resa och övernattning på egen hand betalar du endast 400 kr. Meddela i samband med anmälan om du själv ordnar resa och boende.
Krav för deltagande: Medlemskap år 2012
Anmälan: Använd anmälningsformuläret på hemsidan, www.uh.se
Frågor: Kontakta Sabina på sabina.hedstrom@uh.se eller 08-4575574

Extra årsmöte SHIA

Unga Hörselskadade har blivit inbjudna att skicka en observatör till SHIA:s extrainsatta årsmöte den 3 oktober klockan 16.30. SHIA kommer att ändra namn och det är därför det extra årsmötet kommer att hållas. Mötet kommer att genomföras i HSO:s lokaler i Stockholm. Är du intresserad av att delta? Mejla: sabina.hedstrom@uh.se

/Sabina, organisationssamordnare

Kräftskiva i Örebro

Hej!

Vi i UH i Örebro län har haft kräftskiva! Vi var 18 personer som tillsammans njöt av de röda små djuren. Gamla och nya deltagare, från hela landet!

Efter en lång stunds skalande och ätande och pratande blev det lekar. Tre lag och massvis med olika tävlingar.

Under tiden blev det också lite kaffe och kaka.

Vi började vid sexsnåret och höll på till tolvslaget!

Bjuder på lite bilder från kvällen.

Vid tangenterna Therese T

Möte med SHIA:s nepalesiska landsamordnare

Igår träffade UH:s vice ordförande Kawsar och jag (Sabina, organisationssamordnare) SHIA:s landsamordnare Shiva och Sujana från Nepal. SHIA har projekt i Nepal för neurologiskt funktionsnedsatta, blödarsjuka, blinda och döva. Arbetet genom SHIA fungerar som så att en svensk organisation driver ett projekt med en inhemsk partner i Nepal. Även om de olika grupperna arbetar med sina egna projekt betonade Shiva och Sujana vikten av att det arbetas från flera håll för en gemensam utveckling.

Arbetet mot personer med hörselskada är något som landsamordnarna i Nepal har efterlyst. Då hörselteknisk utrustning ofta är ett avgörande signum när vi talar om en person med hörselskada definieras personer med hörselskada i ett land där det inte finns tillgång till hörhjälpmedel ofta antingen som döva eller hörande.

Jag frågade hur dövorganisationernas arbete i Nepal ser ut idag. Det primära arbetet handlade om utbildning i nepalesiskt teckenspråk samt utökningen av medlemmar i nätverket för döva genom grundandet av lokalföreningar. Vidare gavs stöd till arbetet med att få det nepalesiska teckenspråket erkänt som ett minoritetsspråk, sammanställningen av ett teckenspråkslexikon (för närvarande finns där 5000 tecken), utbildning samt möjligheten för döva att ta körkort.
Shiva och Sujana kommer nu att gå vidare med att söka efter lämpliga samarbetspartners åt oss i Nepal. För att bedöma vilken omfattning som är rimlig för projektet behöver Shiva och Sujana veta hur mycket vi har möjlighet att budgetera för egeninsatsen. Lämnar vi in en ansökan till SHIA om att få dra igång ett projekt i Nepal står SHIA för 87% av kostnaderna för projektet medan UH behöver finansiera 13% av totalkostnaden på annat sätt. Innan vi kommer så långt att vi kan lämna in en ansökan till SHIA behöver vi genomföra en kontaktresa och en förstudie.

När Shiva och Sujana lämnade UH:s kansli överräckte de en present från Nepal.

/Sabina, organisationssamordnare

Jag ser vad mitt barn säger

Jag fick ett tippa om en video på temat barn med hörselnedsättning och tvåspråkighet. Anna

Välja den hörande vägen

I veckan var jag på Rosenlunds sjukhus och hade ett samtal med föräldrar till barn med olika typer av hörselnedsättningar. Det är alltid intresant att höra hur föräldrar funderar kring deras barns framtid och liv. Den här gången var det små barn där ingen hade börjat skolan ännu

Det är några saker som jag skulle vilka nämna här som vi pratade om.

En sak som dök upp var viljan "att välja den hörande vägen". Detta gjorde mig alldeles förskräckt, det är att ignorera hur barnen fungerar. Att välja dem hörande vägen innebar för flera av föräldrarna att välja bort teckenspråk, att välja bort alla tekniska lösningar förutom hörapparater.

Detta är förödande för barnen, att välja "den hörande vägen" blir i förlängningen ett sätt att tvinga barnen att kämpa sig fram genom livet på många områden där de skulle kunna ha det mycket lättare.

Det finns framförallt två områden jag vill lyfta, tekniska hjälpmedel och teckenspråk.

Tekniska hjälpmedel:

Det framkom en oro för att barnen skulle kända sig utpekade vid användandet av andra tekniska hjälpmedel än och att det skulle vara ett skäl för att inte använda dem. Jag tror att det är farligt att sträva efter att barnen ska framstå som hörande (som alla andra).  I den strävan försvinner barnens bästa.

Jag upplever att det bästa för barnen är att kunna delta på samma villkor som alla och det kan vi inte utan hjälpmedel. Vi har en hörselnedsättning och den kommer inte att försvinna, men vår tillvaro kan underlättas av tekniska hjälpmedel. Det är bättre att sticka ut och vara delaktig än att vara "normal" och inte hänga med på vad som sägs. Då kommer du definitivt att hamna utanför och sticka ut.

Vad jag förstod det som var det flera barn som hade hörapparater utan möjlighet till att använda hörselslinga. Detta är otroligt begränsande och jag kan inte förstå hur någin kan skriva ut hörapparater utan hörselslinga till barn som snart ska börja skolan. Att ha hörapparater fungerar inte som glasögon, du är fortfarande hörselskadad och behöver kompletterande hjälpmedel. Ge sina barn möjligheten till full delaktighet.

Teckenspråk:

En diskussion som har funnits länge är ifall barn med olika typer av hörselskador ska använda teckenspråk eller inte.

Låt mig börja i dem här änden, att kunna fler språk är aldrig dåligt. Det finns ingen motsättning mellan att kunna svenska och att kunna teckenspråk.

Det finns en fördom att om hörselskadade barn lär sig teckenspråk så kommer de att sluta prata. Det finns vad jag vet inga som helst belägg för att någon slutar med ett språk bara för att de lär sig ett nytt språk.

För mig har teckenspråket inte varit nödvändigt förrän jag började studera på högskolan. Hade jag kunnat teckenspråk från början hade startsträckan till fungerande studier varit bra mycket kortare och mycket mindre ångestfylld.

Skulle det vara så att ditt barn väljer teckenspråk som första språk är det inget fel med det. Teckenspråket är ett fullgott språk! Väljer ditt barn att teckna är det troligen för att hen känner sig mycket mer bekväm med detta, vem vill tvinga en person att använda ett språk hen inte känn ger sig bekväm med?

Slutligen

Jag kan förestå att ni hörande allra helst skulle ha få ett hörande barn, men göm dem tanken. Låt era barn vara sig själva, försök inte att göra dem till något annat än vad de är. Låt finns barn få ta sin egen väg, tvinga inte in dem på "den hörande vägen".

//Anna

Turkiet

Just nu representerar jag LSU:s styrelse på en workshop i Istanbul. Deltagande på workshopen är personer från svenska och turkiska ungdomsorganisationer som diskuterar frågor kopplat till diskriminering. Det arbetssätt som kommer vara i fokus är att skapa sin egna media, framöver kommer vi att prata om hur media är diskriminerande och normativ samt hur man kan skapa egen som inte är det.

Vi anlände fredag kväll och på lördag morgon vaknade jag till den här utsikten:

Första dagen ägnades åt att lära känna alla deltagare och få veta om allas hemorganisationer, vilket var jätte intresant. Folk jobbar med allt från mänskliga rättigheter, rasism, entreprenörskap till internationella ungdomsutbyten bara för att nämna några få olika saker. Vi pratade om vad vi hade för bagage med oss till workshopen, inte fysiska saker utan förväntningar, vilka kunskaper vi har med oss i bagaget, vilka farhågor vi har inför de här dagarna och vad vi önskar att ta med oss hem.

Ordförandegruppsmöte

Några gånger per år har ett stort gäng hörselorganisationer ett gemensamt möte där alla ordföranden samlas för att diskutera våra gemensamma frågor. Den här gången var det UH, SDUF (Sveriges dövas ungdomsförbund), DBU (Dövblind ungdom), SDR (Sveriges dövas riksförbund), VIS (Vuxendöva i Sverige), DHB (Döva, hörselskadade och språkstörda barn med familjer), HRF, (Hörselskadades riksförbund).

Jag hann inte vara med på hela mötet men under tiden jag var där pratade vi om tolkutredningen som vi inte riktigt vet vad som händer med just nu. Det har står stilla med utredningen ganska länge nu. Vi pratade om artur skapa en arbetsgrupp som kan jobba med frågan då det är enormt viktigt för oss alla vad som händer med tolkningen i Sverige. Vi är alla beroende av tillgången till tolk.

Vidare pratade vi om den utredning som gjorts om gymnasieskolan som troligen kommer att påverka RGH/RGD, förslaget som ligger i utredningen är att skapa ett RGT där vi är otroliga för att att vår målgrupp i stora delar exkluderas. En tolkning som kan göras av utredningen är att du måste vara teckenspråkig när du börjar vilket skulle slå enormt håret mot de som senare i livet upptäcker ett behov av teckenspråk. Det är väldigt otydligt vad som händer med det tekniska stödet om RGT skapas, dvs hörselslingor och liknande.

När jag hade gått vet jag att det även var diskussioner om Almedalen där alla organisationer fanns representerade på olika sätt.

//Anna

Styrelsemöte med Unga Hörselskadade 7-9 september

Första helgen i september var det dags för Unga Hörselskadades första styrelsemöte efter sommaren. Fredag kväll började vi med middag och socialt umgänge, även om kvällens stora samtalsämne blev hur vi skulle komma in på kansliet dagen efter då det  uppstod vissa problem med ytterdörren.

På lördag morgon var vi spända att se om vi skulle komma in (och om Kawsar skulle orka kliva upp tidigt för att gymma). In kom vi och kunde sätta igång med mötet!

Vi hade en hel del stora saker att diskutera, exempelvis ska vi försöka sparka igång ett utvecklingsprojekt med någon liknande organisation i Nepal. Ett framtida projekt som ni kommer att få höra mer om senare (hoppas att ni blir nyfikna nu!). Vi ska i enlighet med årets tema producera ett informationsmaterial gällande arbetsmarknaden för unga personer med hörselnedsättning. På kvällen var det dags för middag och bowling!

Har du några frågor till styrelsen eller mig? Skriv en kommentar nedan!
//Anna

Tack

Unga Hörselskadade hade för två veckor sedan sitt första styrelsemöte efter Almedalen. Vi utvärderade årets resa och kan kontatera att vi är mycket nöjda med vårt arbete och vi kan se att arrangörerna mer och mer fått upp ögonen för tillgängligheten för personer med hörselskada. Unga Hörselskadade vill rikta ett stort tack till Hörselskadades Riksförbund (HRF) som finansierade vår resa, ert ekonomiska stöd var mycket värt för oss.

Tack

Styrelsen genom Heléne Larsson

SHIA

UH kommer att ansöka om medlemskap i SHIA. Läs om SHIA på: www.shia.se Vi kommer i samband med detta att undersöka möjligheterna att ha ett utvecklingssamarbete med en organisation i Nepal som arbetar för barn och unga med hörselskada. SHIA:s nepalesiska landsamordnare är just nu på besök i Sverige. Kawsar Ahmed (vice ordförande) och Sabina Hedström (organisationssamordnare) ska träffa landsamordnarna kommande vecka. Om du vill veta mer eller är intresserad av att själv vara med i undersökningsarbetet är du välkommen att höra av dig till Sabina på: sabina.hedstrom@uh.se


/Sabina Hedström, organisationssamordnare

Vill du vara med och organisera en internationell träff?

UH är med i den internationella paraplyorganisationen IFHOHYP. Du kan läsa om vad IFHOHYP gör och vilka länder som är med på www.ifhohyp.org Under 2013 kommer UH att organisera IFHOHYP:s AGM (årsmöte). Träffen pågår i fem dagar (ankomst- och avfärdsdagen inräknade). Själva årsmötet tar endast en dag och utöver detta kommer dagarna att fyllas med seminarier, roliga aktiviteter, och en kulturkväll. Vi kommer att genomföra träffen under våren/försommaren på en gård utanför Stockholm och vi räknar med c:a 30 utländska deltagare.

Nu söker vi medlemmar som är intresserade av att vara med och organisera träffen!

En arbetsgrupp som jobbar med AGM 2013 kommer att bildas och ett par personer sätts på varje uppdrag (ex. hitta lokaler, söka sponsorer, sammanställa den information som går ut till IFHOHYP, organisera seminarier eller aktiviteter under träffen osv.). Organisationssamordnaren på kansliet finns med som stöd och sköter den administrativa biten av arbetet. Vi kommer att sträva efter att så mycket som möjligt av förarbetet sker på distans, men alla som har varit med och jobbat är självklart välkomna att delta under träffen!

Vill du vara med i arbetsgruppen som organiserar AGM 2013? Sammanställ ett brev där du berättar lite om vem du är samt varför du är intresserad av att sitta med i arbetsgruppen. Du kan mejla detta till: sabina.hedstrom@uh.se Senast den 1 oktober vill vi ha in din ansökan.

Resultat från Almedalen

Nu är vi tillbaka på fastlandet efter en härlig vecka på Gotland och Almedalen. Unga Hörselskadades arbete under årets Almedalsveckan har varit inriktat på att kontrollera tillgängligheten vid seminarium, kolla om det finns hörselslinga och tolk (teckenspråk, skrivtolk och dövblindtolk) samt undersöka hur arrangörerna hanterar tekniken samt deras attityd.

I år besöktes 52 seminarium varav 24 hade hörselslinga. Av de 52 besökta seminarierna hade endast tolv stycken teckenspråkstolk och endast ett med skrivtolk. Det seminariet som hade skrivtolk var det dessutom ABF, Sveriges Dövas Riksförbund, Sveriges Dövas Ungdomsförbund, Riksförbundet för döva, hörselskadade och språkstörda barn, Förbundet Sveriges Dövblinda, Dövblind Ungdom, Vuxendöva i Sverige som arrangerade. Kanske inte helt förvånande att det var just deras seminarium som var mest tillgängligt för personer med hörselnedsättning eller dövhet?! Unga Hörselskadade har gjort en sammanställning av slingpatrullen som vi publicerar här på bloggen, vi har även valt att kommentera vissa seminarium mer specifikt, tyvärr finns det i detta tillsynes korta inlägg inte möjlighet för några djupare kommentarer om varje seminarium eller varje arrangör.  

Majoriteten av seminarierna hade skrivit ut i programtidningen att de skulle ha slinga/tolk, men även några stycken hade missat detta. Detta var något som vi tog upp med arrangörerna efter, att personer med hörselnedsättning kan undvika att gå på just det seminariet med rädslan av att inte höra det som säga. Bland annat SACO hade slinga men det stod inte angivit i programtidningen att de skulle ha det. Institutet för Framtidsstudier, Temagruppen Integration i Arbetslivet (TIA) och Europeiska Socialfonden hade såväl slinga som tolk på plats men i programtidningen stod det endast angivet att de hade slinga. De båda arrangörerna lovade dock att försöka bättra sig till nästa år och skriva in i programtidningen om det finns slinga och tolk på plats. Trots misstaget från TIA vill vi ändå berömma dem då de fixat med både hörselslinga av god kvalitet samt teckenspråkstolk, det kallar vi tillgänglighet. Inte ett enda av de seminarierna vi besökt hade ordnat med dövblindtolkar, utan detta är uppenbarligen något som arrangörerna anser att varje person med dövblindhet själva skall ordna med.

Vi vill detta år ge beröm till Institutet för Framtidsstudier, Temagruppen Integration i Arbetslivet (TIA) och Europeiska Socialfonden, Hjälpmedelsinstitutet (HI), Öresundshuset, Sverigens ungdomsorganisationer (LSU), Föräldrakraft, Ernst&Young, Sveriges kommuner och landsting (SKL), Bräcke diakon och föreningen Furuboda vars tillställningar vi besökt hade både slingor samt tolk på plats. På ett av seminarierna ordnat av Föräldrakraft kom dock slingan först igång efter påpekande från vår sida att de skulle starta den.

Vi uppmärkasammade också att av de 24 seminarier som hade hörselslingor så var det flera stycken som hade dålig akustik. Slingorna sprakade, det var överhörning från lokaler intill och så vidare. För att nämna några så hade SKL problem med överhörning på deras slinga, vi hörde mer av vad som sades på seminariet intill än det som sades i den lokal där vi befann oss. Samma problem gällde det seminarium som ordnades av döv- och hörselskadeorganisationerna där det var överhörning från annan lokal. Även Södertörns högskola hade problem med överhörning. Synd att det skall vara på så sätt, tyder på att organisationerna förvisso tagit till sig att de skall fixa hörselslinga, men de har uppenbarligen inte låtit någon person med hörapparat/CI testa så att slingan verkligen fungerar.

Vi vill också passa på att berömma några slingor som vi ansåg fungerade extra bra, dessa var LO, som även tidigare år haft en väl fungerande slinga vilket gör att vi gärna besöker deras tillställningar då vi vet att vi kan hänga med i det som sägs. Även Socialdemokraternas och Institutet för Framtidsstudier, Temagruppen Integration i Arbetslivet (TIA) och Europeiska Socialfonden slinga var av god kvalitet så det var lätt att höra det som sades.

Humana ordnade ett seminarium med rubriken ”Har kommunernas arbete för tillgänglighet upphört?”. Ett intressant seminarium på många sätt, men de saknade dock slinga. Nästan lite ironiskt att ordna ett seminarium om tillgänglighet, men att sedan inte vara tillgängliga själva. Det som vi anser vara värst av allt när det gäller dem var att de anser att hörselslinga inte riktigt ligger på deras bord, då de har sitt fokus främst på fysiska nedsättningar så som rullstolsburna. I mina ögon låter detta absurt, det finns personer som både sitter i rullstol och har en hörselnedsättning, vi hoppas på att se förbättring nästa år gällande Humanas sätt att bemöta oss.

Flera seminarier som inte hade slinga nu i år lovade att fixa det till nästa år, detta gällde bland annat Makthavarna, Falun-Borlängeregionen, Finnsam och Statliga tjänstemän (ST). Vi vill berömma dem för detta och vi kommer att komma tillbaka nästa år för att följa upp om förbättring skett, var så säkra.

För min del var det min femte Almedalsvecka, har varit där varje år från 2008 fram till idag. Jag kan se att attityden till slinga och tolk har förbättrats. Många arrangörer vet idag vad hörselslinga och tolk är och många ber om ursäkt för att de inte fixat slinga. Tidigare år när jag kommit tillseminariet tillsammans med de tolkar som jag själv bokat så har arrangörerna bett att tolken skall stå lite på sidan av scenen eller inte på scenen alls för att den inte skall störa för mycket. Nu i år så var tolken välkommen att stå på scenen och om seminariet webbsändes så skulle de försöka att få med tolken i bild. Jag tycker att vi ändå kan se att vårt arbete under Almedalsveckan givit resultat, vi har uppmärksammat tillgängligheten för personer med dövhet eller hörselnedsättning. Flera av arrangörerna har efter seminarierna kommit fram till oss för att säga hej och undrade hur det fungerat för oss att höra eller se tolken. En man som deltog i panelen på det seminariet som anordnades av ST stod på scenen och på knaggligt teckenspråk bokstaverade T-A-C-K, han försökte kommunicera och hade en positiv inställning, sådant gillas.

Sist men inte minst vill jag säga några ord kring politikertalen och tillgängligheten där. I år lyssnade vi på fyra tal, Miljöpartiet, Moderaterna, Vänsterpartiet och Folkpartiet. På ryktesvägar har jag hört att samtliga åtta riksdagspartier i år ordnat med både teckensporåk och skrivtolk, även slinga finns att tillgå. Detta är i så fall första året som samtliga åtta partier står för tolkkostnaderna, bra jobbat, ett steg närmare tillgänglighet. Dessutom hade både Miljöpartiet, Moderaterna och Vänsterpartiet bokat platser för oss tolkanvändare på de främre bänkarna vilket gjorde att vi kunde hänga med i talet fullt ut. Folkparitet hade dock inte bokat platser vilket vi påpekande, de skulle tänka på detta till nästa år.

Vi kan sammanfatta och säga att tillgängligheten på Almedalsveckan ökar, men att det fortfarande finns en lång väg kvar. Vi kommer att fortsätta följa upp tillgängligheten och hoppas på ytterligare förbättring.

Vid tangenterna Heléne Larsson

(Kopierat från uhbloggar.blogspot.com)

Slingpatrullen

Nu är vi tillbaka på fastlandet efter en härlig vecka på Gotland och Almedalen. Unga Hörselskadades arbete under årets Almedalsveckan har varit inriktat på att kontrollera tillgängligheten vid seminarium, kolla om det finns hörselslinga och tolk (teckenspråk, skrivtolk och dövblindtolk) samt undersöka hur arrangörerna hanterar tekniken samt deras attityd.

I år besöktes 52 seminarium varav 24 hade hörselslinga. Av de 52 besökta seminarierna hade endast tolv stycken teckenspråkstolk och endast ett med skrivtolk. Det seminariet som hade skrivtolk var det dessutom ABF, Sveriges Dövas Riksförbund, Sveriges Dövas Ungdomsförbund, Riksförbundet för döva, hörselskadade och språkstörda barn, Förbundet Sveriges Dövblinda, Dövblind Ungdom, Vuxendöva i Sverige som arrangerade. Kanske inte helt förvånande att det var just deras seminarium som var mest tillgängligt för personer med hörselnedsättning eller dövhet?! Unga Hörselskadade har gjort en sammanställning av slingpatrullen som vi publicerar här på bloggen, vi har även valt att kommentera vissa seminarium mer specifikt, tyvärr finns det i detta tillsynes korta inlägg inte möjlighet för några djupare kommentarer om varje seminarium eller varje arrangör.  

Majoriteten av seminarierna hade skrivit ut i programtidningen att de skulle ha slinga/tolk, men även några stycken hade missat detta. Detta var något som vi tog upp med arrangörerna efter, att personer med hörselnedsättning kan undvika att gå på just det seminariet med rädslan av att inte höra det som säga. Bland annat SACO hade slinga men det stod inte angivit i programtidningen att de skulle ha det. Institutet för Framtidsstudier, Temagruppen Integration i Arbetslivet (TIA) och Europeiska Socialfonden hade såväl slinga som tolk på plats men i programtidningen stod det endast angivet att de hade slinga. De båda arrangörerna lovade dock att försöka bättra sig till nästa år och skriva in i programtidningen om det finns slinga och tolk på plats. Trots misstaget från TIA vill vi ändå berömma dem då de fixat med både hörselslinga av god kvalitet samt teckenspråkstolk, det kallar vi tillgänglighet. Inte ett enda av de seminarierna vi besökt hade ordnat med dövblindtolkar, utan detta är uppenbarligen något som arrangörerna anser att varje person med dövblindhet själva skall ordna med.

Vi vill detta år ge beröm till Institutet för Framtidsstudier, Temagruppen Integration i Arbetslivet (TIA) och Europeiska Socialfonden, Hjälpmedelsinstitutet (HI), Öresundshuset, Sverigens ungdomsorganisationer (LSU), Föräldrakraft, Ernst&Young, Sveriges kommuner och landsting (SKL), Bräcke diakon och föreningen Furuboda vars tillställningar vi besökt hade både slingor samt tolk på plats. På ett av seminarierna ordnat av Föräldrakraft kom dock slingan först igång efter påpekande från vår sida att de skulle starta den.

Vi uppmärkasammade också att av de 24 seminarier som hade hörselslingor så var det flera stycken som hade dålig akustik. Slingorna sprakade, det var överhörning från lokaler intill och så vidare. För att nämna några så hade SKL problem med överhörning på deras slinga, vi hörde mer av vad som sades på seminariet intill än det som sades i den lokal där vi befann oss. Samma problem gällde det seminarium som ordnades av döv- och hörselskadeorganisationerna där det var överhörning från annan lokal. Även Södertörns högskola hade problem med överhörning. Synd att det skall vara på så sätt, tyder på att organisationerna förvisso tagit till sig att de skall fixa hörselslinga, men de har uppenbarligen inte låtit någon person med hörapparat/CI testa så att slingan verkligen fungerar.

Vi vill också passa på att berömma några slingor som vi ansåg fungerade extra bra, dessa var LO, som även tidigare år haft en väl fungerande slinga vilket gör att vi gärna besöker deras tillställningar då vi vet att vi kan hänga med i det som sägs. Även Socialdemokraternas och Institutet för Framtidsstudier, Temagruppen Integration i Arbetslivet (TIA) och Europeiska Socialfonden slinga var av god kvalitet så det var lätt att höra det som sades.

Humana ordnade ett seminarium med rubriken ”Har kommunernas arbete för tillgänglighet upphört?”. Ett intressant seminarium på många sätt, men de saknade dock slinga. Nästa n lite ironiskt att ordna ett seminarium om tillgänglighet, men att sedan inte vara tillgängliga själva. Det som vi anser vara värst av allt när det gäller dem var att de anser att hörselslinga inte riktigt ligger på deras bord, då de har sitt fokus främst på fysiska nedsättningar så som rullstolsburna. I mina ögon låter detta absurt, det finns personer som både sitter i rullstol och har en hörselnedsättning, vi hoppas på att se förbättring nästa år gällande Humanas sätt att bemöta oss.

Flera seminarier som inte hade slinga nu i år lovade att fixa det till nästa år, detta gällde bland annat Makthavarna, Falun-Borlängeregionen, Finnsam och Statliga tjänstemän (ST). Vi vill berömma dem för detta och vi kommer att komma tillbaka nästa år för att följa upp om förbättring skett, var så säkra.

För min del var det min femte Almedalsvecka, har varit där varje år från 2008 fram till idag. Jag kan se att attityden till slinga och tolk har förbättrats. Många arrangörer vet idag vad hörselslinga och tolk är och många ber om ursäkt för att de inte fixat slinga. Tidigare år när jag kommit tillseminariet tillsammans med de tolkar som jag själv bokat så har arrangörerna bett att tolken skall stå lite på sidan av scenen eller inte på scenen alls för att den inte skall störa för mycket. Nu i år så var tolken välkommen att stå på scenen och om seminariet webbsändes så skulle de försöka att få med tolken i bild. Jag tycker att vi ändå kan se att vårt arbete under Almedalsveckan givit resultat, vi har uppmärksammat tillgängligheten för personer med dövhet eller hörselnedsättning. Flera av arrangörerna har efter seminarierna kommit fram till oss för att säga hej och undrade hur det fungerat för oss att höra eller se tolken. En man som deltog i panelen på det seminariet som anordnades av ST stod på scenen och på knaggligt teckenspråk bokstaverade T-A-C-K, han försökte kommunicera och hade en positiv inställning, sådant gillas.

Sist men inte minst vill jag säga några ord kring politikertalen och tillgängligheten där. I år lyssnade vi på fyra tal, Miljöpartiet, Moderaterna, Vänsterpartiet och Folkpartiet. På ryktesvägar har jag hört att samtliga åtta riksdagspartier i år ordnat med både teckensporåk och skrivtolk, även slinga finns att tillgå. Detta är i så fall första året som samtliga åtta partier står för tolkkostnaderna, bra jobbat, ett steg närmare tillgänglighet. Dessutom hade både Miljöpartiet, Moderaterna och Vänsterpartiet bokat platser för oss tolkanvändare på de främre bänkarna vilket gjorde att vi kunde hänga med i talet fullt ut. Folkparitet hade dock inte bokat platser vilket vi påpekande, de skulle tänka på detta till nästa år.

Vi kan sammanfatta och säga att tillgängligheten på Almedalsveckan ökar, men att det fortfarande finns en lång väg kvar. Vi kommer att fortsätta följa upp tillgängligheten och hoppas på ytterligare förbättring.

Vid tangenterna Heléne Larsson

Torsdag i Almedalen

Torsdagen i Almedalen, veckan började lida mot sitt slut för oss i Unga Hörselskadade. Dagen för min del började med ett seminarium av Humana med rubriken "Har kommunernas arbete för tillgänglighet upphört". Jag och Susanne från UH var tidigt på plats. Frågade arrangören om det fanns hörselslinga i lokalen, i programtidningen hade inte sagts ett ord om detta, de skulle kolla. Nej, någon slinga fanns inte och ingen tolk heller, så vi fick använda våra "egna" tolkar som var med. Med på seminariet fanns också deltagare från de andra döv och hörselskada organisationerna. Seminariet bjöd på diskussioner om tillgänglighet, att regeringen i början av 2000- talet bestämt att samhället skulle vara tillgängligt för personer med funktionsnedsättning år 2010, dit nådde vi inte utan nu har året flyttats fram till 2016. Seminariet förde diskussioner om olika hinder som behöver undanröjas för att nå ökad tillgänglighet, dock låg fokuset hela tiden på de fysiska nedsättningarna, främst rörelsehinder, inte ett ord nämndes om kommunikationshinder så som hörselnedsättning eller dövhet. Detta påpekade Sveriges dövas riksförbund (SDR) men fick då som svar att de inte kunde fokusera på alla aspekter av en nedsättning, tack för det. Efter seminariet gick jag och Susanne fram till var sin arrangör för att kommentera att det inte fanns någon T- slinga. Den man som jag talade med ansåg inte riktigt att detta låg på deras bord, betonade dock att ca 1,3 miljoner av den svenska befolkningen har en hörselnedsättning och majoriteten av dem skulle vara hjälpta av en hörselslinga, frågade om de tyckte att över tio procent av den svenska befolkningen skulle utestängas från deras seminarium, nej, det tyckte de väl inte. Men attityden var ändå negativ, pinsamt anser jag att prata om tillgänglighet, men sedan anse att det inte ligger på deras bord.

Nästa seminarium för min del var Institutet för Framtidsstudier, Temagruppen för Integration i Arbetslivet (TIA) samt Europeiska socialfonden som stod för. Deras seminarium hade temat "Hur vet vi om arbetsmarknadspolitiken verkligen fungerar". Där de diskuterade hur effekterna av arbetsmarknadspolitiska program skall och bör mätas. Ett intressant seminarium som dessutom hade både hörselslinga och tolk, bra jobbat. Dock hade de missat att skriva ut om tolk i programmet så kom dit med de tolkar som jag bokat själv, men de kunde jag sedan skicka iväg på rast. Efter seminariet diskuterade jag och en representant från SDR med David Olsson från Arbetsförmedlingen (AF) om tillgängligheten för döva och hörselskadade på arbetsmarknaden. Diskussion fördes bland annat kring att döva har svårt att få tolk i arbetslivet och att arbetsgivaren idag tvingas stå för en stor del av tolkkostnaderna vilket medför att många mindre arbetsgivare inte har ekonomiska resurser att anställa en person som behöver tolk.

Neurologiskt Handikappades Riksförbund (NHR) och Genzyme i samarbete med tidningen Föräldrakraft stod som arrangörer för nästa programpunkt. Diskussioner fördes kring att kraven på arbetsmarknaden blir allt hårdare, vilket resulterar i att personer med funktionsnedsättning har svårare att få och behålla ett arbete om de inte kan prestera 120 % för jämnan. en diskussion fördes kring om den danska modellen Flexjobb skulle kunna underlätta för personer med funktionsnedsättning att få och behålla ett arbete. seminariet hade både slinga och tolk, dock fick vi påpeka att de skulle starta slingan när seminariet körde igång, men vill ändå ge beröm för att de fixat.  efter seminariet passade jag på att ta en diskussion med Elisabeth Svantesson som är ordförande i arbetsmarknadsutskottet. diskuterade kring tillgänglighet på arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättning och påpekade än en gång om tolkkostnaderna. Elisabeth blev nyfiken på om jag själv hade arbete och vad jag jobbade inom, fick erkänna att jag arbetade på Arbetsförmedlingen och det visade sig att jag arbetar i en kommun ganska nära hennes hem. Hon kände dessutom min chef och lovade att komma ut och besöka mig på min arbetsplats för att fortsätta diskussionen om tillgänglighet på arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättning, skall maila Elisabeth och håller verkligen tummarna för att hon kommer och besöker mig så vi kan fortsätta vår diskussion.

Det sista seminariet för dagen hade temat "
Hur hittar man och behåller ett jobb när man är ung med funktionsnedsättning?" och arrangerades av Föreningen Furuboda i samarbete med tidningen Föräldrakraft. de diskuterade kring att det är svårt att få ett arbete som ung idag, att vara ung och dessutom ha en funktionsnedsättning gör inte saken lättare. diskussion fördes om svårigheter och framgångsfaktorer på vägen till arbete för unga med funktionsnedsättning. seminariet hade såväl slinga som tolk, bra jobbat.

Seminariets slut tog jag en promenad ner till hamnområdet och diskuterade med olika myndigheter/organisationer som fanns där. Bland annat pratade jag med polisen om den sms tjänst som finns som gör det möjlighet för döva och hörselskadade komma i kontakt med brandkår, polis och ambulans genom sms. frågade lite om vad deras erfarenhet kring detta var om de visste något om hur många som nyttjar tjänsten osv. pratade även med Finnsam som bland annat arbetar för at ge stöd till personer som befinner sig långt ifrån arbetsmarknaden. frågade om de någon gång haft döva och hörselskadade deltagare i deras program och hur det i så fall fungerat. de trodde att de haft det och att de då hade bokat tolk och att det fungerat tillfredsställande.

Därefter väntades tal av Jan Björklund. De andra partierna vars tal vi lyssnat på hade bokat de främsta raderna för oss tolkanvändare så att vi kunde se tolkarna och på så vi hänga med i diskussionerna, men inte Folkpartiet. De kom och körde bort oss från de främsta bänkarna. Påpekade att vi ville se tolken och frågade om de kunde reservera platser för os still kommande år, det kunde de, men inte längst fram, för där skulle representanter för partiet sitta, Konfronterade med att vi inte kan se tolken från sista bänk. De skulle kolla på lösningar till nästa år vilket jag med spänning väntar på. Björklund fokuserade i sitt tal mycket på skolan vilket inte var helt förvånande. Han pratade om friskolan och att det ger eleverna valfrihet att välja, han pratade också om att han anser att Arbetslöshetsförsäkringen (A-kassan) skall bli obligatorisk för alla på samma sätt som föräldraförsäkringen, pensionsförsäkringen etc. Efter talet så fick jag möjligheter att kommentera det på teckentorget, tyvärr är detta klipp varken med tal eller text, så krävs behärskande av teckenspråk för att kunna se vad jag säger. Kommenterar i alla fall att friskolor idag inte ger valfrihet för hörselskadade och döva, då skolorna har rätt att neka dem tillträde pga. de kostnader det medför för skolan att anpassa.

Dagen i Almedalen var otroligt givande och rolig. UH gruppen avslutade den sedan med en gemensam middag.A

Onsdag i Almedalen

Igår var det vänsterpartiets dag i almedalen och jag (Hanna) startade dagen tidigt för att lyssna på en intressant paneldebatt där vår kära ordförande Anna var moderator. Paneldebatten anordnades av bl.a. SDR (Sveriges Dövas Riksförbund) och SDUF (Sveriges Dövas Ungdomsförbund) och hette "kultur för alla - verklighet eller ren utopi för döva och hörselskadade". Där tog de upp många bra exempel på kultur tillgänglig för hörselskadade och döva t.ex visukalen Fame som spelats i Örebro i vår och teckenspråkstolkning av barnteater på Astrid Lindgrens värld i småland. De belyste dock också faktumet att en stor del av det kulturutbud som finns idag inte är tillgängligt för alla.

Efter det passade jag och Anna på att träffa Niclas Persson, representant från miljöpartiet i gymnasienämnden i Örebro, och diskutera utredningen kring riksgymnasiet för döva och hörselskadade i Örebro. Efter en stunds intressanta diskussioner var det dags att dra vidare till ett annat seminarium anordnat av Ideel Arena. Där fanns tyvärr varken slinga eller tolk, vilket gjorde det svårt för oss att hänga med.

Sist men inte minst var det dags för Anna att delta i LSU:s paneldebatt kring mångfald i ungdomsorganisationer, som de flesta i vår grupp lyssnade på. Debatten efterföljdes av mingel med flera andra ungdomsorganisationer där vi passade på att nätverka lite och sprida lite information kring vilka frågor vi i UH jobbar med.

Första dagen i Almedalen

Måndag:

Första dagen i Almedalen för oss var måndag, Miljöpartiets dag. 

Jag (Anna) har haft fullt upp med olika seminarium. Först på morgonen samlade vi ihop oss och besökte ett seminarium som HSO, DHR och Lika Unika hade som belyste frågan om hur mycket samhället vinner på tillgänglighet. Mycket intressant och viktigt.

Ett annat seminarium jag besökte handlade om arbetsmarknad för döva och hörselskadade personer. Projektet påjobbet.nu har intervjuat personer på sina arbetsplatser. Ett tips är att gå in och titta på intervjuerna för att få inspiration i frågor som handlar om arbetsmarknad.

Jag besökte även ett seminarium som Feministiskt Initiativ  höll där ämnet var "Lön och kön".Där fanns det tyvärr incgen hörselslinga vilket var synd, för jag hade hemskt gärna velat höra allt. Som tur var fanns ordförande för Sveriges Dövas Riksförbund på plats så jag och Hanna kunde tjuva på hans tolk. 

På kvällen var det dags för politikertalet i självaste Almedalen, det var Åsa Romson som är språkrör för Miljöpartiet som talade. Tillgängligheten på plats i parken var mycket bättre än sist jag var på plats för två år sen. Det fanns en skärm med skrivtolkningen på scenen vilket ledde till att fler kunde ta del av den, jättebra!

Hur fungerade det för er som satt hemma och tittade, hörde ni något?