"Jag är glad att hörselskadade kan hjälpa varandra"

Mitt namn är Sujana Maharjan och jag är 24 år gammal. Jag förlorade min hörsel när jag var liten, minns inte exakt när, och jag använder idag hörapparater. Trots att hörapparaterna hjälper mig att höra har jag ofta svårt att tyda vad andra säger. Utan hörapparater har jag ännu svårare att uppfatta vad som sägs. Jag bor i ett hus med pappa, mamma, farmor, faster och hennes man, deras son och dotter. När jag gick i årskurs 10 hoppade jag av skolan. Klasskamraterna och lärarna var elaka mot mig för att jag hörde dåligt, och jag hade svårt att hänga med i undervisningen. Så jag slutade skolan och började en praktisk yrkesutbildning i docktillverkning. Men folk var inte snälla mot mig där heller, de betedde sig som att de inte ville jobba med mig för att jag hörde dåligt. Idag jobbar jag dels med docktillverkning, och dels är jag deltidsanställd som stödperson på NAHOH.

Livet för personer med hörselskada är svårt i Nepal. Jag upplever det som att min familj ogillar mig, tycker det är besvärligt att tala så att jag hör, och de blir många gånger irriterade när jag frågar om. Även mina vänner har svårt att förstå mig och mina behov. Det går inte att studera då lärarna inte vill hjälpa oss som inte hör eller anpassa sin undervisning så att vi kan hänga med. Då jag kan höra men har svårt att tyda det som sägs även om jag använder hörapparat har jag inga nära hörande vänner.

Jag har varit medlem i NAHOH i två år. Innan jag blev medlem trodde jag att det endast var äldre som hörde dåligt. Min farmor hör dåligt, men hon vill inte använda hörapparater. Hon är rädd att andra ska förstå att hon hör dåligt och reta henne för det.

NAHOH arbetar dels med att erbjuda hörselvård och dels med projektet mellan UH och NAHOH. Vi har genomfört informationskampanjer, utbildat i mänskliga rättigheter, vi har haft workshops i organisationsutveckling och utbildning i påverkansarbete.

Tänker jag tillbaka på jordbävningen minns jag en fruktansvärd tid och jag är fortfarande rädd när jag hör starka ljud. Då det första skalvet kom befann jag mig i centret för docktillverkning. Vi bodde utomhus i nästan två månader.

Tack för ert stöd! Vi behöver det verkligen. Jag är glad att hörselskadade kan hjälpa varandra. Genom projektet blir vi i Nepal motiverade att arbeta mot ett bättre liv för personer med hörselskada. 

Tack!

Vill du sitta med i UH:s Nepalgrupp?

Gå in på vår hemsida och läs vad det innebär och hur du gör för att anmäla ditt intresse