Vi är inte färdiga förrän alla valfilmer är textade!

Om mindre än en vecka är det dags för EU-val. I höst är det allmänna val. Våra politiska partier går på högvarv. Många av dem släpper valfilm efter valfilm och ständigt aktualiseras bristen på tillgänglighet i svensk politik!

Tillsammans med Hörselskadades riksförbund skickade vi nyligen brev till partierna med uppmaning om att texta alla filmer så att den miljon svenska väljare som har nedsatt hörsel kan ta del av filmerna. Vi var också så oerhört snälla att vi berättade för partierna hur de på ett enkelt sätt kan göra för att texta sina filmer.

Responsen på vårt brev var överlag positiv och flera partier har bättrat sig. Men än har vi en lång väg att gå. Så sent som idag, flera veckor efter att vi skickade information till partierna, stötte vi på en valfilm på Facebook från Vänsterpartiet. Som var otextad. Vi ifrågasatte detta på Twitter och fick följande svar:

I den här tweeten ryms så mycket av det som vi har kvar att jobba med. Ja, det är jättebra att textning av valfilmer är något ni jobbar med och toppen att alla finns textade. Men det är uppenbart inte de som används i första hand. De finns men de fungerar som en särlösning. Filmen i fråga spreds på Facebook på Vänsterpartiets sida som har över 27 000 likes. Filmen har delats över hundra gånger. Även personer med hörselskada har Facebook, om ni undrade.

Vi är inte färdiga och partierna är inte tillgängliga för personer med hörselskada förrän vi har kommit till läget där textning är en självklarhet från början och i alla lägen i alla kanaler. När valfilmen är textad, istället för att det finns en textad version av valfilmen någon annan stans.

Jag hör bara svaren, men aldrig frågorna

Idag var jag på en öppen föreläsning på universitetet om EU-valet. Det var en väldigt intressant föreläsning och föreläsaren hade headset så jag hängde med på allt. När det blev frågestund hängde jag inte längre med. Frågorna ställdes inte i mikrofon och föreläsaren upprepade inte frågorna.  En hörselnedsättning innebär att det är svårt att höra på avstånd, under dagens frågestund hörde jag ungefär vartannat ord, resten fick jag gissa mig fram till utifrån svaret som jag hörde i mikrofonen. Efter några frågor avbröt jag till slut svaret med att säga "upprepa frågan, tack!" vilket föreläsaren såklart gjorde. Därefter kom det flera frågor, men de upprepades inte och jag orkade inte tjata om upprepning. Efter ytterligare några frågor avbröt jag återigen svaret genom att återigen säga" Upprepa frågan, tack!" vilket såklart gjordes. Frågestunden gick vidare men min uppmaning försvann i glömska. Det var ett flertal frågor igen som inte upprepades och jag orkade inte kräva upprepning, känslan av bristen på delaktighet smulade sönder tjatnissen i mig. Sista fråga ställdes av personen framför mig och jag gjorde mitt bästa för att se ut som ett levande frågetecken i ansiktet, vilket jag antar att föreläsaren såg eftersom frågan upprepades utan att jag bad om det. Det är såklart så att ingen vet när jag inte hör förutom jag själv, men jag känner mig verkligen som en tjatnisse när jag ber om att frågan ska upprepas och det var inget som jag helt enkelt orkade göra vid varje fråga även om jag borde ha gjort det. Jag ställer mig samtidigt frågan om det är att vara en tjatnisse som är det pris jag får betala för att vara delaktig? Det är ett väldigt jobbigt pris isåfall och ska föreläsaren verkligen vara fri från ansvar?  Det är inte kul att vara på frågestund då jag bara hör svaren och inte frågorna. Det är inte kul att känna sig utanför ett sammanhang som jag vill vara delaktig i då jag inte tillhör den hörande normen. Det är i sådana här situationer jag önskar att jag varit tvåspråkig och kunna använda mig av en teckenspråkstolk. Om jag hade kunnat teckenspråk hade jag lätt som en plätt varit fullt delaktig då jag genom teckenspråket förstått frågan och hängt med på frågestunder utan mikrofon eller brist på upprepningar från föreläsarens sida . Jag har aldrig fått lära mig teckenspråk eftersom det ansetts att jag hör för bra, men jag hör faktiskt inte tillräckligt bra för att kunna vara delaktig på frågestunder utan mikrofon. Kunskaper i teckenspråk hade gett mig möjligheten att använda tolk och genom tolken vara delaktig även under frågestunder.

Situationen idag är inget ovanligt, det är snarare regel än undantag med bristande hörseltillgänglighet i dagens samhälle, och det gör mig så sjukt uppgiven. Jag anser att delaktiga sammanhang är något vi skapar  tillsammans, det kan inte bara vara upp till individen att kräva sin delaktighet eftersom det är alldeles för tröttsamt att vara en tjatnisse. Hur ska vi göra för att få folk att begripa vikten av att använda mikrofon under föreläsningen och under frågestunden? Hur kan vi skapa medvetenhet om att det finns personer, över en miljon i Sverige, som avviker från den hörande normen och som behöver mikrofon för hänga med på frågestunden? Jag tycker det är rimligt att ställa krav på de som tillhör den hörande normen att bidra till att skapa delaktiga frågestunder i det offentliga rummet. Frågestunder ska inte bara vara till för den hörande normen. Jag vet att det är inte är av elakhet som föreläsare inte upprepar frågor, nästan alla gånger är det nog för att de helt enkelt inte tänker på det eftersom de själva hör frågan då de tillhör den hörande normen. Det är därför det är så viktigt att synliggöra de normer du själv tillhör. Det är först då du kan inkludera andra och motverka exkludering, något som jag tror att de allra flesta vill.

Jag tror att många skulle gynnas av att mikrofon används vid frågestunder, men framför allt skulle det gynna oss med hörselnedsättningar och vi skulle inte behöva gissa oss fram till frågorna eller agera tjatnissar. Att använda mikrofon vid frågestunder är det bästa då blir det ingen andra hands information och föreläsaren behöver inte glömma bort att upprepa, vilket görs med jämna mellanrum om frågorna ska upprepas.  Jag undrar när föreläsare ska börja reflektera över sitt ansvar för att alla ska höra och när arrangörer ska börja agera och kräva att frågor upprepas eller att frågan ställs i mikrofon? eller är det enbart individens ansvar att kräva sin delaktighet genom att agera tjatnisse? Vad är det som krävs för att den osynliga frågan om hörseltillgänglighet ska bli synlig? Ska det behövas målas banderoller med budskapet "Upprepa frågan så att alla hör" och spänna upp någon meter från föreläsaren? Problemet med hörseltillgänglighet behöver lyftas upp i rampljuset för det är inte rimligt att personer med hörselnedsättningar ska behöva gissa sig fram till frågorna som ställs under frågestunden.

/Sara

Den nya samarbetsorganisationen.

DU!

Eller inte just du men snarare DU! som i ”Delaktighet för Unga!” som ombudsmännen tidigare idag beslöt under ett underbart årsmöte för att döpa den nya organisationen som tar över samarbetsprojektet En Stärkt Röst. Projektet har utvecklats i samband med olika ungdomsorganisationer i flera år och idag har det äntligen bildats till en ny samarbetsorganisation.

UH delegationen som närvarade på årsmötet bestod av jag, Sarah Bryntse, Hanna Bergström och Jonathan Wahlström (enda röstberättigade från UH). Linn Malmberg som har varit med i flera engagemang inom en stärkt röst kunde tyvärr inte närvara på årsmötet. L

Dagen började ungefär klockan 09:00 med en presentationsrunda av samtliga ombudsmän och observatörer från deras respektive organisationer. Det var ganska bra för att göra det enklare för vissa deltagare som icke har träffats varandra förut. Rundan gick ganska snabbt och dagen rullade på till påverkanstorg (nästan som den i Västanvik) som hade tre olika stationer för att diskutera stadgarna, budget och organisationens namn. Diskussionerna inom påverkanstorget var mycket intressanta och konstruktiva där alla fick utrymme för att uttrycka sig. Stationsvärdarna var väldigt skickliga med att se till att alla hade möjligheten att vara delaktiga.

Efter några långa men roliga diskussioner var det äntligen dags för själva årsmötet, yay! Som ett vanligt årsmöte så inledde det med formalia som att välja mötesordförande, mötessekreterare osv. Vi hann inte så mycket eftersom tiden inte var på vår sida och lunch tiden kröp upp ganska snabbt. L Dock var det skönt att få allt formellt klart innan lunchen så man kunde fortsätta efteråt och börja direkt med det roliga.

Samtliga mötesdeltagarna gick gemensamt till en präktig grekisk restaurang som hade oerhört god mat, kändes nästan som om man var bortskämd!

Men efter lunch så var det naturligtvis direkt tillbaks till lokalen för att fortsätta det spännande årsmötet för att avgöra den nya styrelsen för DU!. Den nya förtroendevalda styrelsen består av Lucy Jonsson från Unga Synskadade som DU!:s ordförande med ledamöterna Jonathan Wahlström från Unga Hörselskadade, Frida Gustafsson från Unga Reumatiker, Fannie Ek från Svenska Celiakiungdomsförbundet och Daniel Pollak från Förbundet Unga Rörelsehindrade. Stort grattis till samtliga!

Den sista förslaget som gällde om hur mycket medlemsavgiften skulle vara skapade en ganska spännande stämning. Slutomröstningarna blev oavgjort vid båda tillfällen vilket innebar att jag och en till justerare från Unga Reumatiker fick avgöra det med en slantslingning. Var ganska roligt men lite rädd var man för att tappa kronan!

Det var oerhört roligt och en ära för att ha fått möjligheten att delta i detta historiska årsmöte. Hoppas det bästa för den nya styrelsen som kommer säkert göra ett lysande jobb tills nästa årsmöte.

Kanske bör sluta skriva nu, klockan är nästan 03:00 på morgonen… så det är nog allt från mig i alla fall.

Godnatt :3

Nimrod Persson

Första styrelsemötet avslutad

Igår så hade UH Riksstyrelse sitt första möte i Stockholm. Det är första gången som jag, Hanna som är ledamot i styrelsen, skriver här på UH bloggen. Efter varje styrelsemöte så ska vi försöka skriva ett inlägg här, där det står lite vad vi diskuterade, pratade om eller tog upp på mötena.

Men i alla fall så gick det bra, kanske lite segt i början men det rullade på när alla kom in i det hela.

Under mötet så pratade vi om UH:s ekonomi, vilket var intressant. Mycket nya siffror/ tal att hålla koll på. Det kommer nog bli lättare framöver när man förstår det mer senare.

Vi hade även uppföljning ifrån årsmötet och det konstituerande mötet som vi hade efter årsmötet men också ifrån vägskälsdagen.

Riksstyrelsen hade en diskussion inför den 18:e maj (vilket är idag), då den nya samarbetsorganisation ska ta form och sitt första steg.

Vi tog även upp hur man ska lyfta upp våra medlemmar som ska ut i arbetsmarknaden där de då ska få mer kraft och styrka. Då man ska veta vad man har för rättigheter..etc. I samarbete med två andra ungdomsorganisationer. Hoppas verkligen att det kan bli ett bra samarbete om alla jobbar mot samma mål och är motiverade.

Igår var även riksstyrelsen på avslutningsmiddag för projektet En Stärkt Röst, där träffade vi många av andra ungdomsorganisationer som har varit med i En Stärkt Röst. Det var verkligen kul och intressant och dela med sig sina erfarenheter. 

Ja, det var allt ifrån mig. Hoppas ni får en större inblick i vad vi i styrelsen gör.

Ha en bra helg!

Jag ska nu äta lite frukost och sen vidare till ett annat årsmöte då den nya samarbetsorganisationen ska ha sitt första möte. Full rulle hela helgen.

Hälsningar,

Hanna Bergström