måndag 15 december 2014
Styrelsemötet i november
söndag 19 oktober 2014
Hörselveckan dag 7 - Tema Personliga hjälpmedel
Vi vill att vår målgrupp ska ha rätt till individuellt anpassade hörtekniska hjälpmedel som följer individen genom livet. Unga med hörselskada ska kunna ta tillvara på möjligheter de möter i vardagen, hinder ska inte uppstå när du vill delta på föreningsmöten, kunna ta till dig vad som sägs på samlingen innan fotbollsträningen, på ridlektionen eller under släktkalaset. Det ska inte behöva vara en diskussion eller ett smusslande kring om du använder din hörteknik du fått för skolan vid ett släktkalas, din hörteknik ska helt enkelt hjälpa dig i din vardag oavsett aktivitet.
I vissa landsting sägs det vara möjligt att låna hörteknik tillfälligt när det uppstår en situation i vardagen där du kan behöva det, i vilka landsting det gäller och hur en går tillväga är inte tydligt. Landstinget ger dig ofta ett visst stöd i att göra ditt hem tillgängligt eller säkert i form av slinga till TV eller varseblivningssystem för brandlarm eller dörrklocka. Men det är inte bara i hemmet vi ska kunna vara delaktiga. Att och om igen låna och lämna tillbaka och sedan låna igen ser vi som en orimlighet. Det är inte heller självklart att de situationerna när teknik skulle behövas är tydliga i förväg. Vi vill att när hörapparater provas ut ska även kompletterande hörteknik provas ut så att du som ung och hörselskadad kan möta vardagens utmaningar när du vill.
Idag finns en mängd olika regler över vem som förskriver hörtekniska hjälpmedel till en person med hörselskada beroende på vilken situation i livet du står inför. Det är en snårskog att hitta rätt i regelverket vid utbildning på olika nivåer och i arbetslivet, men hörteknik i din vardag har inte ens en tydlig plats i regelverket. Med individuellt anpassad hörteknik som följer dig genom livet blir även utbildning och arbetsliv mer tillgängligt, redan när du inleder din utbildning eller från när du söker arbete har du de hjälpmedel du behöver. Komplexare situationer i utbildning eller på arbetsplatsen kan därefter kompletteras med hörtekniska hjälpmedel enligt de regler som redan finns idag. Vi tror att detta skulle vara en enklare ekvation både för individen och för samhället!
Läs mer:
lördag 18 oktober 2014
Hörselveckan dag 6 - Tema Tillgänglighet
fredag 17 oktober 2014
Hörselveckan dag 5 - Tema CI
Är du CI-användare och skulle vilja dela med dig av tankar och erfarenheter? Eller har du valt bort CI och skulle vilja berätta varför? Hör gärna av dig till oss på kansli@uh.se!
Utdrag från uh.se
”Mycket saker är lättare nu. Jag kan klara mig utan teckenspråkstolk, även om jag ibland föredrar att använda dem i alla fall. Men jag har samtidigt fått svårare att acceptera när jag inte hänger med i konversationer. Jag ställer väldigt höga krav på mig själv och när jag misslyckas så blir jag väldigt besviken på mig själv istället.”
- Annica, CI-användare
torsdag 16 oktober 2014
Hörselveckan dag 4 - Rätten till tvåspråkighet
Att vara tvåspråkig och ha tillgång till både svenska och svenskt teckenspråk ökar chansen för delaktighet i livets alla situationer.
onsdag 15 oktober 2014
Hörselveckan dag 3 - Tema Arbetsliv
För tre år sedan började jag arbeta inom en stor svensk myndighet. Jag arbetar som handläggare och möter dagligen personer med funktionsnedsättningar såväl hörande, döva som personer med hörselskada. Redan när jag sökte arbetet var jag öppen med min grava hörselnedsättning och hur det skulle påverka mig i relation till mitt arbete. Min chef såg mina resurser snarare än min funktionsnedsättning och jag fick arbetet. Direkt när anställningen startade kontaktade jag Arbetsförmedlingens dövkonsulent och audionom som besökte min arbetsplats och kartlade vilken anpassning jag var i behov av. Vi kom fram till att jag skulle behöva ett FM-system till mitt cochleaimplantat, bildtelefon för att klara telefonsamtalen, varseblivningshjälpmedel för att veta att telefonen ringer, brandlarmet går eller att någon ringer på dörren. För detta behövde min arbetsgivare inte betala en krona. Dessutom har jag möjlighet att använda tolkstödet för utbildningsinsatser. Detta stöd kan arbetsgivaren få med max 50 000 kr per år för att på så sätt stärka individens möjligheter att få eller behålla ett arbete. Dessutom fick min arbetsgivare 5000 kronor per månad i form av ”Stöd till personligt biträde” vilket innebär att pengarna skall användas vid de tillfällen som det inte är utbildningstolkning och där beställningen faller utanför landstingets regi.
Som anställd inom en statlig myndighet så avgör regeringen hur mycket pengar vi får till våra olika verksamheter. Under mitt senaste år som anställd har budgetramarna för detta stramats år och jag har gång på gång mött attityden från chefen att mina tolkbeställningar kostar pengar som behöver tas från kontorets budget och att detta egentligen skulle kunna användas till annat. En chef uttryckte till mig ”hade jag vetat hur mycket det skulle kosta att anställa dig så hade jag aldrig vågat”. Sådana kommentarer sårar mig otroligt mycket och jag tappade en period gnistan för mitt arbete. Droppen för mig var när det blev bestämt att mitt team i november månad kommer att resa till Göteborg för studiebesök under två dagar. Jag pratade med min chef och upplyste om att vi kommer att bli tvungna att köpa tolkar för denna resa. Svaret jag fick gjorde mig både chockad och ledsen ”du kan väl försöka att boka in dövbesök så att vi minskar dina tolkkostnader. Det är inte nödvändigt att du följer med dina kollegor på besöket”.
För mig handlar en studieresa dels om att göra studiebesök och lära och inspireras av det, men minst lika mycket om att träffa kollegor på ett mer avslappnat sätt, umgås sitta och småprata. Jag som alla andra har behov av den kompetensutvecklingen och att ta del av gruppens gemensamma utveckling. Utöver frustrationen i att jag skulle nekas det funderade jag mycket över vad ”dövbesök” i chefens ögon innebar?!
Irriterad tog jag kontakt med mitt fackombud, en kvinna som är van att arbeta med döva och personer med hörselskada, som jag känner stort förtroende för. Facket tog saken på största allvar och det blev ett möte med högsta chefen på kontoret där jag arbetar. Vi hade ett långt samtal om chefernas behandling, att jag känner mig som en belastning för hela kontorets budget och att jag kände mig utpekad, utsatt och diskriminerad. Mötet resulterade i ursäkter från cheferna, att jag kommer att få tolk hela Göteborgsresan och kan därmed följa med mitt team på vårt studiebesök. Dessutom har jag fått fria händer att framöver boka tolk vid alla de möten där jag känner att jag har behov av det. Det är ju precis så som vi vill att det skall funka i arbetslivet för oss emd hörselskada, att vi skall få det stöd vi behöver. Men när detta inte ens kan skötas rätt på en myndighet undrar jag hur det ser ut på andra arbetsplatser som är mindre, har mindre krav på sig och där kompetensen saknas.
Nu har jag fått tillbaka gnistan i mitt arbete, jag har ett välanpassat kontor rent tekniskt, men också socialt genom vetskapen om att jag kan beställa tolk vid behov. Det har blivit bättre för mig, men jag vet att många andra möter samma fördomar och samma diskriminering på sin arbetsplats. Detta är tyvärr bara ett av många exempel på hur det blir fel när för mycket ansvar och ekonomisk belastning för tillgänglighet ligger på arbetsgivaren. Det enda rimliga är att samhället tar det ekonomiska ansvaret, en anställd ska aldrig någonsin få höra att tillgängligheten är för dyr. En anställd ska aldrig nekas delta på ett möte, en utbildning, en resa eller en gruppaktivitet för att arbetsgivaren anser att tolk är för dyrt.
/Heléne Larsson, styrelseledamot för Unga Hörselskadade
Läs mer om Unga Hörselskadades åsikter om arbetslivsfrågor
tisdag 14 oktober 2014
Hörselveckan dag 2 - Tema Fritid
måndag 13 oktober 2014
Hörselveckan dag 1 - Tema Skola
Det är samhället och skolans ansvar att alla elever klarar skolan och når sin fulla potential. Den absolut största delen av barn och unga med hörselskada går idag integrerat i den kommunala skolan. Det finns fördelar med det, men det skapar också en utsatt situation där aktiva åtgärder och genomtänkt stöd krävs för att säkra en bra skolgång. En ekvation som blir svår när okunskapen är hög hos kommunen och skolhuvudmännen. Att det saknas kunskap hos ansvariga och att resurserna är knappa resulterar gång på gång i att elever faller mellan stolarna. De får inte det stöd de behöver och har rätt till och deras utveckling blir lidande på grund av det. Många gånger sänks dessutom ambitionerna för vår grupp och därmed utmanas inte heller eleverna att nå sin fulla potential.
Vi kräver en skola som anpassar sig efter elevens villkor. Några av våra viktigaste krav för en likvärdig utbildning är:
- mindre storlek på klasser
- rätt till hjälpmedel i skolan på såväl lektionerna som på raster
- införande av funktionshinderkunskap i lärarutbildningen.
Läs mer om skola för barn och unga med hörselskada
Läs avsnittet ”Skola och utbildning” på uh.se
Läs om Annas kamp mot diskriminering på högskolan
Läs debattartikeln ”Hörselskadade studenter diskrimineras”
Läs artikel om Rätten till likvärdig utbildning i Rabalder
Läs om HRF:s förslag för en bättre skola på hrf.se
Läs remissvar till utredningen om Likvärdig utbildning
Läs ställningstagande om slutbetänkandet om Likvärdig skola
måndag 22 september 2014
Höstens första styrelsemöte avklarat!
Vi hade dessutom finbesök av fyra från Örebros lokalavdelning. Vi diskuterade gemensamt den projektansökan som håller på att skrivas. Vi vill starta ett treårigt projekt som ska arbeta med uppsökande arbete och att främst försöka nå alla som går i skolan integrerat för att kunna erbjuda en mötesplats på hörselskadades villkor i form av UH på lokal nivå. Inom en månad ska ansökan skickas in och sedan håller vi tummarna för att ansökan blir beviljad.
När styrelsemötet var slut var det möte med Nepalgruppen för min del. i sällskap av regn, blixt och dunder utanför fönstret började vi planera för hur vi ska arbeta med utvecklingssamarbetet som förhoppningsvis startar 2015 och vi har massor av idéer som vi kommer att dela med oss av under hösten.
Det känns som att det är mycket på gång i UH just nu och det känns sjukt pepp!
/Sara
fredag 22 augusti 2014
Barn- och ungdomsläger på Herrfallet
Jag heter Elvira och var en av ledarna som jobbade på barnlägret!
Vi hade ett jätteroligt läger. Vi åkte trampbilar första dagen. Vi pysslade och gjorde egna tavlor som skulle symbolisera lägret. Vi var vid stranden och badade, men vi hade "3-kamp" vid stranden en dag. Då åkte vi trampbåt, byggde sandslott och lekte Noas Ark (en lek där man får en lista på vad man ska hitta och få poäng för varje sak man hittar)! Barnlägret hade Pirat som tema dag på lördagen. Vi körde dessutom såpaglide en dag - i regnet!
Som avslutning på lägret grillade vi marshmallows - barnen blev väldigt glada!
Jag som ledare var väldigt nöjd med lägret, det blev så som vi hade tänkt oss och jag hoppas att barnen var nöjda med lägret också! :)
Elvira Olsson.
torsdag 10 juli 2014
Slutrapport Slingpatrullen 2014
- Slingpatrullen 2013 undersökte 91 olika arrangemang. 38 hade hörslinga (42 %), 25 hade teckenspråkstolk (27 %) och 3 hade skrivtolk.
- Slingpatrullen 2012 undersökte 52 olika arrangemang. 24 hade hörslinga (46 %), 12 hade teckenspråkstolk (23 %) och 1 hade skrivtolk.
- BRIS, som lovat slinga tre år i rad men som fortfarande inte prioriterat det.
- Europahuset vars ansvariga jämförde satsning på hörseltillgänglighet med att bjuda alla på champagne.
- Myndigheten för delaktighet som arrangerade ett seminarium som saknade såväl hörslinga som teckenspråkstolk och skrivtolk.
- SCB som motiverade sin otillgänglighet (avsaknad av både hörslinga och tolk) med ”det har ju funkat i fjorton år” och inte lyssnade på våra påpekanden om att vi inte hörde och att det uppenbarligen inte fungerar då.
- HSO som trots sin kunskap inte informerade i förväg om att det skulle finnas hörslinga.
- AB Better Business World Wide & Nära AB som arrangerade åtta “Partisnack om tillgänglighet” men som inte hade hörslinga eftersom de hävdade att det var för dyrt. De hade inte heller tolk.
lördag 5 juli 2014
Slingpatrullen på väg hem
Även om de allra flesta möter oss med bra attityd och håller med om vad vi säger men inte har tänkt på det så har vi under veckan vi träffat på arrangörer med riktigt dålig attityd. Hos Europahuset fick vi höra att hörslingor var en lika absurd investering som champagne. Myndigheten för delaktighet arrangerade ett totalt hörselotillgängligt arrangemang – och hade inledningsvis väldigt svårt att se sitt ansvar som arrangörer. SPSM uttryckte sig mycket tråkigt angående att skrivtolkningen störde, ett uttalande som inte anstår en myndighet med så stor kunskap som SPSM. BRIS har trots påminnelser i flera år fortfarande inte fixat hörslinga. SCB argumenterade mot hörseltillgänglighet med ”det har ju fungerat i 14 år”, trots våra tydliga påtalanden att det är ett problem för oss och att det uppenbarligen inte funkar, men det var inget de ville ta hänsyn till.
Samtidigt har vi märkt hur stor skillnad vår medverkan gör och att vi kan förändra genom att ta de här diskussionerna. Europahuset har lovat bättring till nästa år, Myndigheten för delaktighet har bett om ursäkt för sin miss vid flera tillfällen och BRIS hävdar att de ska bättra sig till nästa år (tredje gången gillt). Vi får se vad Slingpatrullen 2015 kommer fram till.
Vi har också påverkat till det bättre under pågående vecka. I Forums #ideellaträdgården saknades slinga när vi kom dit en morgon, efter vårt påpekande kontrollerade de sin beställning, kontaktade leverantören och när vi kom tillbaka vid lunch var slingan fixad. Bra jobbat!
Extra roligt i år är att vi har nått ut i media mycket mer än tidigare. Vi har uppmärksammats av radio Gotland, Nyhetstecken och i Expressens Almedalsbilaga. Även på sociala medier har genomslaget varit stort. På Facebook har inlägget från Expressen om champagneincidenten hos Europahuset setts av över 10 000 personer.
Under nästa vecka kommer vi presentera det slutgiltiga resultatet från vår undersökning.
Vi vill rikta ett stort tack till Hörselskadades riksförbund för stöd att genomföra Slingpatrullen och för bra samarbete i Almedalen under veckan, vi ser fram emot fortsatt samarbete.
/Slingpatrullen genom Elin, kommunikatör, och Heléne, sammankallande
fredag 4 juli 2014
Vilket tal har varit bäst?
Socialdemokraterna: skrivtolk och slinga fungerar. Teckentolk stod lite långt ner. Inte tillräckligt många platser bokade. Hörslinga fungerar ju bara inom ett visst område, vilket betyder att hörselskadade behäver vissa platser för att kunna uttnyttja sina hjälpmedel.
Kristdemokraterna: skrivtolk, och slinga fanns och fungerade. Platser längst fram var bokat så teckentolken blev väl synlig. De hade även teckentolk på samma sida som skrivtolk (skärmen), stort plus.
Sverigedemokraterna: skrivtolk och hörslinga fungerade. Bokade platser, teckentolken syntes bra.
Miljöpartiet: Skrivtolk och hörslinga fungerade. Platser bokade, på motsatt sida jämfört m. var teckentolken stod. När sedan den gröna tröjan hängdes upp, skymdes tolken helt för oss på "fel" sida. Enda parti som bokade teckentolk till underhållningen, stort plus.
Moderaterna: Skrivtolk och hörslinga fungerade. Teckentolken stod långt bak och de bokade platserna var långt bak. Vilket försvårade att kunna se tolken.
Vänsterpartiet: Skrivtolk och härslinga fungerade. Bokade platser långt fram, teckentolken hade bra plats på scenen, tecken tolken väl synlig.
Vinnarna är: KD, MP och V! /Emilia Blomqvist
torsdag 3 juli 2014
Myndigheten för delaktighet arrangerar otillgängliga seminarium i Almedalen
I dag har vi fått inse att så inte alltid är fallet.
Myndigheten för delaktighet arrangerade idag ett seminarium som hette "Gäller barnkonvention också barn med funktionsnedsättning?" Vi fick tips om att det verkade saknas såväl hörslinga som teckenspråkstolk och tog oss såklart dit för att kontrollera, och mycket riktigt var hörseltillgängligheten under all kritik. Det fanns ingen hörslinga, inte heller teckenspråkstolk eller skrivtolk.
Vi frågade företrädare för MFD varför det saknades slinga och de hänvisade till att de inte var ansvariga för lokalen (arrangemanget hölls på Barnrättstorget, en mötesplats som tillhandahålls av Barnombudsmannen, och nej där har inte funnits slinga på hela veckan). Vad MFD missar är att de fortfarande har ett arrangörsansvar, de väljer att arrangera ett seminarium i den här lokalen, det hade de inte behövt. De hade kunnat ställa högre krav och vägrat delta på de här premisserna, de hade också kunnat leta andra lösningar specifikt för sitt arrangemang (tex mobil slinga).
Som myndighet som jobbar med de här frågorna kommer ett extra stort ansvar. Ja, alla borde veta bättre och en dag hoppas och tror vi att tillgängligheten kommer se bättre ut - men det här är inte acceptabelt. Inte i den här frågan och inte från den här arrangören. Myndigheten för delaktighet borde skämmas!
/Elin, kommunikatör UH
Men filmen verkar bra på trailern
Som att köpa en biobiljett till en mastodontfilm, men jag får bara se trailern. /Emilia Blomqvist
onsdag 2 juli 2014
Hur mycket får tillgänglighet kosta?
Mångfald, delaktighet, tillgänglighet och allas lika värde går diskussionen ofta. Hur kommer det sig att det så ofta brister?
Jag tror det handlar om okunskap om funktionsnedsättningar och hur hjälpmedel kan vara avgörande huruvida funktionsnedsatta får möjlighet att ta del av samhället eller inte. Morgonmötet vittnar om en attityd där arrangören ser hjälpmedel som en tjänst, en snäll gest snarare än ett måste.
På eftermiddagen fortsätter jag det arbete som Unga Hörselskadade gör på Almedalen: Slingpatrullen - en kartläggning om tillgänglighet för hörselskadade på Sveriges största politiska arena.
På eftermiddagen går jag till Europahuset, där arrangören inte heller sett till att sina event är tillgängliga. I diskussionen som följde med en representant framgick en attityd som stärker min tes, tyvärr.
Tolk och hörselslinga fanns inte då detta inte var med i upphandlingen. Europeiskaparlamentet informationskontor i Sverige och Europeiska kommissionen betalar arrangören för att ordna deras event. Även om de kunde ha sett till att dessa hjälpmedel funnits själva, de hade ju gjort allt praktiskt kring seminarierna. Så gjordes inte det, upphandlingen sågs nästan som en rekommendation. Representanten avslutar sitt resonemang med att säga: "Ja, vi hade ju även kunnat köpa in champagne, det är inte heller upphandlat".
Att jämföra hörslinga och tolk med champagne är mer olustigt än lustigt. Att tro att dessa hjälpmedel är lyx är imbicillt. Det är vårt vatten och bröd!
/Emilia Blomqvist 2 juli 2014 Almedalen
tisdag 1 juli 2014
Bättre möjligheter till hjälp vid psykisk ohälsa
Heléne
Tolk i arbetslivet lyser med sin frånvaro
Idag träffade jag henne igen och frågade om samma sak. Hon kände igen mig (känd eller ökänd?:-) men i vilket fall fick vi till ännu en diskussion om problemet. Henriettas tips var att vi försöker att trycka på politiker från olika håll, dels från arbetsförmedlingens sida men också intresseorganisationerna. Så hoppas på fortsatt samarbete oss hörselorganisationer mellan för att få till en bättre möjlighet till tolk i arbetslivet
söndag 29 juni 2014
Almedalsveckan har startat!
UH är på plats på gotland och almedalsveckan. Idag var det Socialdemokraternas dag och röda flaggor blåste i vinden lite här och där. Vi startade dagen med en rundvandring i visby och stannade vid handikappförbunden, HSO, för att hälsa. Vi presenterade oss som Unga Hörselskadade och småpratade en stund med de vänliga tanterna från HSO. Till slut frågade en av de vänliga tanterna om vi ville ha informationsmaterial men sade i sekund att informationen nog inte fanns i punktskrift. Vi funderade nog alla var för sig ett tag på vad hon egentligen sagt. varför behöver hörselskadade punktskrift? Vi förstod aldrig hur hon tänkte, men till slut förklarade jag att vi inte behövde punktskrift eftersom vi kunde läsa broschyren ändå. Den vänliga tanten brast ut i ett glatt "vad bra!" sedan tackade vi för oss och gick därifrån. Märkligt att vi blir bemötta med denna okunskap av funkisrörelsen.
Senare var jag på ett seminarium med titeln "partisnack om tillgängheten" om den nya lagen"bristande tillgänglighet med ett tydligt fokus på rullstolsburnas situation. det saknades både slinga och tolk. När jag ifrågasatte detta förklarade arrangören att slinga var för dyr och att de valt att fokusera på hinder. När jag då svarade att inte kunna höra också var ett hinder höll arrangören med mig. Jag förstår fortfarande inte vad hen menade med hinder.
Dagens slutsats och påminnelse till mig själv: det är minst lika viktigt att informera om hörseltillgänglighet inom funkisrörelsen som det är att informera allmänheten.
/sara
torsdag 22 maj 2014
Vi är inte färdiga förrän alla valfilmer är textade!
Tillsammans med Hörselskadades riksförbund skickade vi nyligen brev till partierna med uppmaning om att texta alla filmer så att den miljon svenska väljare som har nedsatt hörsel kan ta del av filmerna. Vi var också så oerhört snälla att vi berättade för partierna hur de på ett enkelt sätt kan göra för att texta sina filmer.
Responsen på vårt brev var överlag positiv och flera partier har bättrat sig. Men än har vi en lång väg att gå. Så sent som idag, flera veckor efter att vi skickade information till partierna, stötte vi på en valfilm på Facebook från Vänsterpartiet. Som var otextad. Vi ifrågasatte detta på Twitter och fick följande svar:
I den här tweeten ryms så mycket av det som vi har kvar att jobba med. Ja, det är jättebra att textning av valfilmer är något ni jobbar med och toppen att alla finns textade. Men det är uppenbart inte de som används i första hand. De finns men de fungerar som en särlösning. Filmen i fråga spreds på Facebook på Vänsterpartiets sida som har över 27 000 likes. Filmen har delats över hundra gånger. Även personer med hörselskada har Facebook, om ni undrade.
Vi är inte färdiga och partierna är inte tillgängliga för personer med hörselskada förrän vi har kommit till läget där textning är en självklarhet från början och i alla lägen i alla kanaler. När valfilmen är textad, istället för att det finns en textad version av valfilmen någon annan stans.
Jag hör bara svaren, men aldrig frågorna
Situationen idag är inget ovanligt, det är snarare regel än undantag med bristande hörseltillgänglighet i dagens samhälle, och det gör mig så sjukt uppgiven. Jag anser att delaktiga sammanhang är något vi skapar tillsammans, det kan inte bara vara upp till individen att kräva sin delaktighet eftersom det är alldeles för tröttsamt att vara en tjatnisse. Hur ska vi göra för att få folk att begripa vikten av att använda mikrofon under föreläsningen och under frågestunden? Hur kan vi skapa medvetenhet om att det finns personer, över en miljon i Sverige, som avviker från den hörande normen och som behöver mikrofon för hänga med på frågestunden? Jag tycker det är rimligt att ställa krav på de som tillhör den hörande normen att bidra till att skapa delaktiga frågestunder i det offentliga rummet. Frågestunder ska inte bara vara till för den hörande normen. Jag vet att det är inte är av elakhet som föreläsare inte upprepar frågor, nästan alla gånger är det nog för att de helt enkelt inte tänker på det eftersom de själva hör frågan då de tillhör den hörande normen. Det är därför det är så viktigt att synliggöra de normer du själv tillhör. Det är först då du kan inkludera andra och motverka exkludering, något som jag tror att de allra flesta vill.
Jag tror att många skulle gynnas av att mikrofon används vid frågestunder, men framför allt skulle det gynna oss med hörselnedsättningar och vi skulle inte behöva gissa oss fram till frågorna eller agera tjatnissar. Att använda mikrofon vid frågestunder är det bästa då blir det ingen andra hands information och föreläsaren behöver inte glömma bort att upprepa, vilket görs med jämna mellanrum om frågorna ska upprepas. Jag undrar när föreläsare ska börja reflektera över sitt ansvar för att alla ska höra och när arrangörer ska börja agera och kräva att frågor upprepas eller att frågan ställs i mikrofon? eller är det enbart individens ansvar att kräva sin delaktighet genom att agera tjatnisse? Vad är det som krävs för att den osynliga frågan om hörseltillgänglighet ska bli synlig? Ska det behövas målas banderoller med budskapet "Upprepa frågan så att alla hör" och spänna upp någon meter från föreläsaren? Problemet med hörseltillgänglighet behöver lyftas upp i rampljuset för det är inte rimligt att personer med hörselnedsättningar ska behöva gissa sig fram till frågorna som ställs under frågestunden.
/Sara
måndag 19 maj 2014
Den nya samarbetsorganisationen.
Samtliga mötesdeltagarna gick gemensamt till en präktig grekisk restaurang som hade oerhört god mat, kändes nästan som om man var bortskämd!
söndag 18 maj 2014
Första styrelsemötet avslutad
tisdag 29 april 2014
Och då var årsmötet 2014 över!
torsdag 24 april 2014
Sjukt taggad inför årsmöte 2014
Hej allihopa!
Nu är det bara timmar kvar tills årsmöte 2014 kör igång.
I år så har UH sitt årliga årsmöte på Västanviks folkhögskola strax utanför Leksand i Dalarna. Vi har varit där tidigare och tycker platsen är perfekt att vistas på för UH. Västanviks folkhögskola är en skola där både döva och hörselskadade studerar samt elever som studerar till teckenspråk/dövblindtolkar. Därför är Västanvik en perfekt teckenspråkig miljö att ha årsmötet på.
Tänk det redan har gått 1 år sen vi alla träffades och fattade många bra beslut i Småland då fjolårets årsmöte var på Ädelsfors folkhögskola. Men det var i fjol det.
Mycket har hänt sedan förra året. Jag kan inte skriva alla aktiviteter UH har haft runt om i Sverige. Men nästan alla lokaföreningar har nog haft minst en aktivitet för alla medlemar i sin lokagrupp samt att UH-riks har haft sina årliga aktiviteter som till ex. TSP-veckan under sommaren och barnläger mm.
Men i år som sagt så kommer alla medlemar från hela Sverige samlas på en och samma plats för att ta del av allt som händer i vår förening och vad som är temat för kommande året som vi ska jobba med.
Tidigare år så har vi till ex. haft teman som tillgänglighet och teckenspråk med mera som teman som vi jobbat med under ett eller flera år.
Ett nytt tema för året som kommer väljer medlemmarna just på årsmötet som äger rum varje år någon gång i april månad.
Under årsmötet har både gamla och nya medlemmar också chansen att träffas och knyta nya bekantskaper med varandra.
Detta blir mitt femte eller sjätte årsmöte sen jag blev medlem i UH år 2008. Jag älskar att delta på årsmötet just för att kunna få sin röst hörd och säga vad man tycker och tänker om olika saker. Alla medlemar som är medlemar i UH har rösträtt och kan därför rösta under årsmötet. En röstning kan gå till ex. så att om en ny ordförande ska väljas in i riksstyrelsen i UH så är det årsmötets medlemar som röstar fram den eller de personer som blivit föreslagna av VB (Valberedningen).
Det är mycket annat som också händer under årsmötet, Jag heter föresten Johanna och kommer vara en av dom som bloggar under helgen för att uppdatera er medlemar som tyvärr inte kunde komma i helgen. Men jag är sjuk taggad och ser framemot en rolig helg med er alla!
Mina förhoppningar inför helgen är att knyta nya bekantskaper och att ha roligt med alla nya och gamla UH-vänner :D
Jag hoppas självklart också på att bra och intressanta beslut tas och att temat för kommande året blir ett roligt tema att jobba med/för ;D
Men ha en bra resa till Västanvik så ses vi alla imorgon!
Med vänlig hälsning Johanna Käck
fredag 4 april 2014
Tillgängliga konferenser
onsdag 2 april 2014
Boktips på internationella barnboksdagen
fredag 21 mars 2014
tisdag 4 mars 2014
Äntligen blir bristande tillgänglighet diskriminering
Inte helt oväntat innehöll förslaget en del undantag som nu diskuteras. Bland annat för företag med mindre än 10 anställda vilket anses väldigt svagt jämfört med andra länders lagstiftning. Förslaget skärskådas nu av rörelsen och har redan från flera håll kallats svagt och tandlöst.
Gårdagen omnämndes som historisk på flera håll, och visst är den det. Nu återstår bara att se hur det blir i praktiken.
Vill du läsa mer? Nedan har vi samlar en lista med blogginlägg och artiklar i frågan, i huvudsak från företrädare för funktionshinderrörelsen.
En historisk dag - Anna Kain Wyatt bloggar på Tillgängligt.nu om förslaget och påtalar att detta är ett stort steg på vägen, men att kampen fortsätter med att anmäla och driva processer för att samhället ska bli tillgängligt för alla även i praktiken.
"Vi är alltså inte framme ännu, men vi har kommit en bit på vägen. Vi kan bocka av en punkt på listan. Nu firar vi, snart anmäler vi och fortsätter kampen. Kampen för ett samhälle där ingen behöver diskrimineras, någonsin, för sin funktionalitet." (Ur Annas blogginlägg)
Otillgänglighet föreslås bli diskriminering i "svagt" förslag - Hörselskadades riksförbund misstänker att förslaget inte kommer innebära några större förändringar för landets hörselskadade.
Det blev ett lagförslag ändå - men med brister - Lars Lindberg från Hörselskadades riksförbund kritiserar undantaget för företag med färre än tio anställda.
Företagen vann diskrimineringskampen - Artikel i Arbetarbladet "I slaget mellan regelförenkling för småföretagare och förbättrad tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning ger regeringen segern till företagen."
Tam men viktig markering - Rasmus Isaksson från DHR kritiserar i Svensk handikapptidskrift även han kryphål och undantag i förslaget, men betonar att förslaget i sig är en seger.
"– Omtanken om småföretagarna verkar väga tyngre än de mänskliga rättigheterna för människor med funktionsnedsättning. Men diskriminering är lika illa var den än äger rum, säger paraplyorganisationens vice ordförande Pelle Kölhed." (Ur artikeln i SHT ovan.)
fredag 21 februari 2014
Sömnlös i kathmandu
Dagarna innehåller otroligt mycket, och arbetet är intensivt med många hinder som Sara tidigare beskrev. Men trots brist på sömn, tid att reflektera och svårigheter i kommunikation så går arbetet framåt och vi lyckas komma förbi de olika hinder vi stöter på och vi lyckas få nån energikick så vi orkar arbeta vidare. Trots att det är energikrävande är det ju samtidigt otroligt kul! Vilken möjlighet för oss i unga hörselskadade att få vara en del av utvecklingen i att förbättra situationen för hörselskadade i Nepal. Vi vill ju ha så bra resultat som möjligt, vilket kanske också gör att det tar tid och det FÅR ta tid.
Landskonferensen är avslutad men vi är långt ifrån klara. Vi har landat på Kathmandu guesthouse där vi bodde sist och idag ska vi träffa vår samarbetsorganisation NAHOH. Vi ska göra klart planeringen av projektet som vi påbörjat på konferensen. Och när det är klart, är vi inte klara. Det är då det börjar, jag är övertygad om att vi har tre riktigt bra år framför oss och jag hoppas så många som möjlighet där hemma är sugna på att vara en del av projektet.
En timme kvar till frukost, passar på att kolla om det finns varmvatten, kanske kan det bli en morgon dusch. Men hur viktigt är varmvatten egentligen? Vi är ju här för någon mycket större, jag säger det igen vi i unga hörselskadade har tillsammans med organisationen här i Nepal alla möjligheter att ge hörselskadade i Nepal ett rikt liv, fyllt med livskvalitet, känsla av delaktighet,inflytande självförtroende....listan kan göras lång. Vad gör det då, om jag får ta morgonduschen i kallt vatten?
Vi har fortfarande mycket kvar att jobba på i Sverige. Men vi har det också otroligt bra, och vi glömmer lätt det. Det är nyttigt att påminna sig, och dela med sig till övriga världen.
Så hoppas du också vill vara en del av det i kommande projekt!
Tack!
//Therese
(Bild från förra Nepalresan.)
onsdag 19 februari 2014
Kommunikations strul i Nepal
Att kommunicera är klurigt, vi saknar ett gemensamt språk, har olika förmåga att höra och olika erfarenheter av arbeta i projektform. Det är utmanande att göra alla i gruppen delaktiga i samtalet och skapa en form av samarbetet som sker på lika villkor. Första dagen hade vi ingen tolk från nepalesiska till engelska, vilket inte alls funkade. Andra dagen fick vi låna en person från en annan organisation som tolk, vilket funkade bra. Idag satt vi och väntade förgäves på en tolk i över en timme innan landssamordnarna Shiva och SUjana ryckte in som tolkar fram till lunch. efter lunch fick vi en person som skrivstöd,vilket vi inte ens efterfrågat. efter lite diskussion får personen istället vara tolk oss för att vi ska komma framåt i planeringen.
Arbetet är också en övning i tålamod eftersom planeringen går i snigelfart och jag får många gånger ta ett djupt andetag för att lugna ner min vilja att ge förslag på hur vi ska göra för att få något att hända. Det är ju inte jag som ska göra arbetet med att skapa bättre förutsättningar för personer med hörselnedsättningar i Nepal i praktiken och därför är det inte heller jag som ska ge tio förslag på vad vi ska göra utifrån min bild av vad organisering är.
/Sara
(Bild från förra Nepalresan.)
torsdag 6 februari 2014
Nepal, here we come!
Ungefär samtidigt som jag skrev till Naresh att jag var tvungen att avsluta chatten för att sova så ställde Naresh frågan