Jag vill bara rikta ett stort tack till STAB som ställt upp med tolkningen under veckan. Ni har visat stor flexibilitet och god kvalitet på era tolkar. Utan er hade Almedalsveckan aldrig fungerat för oss.
Tack
// Heléne
lördag 4 juli 2009
Summering av Almedalen
Väl hemma igen efter knappt en vecka på underbara Gotland och Almedalen. Först får jag be er alla om ursäkt för min enorma klantighet. Jag skrev ett inlägg om Almedalen tidigare i veckan, men lade in det på fel blogg, dvs. på den gamla bloggen, men nu skall jag i alla fall skriva in det på rätt plats. Tänkte ta upp lite vad jag har ägnat mig åt dag för dag och kommentera lite kring detta.
Söndag: Jag och Isabel åkte direkt från Leksand och Unga hörselskadades teckenspråksläger över till Gotland och Almedalsveckan. Tyvärr var vi framme så sent på kvällen att vi missade talet och allt. Bara att gå till sängs när vi kom fram och samla krafterna inför det som komma skulle.
Måndag: Morgonmöte med båda UH och SDU frö att planera inför vecka och samordna allt med tolkningen också. Jag är väldigt imponerad över att tolkarna lyckades få ihop schemat så pass bra trots många olika viljor över vilka seminarier vi ville deltaga på.
Dagens första seminarium blev sedan hos Fryshuset. Temat på seminariet var ”Hur får vi in unga på arbetsmarknaden?”. Seminariet bestod av en paneldebatt, intressant på många sätt, men lite spetig. De nuddade funktionshinderperspektivet några gånger under seminariet vilket var bra. Dock kan vi kritisera och säga att det inte fanns någon slinga i lokalen. För mig personligen spelar det ingen roll, men tänker på mina stackars kompisar som faktiskt dem också vill höra och hänga med i det som sägs, ett minus till dem gällande detta.
Andra seminariet för dagen hade nästan samma titel som ovan nämnda, nämligen ” Hur ska unga få plats på framtidens arbetsmarknad?”. Det var Handels som anordnade detta seminarium. Även om denna lokal hade en slinga så att min kompis Susanne kunde hänga med så blev jag som tolkanvändare lite besviken över att tolkarna inte fick stå på scenen. Istället fick de snällt sitta på stolar mitt emot mig och tolka direkt till mig. Problemet med detta system blir att det känns som jag ar en diskussion med mina tolkar, inte med de som deltog i panelen. Dessutom visade de olika statistik genom en power point presentation, men dessa missade jag helt då tolken satt så att jag endast kunde kolla på dem. Ett minus till Handels för att de inte tillät att tolken fick stå på scenen, skall ni vara tillgängliga för alla?! För övrigt var siffrorna som de visade intressant och skrämmande att så många ungdomar går arbetslösa idag, inget nytt visserligen, men ändå nyttigt att se hur det verkligen ser ut. Tyvärr hann jag inte med att ställa min fråga som jag hade tänkt ställa gällande om de hade någon statisktik hur arbetslösheten ser ut bland ungdomar med funktionsnedsättning. Satt och viftade med handen ett tag, men många ville fråga, så de hann inte med att ta upp allt, tyvärr.
Det tredje seminariet för dagen ” Våld mot kvinnor med funktionsnedsättning” anordnades av Forum kvinnor och funktionshindrade. Seminariet hade tidigare lovat att det skulle teckenspråkstolkas. När vi väl kom dit så fanns det dock inga centraltolkar. Som tur var fanns FSDB: s ordförande och hans tolkar på plats och e var snälla så att även vi övriga tolkberoende fick låna de tolkarna. Ett stort minus till seminariet gällande detta, att lova att det skall finnas tolk och sedan inte hålla det. Vad hade jag och Isabel gjort om tolk från FSDB inte funnits, ja det hade ju bara varit att gå ut i så fall. Seminariet inleddes med att Ingela Jacobsson tecknande två sånger på teckenspråk. Jag blev helt frälst, var så otroligt vackert. Och att det dessutom var på riktigt teckenspråk (inte svenska påverkat som det lätt blir genom tolk) var helt underbart. Gillande även henens val av låtar som gjorde sig så otroligt fina, bland annat så tecknandes ” Du måste finnas” med Helen Sjöholm samt ”Det vackraste” med Cecilia Wennersten. Seminariet tog sedan upp hur vanligt det är att kvinnor med funktionsnedsättning utsätts för våld, samt vilken hjälp det finns att få för dem som blir utsatta. Ett intressant seminarium på många sätt. Dessutom fanns slinga som även var kopplad till högtalarna så att musiken som tecknandes till kunde höras via slinga, ett plus i kanten där.
På kvällen var det tal i Almedalsparken. Varje dag så är det ett parti som talar. I måndags var det Folkpartiet och Jan Björklund. Talet var sådär, saknade funktionshinderperspektivet i talet, detta nämndes inte ett enda ord om.
Kvällen hade vi planerat att tillbringa på UNF: s mingel, kom dock inget folk, så blev ingenting av detta.
Tisdag: På morgonen begav jag och Isabel iväg på ett frukostseminarium. Det var Psykiatrin som anordnade detta seminarium vid namn ”Självskadebeteende för att överleva”. Detta seminarium hade inte mycket UH fokus egentligen utan mera för eget intresse, jag är ju inte socionomstuderande för inte. Men kan ändå säga att seminariet var tolkvänliga, dock fanns ingen slinga. Detta seminarium var mycket intressant, en kvinna som skadat sig själv under flera år berättade som sina tankar och upplevelser, ingen gick därifrån oberörd kan jag lova.
Nästa seminarium hette ”Är psykiatrin en klassfråga” och ordnades av Sveriges psykologförbund. Här pratade de om rätten till psykiatrisk hjälp för dem som är i behov av det, om kostnader, prioriteringar. Intressant, men jag hade än en gång hoppas att få in funktionshinderperspektivet i bilden, men icke då.
Eftermiddagen, nu gällde det, dags för vårt seminarium. Innan sprang vi runt som galna höns för att dela ut inbjudningar till alla vi såg. När seminariet väl drog igång hade vi ca 40 personer sittande i pubbliken. Diskussionerna blev bra och vi måste ge Julia beröm för hennes positivt kaxiga attityd under seminariet, var kul att se. Roligt var också att det fanns folk i publiken från de andra döv och hörselskadeorganisationerna så som HRF, SDU, SDR, FSDB, DBU samt DHB kul att ni ställde upp att besöka vårt seminarium. Vårt seminarium var ju själklart teckentolkat, men sedan slingan, suck. Blir så trött på det där, när de lovat att det skall fungera men att det sedan inte gör det. Att man som hörselskadad alltid själv skall behöva ha nödlösning A, B, C, D ja nästan hela alfabetet för att alltid vara på den säkra sidan att kanske lösning L kan fungera. Tur i alla fall att vi hade vår HRF slinga som vi kunde använda så att alla tillsist hörde.
På kvällen var det tal igen, denna gång var det Centerpartiet och Maud. Tyvärr inget som funktionshinderperspektivet denna gång heller, vilken var synd.
Onsdag: Ännu en dag på Almedalen med 30 graders värme, vilket är något som vi haft hela veckan. Morgonen började med ett frukost seminarium med paneldebatt. Tyvärr har jag inte i huvudet vem som anordnade det, men var en diskussion med representanter från bland annat Rädda barnen och Lärarförbundet i panel. Och här benämndes faktiskt funktionshinder perspektivet lite också. Mycket av diskussionen handlade om ekonomiska aspekter, om det är rätt att i skolan ta ut avgifter för skolresa som gör att vissa barn kanske inte har föräldrar som har ekonomi till att betala så att barnen kan följa med och så. Ett intressant seminarium på många sätt.
Jag gick sedan vidare till Fryshuset och ett seminarium ”Bättre betyg med utveckling av sociala och emotionella kompetenser”. Som jag skrev innan så har fryshuset ingen slinga, men är vänliga till tolken i alla fall. Seminariet diskuterade om EQ solm handlar om en persons förmåga när det gäller att kunna handskas med egna och andras känslor, ha relationer, motivera sig själv och vara empatisk. Intressant, men inget om funktionshindrade här heller.
På efter middagen hade jag och Gudrun från UH samt Henrik och Elsa från SDU en träff med Rosanna Dinamarca, vänsterpartist som sitter i utbildningsutskottet. Vi tog upp våra fyra frågor som vi drev under veckan och diskuterade dem med henne, intressant och bra möte. Hoppas bara att alla möten med politiker verkligen kan leda till någon praktisk handling från deras sida.
På kvällen åt alla i UH gemensam middag tillsammans med HRF: s ordförande JP. En trevlig middag med god mat och många intressanta diskussioner. På kvällen var det Mona Sahlins tur att tala i Almedalsparken. Ännu ett tal utan funktionshinderperspektivet. Efter talet hade jag tänkt försöka att ta mig fram och lämna över våra papper med UH och SDU: s budskap till Mona. Jag kom nära, fick några ganska bra foton, men innan jag kom ända fram så blev jag bortknuffad av SÄPO, trist, men ja, ja..
Torsdag: Inget frukostseminarium idag, istället städning av lägenheten. Sedan skulle vi haft ett till politikermöte med Maria Kornevik Jakobsson, centerpartist i socialutskottet. Men mötet blev inställt, och så pass sent inställt att jag inte hann gå på något annat seminarium istället vilket var lite synd. Så blev en lugn förmiddag för mig innan gemensam lunch för UH och SDU. Sedan på eftermiddagen åkte vi från UH färjan tillbaka till fastlandet efter några trevliga men intensiva dagar på Almedalsveckan. Vi är alla nöjda och trötta, men hoppas på att vårt arbete gett resultat, år 2010 skall ju samhället vara tillgängligligt för alla, även för oss med hörselnedsättning.
Lycka till i arbetet med detta.
Vid tangenterna, Heléne
Söndag: Jag och Isabel åkte direkt från Leksand och Unga hörselskadades teckenspråksläger över till Gotland och Almedalsveckan. Tyvärr var vi framme så sent på kvällen att vi missade talet och allt. Bara att gå till sängs när vi kom fram och samla krafterna inför det som komma skulle.
Måndag: Morgonmöte med båda UH och SDU frö att planera inför vecka och samordna allt med tolkningen också. Jag är väldigt imponerad över att tolkarna lyckades få ihop schemat så pass bra trots många olika viljor över vilka seminarier vi ville deltaga på.
Dagens första seminarium blev sedan hos Fryshuset. Temat på seminariet var ”Hur får vi in unga på arbetsmarknaden?”. Seminariet bestod av en paneldebatt, intressant på många sätt, men lite spetig. De nuddade funktionshinderperspektivet några gånger under seminariet vilket var bra. Dock kan vi kritisera och säga att det inte fanns någon slinga i lokalen. För mig personligen spelar det ingen roll, men tänker på mina stackars kompisar som faktiskt dem också vill höra och hänga med i det som sägs, ett minus till dem gällande detta.
Andra seminariet för dagen hade nästan samma titel som ovan nämnda, nämligen ” Hur ska unga få plats på framtidens arbetsmarknad?”. Det var Handels som anordnade detta seminarium. Även om denna lokal hade en slinga så att min kompis Susanne kunde hänga med så blev jag som tolkanvändare lite besviken över att tolkarna inte fick stå på scenen. Istället fick de snällt sitta på stolar mitt emot mig och tolka direkt till mig. Problemet med detta system blir att det känns som jag ar en diskussion med mina tolkar, inte med de som deltog i panelen. Dessutom visade de olika statistik genom en power point presentation, men dessa missade jag helt då tolken satt så att jag endast kunde kolla på dem. Ett minus till Handels för att de inte tillät att tolken fick stå på scenen, skall ni vara tillgängliga för alla?! För övrigt var siffrorna som de visade intressant och skrämmande att så många ungdomar går arbetslösa idag, inget nytt visserligen, men ändå nyttigt att se hur det verkligen ser ut. Tyvärr hann jag inte med att ställa min fråga som jag hade tänkt ställa gällande om de hade någon statisktik hur arbetslösheten ser ut bland ungdomar med funktionsnedsättning. Satt och viftade med handen ett tag, men många ville fråga, så de hann inte med att ta upp allt, tyvärr.
Det tredje seminariet för dagen ” Våld mot kvinnor med funktionsnedsättning” anordnades av Forum kvinnor och funktionshindrade. Seminariet hade tidigare lovat att det skulle teckenspråkstolkas. När vi väl kom dit så fanns det dock inga centraltolkar. Som tur var fanns FSDB: s ordförande och hans tolkar på plats och e var snälla så att även vi övriga tolkberoende fick låna de tolkarna. Ett stort minus till seminariet gällande detta, att lova att det skall finnas tolk och sedan inte hålla det. Vad hade jag och Isabel gjort om tolk från FSDB inte funnits, ja det hade ju bara varit att gå ut i så fall. Seminariet inleddes med att Ingela Jacobsson tecknande två sånger på teckenspråk. Jag blev helt frälst, var så otroligt vackert. Och att det dessutom var på riktigt teckenspråk (inte svenska påverkat som det lätt blir genom tolk) var helt underbart. Gillande även henens val av låtar som gjorde sig så otroligt fina, bland annat så tecknandes ” Du måste finnas” med Helen Sjöholm samt ”Det vackraste” med Cecilia Wennersten. Seminariet tog sedan upp hur vanligt det är att kvinnor med funktionsnedsättning utsätts för våld, samt vilken hjälp det finns att få för dem som blir utsatta. Ett intressant seminarium på många sätt. Dessutom fanns slinga som även var kopplad till högtalarna så att musiken som tecknandes till kunde höras via slinga, ett plus i kanten där.
På kvällen var det tal i Almedalsparken. Varje dag så är det ett parti som talar. I måndags var det Folkpartiet och Jan Björklund. Talet var sådär, saknade funktionshinderperspektivet i talet, detta nämndes inte ett enda ord om.
Kvällen hade vi planerat att tillbringa på UNF: s mingel, kom dock inget folk, så blev ingenting av detta.
Tisdag: På morgonen begav jag och Isabel iväg på ett frukostseminarium. Det var Psykiatrin som anordnade detta seminarium vid namn ”Självskadebeteende för att överleva”. Detta seminarium hade inte mycket UH fokus egentligen utan mera för eget intresse, jag är ju inte socionomstuderande för inte. Men kan ändå säga att seminariet var tolkvänliga, dock fanns ingen slinga. Detta seminarium var mycket intressant, en kvinna som skadat sig själv under flera år berättade som sina tankar och upplevelser, ingen gick därifrån oberörd kan jag lova.
Nästa seminarium hette ”Är psykiatrin en klassfråga” och ordnades av Sveriges psykologförbund. Här pratade de om rätten till psykiatrisk hjälp för dem som är i behov av det, om kostnader, prioriteringar. Intressant, men jag hade än en gång hoppas att få in funktionshinderperspektivet i bilden, men icke då.
Eftermiddagen, nu gällde det, dags för vårt seminarium. Innan sprang vi runt som galna höns för att dela ut inbjudningar till alla vi såg. När seminariet väl drog igång hade vi ca 40 personer sittande i pubbliken. Diskussionerna blev bra och vi måste ge Julia beröm för hennes positivt kaxiga attityd under seminariet, var kul att se. Roligt var också att det fanns folk i publiken från de andra döv och hörselskadeorganisationerna så som HRF, SDU, SDR, FSDB, DBU samt DHB kul att ni ställde upp att besöka vårt seminarium. Vårt seminarium var ju själklart teckentolkat, men sedan slingan, suck. Blir så trött på det där, när de lovat att det skall fungera men att det sedan inte gör det. Att man som hörselskadad alltid själv skall behöva ha nödlösning A, B, C, D ja nästan hela alfabetet för att alltid vara på den säkra sidan att kanske lösning L kan fungera. Tur i alla fall att vi hade vår HRF slinga som vi kunde använda så att alla tillsist hörde.
På kvällen var det tal igen, denna gång var det Centerpartiet och Maud. Tyvärr inget som funktionshinderperspektivet denna gång heller, vilken var synd.
Onsdag: Ännu en dag på Almedalen med 30 graders värme, vilket är något som vi haft hela veckan. Morgonen började med ett frukost seminarium med paneldebatt. Tyvärr har jag inte i huvudet vem som anordnade det, men var en diskussion med representanter från bland annat Rädda barnen och Lärarförbundet i panel. Och här benämndes faktiskt funktionshinder perspektivet lite också. Mycket av diskussionen handlade om ekonomiska aspekter, om det är rätt att i skolan ta ut avgifter för skolresa som gör att vissa barn kanske inte har föräldrar som har ekonomi till att betala så att barnen kan följa med och så. Ett intressant seminarium på många sätt.
Jag gick sedan vidare till Fryshuset och ett seminarium ”Bättre betyg med utveckling av sociala och emotionella kompetenser”. Som jag skrev innan så har fryshuset ingen slinga, men är vänliga till tolken i alla fall. Seminariet diskuterade om EQ solm handlar om en persons förmåga när det gäller att kunna handskas med egna och andras känslor, ha relationer, motivera sig själv och vara empatisk. Intressant, men inget om funktionshindrade här heller.
På efter middagen hade jag och Gudrun från UH samt Henrik och Elsa från SDU en träff med Rosanna Dinamarca, vänsterpartist som sitter i utbildningsutskottet. Vi tog upp våra fyra frågor som vi drev under veckan och diskuterade dem med henne, intressant och bra möte. Hoppas bara att alla möten med politiker verkligen kan leda till någon praktisk handling från deras sida.
På kvällen åt alla i UH gemensam middag tillsammans med HRF: s ordförande JP. En trevlig middag med god mat och många intressanta diskussioner. På kvällen var det Mona Sahlins tur att tala i Almedalsparken. Ännu ett tal utan funktionshinderperspektivet. Efter talet hade jag tänkt försöka att ta mig fram och lämna över våra papper med UH och SDU: s budskap till Mona. Jag kom nära, fick några ganska bra foton, men innan jag kom ända fram så blev jag bortknuffad av SÄPO, trist, men ja, ja..
Torsdag: Inget frukostseminarium idag, istället städning av lägenheten. Sedan skulle vi haft ett till politikermöte med Maria Kornevik Jakobsson, centerpartist i socialutskottet. Men mötet blev inställt, och så pass sent inställt att jag inte hann gå på något annat seminarium istället vilket var lite synd. Så blev en lugn förmiddag för mig innan gemensam lunch för UH och SDU. Sedan på eftermiddagen åkte vi från UH färjan tillbaka till fastlandet efter några trevliga men intensiva dagar på Almedalsveckan. Vi är alla nöjda och trötta, men hoppas på att vårt arbete gett resultat, år 2010 skall ju samhället vara tillgängligligt för alla, även för oss med hörselnedsättning.
Lycka till i arbetet med detta.
Vid tangenterna, Heléne
En hälsning från Almedalen
Hej på er alla runt om i landet. Tänkte skriva några rader från Gotland och Almedalen. I söndagskväll kom jag och Isabel över hit till ön. Vi kom så sent att vi missade det förrsta talet, dvs. vänsterpartiet. Men i måndags drog vi igång med fulla krafter att lobba politiker och beslutsfattare. Mitt första pass i måndags handlade om hur unga kommer in på dagens arbetsmarknad, detta pass arrangerades av fryshuset. Passet var bra och intressant, och vi fick också möjlighet att ställa frågor. Mitt andra pass för dagen handlade även detta om arbetsmarknaden för dagens ungdomar, och det var LO- handel som ordande detta, även denna gång blev det ett intressant seminarium, tyvärr hann jag inte med att ställa de frågor som jag ville, men roligt ändå.
Sista seminariet för dagen handlade om kvinnor med funktionsnedsättning och att de löper större risk att drabbas av våld i jämförelse med icke funktionshindrade. Detta seminarium hade lovat att tolk skulle finnas på plats, men när vi väl kom dit så fanns det ingen tolk där. Tur att FSDB fanns där och att vi kunde låna deras tolkar, men det kändes ändå inte riktigt rätt.På kvällen talade Jan Björklund.
Sedan igår tisdag så gick jag och Isabel till ett seminrium om självskadebeteende på morgonen. Seminariet var minst sagt gripande, jag tror inte att någon gick därifrån oberörd. Andra seminariet handlade om psykisk ohälsa i dagens samhälle. Utav de semiunarium jag deltagit på har det inte varit ett enda som haft tolkar på plats, säger ju lite om hur tillgängligheten för oss med hörselskada ser ut. Av mina slinganvändande vänner har jag även hört att slingorna inte finns alls, eller är totalt kass, ja det finns mycket kvar att jobba för.
Igår eftermiddag så gällde det. Var dags för vårt eget seminarium. Jag tycker att detta gick bra, alla i panelen fick prata och säga sitt. Hoppas också att något faktiskt händer också, att det inte bara blir löst prat. Men vi håller tummarna. Dock jan vi igen kritiskt konstatera att slingor idag är en stor bristvara, seminariesalens slinga var kass=( Vi lyckades dock lösa det genom att använda vår egen medtagna slinga.
Något som är kul på Almedalen i år är att representanter från flera av de andra döv och hörselorganisationerna finns på plats, SDR; SDU; FSDB; DBU samt DHB har jag träffat på..
2009-07-01 @ 07:01:41
Sista seminariet för dagen handlade om kvinnor med funktionsnedsättning och att de löper större risk att drabbas av våld i jämförelse med icke funktionshindrade. Detta seminarium hade lovat att tolk skulle finnas på plats, men när vi väl kom dit så fanns det ingen tolk där. Tur att FSDB fanns där och att vi kunde låna deras tolkar, men det kändes ändå inte riktigt rätt.På kvällen talade Jan Björklund.
Sedan igår tisdag så gick jag och Isabel till ett seminrium om självskadebeteende på morgonen. Seminariet var minst sagt gripande, jag tror inte att någon gick därifrån oberörd. Andra seminariet handlade om psykisk ohälsa i dagens samhälle. Utav de semiunarium jag deltagit på har det inte varit ett enda som haft tolkar på plats, säger ju lite om hur tillgängligheten för oss med hörselskada ser ut. Av mina slinganvändande vänner har jag även hört att slingorna inte finns alls, eller är totalt kass, ja det finns mycket kvar att jobba för.
Igår eftermiddag så gällde det. Var dags för vårt eget seminarium. Jag tycker att detta gick bra, alla i panelen fick prata och säga sitt. Hoppas också att något faktiskt händer också, att det inte bara blir löst prat. Men vi håller tummarna. Dock jan vi igen kritiskt konstatera att slingor idag är en stor bristvara, seminariesalens slinga var kass=( Vi lyckades dock lösa det genom att använda vår egen medtagna slinga.
Något som är kul på Almedalen i år är att representanter från flera av de andra döv och hörselorganisationerna finns på plats, SDR; SDU; FSDB; DBU samt DHB har jag träffat på..
Teckenspråksvecka på Västanvik
I söndags samlades en skara deltagare och några ledare på Västanviks folkhögskola utanför Leksand för att tillbringa en härlig vecka med läger och undervisning i teckenspråk i denna härliga dalarna miljö bland alla röda timmerstugor. För er som aldrig varit på Västanvik och inte känner till skolan så kan jag berätta att det är dövas egen folkhögskola, tag gärna en närmare titt på: www.sdrf.se/vv
Totalt 15 deltagare med mål att lära sig och/ eller att förbättra sina kunskaper i teckenspråk finns på plats här på skolan. Dagtid har vi lektioner där vi avläser teckenspåk för fullt och på kvällarna är det mera traditionella lägeraktiviteter som gäller, vi har bland annat hunnit med brännboll, grillkväll och nu idag kan jag avslöja att det blir minigolf som kommer att stå på schemat.
Jag hoppas att alla deltagare har det lika trevlig här som mig, några modiga själar har i alla fall hunnit med att ta sommarens första dopp. Även om vi har härliga 25 grader och strålande solsken så är vattnet fortfarande kyrligt. Måste dock erkänna att jag själv tog mitt premiä dopp förra veckan då UH hade läger på Bohus Björkö utanför Göteborg...
Nu är det snart dags för lite middag här på lägret...
Vid tangenterna Heléne
2009-06-25 @ 16:43:12
Totalt 15 deltagare med mål att lära sig och/ eller att förbättra sina kunskaper i teckenspråk finns på plats här på skolan. Dagtid har vi lektioner där vi avläser teckenspåk för fullt och på kvällarna är det mera traditionella lägeraktiviteter som gäller, vi har bland annat hunnit med brännboll, grillkväll och nu idag kan jag avslöja att det blir minigolf som kommer att stå på schemat.
Jag hoppas att alla deltagare har det lika trevlig här som mig, några modiga själar har i alla fall hunnit med att ta sommarens första dopp. Även om vi har härliga 25 grader och strålande solsken så är vattnet fortfarande kyrligt. Måste dock erkänna att jag själv tog mitt premiä dopp förra veckan då UH hade läger på Bohus Björkö utanför Göteborg...
Nu är det snart dags för lite middag här på lägret...
Vid tangenterna Heléne
fredag 3 juli 2009
Talet från onsdagen samt torsdag
Efter det politiska reklamsseminariumet var det vid femtiden dags för middag. Vi alla i UH åt en god middag tillsammans med förbundsordförande i HRF, JP, och hans fru. Det var jättetrevligt.
Efter middagen gick vi ner och hörde på Mona Sahlins tal tillsammans med många andra.
Talet var ett tal som handlade det om arbetslösheten, ungdomsarbetslösheten, pensionärer. Men tyvärr inget om tillgänglighet.
Torsdagen.
Var det städning som stod på agendan och för Julia och Susanne var det även ett seminarium om barnpolitik i kristider som Unga örnar och LO höll i. Seminariet var jättebra för äntligen lyftes frågan om barn och ungdomar. Vi var helt klart nöjda med seminariet och sedan var vi nöjda över lokalen som hade en utmärkt slinga. Teknikern hade byggt den själv och den var högklassig så han får ett beröm av oss här igen. LO filmade tolkarna under seminariet och kommer att lägga ut det på deras hemsida (http://www.lo.se).
Efter det var det ett seminarium som polisförbundet höll i om ungdomsbrottsligheten där en från vänstern och en från folkpartitet skulle debattera. Arrangemanget låg på båten som kallas Stockholmsbåten. Vi var tre som lämnade seminarium när det knappt ens hade börjat, Susanne för hon hörde ingen av dem, Gudrun som mest hörde ventilationsfläkten och Julia som inte hörde något eller såg tolken. Moderatorn gick framför tolken så att alla inte såg. De övriga som var kvar (Kave, Isabell och Josefine) hade pratat efteråt med arrangörerna som lovade bättring till nästa år. Då ser vi framemot att få följa hela seminariet.
Vid halv ett-tiden samlades vi tillsammans med SDU och åt en lunch ihop för att säga hejdå för i år. Efter lunchen så hade vi någon timme på oss innan båten gick och flyget gick för andra.
Ett stort tack för oss i år och ett stort tack för STAB för en underbar tolkning och stöttning!
Vissa kommer att uppdatera efteråt vad man har varit på för seminarium men nu är vi hemma på respektive ort hemma för att ladda batterierna för i höst.
//Almedalsgruppen
Efter middagen gick vi ner och hörde på Mona Sahlins tal tillsammans med många andra.
Talet var ett tal som handlade det om arbetslösheten, ungdomsarbetslösheten, pensionärer. Men tyvärr inget om tillgänglighet.
Torsdagen.
Var det städning som stod på agendan och för Julia och Susanne var det även ett seminarium om barnpolitik i kristider som Unga örnar och LO höll i. Seminariet var jättebra för äntligen lyftes frågan om barn och ungdomar. Vi var helt klart nöjda med seminariet och sedan var vi nöjda över lokalen som hade en utmärkt slinga. Teknikern hade byggt den själv och den var högklassig så han får ett beröm av oss här igen. LO filmade tolkarna under seminariet och kommer att lägga ut det på deras hemsida (http://www.lo.se).
Efter det var det ett seminarium som polisförbundet höll i om ungdomsbrottsligheten där en från vänstern och en från folkpartitet skulle debattera. Arrangemanget låg på båten som kallas Stockholmsbåten. Vi var tre som lämnade seminarium när det knappt ens hade börjat, Susanne för hon hörde ingen av dem, Gudrun som mest hörde ventilationsfläkten och Julia som inte hörde något eller såg tolken. Moderatorn gick framför tolken så att alla inte såg. De övriga som var kvar (Kave, Isabell och Josefine) hade pratat efteråt med arrangörerna som lovade bättring till nästa år. Då ser vi framemot att få följa hela seminariet.
Vid halv ett-tiden samlades vi tillsammans med SDU och åt en lunch ihop för att säga hejdå för i år. Efter lunchen så hade vi någon timme på oss innan båten gick och flyget gick för andra.
Ett stort tack för oss i år och ett stort tack för STAB för en underbar tolkning och stöttning!
Vissa kommer att uppdatera efteråt vad man har varit på för seminarium men nu är vi hemma på respektive ort hemma för att ladda batterierna för i höst.
//Almedalsgruppen
torsdag 2 juli 2009
Seminarium om politisk reklam i TV
Josefine, Susanne och Julia var på seminarium om politisk reklam i TV. I panelen bestod av TV4:as chef, politiska partisekretare för S, MP, M och FP.
Det fanns ingen slinga i lokalen och tyvärr så tillät moderatorn inte att tolkarna stod på scen och tolkade. Julia, vår ordförande ville ställa en fråga om textning i politisk tv reklam men tyvärr ville moderatorn inte se att vi ville ha ordet. Till slut fick vi ordet med hjälp av tolken som viftade med armarna (tack tolken).
Det vi ville ha sagt var följande:
"HRF skickade ut en förfrågan till alla politiska partier innan EU-valet ang textning av reklamfilmer i TV.
* Moderaterna och Centern svarade inte alls
* Folkpartiet och Junlilistan textade inte - tar tid och är dyrt.
* Kristdemokraterna textade efter HRF:s brev via texttv men var problem för TV4 att få det att funka.
* Vänstern, Socialdemokraterna och Miljöpartiet hade filmer på webben (you tube) ingen textning där heller. I och för sig hade S och MP filmer där djur pratade och därför textade sina filmer. Men vi pratar om när det finns behov av textning vid tal.
Argumenten från partierna att det är dyrt. Alla som har lite koll på internet, vet att det finns program som gör det hela enkelt. En vanlig webbredaktör kan texta en film.
Vid textning av TV-sända reklamfilmer ligger även problemet hos TV4. Man textar, vid text-Tv men ovanan att texta reklamfilmer gör att det inte finns rutiner för det.
Eftersom amerikanska valet har tagits upp, kan vi nämna att där finns en LAG på att allt som sänds ska textas.
Vår fråga är alltså: Varför textar ni inte de politiska reklamfilmer och ger de 1 miljoner hörselskadade tillgång till samhällsdebatten?"
Eftersom vi fick ställan frågan så sent så blev frågan istället: "Varför textar ni inte politiska reklamfilmer i TV?"
Svaren var "jo det är viktigt" men det var inte svar nog på våran fråga.
Almedalsgruppen
Det fanns ingen slinga i lokalen och tyvärr så tillät moderatorn inte att tolkarna stod på scen och tolkade. Julia, vår ordförande ville ställa en fråga om textning i politisk tv reklam men tyvärr ville moderatorn inte se att vi ville ha ordet. Till slut fick vi ordet med hjälp av tolken som viftade med armarna (tack tolken).
Det vi ville ha sagt var följande:
"HRF skickade ut en förfrågan till alla politiska partier innan EU-valet ang textning av reklamfilmer i TV.
* Moderaterna och Centern svarade inte alls
* Folkpartiet och Junlilistan textade inte - tar tid och är dyrt.
* Kristdemokraterna textade efter HRF:s brev via texttv men var problem för TV4 att få det att funka.
* Vänstern, Socialdemokraterna och Miljöpartiet hade filmer på webben (you tube) ingen textning där heller. I och för sig hade S och MP filmer där djur pratade och därför textade sina filmer. Men vi pratar om när det finns behov av textning vid tal.
Argumenten från partierna att det är dyrt. Alla som har lite koll på internet, vet att det finns program som gör det hela enkelt. En vanlig webbredaktör kan texta en film.
Vid textning av TV-sända reklamfilmer ligger även problemet hos TV4. Man textar, vid text-Tv men ovanan att texta reklamfilmer gör att det inte finns rutiner för det.
Eftersom amerikanska valet har tagits upp, kan vi nämna att där finns en LAG på att allt som sänds ska textas.
Vår fråga är alltså: Varför textar ni inte de politiska reklamfilmer och ger de 1 miljoner hörselskadade tillgång till samhällsdebatten?"
Eftersom vi fick ställan frågan så sent så blev frågan istället: "Varför textar ni inte politiska reklamfilmer i TV?"
Svaren var "jo det är viktigt" men det var inte svar nog på våran fråga.
Almedalsgruppen
En arbetsmarknad för alla?
I går var Gudrun på ett seminarium anordnat av Temagrupp Likabehandling i arbetslivet.
Trappan in till lokalen var… gammal. Ojämn. Höga steg. Och rätt högt över marken till dörren. Jag tittade upp, det stod en människa i dörröppningen för att hälsa folk välkomna, och hennes knän var väl i ansiktshöjd för mig. Lite lätt stapplande tar jag mig uppför trappan. Inte lätt. Ironin i detta kommer ni förstå när jag avslöjar namnet på seminariumet. När jag kommit upp för trappan var min första fråga om det fanns slinga där. Glädjande nog blev svaret ja, och jag fick dessutom ansvarig person utpekad. Temat för seminariumet var ”En arbetsmarknad för alla?” Så drar de igång, och personen som presenterar börjar prata. I racerfart. Utan mikrofon. Jag har ingen aning om vem människan var, eller vad hon sa. När nästa person skulle börja prata så hojjtade jag till och tyckte att om de har en slinga så bör det finnas en mikrofon. Den ansvariga personen säger följande: ”Jo, men det finns slinga, och mikrofoner har vi … Var är mikrofonerna? Jag springer och letar efter dem.” Hon försvinner, och kommer snabbt tillbaka med två handmickar som är kopplade med lång sladd till slingan, och dessutom till ett högtalarsystem.
Temat för diskussionen var en arbetsmarknad för alla. Arrangörerna hade dragit ihop en riktigt spännande panel bestående av Åsa Lindh (generaldirektör ESF), Gudrun Schyman (talesperson Fi), Örjan Brinkman (generalsekreterare HSO), Christine Giljam (utvecklingsledare DO) och Göran Lindberg (fd länspolismästare Uppsala) samt en moderator; Soledad Piñero Misa. Under ämesområdet Mänskliga rättigheter diskuterades en lång rad saker, och de hade mycket bra att säga. Många kloka åsikter, och de lyssnade verkligen in varandra. Det var mycket roligt att höra. När mikrofonerna togs fram så ifrågasatte dock Gudrun om det verkligen behövdes. Ja svarade jag, och till viss förvåning för mig även en stor del av resten av publiken. Så ur hörseltillgänglighetsperspektiv får de trots allt godkänt. Sett till annan tillgänglighet får de dock gravt underkänt.
När panelen hade pratat på ett tag, och sagt mycket smart så var det dags för publiken. Jag pratade lite om slingan, och hur en så kompetent panel bemötte mig när jag ville att de skulle använda mikrofon. Jag fick då till svar av Gudrun att hon inte uppfattat att jag frågat efter mikrofon. Personen som pratade efter mig frågade om när vi ska införa nolltolerans för bristande tillgänglihet och att man diskriminerar, exkluderar och annat som panelen varit inne på. Jag har en känsla av att hon kommer bli citerad i framtiden, eller att politiker och sakpolitiska rörelser kommer att sno hennes uttryck. Nolltolerans mot till exempel rasism har ju funnits förut, och det begreppet kommer nog att smyga sig in allt mer i samhällsdebatten när det gäller jämställdhet och kanske funktionshindersfrågorna också. Ett tillgängligt samhälle 2010… troligen inte, men vi måste visa vad vi vill ska vara gällande värderingar för framtiden, här och nu. Som det så vist sades under diskussionen. Vad kan vi göra för att förbättra? För övrigt hade arrangörerna ett försvar för sitt val av lokal. De hade att välja på den lokalen, eller ingen alls. De valde att köra, trots bristande tillgänglihet. Nästa år tänker de köra i en tillgänglig lokal, eller inte alls.
Jag skrev för övrigt upp mig på arrangörernas nyhetsbrev. Det kan vara bra att veta vad de sysslar med, och hur de resonerar. Och om jag är i Almedalen nästa år så ska jag absolut kolla in deras arrangemang, ur tillgänglighetsperspektiv.
Trappan in till lokalen var… gammal. Ojämn. Höga steg. Och rätt högt över marken till dörren. Jag tittade upp, det stod en människa i dörröppningen för att hälsa folk välkomna, och hennes knän var väl i ansiktshöjd för mig. Lite lätt stapplande tar jag mig uppför trappan. Inte lätt. Ironin i detta kommer ni förstå när jag avslöjar namnet på seminariumet. När jag kommit upp för trappan var min första fråga om det fanns slinga där. Glädjande nog blev svaret ja, och jag fick dessutom ansvarig person utpekad. Temat för seminariumet var ”En arbetsmarknad för alla?” Så drar de igång, och personen som presenterar börjar prata. I racerfart. Utan mikrofon. Jag har ingen aning om vem människan var, eller vad hon sa. När nästa person skulle börja prata så hojjtade jag till och tyckte att om de har en slinga så bör det finnas en mikrofon. Den ansvariga personen säger följande: ”Jo, men det finns slinga, och mikrofoner har vi … Var är mikrofonerna? Jag springer och letar efter dem.” Hon försvinner, och kommer snabbt tillbaka med två handmickar som är kopplade med lång sladd till slingan, och dessutom till ett högtalarsystem.
Temat för diskussionen var en arbetsmarknad för alla. Arrangörerna hade dragit ihop en riktigt spännande panel bestående av Åsa Lindh (generaldirektör ESF), Gudrun Schyman (talesperson Fi), Örjan Brinkman (generalsekreterare HSO), Christine Giljam (utvecklingsledare DO) och Göran Lindberg (fd länspolismästare Uppsala) samt en moderator; Soledad Piñero Misa. Under ämesområdet Mänskliga rättigheter diskuterades en lång rad saker, och de hade mycket bra att säga. Många kloka åsikter, och de lyssnade verkligen in varandra. Det var mycket roligt att höra. När mikrofonerna togs fram så ifrågasatte dock Gudrun om det verkligen behövdes. Ja svarade jag, och till viss förvåning för mig även en stor del av resten av publiken. Så ur hörseltillgänglighetsperspektiv får de trots allt godkänt. Sett till annan tillgänglighet får de dock gravt underkänt.
När panelen hade pratat på ett tag, och sagt mycket smart så var det dags för publiken. Jag pratade lite om slingan, och hur en så kompetent panel bemötte mig när jag ville att de skulle använda mikrofon. Jag fick då till svar av Gudrun att hon inte uppfattat att jag frågat efter mikrofon. Personen som pratade efter mig frågade om när vi ska införa nolltolerans för bristande tillgänglihet och att man diskriminerar, exkluderar och annat som panelen varit inne på. Jag har en känsla av att hon kommer bli citerad i framtiden, eller att politiker och sakpolitiska rörelser kommer att sno hennes uttryck. Nolltolerans mot till exempel rasism har ju funnits förut, och det begreppet kommer nog att smyga sig in allt mer i samhällsdebatten när det gäller jämställdhet och kanske funktionshindersfrågorna också. Ett tillgängligt samhälle 2010… troligen inte, men vi måste visa vad vi vill ska vara gällande värderingar för framtiden, här och nu. Som det så vist sades under diskussionen. Vad kan vi göra för att förbättra? För övrigt hade arrangörerna ett försvar för sitt val av lokal. De hade att välja på den lokalen, eller ingen alls. De valde att köra, trots bristande tillgänglihet. Nästa år tänker de köra i en tillgänglig lokal, eller inte alls.
Jag skrev för övrigt upp mig på arrangörernas nyhetsbrev. Det kan vara bra att veta vad de sysslar med, och hur de resonerar. Och om jag är i Almedalen nästa år så ska jag absolut kolla in deras arrangemang, ur tillgänglighetsperspektiv.
onsdag 1 juli 2009
Onsdag
Under morgonen var vi på ett seminarium med Agenda PR byrå och Unionen. Denna gång fanns varken slinga heller microfon. Så det var omöjligt att följa med i samtalet. Tråkigt! Att lokalen låg på tredje våningen utan hiss gjorde det inte lättare för tillgängligheten.
Träff med Marie Granlund
Vid 10 träffade Julia och Susanne tillsammans med SDU Marie Granlund som socialdemokratisk talesperson när det gäller skolfrågor. Mötet var trevligt och vi disuterade våra 4 krav som vi har tagit fram inför Almedalen. Det kändes helt rätt att diskutera frågorna och vi får tacka för ett trevligt möte.
Nu har det varit lunchdags för oss för att ladda batterina till eftermiddagen. Då det blir ett seminarium om poltisk reklamfilm bland annat.
Almedalsgruppen
Träff med Marie Granlund
Vid 10 träffade Julia och Susanne tillsammans med SDU Marie Granlund som socialdemokratisk talesperson när det gäller skolfrågor. Mötet var trevligt och vi disuterade våra 4 krav som vi har tagit fram inför Almedalen. Det kändes helt rätt att diskutera frågorna och vi får tacka för ett trevligt möte.
Nu har det varit lunchdags för oss för att ladda batterina till eftermiddagen. Då det blir ett seminarium om poltisk reklamfilm bland annat.
Almedalsgruppen
tisdag 30 juni 2009
Direktbloggning från seminariet - del 2
Metta får frågan om den ekonomiska krisen, som det har pratats en hel del om inför den här veckan. Hur kommer ekonomiska krisen och kommunernas ekonomi påverka skolgången för elever med funktionsnedsättningar och särskilda behov? Metta är oroad över att det kommer signal på signal att det inte finns pengar. Svaret hon får från politiker är att det finns mindre mängd elever och fler friskolor. Ok, det köper hon men anser att det måste till resurser ändå.
Tar upp siffrorna igen med att 11% inte har kompetens att fortsätta till högskolan.
Betty Malmberg pratar om en satsning som har gjorts för att få lärare mer uppdaterade på det som sker. Speciallärareutbildningen och specialpedagogutbildning, som tillsammans ska jobba och täcka in elevers behov. Hon tycker det är en bra början. Pratar sedan om friskolorna.
Mikael Damberg tar upp 90-tals krisen och anser att man borde lärt sig sen dess. Dramatiska skillnader och stora klasser med få lärare. Han tycker att skollagen borde vara så att kommunerna är skyldiga att distribuera pengarna efter behov. Så att den som behöver hjälp får det, vara sig den vill gå i specialskola, friskola eller integrerat.
Julia får frågan om vad funktionshinderskunskap skulle kunna innehålla. Hon säger att den bör bestå av två delar, - en teoretisk del och praktisk del. Den teoretiska kunskapen ska innehålla kunskap om vilka funktionsnedsättningar som finns och hur man kan jobba med det som lärare. Men Julia anser även att det behövs praktisk erfarenhet, hur fungerar exempelvis hörselslingor och rullstolsramper. Vidare anser hon att under praktiken på lärarprogrammet ska man få gå på praktik och lära sig praktiskt hur man gör och använder exempelvis hörselslingor.
Metta anser att skolorna har ett ansvar att fortsätta hålla lärarna uppdaterade på hur man gör när man har en elev med funktionshinder. Om man som lärarstudent lär sig hur en hörselslinga fungerar så har man glömt det när man väl får en hörselskadad elev. Det behövs fortbildning, hur hjälper jag den här eleven?
J-P tycker att vi som handikapporgansiation har ett ansvar att lyfta funktionshindersfrågan till politikers nivå. Idag ligger den på plats 35 på listan över viktiga ämnen i skolan, den måste högre upp.
Betty tycker att det handlar om attityder att se människor. Man måste ta sig i kragen. Man måste bli bättre på att nå ut till media, speciellt nu när tillgängligheten ska ligga i fokus nästa år.
Metta lovar att gå ut till sina medlemmar och säga åt dem att de ska kräva av sina arbetsgivare att de ska kräva att få fortbildning när de får en elev med funktionsnedsättning. Det kan skapa tryck på politiker också så att frågorna uppmärksammas.
Sedan går debatten över på teckenspråk. Man pratar om den nya språklagen och om den kommer att ge något resultat i skolan?
J-P hoppas att det ska ge resultat, man pratar om barn med CI som kommer att missa chansen att få lära sig teckenspråk. Han säger att han inte förstår att man som barn med hörselskada inte får lära sig teckenspråk. Julia säger att man inte kan välja teckenspråk hur som helst. Tar upp att man inte får meritpoäng för teckenspråk och att rektorer visar på signaler att färre väljer att läsa teckenspråk. Var ska vi få lära oss teckenspråk nu?
Betty säger att hon pratat med kulturminister, Lena Adelson Liljeroth, (som själv har en hörselnedsättning) som är väl medveten om problemet men att man på både utbildningsdepartementet och kulturdepartementet jobbar på få ihop Språklagen med visionen om meritpoäng. Skälet till att det ser ut som det gör är att bestämmelsen om meritpoäng kom innan språklagen, därför är det inte koordinerat.
Hur premieras språk egentligen? undrar Damberg. Han vill titta på om språkliga kompetenser kan vara meriterande i framtiden. Det kanske kan leda till att teckenspråk, eller alla minioritetsspråk, får en högre ställning.
Julia berättar om specialskolor och om hur TUFF (en förordning som ger föräldrar och syskon rätt till teckenspråk men inte et hörselskadade barnet själv) kom till och att UH vill gärna ha en lag som ger oss rätt till att lära oss teckenspråk. Vi är 30,000 som pratar teckenspråk i Sverige idag och vi vill gärna bli fler!
Sedan blir det frågor.
Elsa på Sveriges Dövas Ungdomsförbund börjar. Hon frågar om vems behov som ska styra, är det föräldrarna eller barnens behov som ska styra? (Angående att skicka iväh sitt barn på specialskola eller låta det gå integrerat)
Metta svarar att hon tänker som en förälder, då vill hon gärna ha sitt barn nära sig. Lösningen är kombinationen att ha sitt barn nära, men även tillgodose deras behov till att lära sig.
Sedan en fråga om hur arbetsmöjligheterna ser ut för hörselskadade och döva på arbetsmarknaden?
J-P svarar - det finns en överrepresentation på hörselskadade och döva bland förtidspensionerade tyvärr. 25% av döva är arbetslösa mot 3% andra arbetslösa.
Janne Carlson på DHB - Tackar Unga Hörselskadade för att vi anordnar detta seminarium! :-) Ett ämne som glöms bort och inte finns med på agendan. Han anser att området måste upp på agendan!
Ragnar på Sveriges Dövas Riksförbund - Han saknar livtidsperspektivet på debatten. Ett hörselskadad barn lär sig lite teckenspråk som barn men sen kommer man till en högskola där det inte finns tekniska möjligheter så att hörselslinga inte fungerar. Man kan inte heller då använda sig av tolk för man inte kan tillräckligt med teckenspråk.
Ragnar tar även upp skollagen och undrar hur det ska gå till när man har överklagat som man ska ha rätt till i och med den nya lagen. Betty svarar att hon inte vet då det är en för ny lag. Metta anser att de processer som blir, måste vara snabba i alla fall, för elevens bästa.
Till sist fick paneldeltagarna frågan om vad de tar med sig från den här debatten:
Tar upp siffrorna igen med att 11% inte har kompetens att fortsätta till högskolan.
Betty Malmberg pratar om en satsning som har gjorts för att få lärare mer uppdaterade på det som sker. Speciallärareutbildningen och specialpedagogutbildning, som tillsammans ska jobba och täcka in elevers behov. Hon tycker det är en bra början. Pratar sedan om friskolorna.
Mikael Damberg tar upp 90-tals krisen och anser att man borde lärt sig sen dess. Dramatiska skillnader och stora klasser med få lärare. Han tycker att skollagen borde vara så att kommunerna är skyldiga att distribuera pengarna efter behov. Så att den som behöver hjälp får det, vara sig den vill gå i specialskola, friskola eller integrerat.
Julia får frågan om vad funktionshinderskunskap skulle kunna innehålla. Hon säger att den bör bestå av två delar, - en teoretisk del och praktisk del. Den teoretiska kunskapen ska innehålla kunskap om vilka funktionsnedsättningar som finns och hur man kan jobba med det som lärare. Men Julia anser även att det behövs praktisk erfarenhet, hur fungerar exempelvis hörselslingor och rullstolsramper. Vidare anser hon att under praktiken på lärarprogrammet ska man få gå på praktik och lära sig praktiskt hur man gör och använder exempelvis hörselslingor.
Metta anser att skolorna har ett ansvar att fortsätta hålla lärarna uppdaterade på hur man gör när man har en elev med funktionshinder. Om man som lärarstudent lär sig hur en hörselslinga fungerar så har man glömt det när man väl får en hörselskadad elev. Det behövs fortbildning, hur hjälper jag den här eleven?
J-P tycker att vi som handikapporgansiation har ett ansvar att lyfta funktionshindersfrågan till politikers nivå. Idag ligger den på plats 35 på listan över viktiga ämnen i skolan, den måste högre upp.
Betty tycker att det handlar om attityder att se människor. Man måste ta sig i kragen. Man måste bli bättre på att nå ut till media, speciellt nu när tillgängligheten ska ligga i fokus nästa år.
Metta lovar att gå ut till sina medlemmar och säga åt dem att de ska kräva av sina arbetsgivare att de ska kräva att få fortbildning när de får en elev med funktionsnedsättning. Det kan skapa tryck på politiker också så att frågorna uppmärksammas.
Sedan går debatten över på teckenspråk. Man pratar om den nya språklagen och om den kommer att ge något resultat i skolan?
J-P hoppas att det ska ge resultat, man pratar om barn med CI som kommer att missa chansen att få lära sig teckenspråk. Han säger att han inte förstår att man som barn med hörselskada inte får lära sig teckenspråk. Julia säger att man inte kan välja teckenspråk hur som helst. Tar upp att man inte får meritpoäng för teckenspråk och att rektorer visar på signaler att färre väljer att läsa teckenspråk. Var ska vi få lära oss teckenspråk nu?
Betty säger att hon pratat med kulturminister, Lena Adelson Liljeroth, (som själv har en hörselnedsättning) som är väl medveten om problemet men att man på både utbildningsdepartementet och kulturdepartementet jobbar på få ihop Språklagen med visionen om meritpoäng. Skälet till att det ser ut som det gör är att bestämmelsen om meritpoäng kom innan språklagen, därför är det inte koordinerat.
Hur premieras språk egentligen? undrar Damberg. Han vill titta på om språkliga kompetenser kan vara meriterande i framtiden. Det kanske kan leda till att teckenspråk, eller alla minioritetsspråk, får en högre ställning.
Julia berättar om specialskolor och om hur TUFF (en förordning som ger föräldrar och syskon rätt till teckenspråk men inte et hörselskadade barnet själv) kom till och att UH vill gärna ha en lag som ger oss rätt till att lära oss teckenspråk. Vi är 30,000 som pratar teckenspråk i Sverige idag och vi vill gärna bli fler!
Sedan blir det frågor.
Elsa på Sveriges Dövas Ungdomsförbund börjar. Hon frågar om vems behov som ska styra, är det föräldrarna eller barnens behov som ska styra? (Angående att skicka iväh sitt barn på specialskola eller låta det gå integrerat)
Metta svarar att hon tänker som en förälder, då vill hon gärna ha sitt barn nära sig. Lösningen är kombinationen att ha sitt barn nära, men även tillgodose deras behov till att lära sig.
Sedan en fråga om hur arbetsmöjligheterna ser ut för hörselskadade och döva på arbetsmarknaden?
J-P svarar - det finns en överrepresentation på hörselskadade och döva bland förtidspensionerade tyvärr. 25% av döva är arbetslösa mot 3% andra arbetslösa.
Janne Carlson på DHB - Tackar Unga Hörselskadade för att vi anordnar detta seminarium! :-) Ett ämne som glöms bort och inte finns med på agendan. Han anser att området måste upp på agendan!
Ragnar på Sveriges Dövas Riksförbund - Han saknar livtidsperspektivet på debatten. Ett hörselskadad barn lär sig lite teckenspråk som barn men sen kommer man till en högskola där det inte finns tekniska möjligheter så att hörselslinga inte fungerar. Man kan inte heller då använda sig av tolk för man inte kan tillräckligt med teckenspråk.
Ragnar tar även upp skollagen och undrar hur det ska gå till när man har överklagat som man ska ha rätt till i och med den nya lagen. Betty svarar att hon inte vet då det är en för ny lag. Metta anser att de processer som blir, måste vara snabba i alla fall, för elevens bästa.
Till sist fick paneldeltagarna frågan om vad de tar med sig från den här debatten:
- Jan-Peter - Jobba med attityderna, det första behovet av speciella resurser. Tona ner mainstreaming och inclusion som politikerna alltid använder som begrepp.
- Julia - Vi vill ha rätt till tvåspråkighet, meritpoäng för teckenspråk och funktionshinderskunskap på lärarprogrammet
- Betty - 2 viktiga synpunkter. Möjlighetsperspektivet, rusta för ett liv! Teckenspråk viktigt för framtiden!
- Mikael - kunskap och attityder, prioritera barn och ungdomar i kristider.
- Metta - Stora klasser, det ska jag använda i mina diskussioner framöver!
Direktbloggning från seminiariet - en tillgänglig skolgång för alla
Efter mycket teknikstrul är nu vårt seminarium äntligen igång.
Kommunikatör Josefine började med att presentera moderator Lars Lindberg, som sedan tog över ordet och presenterade panelen.
De som deltog i debatten var Betty Malmberg, riksdagsledamot Moderaterna, Mikael Damberg, riksdagsledamot Socialdemokraterna, Metta Fjelkner, ordförande Lärarnas Riksförbund, Jan-Peter Strömgren, ordförande Hörselskadades Riksförbund samt Julia Willig, ordförande Unga Hörselskadade.
Första frågan gick till Julia om hur det är att vara ung och hörselskadad i skolan idag och vilka utmaningar som man möter. Julia ansåg att det behövs främst kunskap och förståelse från lärarnas sida, om vad som är en bra ljudmiljö, hur man använder mikrofoner etc.
J-P fortsatte med en förklaring vad han anser om uttrycket man använder i Sverige - att alla barn ska gå i skolan. Men att man på engelska säger - education for all, alltså utbildning för alla. I Sverige verkar det räcka med att man får in alla i samma byggnad bara, det verkar inte vara väsentligt med vad barnen lär sig vilket han tycker är oroväckande.
Metta fick frågan om vad hon anser att hennes medlemmar har för kunskaper om att ta emot en funktionshindrad elev. Hon ansåg att lärarna inte alls är förberedda, lärarna har inte kunskap, är rädda för tekniken och törs inte. Hon säger att stora klasser är det största och första problemet som man måste ta tag i.
Michael Damberg från Socialdemokraterna anser att det är rektorn som har ansvar för att alla elever i skolan får rätt utbildning. Har man inte lärare som har rätt kunskap för att ta emot barn med funktionshinder så måste man se till att lärarna får kunskapen som krävs. Han påför att alla nu pratar om att finanskrisen, och att den gör att folk säger att det inte finns pengar. Han tycker att stora klasser också är ett av det största problemen. Det finns rapporter på att små klasser i de yngre årskurserna leder till större kunskap för barnen för att lärarna ser dem.
J-P flikar in att handikapprörelsen har gjort en skolplattform, där man enats att döva, hörselskadade och dövblinda ska ha särskilda rättigheter.
Betty Malmberg får ordet och tar upp att tillgängligheten ska finnas för alla 2010. Men vi ser lysande exempel på att tillgängligheten inte finns för alla, en person i rullstol kan inte ta sig ner på podiet, hörselslingan fungerade inte i en lokal som är relativt nybyggt. Det är ett svek mot alla med funktionsnedsättning. Betty är mest oroad över att ingen har uppmärksammat det här mer. Hon tar upp siffror på att 38% elever med hörselskador inte når högskolan, jämfört med att 11% av "normalhörande" inte når högskolan. Hon anser att elever med hörselskada kanske inte ska gå integrerat för att det finns bristande teknik och dåliga skolresultat.
Metta svarar att politiker inte vill se verkligenen utan att man anpassar sig efter sin politiska ideologi. Vidare säger hon att man som lärare inte vill känna sig otillräcklig. Beprövad erfarenhet är lösningen anser hon.
Betty kommer in och säger att man måste lyssna på de som har kunskapen. Vad tycker de hörselskadade som går exempelvis i hörande miljöer?
J-P får frågan om hur den ideala skolan ska se ut. Han säger att det som har skapats med den nya skolmyndigheten SPSM (Specialpedagogiska skolmyndigheten) känns som ett steg i rätt riktning. Han vill att SPSM ska få kunna starta upp lokala resurscentrum, vilket HRF skrivit till regeringen om. Det ideala är både kommuner och staten delar på finansieringen för att stärka upp elever med funktionsnedsättning.
Kommunikatör Josefine började med att presentera moderator Lars Lindberg, som sedan tog över ordet och presenterade panelen.
De som deltog i debatten var Betty Malmberg, riksdagsledamot Moderaterna, Mikael Damberg, riksdagsledamot Socialdemokraterna, Metta Fjelkner, ordförande Lärarnas Riksförbund, Jan-Peter Strömgren, ordförande Hörselskadades Riksförbund samt Julia Willig, ordförande Unga Hörselskadade.
Första frågan gick till Julia om hur det är att vara ung och hörselskadad i skolan idag och vilka utmaningar som man möter. Julia ansåg att det behövs främst kunskap och förståelse från lärarnas sida, om vad som är en bra ljudmiljö, hur man använder mikrofoner etc.
J-P fortsatte med en förklaring vad han anser om uttrycket man använder i Sverige - att alla barn ska gå i skolan. Men att man på engelska säger - education for all, alltså utbildning för alla. I Sverige verkar det räcka med att man får in alla i samma byggnad bara, det verkar inte vara väsentligt med vad barnen lär sig vilket han tycker är oroväckande.
Metta fick frågan om vad hon anser att hennes medlemmar har för kunskaper om att ta emot en funktionshindrad elev. Hon ansåg att lärarna inte alls är förberedda, lärarna har inte kunskap, är rädda för tekniken och törs inte. Hon säger att stora klasser är det största och första problemet som man måste ta tag i.
Michael Damberg från Socialdemokraterna anser att det är rektorn som har ansvar för att alla elever i skolan får rätt utbildning. Har man inte lärare som har rätt kunskap för att ta emot barn med funktionshinder så måste man se till att lärarna får kunskapen som krävs. Han påför att alla nu pratar om att finanskrisen, och att den gör att folk säger att det inte finns pengar. Han tycker att stora klasser också är ett av det största problemen. Det finns rapporter på att små klasser i de yngre årskurserna leder till större kunskap för barnen för att lärarna ser dem.
J-P flikar in att handikapprörelsen har gjort en skolplattform, där man enats att döva, hörselskadade och dövblinda ska ha särskilda rättigheter.
Betty Malmberg får ordet och tar upp att tillgängligheten ska finnas för alla 2010. Men vi ser lysande exempel på att tillgängligheten inte finns för alla, en person i rullstol kan inte ta sig ner på podiet, hörselslingan fungerade inte i en lokal som är relativt nybyggt. Det är ett svek mot alla med funktionsnedsättning. Betty är mest oroad över att ingen har uppmärksammat det här mer. Hon tar upp siffror på att 38% elever med hörselskador inte når högskolan, jämfört med att 11% av "normalhörande" inte når högskolan. Hon anser att elever med hörselskada kanske inte ska gå integrerat för att det finns bristande teknik och dåliga skolresultat.
Metta svarar att politiker inte vill se verkligenen utan att man anpassar sig efter sin politiska ideologi. Vidare säger hon att man som lärare inte vill känna sig otillräcklig. Beprövad erfarenhet är lösningen anser hon.
Betty kommer in och säger att man måste lyssna på de som har kunskapen. Vad tycker de hörselskadade som går exempelvis i hörande miljöer?
J-P får frågan om hur den ideala skolan ska se ut. Han säger att det som har skapats med den nya skolmyndigheten SPSM (Specialpedagogiska skolmyndigheten) känns som ett steg i rätt riktning. Han vill att SPSM ska få kunna starta upp lokala resurscentrum, vilket HRF skrivit till regeringen om. Det ideala är både kommuner och staten delar på finansieringen för att stärka upp elever med funktionsnedsättning.
Vem bryr sig?
Det var titeln på dagens seminarium på strand hotell som Riksförbundet för Rörelshindrade Barn och Ungdomar. I panelen var det förbundsordförande för RBU, Lars Ohly vänsterpartiets partiledare, Kenneth Johansson ordförande i socialutskottet samt en riksdagskvinna för moderaterna. Moterator var förra partiledare Bengt Westberg. Diskussionen handlade om mest om LSS och vad som hade hänt som förra året.
Det tråkiga var att det inte fanns någon hörselslinga annars funkade lokalen bra men som sagt man pratar om full delaktighet i samhället men då bör man tänka på hörselslinga också på sina egna seminarium.
Visby kommun får ett extra plus fann en bok om tillgänglighet i Visby kommun som de har gett ut. Så man kan se vilka lokaler är anpassade för funktionshinder. Jätte bra fler kommuner bör följa Visby exempel.
Almedalsgruppen
Det tråkiga var att det inte fanns någon hörselslinga annars funkade lokalen bra men som sagt man pratar om full delaktighet i samhället men då bör man tänka på hörselslinga också på sina egna seminarium.
Visby kommun får ett extra plus fann en bok om tillgänglighet i Visby kommun som de har gett ut. Så man kan se vilka lokaler är anpassade för funktionshinder. Jätte bra fler kommuner bör följa Visby exempel.
Almedalsgruppen
Tisdag, del 2
Klockan 10 hade Västra Götalandsregionen ett seminarium med titeln "Kan man delegera kreativitet?" De höll till på Länsteatern i Visby. Josefin, Kave och Gudrun var där. Efter att ha kommunicerat med en kvinna med Länsteaterns symbol på tröjan sprang hon iväg och satte på slingan. Just då hade inget kommit igång än, men vid test så förmedlade slingan tydliga ljud av mingel. Så långt, så väl. Sedan drog det hela igång, och nej... slingan är på, men mikrofonerna är inte kopplade till den. Däremot hördes tydliga ljud av slammer med glas etc... nu blir Gudrun (som försöker lyssna på slingan) förvirrad. Smiter ut, kommunicerar med samma kvinna, och det visar sig att mikrofonerna till slingan hänger i taket, bakom scenen, vilket är i det utrymme som minglet försiggick. Hon kontrollerar närmre med teknikerna och de meddelar att det inte går att koppla in myggorna (som folket på scenen hade) till slinga. Det blir rundgång.
I flera år har olika sorters teaterlokaler och liknande skyllt på risken för rundgång. Jag kan verkligen inte förstå varför det ska vara så svårt att fixa vettig teknik som inte krockar med vår hörselteknik. Tillgängligt för alla? Verkligen inte.
Almedalen
I flera år har olika sorters teaterlokaler och liknande skyllt på risken för rundgång. Jag kan verkligen inte förstå varför det ska vara så svårt att fixa vettig teknik som inte krockar med vår hörselteknik. Tillgängligt för alla? Verkligen inte.
Almedalen
Tisdag del 1
Kl. 08.00 var det dags för ett frukostseminarium denna gång åter igen på hästgatan 3 (som Susanne och Julia var på igår) denna gång var det Gudrun, Julia, Susanne och Kave som var där och lärarförbundet höll i trådarna som diskuterade ledarskap. Det var en panel diskussion med en vd från näringslivet här på Gotland, generalsekrataren från Amensty samt en skolledare från Ängelholm. Diskussion var om ledarskapet kunde se olika ut eller lika. Sammanfattningen är dock att ledarskapet kan man lära sig av både inom skolvärdlen som näringslivet.
Ett plus idag var att vi fick fontänen avstängd så ett ljud som störde igår försvann men fortfarande hoppas vi nästa år på en hörselslinga där så man kan hänga med fullt ut om man inte kan teckenspråket. Vi måste berömma tolkarna som gör ett fantastiskt jobb och tolkar åt oss.
Just nu befinner Julia och Susanne i almedals parken för att dela ut material om vårat seminarium senare i eftermiddag. Det är klockan 15.oo på Högskolan Gotland, E22. Kommer försöka online uppdatera på plats.
Almedalsgruppen
Ett plus idag var att vi fick fontänen avstängd så ett ljud som störde igår försvann men fortfarande hoppas vi nästa år på en hörselslinga där så man kan hänga med fullt ut om man inte kan teckenspråket. Vi måste berömma tolkarna som gör ett fantastiskt jobb och tolkar åt oss.
Just nu befinner Julia och Susanne i almedals parken för att dela ut material om vårat seminarium senare i eftermiddag. Det är klockan 15.oo på Högskolan Gotland, E22. Kommer försöka online uppdatera på plats.
Almedalsgruppen
måndag 29 juni 2009
Bilder från Almedalen
Jan Björklund håller tal
UH och SDU lyssnar nedanför scen
Gudrun blir upp tecknad av en kille från Fryshuset.
Våra vackra tröjorSista rapporten från måndagen
Kl. 19.00 idag var det dags att för Jan Björklund folkpartiets partiledare och tillika skolminister att hålla sitt tal i Almedalen.
Vi satt tillsammans med SDU längst fram och lyssnade på ett tal som mest handlade om ungdomsarbetslösheten och den ekonomiska krisen. Tyvärr togs inget upp om tillgänglighet och vi hade hoppas på att han skulle ha nämnt det.
Efter talet gick vi (Susanne, Julia, Gudrun, Heléne och Josefine) till Visby hamn där UNF (ungdoms nykterhets förbund) hade ett drogfritt mingel. En stor eloge till dem som hade ordnat en bra slinga så vi kunde höra. Bra att ni tänker på att alla ska kunna vara med på erat mingel.
Almedalsgruppen
Vi satt tillsammans med SDU längst fram och lyssnade på ett tal som mest handlade om ungdomsarbetslösheten och den ekonomiska krisen. Tyvärr togs inget upp om tillgänglighet och vi hade hoppas på att han skulle ha nämnt det.
Efter talet gick vi (Susanne, Julia, Gudrun, Heléne och Josefine) till Visby hamn där UNF (ungdoms nykterhets förbund) hade ett drogfritt mingel. En stor eloge till dem som hade ordnat en bra slinga så vi kunde höra. Bra att ni tänker på att alla ska kunna vara med på erat mingel.
Almedalsgruppen
29 JUNI 2009 forts
13.00 Lärarnas riksförbund - Vad hände med den svenska skolpolitiken, högskolan sal E22
Julia, Susanne, Josefine och Kave var på plats för att lyssna på seminariet som LR höll i.
Det första vi kunde konstatera var att det inte fanns någon slinga, vi blev mycket förvånade eftersom vi visste att det skulle finnas en slinga där. Vi fick veta att man hade flyttat slingan! Dock hade vi tolk med vilket Julia var tacksam för men Susanne fick nöja sig med madonna-mick och högtalare.
Seminariet bestod av en paneldiskussion som diskuterade Gunnar Ohrlanders bok Den gud älskar. Boken handlar om "konsten att överleva som lärare".
Metta Fjelkner (ordf. i LR) Robert Nord (s), Lotta Gröning (journalist på expressen), PJ Anders Linder (politisk chefredaktör för SvD) var med i paneldebatten.
Det var en intressant diskussion med bra deltagare i den.
/Almedalsgruppen
Julia, Susanne, Josefine och Kave var på plats för att lyssna på seminariet som LR höll i.
Det första vi kunde konstatera var att det inte fanns någon slinga, vi blev mycket förvånade eftersom vi visste att det skulle finnas en slinga där. Vi fick veta att man hade flyttat slingan! Dock hade vi tolk med vilket Julia var tacksam för men Susanne fick nöja sig med madonna-mick och högtalare.
Seminariet bestod av en paneldiskussion som diskuterade Gunnar Ohrlanders bok Den gud älskar. Boken handlar om "konsten att överleva som lärare".
Metta Fjelkner (ordf. i LR) Robert Nord (s), Lotta Gröning (journalist på expressen), PJ Anders Linder (politisk chefredaktör för SvD) var med i paneldebatten.
Det var en intressant diskussion med bra deltagare i den.
/Almedalsgruppen
Veckan har börjat!
Lärarförbundet, på restaurang Vinäger. Dagen började för Susanne och Julia med ett frukostseminarium som lärarförbundet höll i. Det bjöds på kaffe och macka till frukost. Samtliga partier hade talespersoner på plats. Seminariet handlade om att LF gjort en undersökning på vad de olika partierna ser på skolfrågor. De hade också kollat på om det spelar någon roll för väljarna vilken skolpolitik partiet för. Det visades ett bildspel, men det var inget bra för synskadade eftersom det var svårt att se diagrammens färger. Inte ens Julia som inte har någon synskada hade svårt att se skillnad på färgerna.
Det fanns ingen slinga fanns på plats, men samtliga debattdeltagare hade madonna-mickar på sig, det fanns även högtalare som var placerade bredvid den som pratade, så det var alltså vända emot publiken.
Frukostseminariet höll till i en utomhuslokal som ledde till att man hörde ljud från utsidan t.ex bilar som körde förbi.
Men något som var bra var att så fort arrangören fick syn på UH började de prata lugnt och stilla. Alla deltagare talade väl och ingen pratade i munnen på den andra vilket är ett stort plus ur hörsel synpunkt.
Fryshuset – sal B24 Högskolan 10:00
Hur får vi in unga på arbetsmarknaden?
Den som öppnade seminariet sa: jag har ingen mick men jag pratar så högt att alla hör ändå. Tack för den, tur att det fanns tolk på plats så det kunde förmedla budskapen vidare så att Heléne och Julia kunde ta del av det. Synd för Gudrun dock, som inte alls hörde vad hon sa.
Det var en paneldiskussion, där en man ställde frågor till fem deltagare, de stod vid runda bord med mickar på. Moderatorn hade en madonnamick.
Diskussionen rörde mestadels varför ungdomarna inte kommer ut på arbetsmarknaden och de olika deltagarna hade lite olika svar och tankar om det hela. Det allmänna tycktes vara att ungdomar idag inte går att nå på samma sätt som man gjorde förr, och att dagens ungdomar har väldigt lite kontakt med vuxenvärlden. Efter paneldiskussionen (man kan inte kalla det debatt då de flesta var överrens) fick åhörarna chans att ställa frågor till panelen. RBU öppnade med en fråga om funktionshindrade, och vi hakade på med en fråga om tillgängligheten till Arbetsmarknaden för funktionshindrade.
Det hade redan tidigare konstaterats att ungdomar jobbar kortare perioder. Detta innebär att när man väl får hjälpmedel från till exempel arbetsförmedlingen eller försäkringskassan, då är det redan försent. Då har man utdömts som för jobbig, eller någon annan har fått chansen. Direkt efter avslutandet satte Arbetsförmedlingen kurs på Gudrun och han fick hennes telefonnummer. Så det kanske kan hända något även på den fronten.
Hörselmässigt var lokalen ingen hit. Ingen slinga, men i alla fall högtalarsystem. När det skulle avslutas så avbröt Gudrun, och då fick kvinnan som skulle avsluta i alla fall en mikrofon. Underlättade. Dock… det var otroligt mycket störljud utifrån och av folk som hostade, gick in och ut genom dörrar etc.… så det var tidvis svårt att uppfatta vad de pratade om.
Klockan 10.00 var det dags för Susanne och Josefine att gå på Wisby hotell och konferans och lyssna på folkparitet om deras syn på ungdomsarbetslösheten. Själva seminariumet var val intressant att höra på hur de tror att man kan lösa arbetslösheten. Men tyvärr fanns ingen slinga och akutistiken var dålig så Susanne hörde då enbart genom mickrofon. En eloge till tolkarna som orkar tolka alla semiarium. Men skärpning folkpartiket som inte kan ha slinga på sina seminarium.
12.15 var det dags för Heléne och Susanne att gå på ett seminarium på hamngatan 5, handels anställda förbund (handels) som pratade om ungdomsarbetslösheten. Intressant seminarium. Det bästa är nu att man har en mycket bra slinga och den funkar kanon.
13.00 Mötet – kärnan i det politiska samtalet
Arrangör moderator.se och Ordrum
Lokal: Almedalens hotell
Gudrun gick på deras träff, och nej, de hade ingen slinga och ingen tolk. Men det var väldigt bra akustik i lokalen. De hade ett sorts estradsamtal med en moderator, och två moderatorer som skulle diskutera och svara på frågor. Ämnet var hur man håller vettiga möten vilket ju är spännande. Men publiken var inte jättestor. Det gjorde det dock lätt att höra även vad publiken sa. Det stora buskapet var i alla fall man blir bättre om man övar.
/Almedalsgruppen
Det fanns ingen slinga fanns på plats, men samtliga debattdeltagare hade madonna-mickar på sig, det fanns även högtalare som var placerade bredvid den som pratade, så det var alltså vända emot publiken.
Frukostseminariet höll till i en utomhuslokal som ledde till att man hörde ljud från utsidan t.ex bilar som körde förbi.
Men något som var bra var att så fort arrangören fick syn på UH började de prata lugnt och stilla. Alla deltagare talade väl och ingen pratade i munnen på den andra vilket är ett stort plus ur hörsel synpunkt.
Fryshuset – sal B24 Högskolan 10:00
Hur får vi in unga på arbetsmarknaden?
Den som öppnade seminariet sa: jag har ingen mick men jag pratar så högt att alla hör ändå. Tack för den, tur att det fanns tolk på plats så det kunde förmedla budskapen vidare så att Heléne och Julia kunde ta del av det. Synd för Gudrun dock, som inte alls hörde vad hon sa.
Det var en paneldiskussion, där en man ställde frågor till fem deltagare, de stod vid runda bord med mickar på. Moderatorn hade en madonnamick.
Diskussionen rörde mestadels varför ungdomarna inte kommer ut på arbetsmarknaden och de olika deltagarna hade lite olika svar och tankar om det hela. Det allmänna tycktes vara att ungdomar idag inte går att nå på samma sätt som man gjorde förr, och att dagens ungdomar har väldigt lite kontakt med vuxenvärlden. Efter paneldiskussionen (man kan inte kalla det debatt då de flesta var överrens) fick åhörarna chans att ställa frågor till panelen. RBU öppnade med en fråga om funktionshindrade, och vi hakade på med en fråga om tillgängligheten till Arbetsmarknaden för funktionshindrade.
Det hade redan tidigare konstaterats att ungdomar jobbar kortare perioder. Detta innebär att när man väl får hjälpmedel från till exempel arbetsförmedlingen eller försäkringskassan, då är det redan försent. Då har man utdömts som för jobbig, eller någon annan har fått chansen. Direkt efter avslutandet satte Arbetsförmedlingen kurs på Gudrun och han fick hennes telefonnummer. Så det kanske kan hända något även på den fronten.
Hörselmässigt var lokalen ingen hit. Ingen slinga, men i alla fall högtalarsystem. När det skulle avslutas så avbröt Gudrun, och då fick kvinnan som skulle avsluta i alla fall en mikrofon. Underlättade. Dock… det var otroligt mycket störljud utifrån och av folk som hostade, gick in och ut genom dörrar etc.… så det var tidvis svårt att uppfatta vad de pratade om.
Klockan 10.00 var det dags för Susanne och Josefine att gå på Wisby hotell och konferans och lyssna på folkparitet om deras syn på ungdomsarbetslösheten. Själva seminariumet var val intressant att höra på hur de tror att man kan lösa arbetslösheten. Men tyvärr fanns ingen slinga och akutistiken var dålig så Susanne hörde då enbart genom mickrofon. En eloge till tolkarna som orkar tolka alla semiarium. Men skärpning folkpartiket som inte kan ha slinga på sina seminarium.
12.15 var det dags för Heléne och Susanne att gå på ett seminarium på hamngatan 5, handels anställda förbund (handels) som pratade om ungdomsarbetslösheten. Intressant seminarium. Det bästa är nu att man har en mycket bra slinga och den funkar kanon.
13.00 Mötet – kärnan i det politiska samtalet
Arrangör moderator.se och Ordrum
Lokal: Almedalens hotell
Gudrun gick på deras träff, och nej, de hade ingen slinga och ingen tolk. Men det var väldigt bra akustik i lokalen. De hade ett sorts estradsamtal med en moderator, och två moderatorer som skulle diskutera och svara på frågor. Ämnet var hur man håller vettiga möten vilket ju är spännande. Men publiken var inte jättestor. Det gjorde det dock lätt att höra även vad publiken sa. Det stora buskapet var i alla fall man blir bättre om man övar.
/Almedalsgruppen
söndag 28 juni 2009
Första dagen i Almedalen
Nu är vi äntligen på plats i almedalen och vi har redan hunnit med en hel del.
Julia och Kave gick på invigningen av almedalsveckan men det visade sig vara en stor besvikelse. Ljudet inne i lokalen var en katastrof, det var knappt att tolkarna hörde vad som sades och slinga fanns inte överhuvudtaget.
Det var ett stort minus till dem från oss, skärpning till nästa år!
Vid 19-tiden så höll Lars Ohly tal. Ett tal som var mycket spretigt men tog upp om tillgängligheten. Härligt!! Hoppas alla vackra ord bara blir sanna att lyssna på oss som faktiskt lever med funktionshinder. Annars lyste dock solen väldigt varmt och gott där och tolkarna såg vi perfekt uppe på scenen förutom att TV4:as kamera man ställde sig precis framför oss så man inte såg tolken under ett tag. Hörselsslingan funkade jättebra och det är ju bra att man har lärt sig från för två år sedan då vi var här och det var bara strul, det bevisar då att det vi gör med slingpatrullen gör nytta!!!
Nyss gick Kave från "tjejstugan" till hans, Heléne och Isabels lya. Vi har här efter talet suttit och planerat upp vilka seminarium vi har på tapeten under veckan att gå på. I "tjejstugan" bor Susanne, Gudrun, Julia och våran kommunkatör Josefine.
Nu tackar vi för oss och ses i morgon med nya uppdateringar.
Almedalsgruppen
Julia och Kave gick på invigningen av almedalsveckan men det visade sig vara en stor besvikelse. Ljudet inne i lokalen var en katastrof, det var knappt att tolkarna hörde vad som sades och slinga fanns inte överhuvudtaget.
Det var ett stort minus till dem från oss, skärpning till nästa år!
Vid 19-tiden så höll Lars Ohly tal. Ett tal som var mycket spretigt men tog upp om tillgängligheten. Härligt!! Hoppas alla vackra ord bara blir sanna att lyssna på oss som faktiskt lever med funktionshinder. Annars lyste dock solen väldigt varmt och gott där och tolkarna såg vi perfekt uppe på scenen förutom att TV4:as kamera man ställde sig precis framför oss så man inte såg tolken under ett tag. Hörselsslingan funkade jättebra och det är ju bra att man har lärt sig från för två år sedan då vi var här och det var bara strul, det bevisar då att det vi gör med slingpatrullen gör nytta!!!
Nyss gick Kave från "tjejstugan" till hans, Heléne och Isabels lya. Vi har här efter talet suttit och planerat upp vilka seminarium vi har på tapeten under veckan att gå på. I "tjejstugan" bor Susanne, Gudrun, Julia och våran kommunkatör Josefine.
Nu tackar vi för oss och ses i morgon med nya uppdateringar.
Almedalsgruppen
Almedalen nästa
Nu är vi verkligen på gång. Vi sitter i Nynäshamn och inväntar färjan som ska ta oss till Gotland och Almedalsveckan. Strategier diskuteras, och förväntan ligger i luften.
På avdelningen glada nyheter: Vi har blivit utpekade av DN som en av bloggarna att följa under Almedalen. Yes!
Jag har också skrivit det första inlägget till Alingsås Tidning, som har Veckans blogg. Den kommer publiceras i morgondagens tidning, samt på deras hemsidan (alingsastidning.se) Så även där får UH uppmärksamhet.
//Gudrun
Ledamot i Ungdomsrådet
På avdelningen glada nyheter: Vi har blivit utpekade av DN som en av bloggarna att följa under Almedalen. Yes!
Jag har också skrivit det första inlägget till Alingsås Tidning, som har Veckans blogg. Den kommer publiceras i morgondagens tidning, samt på deras hemsidan (alingsastidning.se) Så även där får UH uppmärksamhet.
//Gudrun
Ledamot i Ungdomsrådet
torsdag 25 juni 2009
Tillgängligheten dålig inför Almedalen - uppdaterad
Endast 5 % av seminarierna är tillgängliga för hörselskadade.
På söndag 28/6 drar politikerveckan på Almedalen, Gotland igång. Unga Hörselskadade har sökt i det officiella Almedalen kalendariet för att se hur pass tillgängliga seminarierna är för hörselskadade och döva. Resultaten visar att inte många arrangörer har tänkt på tillgänglighetsaspekten.
Av totalt 1041 seminarier i kalendariet så har 55st (5,3%) angett att hörselslinga kommer att finnas på plats. 26st (2,5 %) har angett att seminariet kommer att teckentolkas. På endast 18st seminarier kommer det att finnas både hörselslinga och teckentolk så att både döva och hörselskadade kan delta i seminariet.
Till största del är det de politiska partierna och handikapporganisationer som har tänkt på tillgängligheten. Vi på Unga Hörselskadade håller under tisdagen ett eget seminarium som både har hörselslinga och teckentolk på plats.
Med tanke på att tillgänglighet ska ligga i fokus nästa år enligt regeringens vision så ska resultaten bli extra intressanta i år.
* uppdaterat
Idag den 10/7 tar DN äntligen upp frågan om tillgänglighet 2010. Artikeln använder endast exempel med hur samhället ska vara tillgängligt för rullstolsburna, men att frågan väckts är en stor seger för alla handikapporganisationerna. Ni får vi hoppas att fler fortsätter att lyfta frågan så våra politiker tar tag i det. Under Almedalsveckan var det exempelvis bara Lars Ohly som tog upp tillgänglighet och sa att han tänkte kämpa för att 2014 skulle samhället vara tillgängligt. Ingen annan politiker nämnde ens frågan.
/Almedalsgruppen
På söndag 28/6 drar politikerveckan på Almedalen, Gotland igång. Unga Hörselskadade har sökt i det officiella Almedalen kalendariet för att se hur pass tillgängliga seminarierna är för hörselskadade och döva. Resultaten visar att inte många arrangörer har tänkt på tillgänglighetsaspekten.
Av totalt 1041 seminarier i kalendariet så har 55st (5,3%) angett att hörselslinga kommer att finnas på plats. 26st (2,5 %) har angett att seminariet kommer att teckentolkas. På endast 18st seminarier kommer det att finnas både hörselslinga och teckentolk så att både döva och hörselskadade kan delta i seminariet.
Till största del är det de politiska partierna och handikapporganisationer som har tänkt på tillgängligheten. Vi på Unga Hörselskadade håller under tisdagen ett eget seminarium som både har hörselslinga och teckentolk på plats.
Med tanke på att tillgänglighet ska ligga i fokus nästa år enligt regeringens vision så ska resultaten bli extra intressanta i år.
* uppdaterat
Idag den 10/7 tar DN äntligen upp frågan om tillgänglighet 2010. Artikeln använder endast exempel med hur samhället ska vara tillgängligt för rullstolsburna, men att frågan väckts är en stor seger för alla handikapporganisationerna. Ni får vi hoppas att fler fortsätter att lyfta frågan så våra politiker tar tag i det. Under Almedalsveckan var det exempelvis bara Lars Ohly som tog upp tillgänglighet och sa att han tänkte kämpa för att 2014 skulle samhället vara tillgängligt. Ingen annan politiker nämnde ens frågan.
/Almedalsgruppen
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)